Politiker bygger elfenbenstorn.

Jag kan se tillbaka på en av de tyngsta perioderna i mitt liv och än går det inte att se slutet på den. Det är ingen tröst att vänner och bekanta ser det på samma sätt, alla har blivit en erfarenhet rikare. Förhoppningsvis en erfarenhet som skall driva på en förändring av vårt fullständigt misslyckade välfärdssamhälle och styrelsesätt.

Råkade höra Löfvens jultal där han pratade om hur viktig gemenskapen är, men under sex år vid makten har han splittrat landets invånare. Gamla gråsossar skakar bekymrat på huvudet, är karln verkligen socialdemokrat?

Vår finansminister uttalade sig att pandemins verkningar kommer att ta död på nyliberalismen. Det är i kriser det visar sig att ansvaret ligger på staten, de privata aktörerna tar inte på sig något socialt ansvar, de står bara till svars inför aktieägarna.

Privatiseringarna visar sig nu vara ett misstag, det handlar inte bara om vården och skolan, det handlar om vad som sker när invånarna blir vilsna och fattigare. När de gamla blir fler, sjukdomstiden längre och arbetslösheten stiger på grund av företag som försvinner.

Stora riken har fallit tidigare om man ser tillbaka. Kanske av samma anledning som nu, framtiden har inte legat längre bort än några kvartalsrapporter. Påhejade av regeringar har människor världen över konsumerat för lånade pengar, det har handlat om ekonomisk tillväxt.

Ingen tycks ha insett att vi skulle nå en gräns då det planade ut för att sedan bära iväg utför. Hur lång utförsbacken blir den här gången kan inte någon förutsäga. Inte heller vad många människor skall leva av för lång tid framöver.

Från att varit osynliga under lång tid har regeringen vaknat upp och vill agera överförmyndare för invånarna. Vill vår regering göra sig ovän med invånarna är de inne på rätt väg, men rätt väg för invånarna hittar de nog aldrig.

När vi nu hamnat där vi troligtvis inte skulle hamna är det inte längre Folkhälsomyndigheten som håller pressträff, utan regeringen. Var gömmer sig MP:s språkör? Trots pandemin fortsätter de i ett hörn hitta på nya skatter och avgifter på saker som folk antagligen inte kommer att ha råd med.

När det står mellan en dödlig pandemi och en kommande klimatkris är det människan i nutid som måste prioriteras. Klimatet får bli som det blir, nu väntar en tid då de politiska misstagen måste rättas till. Om inte kommer vårt land att få stora problem.

Det är nu allt som skulle rättats till för många år sedan visar på de enorma orättvisor som finns. Hur de som tänkt fel skall kunna tänka rätt är obegripligt. Det enda som lyckats någorlunda är att hålla ner sjuktalen, trots att det nog inte funnits så många sjuka någon gång i vårt land.

Det som förvånar mig är att inte arbetslösheten ligger över tio procent, men det kommer antagligen att göra en bit in på det nya året. Många företag lever på marginalen och allt fler av invånarna göt det tyvärr också. Dessutom har pandemin förändrat människors sätt att tänka, de flesta har blivit försiktigare.

Du har bara ett liv så se till att få tid att lukta på blommorna kunde jag läsa på en tavla när jag blev inbjuden till en husvagn i Amerika på sjuttiotalet. Den som ägde husvagnen hade varit chef för ett stort företag men insett att arbetet berövade honom möjligheten att leva som han själv ville.

Husvagnen hade varit hans frus idé eller snarare dröm. Att ha sitt eget krypin när de besökte barnen och att kunna välja klimat. Efter alla år i Chicago ville hon ha varmt och skönt året runt men inte på samma plats. Den drömmen tror jag finns hos många.

Det är inte alla förunnat att kunna leva så, men det skall vara möjligt att leva på de platser vi själva vill. Politiska beslut som medfört att vissa platser snart är obeboeliga på grund av avsaknaden av det som är självklart i större städer. De politiska makthavarna har helt missat att de skapat ett samhälle allt färre vill ha.

