Det slog mig att till och med ekonomiska experter inte ser någon lösning på det som nu händer. De ekonomiska spelreglerna ändrades för många år sen, nu vet ingen vad som egentligen gäller. Att höja räntan har fungerat tidigare, nu är det tveksamt om inte det kommer att göra mer skada än nytta.
Kanske reagerar jag på samma sätt som många andra och blir heligt förbannad över hur dumma människor i maktställning kan vara. Jag vet att man inte ska underskatta hur dumma människor kan vara, men dessa personer ska definitivt inte ha ett ansvar att företräda invånarna.
Den senaste tiden har sannerligen satt skräck i våra makthavare. Det handlar inte bara om krigshot utan också vart den globala ekonomin är på väg. Vad vi nu kan se i form av en rejält svajig börshandel, inflation, höjda räntor och profetior om sänkta fastighetspriser, visar att bubblan är på väg att spricka.
Men våra politiker lever kvar i sin lilla värld. Jag förstår alla som kliar sig i huvudet när de hör politiker tala om socialliberalism. Är det ett annat ord för nyliberalism som ingen politiker vill kännas vid längre, eftersom det fått dåligt rykte? Godtrogna politiker trodde på de skickliga lobbyisterna som talade om valmöjligheter för invånarna.
Följden blev att det som staten får betalt av invånarna att ha ansvaret för, utförs av riskkapitalister med före detta politiker i ledningarna. De vet hur en slipsten ska dras i vårt snåriga politiskt styrda byråkratiska samhälle.
Ganska snart kan vår regering säga att vi var ett rikt land, nu väntar kärvare tider. För att få ekvationen att gå ihop och våra viktiga servicefunktioner ska fungera, krävs en rejäl storstädning från toppen och nedåt. Det finns ett flertal statliga verk som kan läggas ner utan att det påverkar invånarna av den anledningen att vad EU beslutar, i många fall är vad som gäller.
I en svinblink har nu folk fått lära sig att livet ständigt bjuder på förändringar. Det betyder att det som hände för en sekund sedan får vi leva med. Ja, samma sak gäller ju även politiska beslut, därför är det som nu händer ett streck i räkningen för de politiska makthavarna. De beslut som tagits utgick från helt andra förutsättningar.
Visst rinner det in pengar till statskassan när priserna höjs på grund av moms och smygskatter, men det är bara på kort sikt. På lång sikt ser det betydligt sämre ut. Ser inte bättre ut än att regeringen får krypa till korset och sänka moms och skatter på på det folk måste ha för att kunna leva.
Visst blev det dyrt att hålla företag under armarna under pandemin, nu gäller att hålla en stor del av befolkningen från att svälta. Så illa är det faktiskt, men det kommer visa sig tydligare inom några månader. Hur vårt land ser ut om ett år vill man inte ens tänka på.
Ett försök att skapa en myt eller inte, men vi har under flera år fått höra om statens urstarka ekonomi och en urstark arbetsmarknad. Så kanske det var även om folk ute i landet inte sett röken av det. De ser hur samhällen förändrats till oigenkännlighet och längtar bort. Det har skapats ett samhälle en majoritet av invånarna inte vill ha.
För inte så länge sen kunde man höra att vi måste konsumera mindre för att rädda vår miljö. Nu handlar det om att människor måste förses med pengar för att kunna köpa vad de behöver för att inte gå hungriga. Vi har ställts inför frågan vad som är viktigast. Människan har lättare hantera miljökatastrofer än ekonomiska.
Det de makthavande nu ställs inför är hur tidigare beslut ska kunna hanteras. Trots varningar under ganska lång tid såg inte våra politiker det här komma. Någon plan B finns inte, nu är det brandkårsutryckning som gäller. Men de som nu ses som akuta problem, kan finnas kvar under flera år.
På grund av i demokratisk ordning fattade beslut, kan vi räkna med att ingenting händer under resten av året. Får vi dessutom samma elände med regeringsbildningen efter valet, ligger vårt land risigt till. Men kanske är det så att det måste gå åt helsike, innan det blir bättre.
