Gamla lustspelet Lille Fridolf i ny miljövänlig tappning.

Jag vet inte om man klokare när man blir äldre, men med åren har vi äldre i alla fall fått uppleva att politiker sannerligen inte vet bäst. Våra politiker är vanliga människor precis som vi andra, men så snart de hamnar i maktställning vet de precis hur allting ska skötas. Vårt så kallade välfärdssamhälle var från början en vision, som inte bara verkligheten utan också politiska beslut tagit död på bit för bit.

Rädslan för att tappa väljare har gjort att partiledningar försökt komma på vad som kan tilltala en stor del av väljarna. Eftersom Fjollträsks problem finns inpå knutarna är det också dess invånare som uppmärksammas. Genomfarten som kostar enormt med pengar skiter en lantortsbo fullständigt i. De har fullt upp med att reparerade sina sönderskakade bilar på grund av urusla vägar, men de får vara med och betala för bättre genomfart i Fjollträsk!.

Tyvärr får de beslutsfattande hela tiden fel svar av sina rådgivare och den inre rövslickande kretsen, vad väljarna ute i landet tycker och tänker når aldrig fram. Av den anledningen dras alla över en kam, för det är ju den enklaste lösningen. Så för enkelhetens skull räknar man med att alla invånare i landet har tillgång till buss och tunnelbana, det är bara lyx att åka bil till och från jobbet. Varför inte flytta Riksdagen till Burträsk, så att ledamöterna får lite perspektiv på Sverige och prova på hur massvis med folk har det.

Rättvisa är svårt att få till, för om ett beslut är gynnsamt för en relativt stor grupp, drabbar den negativt alla övriga som inte tagits med i beräkningarna. Det har betytt att när allt fler fått känning av konsekvenserna, har förtroendet för hela det politiska etablissemanget minskat. Politik uppfattas nu för vad den är, en chanstagning om vårt lands framtid. Sanningen är ju att ingen vet hur framtiden kommer att se ut.

Har vårt land någon framtid? Med det politiska maktsystem vi har och alla regler och lagar som inte passar in i en modern värld, är det ingen ljus framtid vi går tillmötes. Det är lite som att har vi tagit fan i båten så måste den på något sätt ros i land. Men vem ska ro? Svenska folket har tröttnat på att göra det.

Minns hur den danske humoristen och satirikern Robert Storm Petersen för runt sjuttio år sedan såg på politiker. Han skrev: Om någon ställer sig upp i en talarstol och säger att alla sitter i samma båt, betyder det att den personen vill vara kapten och att alla andra ska ro. Under alla år som gått är det enda som ändrats, är att det nu är fler som vill vara med och bestämma. Inte undra på att det måste till allt fler för att orka ro.

Nåja, politik är det ingen som blir klok på numera, mest på grund av att idiotiska uttalanden gör att ingen kan ta toppolitiker på allvar. Visst är det trevligt att förtroendevalda visar att de inte är klokare än invånarna i övrigt, men landets framtid är inget lustspel precis, det är blodigt allvar. Det sorgliga är att våra politiker inte fattat detta, därför svänger det i opinionsundersökningarna, men ingen vet hur det kommer att röstas om drygt två år.

Men visst hör man hur folk pratar. Har fått en känsla av att SD spelat ut sin roll som missnöjesparti, genom det lappkast inte minst Moderaterna gjort. Men det finns även andra strömningar som märks tydligt på de sociala medierna. Det är bland ungdomar man mest märker att det finns en oro för vad de ska satsa på. Alla känner inte för att jobba inom vården, men vilka yrken är det som kommer att försvinna när de intelligenta maskinerna tar över? Det skulle inte förvåna, om Piratpartiet får ny vind i seglen, de talar ett språk ungdomarna förstår.

Eftersom skola, vård och omsorg verkar ha hamnat i den bortglömda högen av problem som måste åtgärdas, finns ett parti som lurar i vassen. Tänk vad motviljan att ta en kvinna i hand kan ställa till med. Det här tackar naturligtvis FI för och Gudrun kan komma att hamna i hetluften igen. Kvinnor röstar med hjärtat, män röstar med … Ärligt talat kan man fundera vad många män använder när de röstar. Kan ett parti lova en penisförlängare så … Ja, pengar kan göra stor skillnad, för den som bara har en liten kotte.