I artiklar har man nu kunnat läsa om människor som säger sig älska det de håller på med, men oförstående chefer får dem att tappa glöden. Det handlar om människor som inte är utbytbara, det finns inga omåttliga reserver att ta av. Det är när en kris uppstår invånarna inser vilka som behövs för samhällets fortlevnad och vilka som inte göra det.

Vårt land är så insnärjt i en byråkrati som inte varit förberedd på någonting. Alltid när det händer någonting är det någonting våra politiker inte kunnat se komma. Om man bortser från en kommande klimatkris vilket gjort att de nu stället fallit platt på näsan med alla ägg i samma korg och det blir äggröra av allting.

Det som nu händer visar att våra så kallade politiska företrädare inte har en aning om hur de skall hantera följderna av en kris. Det talas om återstart men det kommer att bli en lång process. Vi vet inte ens hur mycket av det vi haft kan återstartas. Man måste se det som en sanering av den överetablering det blivit. 

Det vi hade var inte hållbart, varken för staten eller invånarna. När det nu måste tänkas i nya banor är det politiska etablissemanget definitivt på efterkälken och alla utredningar kan kastas i papperskorgen. Vad de makthavande kommer att ha framför sig är ett blankt papper där förslag om hur allt skall kunna repareras skall skrivas ner. Det bäst är att riva och bygga upp någonting nytt.

Enklast är antagligen att utgå från en tid då det fungerade någorlunda och hur vårt samhälle då var uppbyggt. Det har ingenting med att uppfinna hjulet på nytt utan förbättra det så att det kan rulla i många år. Enbart att få fason på vården och skolan kommer att ta många år, om det ens är möjligt efter alla år av vanskötsel.

Ett utdrag av det Hugh Walpole skrev för många många år sedan kan förklara att det blivit som det nu är. Man kan koncentrera sig på ett intresse så att man blir immun för andra appeller, gräva in sig i ett fack så att det blir ett intellektuellt elfenbenstorn.

Våra politiker har varit fixerade vid helt andra saker än att prioritera invånarnas säkerhet både vad gäller ekonomi och det som alla betalar skatt för att få utfört. Invånarna är inga kunder eller brukare, det är deras pengar som skapar grunden för ett samhälle.

Svenska folket vet nu i alla fall vilka som gör rätt för att avlönas med skattepengar och att ett stort antal andra är en ekonomisk belastning för invånarna.

Var och en sin egen lyckas smed?

Hur är våra hjärnor konstruerade egentligen? Har försökt få svar på den frågan av sakkunniga genom att ge ett exempel. Tanken slog mig nämligen efter att sett bilden på en vacker kvinna i karriären, känna instinktiv motvilja mot henne. Jag tyckte mig bakom den vackra fasaden se en kvinna som inte drog sig för att armbåga sig fram och ge flera personer blåmärken som kunde bli kvar för all framtid.

Svaren jag fick vad ganska samstämmiga och gick ut på att det är så människan formats att bli. Inom politiken har det betytt att vi nu har fler kvinnliga partiledare än manliga. Folk i allmänhet uppfattar dessa kvinnor som mer aggressiva än de manliga och skapar olust inte minst hos oss äldre män.

Det är inte ens fel att två träter sa man förr, det våld i hemmet det skrivs om kan bero på olika orsaker. Manliga psykopater finns det gott om, men tyvärr börjar det jämna ut sig och då uppstår våldsamma uppgörelser. Pandemin visar att svenska folket inte varit förberedda på motgångar vilket påverkar psyket på många.

Det samhälle som skapats har resulterat i att de svaga går under och endast de starkaste överlever. Det är så makthavande trott skall ge ett starkare samhälle. Ett samhälle där människorna själva tar på sig ansvaret för sin försörjning och sina liv.

Inte vidare smart uträknat, att vara ung och frisk betyder inte att vara mogen att ta ansvar. MÅnga av de unga bor fortfarande kvar hos sina föräldrar, det är inte många som lyckas skaffa en egen bostad. Tur för alla de unga som mist sina jobb på grund av pandemin, men samtidigt en svidande läxa för de som lyckats få en bostad men kommer få svårt att ha råd att ha den kvar.