Men det här med att jobb kan komma att försvinna ställer till det. I den uppräkning av jobb jag kunnat läsa ska försvinna, är det i princip det som kallas tjänstemannajobb som försvinner. Kontorsjobb av alla de slag med andra ord. Inte ens inom de statliga och offentliga verksamheterna går någon säker, om de inte är lärare eller anställd inom vården. Men om nu det här blir verklighet, vad ska alla göra som blir över?

Men det bekymrar inte våra politiker. Läste hur Alliansen med sitt förslag till skuggbudget, ska förbättra statskassan med 25 miljarder på 3 år. Än en gång vill de försämra sjukförsäkringen, en försäkring som det måste klargöras juridiskt om staten verkligen får röra dessa försäkringspengar. Ökande sjuktal är naturligtvis oroande, men varför har inte något politiskt parti oroat sig över, att alldeles för många lever på politiska uppdrag?

Visst kommer det i framtiden att finnas politiker, men knappast i den omfattning vi nu har. Dels är det en kostnadsfråga, men också på grund av de intelligenta maskinerna. Artificiell intelligens är underskattad av våra politiker, de vet inte ens att dessa maskiner, rätt matade med vad de ska utföra, kommer de att ge mer demokratiska lösningar än dagens majoritetsbeslut.

Många av våra unga politiker är karriärmänniskor som inte fattat vad deras uppdrag går ut på. Den snabbaste vägen att göra karriär är att slicka rövar för att bli hjälpta att klättra inom partierna. Det finns alldeles för många rövslickare som förstört för invånarna genom att säga ja, när sunda förnuftet borde skrikit nej. Det är därför vårt politiska maktsystem kommer att leda invånarna käpprätt åt helsike.

Vår finansminister gnuggar geniknölarna för att kunna få in mera skatter av invånarna. Naturligtvis bättrar det på det dåliga rykte Socialdemokraterna har när det gäller att beskatta invånarna. I partiets manual finns bara att räcker inte pengarna till, måste invånarna betala mer i skatt. Varför partiet alltid fungerat så har jag inget svar på.

 Tanken med skatter var att de ska bekosta för samhället viktiga funktioner som skola, vård och omsorg. Utöver dessa viktiga verksamheter, även statliga verk för att vara till hjälp för invånarna. Av det hela har under åren skapats en kontrollapparat som styrs av politiska makthavare, som bortser från sin egen kostnad.

Just nu är det Mp och språkrören i blåsväder, men inom alla partier finns en kultur som orsakar stora kostnader för invånarna. Precis som Socialdemokraterna svikit sina ideal, gör nu MP samma sak. Det kan bero på ideologierna, att de skapat en form av tunnelseende. Kanske är MP:s benämning språkrör felaktig, de borde istället kallas seenderör. Man har målet i sikte genom ett rör och ser inte vad som händer vid sidan om.   

Men det är inte bara politikers löner som tynger svenska folket ekonomiskt. Partistöden gör att partierna kan premiera de lojala medlemmarna, men också köpa reklam. Detta görs med invånarnas pengar, samtidigt som fattigdomen bland invånarna sprider sig. En försämring av sjukförsäkringen skulle få konsekvenser Allianspartierna inte ens kan drömma om.

Men det intressanta den närmaste tiden är vad som händer med ”Lille Fridolf och Selma”, komikerparet som fått en hel värld att skratta åt vårt land. Ja, vi ska kanske lägga till vår myglande utrikesminister också, som sannerligen visat vad ett glappande munläder kan ställa till med eftersom hjärnan inte hunnit med.

Går man ett steg längre i tänkandet blir det verkligen skrämmande. Hur ska ett land kunna respekteras med en vice statsminister som ”Selma”? Lille Fridolf är för all del inte bättre, han saknar helt omdöme, vilket nästan är allvarligare. Men ”Selma” ska faktiskt träda in om Löfven får en hjärnblödning av allt elände. Inom regeringen tycks ingen tänkt så långt, med det verkar som om en del av MP:s medlemmar har gjort det. Precis som med allting annat är det överlevnadsinstinkten som gäller, i allra högsta grad kan man nu se det hos många politiker.

Hur har våra politiker kunnat koka ihop en så illaluktande soppa?

Det bedrövliga vädret lockade inte till att ta en promenad för att koppla av, det blev datorn som får lätta på spänningarna och den frustration jag känner. Löfven har flera gånger sagt: Vi har varit för naiva. En regering får inte vara naiv, den ska se realistiskt på allt vad som rör landet. Naiv har verkligen regeringar varit i många år, eftersom de inte insett att vårt land blivit politiskt korrupt. Oavsett partifärg (med undantag av SD), håller politiker ihop för att skydda varandra och det politiskt skapade kontrollsamhället.

Om man bortser från de politiska makthavarna, finns det även lekstugor på andra håll. Högsta ledningen inom Skatteverket tipsar kompisar om att det brinner i knutarna. Naturligtvis skulle de fått ”kicken”, men eftersom de är kompisar med finansministern så … Det är en rutten lukt som sprider sig.

Envis som en bulldogg håller Riksbankchefen fast vid inflationsmålet på 2 procent. Trots försöket med minusränta som strider mot alla gamla ekonomiska teorier, fortsätter den svenska kronan att vara förhållandevis stark. Den låga räntan har bara gjort att folk lånat mera, men genom ett jätteköp av statsobligationer, ska väl nu jäklar den svenska kronan ändå tappa i värde! Tja, det är inte Riksbanken som avgör det, eftersom flera Riksbanker har samma problem som i vårt land och svarar med samma mynt.

Den moderna globala ekonomin har blivit näst intill oförutsägbar. Den styrs inte längre av Riksbanker, utan av helt andra aktörer på penningmarknaden. Ingen har någon förklaring till varför inflationen inte skjuter fart, det borde den enligt de ekonomiska teorierna göra. Förklaringen till varför inflationen ska drivas upp är däremot minst sagt luddig, det är inte för folkets bästa i alla fall.

Inflation betyder att importvaror blir dyrare och prisökningar blir följden. Men de följdverkningar som inflation för med sig skapas nya och ännu större problem, de som inte kan påverka sin inkomst måste kompenseras. En inflation på 2 procent skulle vara förödande för de svaga grupperna, deras eländiga ekonomi klarar inte av prisökningar. När dessutom skatt kommer att tas ut på varor som behövs, är vårt land verkligen på väg åt fel håll.

För många pensionärer och de som lever på sjukbidrag finns inga marginaler för kostnadsökningar, vilket även gäller de lågavlönade. De här människorna känner av försämringarna i takt med att de visar sig, en kompensering tar lång tid att besluta om. Vad som är bra för staten påverkar alltid invånarna negativt, men utan stöd av invånarna faller ett samhälle ihop.

Ett samhälle där allt fler blir fattiga påverkar konsumtionen, det bör till och med en politiker kunna räkna ut. Vi har redan ett samhälle där de sämst ställda inte har råd att lösa ut mediciner eller laga sina tänder. Lägger man dessutom till varningsrapporterna om ökad barnfattigdom, närmar vi oss snabbt en ohållbar situation.

Enda politiska lösningen är att dessa sämst ställda får bidrag för att överleva. Men bidrag är en styggelse och kostar pengar har Moderaterna sagt i många år och visst är det så. Det är en skam att landet har invånare som är så fattiga, att bidrag är enda lösningen för att kunna överleva. Dessutom kostar det enormt med pengar att administrera bidragen, det har Moderaterna aldrig nämnt som argument. Att de nu inte gör det beror på att de var med och skapade den största bidragsskandalen i vårt lands historia, jobbskatteavdraget.

Enklaste lösningen som alla partier bör kunna samsas omkring, är att det ska finnas en gräns vad invånarna behöver för att kunna överleva. Vår fantastiska politiskt skapade kontrollapparat har gjort att Skattemyndigheten har alla uppgifter rörande invånarnas ekonomi. Istället för inblandning av Försäkringskassan och Socialkontoren, finns möjlighet att mellanskillnaden som behövs för att överleva, efter kontroll av Skattemyndigheten betalas ut direkt av staten.

Egentligen är det fantastiskt att många av de som kallas fattigpensionärer, men även de som lever på vad man förr kallade sjukpension, fortfarande lever. Tittar man på vad fattiggränsen anses vara, finns det över tvåhundratusen invånare som ligger en bra bit under denna gräns. Ändå är det ingen svindlande summa som anges, den ligger strax över elva tusen kronor i månaden. Massvis med ensamstående äldre har strax över sjutusen i pension och till och med lägre, en stor del av de som har ”sjukpension” tvingas leva på strax över tio tusen i månaden efter skatt.