 

De starka visade sig inte vara det, men de gamla och svaga har mycket riktigt dukat under på grund av att de inte räknats som viktiga för det framtida samhället. Pandemin visar på ett drastiskt sätt hur lätt det är att köra över det samhällsexperiment som knappast haft stöd av folkviljan. Man kan om man så vill kalla de politiska beslut som fattats för trolöshet mot huvudman, det vill säga mot invånarna.

Ingen verkar ha förstått betydelsen av New Public Management eller konsekvenserna av de nyliberala idéer som presenterats på löpande band. För folk i gemen har det betytt att de saknar kon därför att båset är tomt. Den som skulle haft hand om det har haft fullt upp med annat så kon dog.

När någonting händer, må vara en pandemi eller en finanskris, visar det sig att alla är sårbara, ung som gammal. De människor som försökt forma sin egen framtid, inte minst skådespelare och artister av alla de slag, är beroende av andra människors pengar, de som är villiga att betala för att se och höra 

En klimatkris är lätt att skrämma folk med, men att ett virus skulle kunna påverka både företag och privatpersoner fanns inte på kartan. Därför har det skapats ett kortsiktigt samhälle där bäst före datum gäller. Många av de yrken som växt fram har med den snabba tekniska utvecklingen att göra, där platsar inte många som passerat femtio. De jobb som kräver lång erfarenhet lockar inte de unga, de är ivriga att tjäna pengar för att kunna leva livet.

För många är det vad deras uppväxt handlat om, de har vant sig vid att alltid kunnat få pengar till kläder, elektronikprylar, till och med mopedbilar att åka till skolan i. Det är vid skolorna det går att se skillnaden mellan familjer med god ekonomi och de som tvingas leva under helt andra förhållanden. 

Nästan alla är eniga om att uppväxten präglar resten av livet. Om en stor del av de unga växer upp och med avundsjuka ser hur en del av klasskamrater har det, kommer de en dag att kräva förändring. En del sätter upp mål att tjäna mycket pengar för att en dag visa upp sina skrytprylar, andra väntar på den dag de får känna skadeglädje när det går åt helsike för de som haft det förspänt under ungdomstiden.

Var och en sin egen lyckas smed sa man förr. Så har det inte fungerat i vårt land, tvärtom har det skapats hinder för att kunna vara det. I vårt land är det vänskapskorruption som leder till trygga anställningar och ett lyxliv som pensionär.  Att vara egenföretagare ger visserligen en form av frihet, men avsäger sig social trygghet, trots att det som blir kvar efter skatt på en hundralapp inte ens är hälften. Vad deras skatter går till frågar sig många.

Pandemin ser ut att bli sista spiken i kistan på nyliberalismen sa vår finansminister. Kanske sagt i eftertankens kranka blekhet, det är knappast traditionell socialdemokratisk politik som förts de senaste sex åren. Nyliberalistiska förespråkare har funnits även inom partiet, de har inte haft bättre förstånd.

Vad som hänt är att skattebetalarna utöver så kallade politiska företrädare även ser till att riskbolag kan samla på hög i skatteparadis. Man talar om svarta hål i landets gemensamma skattkista, men en bättre beskrivning är att botten gått ur på grund av makthavarnas inkompetens.

Nyårsönskningar brukar inte slå in, men min önskan är att de politiska företrädare som har del i att vårt land blivit ett dårarnas paradis, få känna på sin egen beska medicin de tvingat på invånarna under så många år. Det är inte över när pandemin är under kontroll, det är då det måste städas upp. Naturligtvis blir det invånarna som får göra det, vem annars?

God Jul och Gott Nytt År till alla.

Litet land, stora bekymmer.

Långt före pandemin var det uppenbart att så kallade auktoriteter ofta hade fel, för att inte tappa ansiktet har de  tvingats anlägga moteld mot all kritik. Det “vanligt” folk kunnat se och därför dragit andra slutsatser, var inte alls som det såg ut. Forskning sker med bidrag, enbart det en grund för misstroende. Man biter inte den hand som föder.