Innan flyktingströmmen till vårt land, har det inte funnits pengar till att dessa människor fått det bättre ekonomiskt. Eftersom kostnaderna för de flyktingar som kommit hit gör det ännu svårare, börjar situationen för de styrande bli ohållbar. När allt drivs till sin spets visar det sig alltid att de styrande står sig slätt när invånarna säger ifrån. Och visst kan vi vänta oss att invånarna säger ifrån på skarpen inom en inte alltför avlägsen framtid.

Läste nämligen att Alliansen med sitt förslag till skuggbudget, ska förbättra statskassan med 25 miljarder på 3 år. Än en gång vill de försämra sjukförsäkringen, en försäkring som det måste klargöras juridiskt om staten verkligen får röra dessa försäkringspengar. Ökande sjuktal är naturligtvis oroande, men varför har inte något politiskt parti oroat sig över, att alldeles för många lever på politiska uppdrag? Den kostnaden får alla bära, till och med de sämst ställda.

 Tanken med skatter var att de ska bekosta för samhället viktiga funktioner som skola, vård och omsorg. Utöver dessa viktiga verksamheter, även statliga verk för att vara till hjälp för invånarna. Av det hela har under åren skapats en kontrollapparat som styrs av politiska makthavare, som bortser från sin egen kostnad. Våra politiker har en hel del att förklara för invånarna.

Förklara vad som försiggått inom partiet, har högsta ledningen för Mp att fått göra. Men det är inte bara MP som nu kommer att ifrågasättas, inom alla partier finns en kultur som orsakar stora kostnader för invånarna. De stora partistöden gör att partierna kan premiera de lojala medlemmarna, men också köpa reklam. Detta görs med invånarnas pengar, samtidigt som fattigdomen bland invånarna sprider sig. En försämring av sjukförsäkringen skulle få konsekvenser, Allianspartierna inte ens kan drömma om. Den ekonomiska politik som Alliansen förde splittrade invånarna i rika och fattiga, det var en av anledningarna till att makten gick förlorad.

I Frankrike pågår en fredlig demonstration som spridit sig till flera städer där människor samlas på kvällarna och umgås och diskuterar fram till gryningen. Det är en protest mot den politiska styrningen av allting och vad de protesterande vill ha, är ett bättre samhälle med frihet för invånarna. Någonting liknande har vi även sett i Spanien och bara värmen kommer till vårt land, kommer vi säkert att få se samma fenomen här hemma.

Eftersom sådana här saker sprids via sociala medier får det stor slagkraft. De som tycker det är intressant delar till vänner och bekanta. När allt fler ser att precis så är det ju också vårt land, sprids det som en präriebrand. Att det är så enkelt att rubba det politiska etablissemanget, har våra politiker fullständigt missat. Men i förhållande till hur vårt land styrs numera, är det mer demokratiskt, att folk på det här sättet kan göra sina röster hörda.

Någonting som också har missats av det politiska etablissemanget är det som nu påtalas, risken för infiltrering av de politiska partierna. Miljöpartiet börjar mest likna den beryktade trähästen i Troja, men även Vänsterpartiet måste ses som ett parti, där infiltratörer kan gömma sig. Förhoppningsvis har Socialdemokraterna lärt av en tidigare läxa, både av det som hänt en gång inom egna partiet och den som nu förs fram i rampljuset genom det som händer inom MP.

Problemet är att våra politiker inte lyssnar på varningssignaler som sänds ut, istället misstänkliggörs budbärarna. Allt som nu rullas upp inför öppen ridå får våra politiker att framstå som fullständigt odugliga och att de lever i sin egen värld. Den kritiken är inte felaktig, våra politiker måste inte bara sänka sig till samma nivå som övriga invånare, utan även lyssna på vad de har att säga. Inom det privata näringslivet finns ett ägaransvar, samma sak gäller inom politiken, eftersom invånarnas är deras arbetsgivare.

Det är alltså landets invånare som har nyckeln till landets framtid i sin hand. Det som av våra politiker kallas välfärdssamhälle gäller inte alla, vilket har lett till att det politiska styret ifrågasätts. Vem eller vilka som orsakat att en stor del av svenska folket har helt sjuka värderingar är svårt att komma fram till, de kanske bara växt fram eftersom våra politiker inte förstått konsekvenserna av sina beslut. Men många lever i dag efter principen, var och en sig själv närmast. Den dag de fattar att ensam inte är stark är det försent.

Behövs verkligen riksdagen i dess nuvarande form?

Jag har med åren blivit allt mer kritisk till Miljöpartiet, men även övriga partiers engagemang för miljön. Våra styrande politiker är avlönade av invånarna, för att se till deras bästa i första hand. Det finns så många olösta problem som gäller invånarna, att vi inte har råd att vara ledande inom miljötänkandet. Vad värre är, alla avgifter och miljöskatter som tillkommit under åren, har drabbat de svagaste grupperna hårdast. Dessa pålagor för att rädda vår miljö, har haft en långsamt frätande effekt på privatekonomin, som nu gör sig påmind, eftersom det snabbare blir tomt på kontot eller i plånboken.

Tyvärr har det blivit så i vårt land att allt fler känner oro över hur pengarna ska räcka till, men en alldeles för stor del lever i oro över hur pengarna ska kunna förräntas så mycket som möjligt. Man brukar säga att den enda chansen för ”vanligt” folk att bli rik, är att vinna på spel. Spelar gör även de med mycket pengar genom att satsa på aktier. Men hur gör alla som knappt har mat för dagen?

Det har talats alldeles för lite om invånarnas levnadsvillkor, vilket diskvalificerar dagens politiker från att ha sina uppdrag och kallas förtroendevalda. Det är partierna som nominerar de personer som ska företräda dem, väljarna inflytande finns bara på papperet.

Trots påtryckningar görs det inte så mycket för miljön, men det finns pengar för statskassan i att värna om miljön genom skatter och avgifter. Att miljöfrågor fått så stort utrymme i debatter, får ses som en dimridå för att skymma de verkliga problemen. För problem finns det gott om, inte minst de orättvisor och ökade samhällsklyftor som framstår tydligare för varje år. Genom att inte ha tagit itu med dessa problem, ökar skaran av missnöjda i snabb takt.

Så många pinsamheter vår regering bjudit på under bara en vecka, är det svårt att ta den på allvar. Man får en känsla av att Socialdemokraterna kämpar för sin överlevnad, det är verkligen ett B-lag som styr partiet. Eller kanske de ledande inom partiet under åren inte varit klyftigare, att den nya tiden avslöjat deras oförmåga att hantera en förändrad värld.

Naturligtvis är det Löfven som får ta smällen, det är så det fungerar eftersom han är regeringschef. Löfvens enda chans att få lite lugn och ro i regeringen, är att ombilda den. MP:s båda språkrör kan inte vara kvar i regeringen efter det som nu hänt, deras tabbar har nått ut över hela världen. De båda språkrörens naiva tabbar är inte bara generande för dem själva och partiet, utan även för de övriga i regeringen och hela svenska folket.

Många Socialdemokrater ångrar säkert, att de sagt sig vara enda partiet som kan regera. När vi hade en enpartistat och Socialdemokraterna hade egen majoritet var det lätt som en plätt, men den tiden kommer aldrig mer tillbaka. Partiets företrädare lutar sig mot att om man kan se tillbaka på lång regeringstid och anser Socialdemokratin vara förmer än andra. Att de nu blivit ett parti i mängden, tycks vara svårt att acceptera.

För invånarna är det här ett fruktansvärt dilemma, eftersom de inte vet vilket parti de ska rösta på, eller rösta överhuvudtaget. För varje fadäs av regeringen ökar Moderaterna och Vänsterpartiet. Vart väljarna som antagligen kommer att vända ryggen åt MP tar vägen vet man inte. Men ett parti som måste rensa bort ogräset från partiet, tappar troligen till något av de borgerliga partierna, för något arbetarparti är det ju inte. Många uppfattar det som att Centern har en vettigare syn på miljön än de orealistiska kraven från MP, vilket gör dem till det troligaste valet för många avhoppare.

Vattenfalls begäran om att få sälja de problematiska kolkraftverken i Tyskland, blir det verkliga eldprovet för MP. För regeringen gäller att statligt ägda Vattenfall inte kan låta kolet ligga kvar i marken och svenska folket ska få betala förlusterna. Den engångsförlust det handlar om vid en försäljning, uppväger den långsiktiga förlusten. Vattenfall tycks ha specialiserat sig på att göra dåliga affärer.