Utbildningssystemet är märkligt, brister i språkkunskaper upptäcks vid högskolor och universitet. Men vad värre är, fritt tänkande motarbetas istället för uppmuntras. Utbildningen är toppstyrd och inte avsedd att utveckla de unga.

Boven i dramat måste anses vara det byråkratiska tänkandet som tvingat läkare, lärare med flera att bli administratörer. I en värld som kräver förenklingar kan det inte ses som annat än ett försök hos en privilegierad elit att hålla skenet uppe.

Den tekniska utvecklingen är på väg att skapa någonting som rubbar de överenskommelser som finns mellan arbetsgivare och löntagare. Gruppen frilansare utan anställningsskydd har växt senaste åren, viktiga yrken som läkare, sjuksköterskor, lärare med mera har medvetet nedvärderats genom politiska beslut.

Politiker och de som försvarar det som händer måste vara både blind och döv hör man ofta. De som säger det är människor som känner sig utnyttjade av det samhälle som växt fram. Felet är ett samhälle som inte är skapat för invånarna, det bevisar inte minst hanteringen av pandemin där många gått en för tidig död till mötes. 

Man slås av känslan att Invånarna ses som ett nödvändigt ont, för att genom skatter, avgifter och konsumtion hålla det allt mer komplicerade samhället igång. Att vårt land nu ses som ett avskräckande exempel i vår omvärld beror inte bara på hanteringen av pandemin, det ifrågasätts hur landet styrs och hur invånarna behandlas. 

Hur en nettobetalare till EU kan ha ett växande antal hemlösa, fattigpensionärer och sjuka människor som utförsäkrats skapar naturligtvis en negativ minst av allt smickrande bild av vårt land. Istället för att hålla ner sjuktalen är det administrationen och byråkratin som skall hållas på en minimal nivå, det är de som skapar flaskhalsar och onödiga kostnader.

Hörde en intressant kommentar för några dagar sedan som belyser hur det kunnat gå så långt att folk plötsligt engagerar sig. Så länge det inte berörde mig brydde jag mig inte, men nu har jag själv råkat ut för hur bedrövligt det är och är fly förbannad. Vad det handlade om var hur personen blivit bemött av Försäkringskassan.

Illa behandlade av handläggare vid Försäkringskassan är ingenting nytt, det har pågått de senaste tio åren. Det har blivit värre med åren, det blir så när ingen vågar ta tag i någonting där de politiska partierna har svårt att komma överens. För att rädda sitt eget skinn kommer de politiska partierna att tvingas krypa till korset, men under tiden fram till dess kommer nya offer att skördas.

Ett första tecken på att vårt samhälle är på väg att förändras är Liberalernas djupdykning. Om partiet åker ur riksdagen skall det ses som ett bevis på att ingen längre kan leva på gamla meriter. Partiet har stelnat i ett ideologiskt tänkande som inte passar in i dagens samhälle. De frågor som politikerna tror är viktiga för invånarna har de större tagit till sig.

Vad som är viktigt ändrar sig i takt med att saker och ting händer. Att som Palme en gång sa att man måste ta ett helvete i taget fungerar inte, det är akut på så många områden samtidigt. Nackdelen med hur en regering för att vinna tid och skjuta på viktiga beslut genom att tillsätta utredningar gör att det hinner bli ännu värre.

Hos många av S företrädare ses Palme som en husgud, men ingen tycks ha lyssnat på vad han egentligen sa. Genom sig själv känner man andra är ett svenskt uttryck, det är många år sedan Palme sa att det aldrig skulle fungera att blanda upp svenska folket med personer från andra kulturer. Resultatet av att göra det ser vi nu och värre blir det.

Det intressanta med vad som kommer att hända efter pandemin är hur folk i gemen börjat tänka. Kommer de att nöja sig med politiker som på grund av beslutsångest lämnar över knepiga frågor på utredningar. I dessa utredningsgrupper finns personer som är precis lika okunniga och har dessutom som utgångspunkt någonting som varit men inte längre är det.

När politiska makthavare inte själva har kunskaper om vad som måste göras, måste opartisk expertis kallas in. Det betyder välutbildade människor med erfarenhet av inte bara organisationsfrågor, utan även ser på konsekvenserna. Det är någonting bevisligen inte politiker klarar av.