Men det är ju faktiskt genom nedläggningar av kärnkraftverk, de koleldade fortfarande behövs. Det i sin tur betyder, att det hela blev alldeles bakvänt. Miljöpartiets resonemang känns som att bygga en pool, men förhoppningsvis få vatten att fylla den med inom runt tio- femton år. Mycket av det som präglat beslut för att rädda vår miljö, har varit förhoppningar om att kunna skynda på miljövänliga lösningar.

Istället för att utveckla kärnkraften till att bli både säkrare och effektivare, har det istället bara talats om att lägga ner kvarvarande kärnkraftverk. Vindkraften börjar nu ifrågasättas, hur den kommer att påverka människor och djur på sikt. Det finns risker med allting, men när det gäller vindkraft har de ignorerats. Visst är kärnkraften som att leka med elden, men ändå det mest miljövänliga som står till buds. Risken för en härdsmälta är i dag mindre, än att någon startar ett kärnvapenkrig, men så är det ingen som resonerar.

Med den tekniska utveckling vi kan vänta oss, kommer det att behövas producerande elkraftverk med hög kapacitet. Det sägs att det kan ta tjugo år innan de intelligenta maskinerna och robotarna tar över de mesta av jobben, men det kan ske betydligt snabbare. Ser man till den tekniska utvecklingen bara de senaste två åren, kan man räkna med minst en halvering av den tid vi har på oss. Den försiktiga miljööverenskommelsen visar hur andra länder väntar för att se vart det bär.

Den samhällsförändring som väntar finns det inga förberedelser för, vi sitter fast i ett politiskt skapat mönster som försvårar hanteringen av en stor förändring. Vi har sett det i samband med det stora antalet flyktingar som kom till vårt land på kort tid, det uppstår kaos. Vårt land är helt enkelt inte rustat för förändringar.

 Grundaren av Spotify pekade på den verkliga stötestenen i vårt land, det som kallas den svenska modellen. Spotify är känt över hela världen, så naturligtvis uppmärksammades kritiken som fanns i artikeln. Läste till och med en som ifrågasatte om vårt land verkligen passade in i det moderna snabbt framväxande högteknologiska samhället. Många experter anser inte det.

Högteknologi är sannerligen inte våra politikers bord, de begriper inte att man måste se betydligt längre fram i tiden än en mandatperiod. Invånarnas misstro mot våra politiker har istället resulterat i, att de med hjälp av invånarnas pengar, försöker köpa väljare. De gamla etablerade partierna är till och med villiga, att svika sina gamla ideologier för att få sitta i maktställning.

Det kortsiktiga tänkandet är lika förödande för vårt land, som att försöka hålla kvar det gamla. När Findus nedläggning blev känt blev både politiker och LO rasande och var med och protesterade. Politiker och LO gjorde samma sak när varvsindustrin hotades av nedläggning. Den konstgjorda andningen kostade innevånarna enormt med pengar, innan det oundvikliga hände och varven lades ner.

Precis som med varvsindustrin borde regeringen och LO satt sig ner och tänkt: Jaha, nu är det kört, hur ska vi kunna skapa någonting nytt och livskraftigt? Allt förändras i snabb takt och automatisering är det vi märker av just nu och värre blir det. De fabriker som byggs är hypermoderna och behöver inte mänsklig arbetskraft på samma sätt som tidigare.

Vad som sker visar vad vi kan vänta oss, att de traditionella jobben försvinner. Det nytänkande som måste till är vad en regering måste göra, nämligen underlätta för högteknologiska företag att växa fram. Som det nu är försvinner både företag och personer som kan de nya teknikerna till andra länder.

Det finns en stor grupp som vill fortsätta suga på den gamla karamellen, trots att det inte är mycket kvar av den. Så länge regeringen lyssnar på dessa mäktiga personer, kommer det bara att bära utför. Det är inte svenska folket som ska ansvara för vårt så kallade välfärdssamhälle, det är de politiskt förtroendevalda. Klarar de inte av uppgiften att ta tag i de problem som ett högteknologiskt samhälle innebär, har de inte heller någon framtid.

Den centrala rollen i detta har Stefan Löfven, som vid det här laget lärt sig skillnaden mellan att jobba för IF Metall och vara landets ledare. Steget var för stort helt enkelt och med urusla rådgivare och medarbetare har det mesta blivit fel. Men det som hänt och händer inom regeringen, visar också svagheten med vårt politiska styrelsesätt. Det politiska etablissemangets största fiende är politikerna själva, de har inte insett sin egen ständigt ökande kostnad. Men invånarna har gjort det och visar det också.

Förändringen av vårt land måste komma uppifrån, svenska folket har tröttnat på att anpassa sig till politiska beslut som skapat fattigdom hos alldeles för många. Med det nya som väntar måste landet drivas enligt företagsmässiga principer, som det nu är leker politiskt utsedda personer verkställande direktörer, utan att veta vad de håller på med. Dan Eliasson är ett utmärkt exempel på en politiskt utsedd person, som totalt saknar förmåga att leda någonting.

Vi får se hur länge det här kan pågå innan allt korrigerar sig självt. Det vill säga när pengarna inte räcker till för att avlöna den enorma politiskt skapade byråkratin och administreringen av vårt land. I dagens läge behöver det politiskt skapade kontrollsamhället hundratusentals administratörer, med intelligenta maskiner intåg kommer en majoritet av dem att inte behövas.

De som blir över när det är så dags, kommer att hamna i samma sits som dagens arbetslösa. Den ständigt ökande gruppen av människor som lever på fattiggränsen, kommer därför att bli tungan på vågen. Det är de som kommer att avgöra, vad som kommer att hända med det politiska etablissemanget.

För mig känns det som att riksdagen i dess nuvarande form är överflödig. Det borde räcka med en regering, övriga som sitter i riksdagen finns där för att säga ja till sina partiers förslag. Vad som skulle behövas är välutbildade människor som kan organisera de offentliga verksamheterna för att få allt att fungera. 

Den moderna världen har växt våra politiker över huvudet och det fungerar inte längre med att personer utan formella kunskaper förvaltar invånarnas pengar. Att sätta bocken till trädgårdsmästare är inte bara naivt, det är idiotiskt. Om inte annat så bevisar Miljöpartiets båda språkrör hur otroligt dumma svenska välbetalda politiker kan vara.

Vad händer i vårt land?

Frugan sitter och spelar Bingolotto och på dörren till rummet satt upp skylten: Stör Ej! I och för sig skulle jag i alla fall inte suttit framför teven, men min fåtölj där jag brukar sitta och filosofera. Av den anledningen hamnade jag framför datorn istället. Den enklaste problemlösningen helt enkelt.

När man lyssnar på våra politiker, tänkt så enkelt det är att lösa alla problem, bara invånarna begriper sitt eget bästa. För visst är det invånarna som ska förverkliga de politiska visionerna, annars fungerar det inte. Om vårt välfärdssamhälle ska kunna fungera, beror det helt och hållet på om de flesta arbetsföra (enligt en del politiker även halta, lytta och dödssjuka), jobbar både mer och längre.

När våra styrande politiker fördelar invånarnas skattepengar säger de: Vi har skjutit till så och så många miljarder till det och det. Vi, sa svinskiten! Allt de styrande portionerar ut pengar på kommer från den gemensamma kassan som ska bekosta inte bara skola, vård och omsorg, utan även de verksamheter som ska vara behjälpliga för invånarna. I uppdraget som förtroendevald ska invånarnas pengar förvaltas på bästa sätt, men vad anser de styrande vara bästa sätt?

Ingen kan säga att inte regeringar under åren skapat jobb i tusental, visserligen administratörer och byråkrater i offentlig tjänst, men i alla fall. Naturligtvis kostar det pengar, inte bara i nutid utan så länge dessa offentliganställda lever. Det är ingen snöboll som rullas och som växer, det bäddar för en lavin som kommer att krossa allt i dess väg. Om det är att förvalta invånarnas skattepengar på bästa sätt, har vi inte råd med det politiska styrelsesätt vi har.

Att det här har kunnat pågå i så många år beror på att så har det alltid gjorts. Skatter ska det sättas sprätt på, det visar att våra regeringar verkligen gjort någonting. Därför har pengarna rullat, det fantastiska är att inte ens vägskatter går till vad de är avsedda för, de används till att bekosta helt andra saker. I förhållande till de vägskatter som kommer in, är det bara en liten del som går till att bygga nya vägar och hålla de gamla i gott skick. Bristande underhåll av vägar är det många regeringar som får ta på sig skulden för.

Utan svenska folket hade flera av storbankerna inte varit de vinstmaskiner de är i dag. Om staten är så beroende av att bankerna hålls flytande är vi verkligen illa ute, om vi får en ny finanskris som gör att lånebubblan spricker. Hade det funnits lite stake i våra styrande politiker hade de plockat av bankerna de miljarder svenska folket fått bidra med för att rädda dem.

Det verkar som om Bernie Saunders rätt till viss del i sin kritik, förtroendevalda politiker och den finansiella eliten sitter i knä på varandra. Han har till och med kallat det för vänskapskorruption, det vill säga att det förekommer tjänster och gentjänster. Vad han kritiserar är föregångslandet för många, som tyvärr skapat den Amerikanska drömmen i många länder om pengar och framgång. Tydligen är vårt land lika ruttet som alla de länder våra regeringar brukar kritisera.

Tyvärr kommer de traditionella politikerna till korta i dagens minst sagt komplexa värld. Det för med sig att en före detta facklig ledare alldeles för ofta hamnar mellan två stolar. Ständigt dyker frågan upp hur naiv vår statsminister kan vara. Kom på att jag nynnade för mig själv på den gamla låten Falling leafs. För när hösten kommer och träden fäller sina löv, finns risk för att även ”Lövet” faller.

Ja, det beror på om oppositionen vill ta över ett konkursbo, för någonting säger mig, att vi är på väg in i en finanskris redan i sommar. Att Löfven återigen hamnat i skottgluggen på grund av en ministers klavertramp, visar hur otroligt naiv han var när ministrarna utsågs. Men det värsta är ändå att det som framkommit i samband med Kaplans umgängeskrets, visar att invandrare bygger sina egna bon och inte alls vill bli försvenskade, de har sin tro och sina vanor som de inte vill bryta.

Det finns någonting som förbisågs när den svenska modellen skapades, nämligen att vårt land skulle bli medlem i EU. Att vi inte är neutrala visar ställningstagandet för Palestina, vårt land har lagt sig i någonting landets styrande inte begriper. Nu röstfiskas det också för att hamna i FN:s säkerhetsråd med motiveringen att vårt land är en oberoende röst. Hur dum får ett lands ledning vara?

Naturligtvis blir det fel när allting rullar på som om vi fortfarande levde i industrisamhällets arbetsledartänkande, det vill säga förtroendevalda ska leda och fördela. Vårt land är fortfarande politikernas egen lilla sandlåda som försvaras med näbbar och klor, den svenska modellen ska försvaras om det så går åt helsike.

Med andra ord är det som vanligt, därför följer jag med stort intresse hur det börjar röra sig lite här och var i världen. Att intellektuella tänkare ges utrymmen att lägga sig i hur länder sköts är intressant. Från att vara nästan apatiska engagerar sig nu allt fler i grupper som verkligen vill förändra hur länder styrs.

Kritiken mot att politiska maktsystem snärjer invånarna istället för att ge dem frihet får gehör hos allt fler. Inte minst den svenska modellen är skapad för politisk styrning av invånarna, den som är svensk är inte fri utan ett nummer, där myndigheterna kan se om invånarna är en tillgång eller kostnad i det kostnadskrävande välfärdssamhället. Ja, egentligen är det självförvållat, bara ett fåtal har protesterat tidigare.

Alla har ett ansvar för landet kan man höra från politiskt håll, men politikerna själva avsäger sig allt ansvar om det går åt helsike. Eftersom det inte finns någon ytterst ansvarig, varför har vi då förtroendevalda människor? Varför inte fullt ut låta människorna styra sina egna liv?

Ett folk i frihet skulle naturligtvis bli en stor omställning för många, som varken skulle veta ut eller in. Men det är bara en övergångsfas, det är märkligt hur snabbt människan vänjer sig vid nya saker och nya förhållanden.

Men jag har börjat fundera över, hur lång tid det kommer att ta innan svenska folket fått nog. Lyssnar man på vad folk har att säga har de redan fått nog. Vad vi då kan vänta oss är det ingen idé att spekulera om. Det blir som det blir.