På många punkter är i dag vårt lands byråkrati det mest oorganiserade i de utvecklade industriländerna. Den ena myndigheten vet inte vad d en andra gör trots att alla myndigheter borde vara synkroniserade. Andra ser det, men inte det politiska etablissemanget som har fullt upp med att slåss om makten.

Vårt land är alldeles för litet för att ha så många olika politiska partier var det en som sa. Kanske är det så, de små partierna har gjort mer skada än nytta genom att de som tack för hjälpen fått igenom saker som aldrig skulle gått igenom om folkviljan fått styra. Med bara två partier att välja mellan skulle det bli betydligt enklare för folk att ta ställning.

Om vi går tillbaka i tiden och ser på det som lett fram till den politiska soppa vi har idag, kan till och med en röst på ett litet parti ge möjlighet att påverka invånarnas levnadsvillkor. Så var det knappast meningen att det skulle bli, det finns erfarenheter att hämta från inte minst Italien med flera. Nästa val kommer att innebära samma politiska rävspel som de senaste två, men det kan vara droppen för många.

Än så länge är vi mitt uppe i en förändring då ingen vet hur det kommer att se ut framöver. Många av de saker vi vant oss vid och sett som att alltid funnits kan vara borta. Vad vi nu får är en lektion i alltings förgänglighet, det vi har kan vara borta i morgon. Det behövs inte mycket för att den värld som skapats faller sönder och samman.

Risken för en ny finanskris ökar i takt med att pandemin håller världen i ett järngrepp. Nu står hoppet till det vaccin som förhoppningsvis skall få bukt med det eländiga viruset. Men skadan är redan skedd, miljontals människor har ett förlorat år att se tillbaka på. Ingen vet hur det normala kommer att se ut, men det är bättre att vänta sig det värsta eftersom om det inte händer, kan det ses som en ljusglimt.

Störst vinner.

Det började med att etanol skulle ersätta bensin, men det slog aldrig igenom trots subventionering, att byta bil krävde att ekonomin tillät det. Inget problem för beslutsfattarna som därför utgick från att alla hade råd till det. Nu blandas etanol med bensinen vilket får fordonen att dra mera bränsle, vilket orsakar fördyring som belastar familjeekonomin för många

Samma misstag görs nu genom att subventionera eldrivna fordon, men den stora allmänheten kan inte dra nytta av detta. Det rör sig om ett par årslöner netto efter skatt för de med låga löner och mer än det för pensionärer, arbetslösa och de med sjukbidrag. Återigen har de beslutsfattande tittat på sina egna kontoutdrag och kommit fram till att alla har råd.

 

Tycks vara svårt för beslutsfattarna att förstå att det handlar om pengar för att kunna genomföra det de makthavande räknat ut. Pengar utöver de fasta levnadskostnaderna har inte många som tvingas använda sina fordon för att ta sig till jobbet, för att skjutsa barn till förskolan, fritidsaktiviteter eller göra inköp. Det är det samhälle vi har och det motarbetar hela satsningen på eldrivna fordon.

Om de makthavande utgått från att folk skall låna pengar för att kunna åka miljövänligt faller det på att ett mycket stort antal människor inte är kreditvärdiga, de tvingas fortsätta åka i sina gamla bilar till dess drivmedlet på grund av skatter blir för dyr.

När den dagen kommer drabbas troligtvis barnens fritidsaktiviteter och affärer utanför stadskärnor tvingas slå igen. Många tvingas sluta arbeta eftersom det kostar alldeles för mycket att pendla till jobbet. När det kostar för mycket att arbeta och familjeekonomin raseras blir staten tvingad att ta hand om dessa människor. Det är staten som genom beslutsfattarna ställt till att det kunnat hända.

Kan inte för mitt liv förstå hur ambulanser, taxibilar och distributionsfordon skall kunna vara eldrivna. Vad hjälper om det kommer att finnas laddstolpar utefter vägarna, vad händer om en ambulans under färd till sjukhus drabbas av urladdat batteri? För mig verkar det som om alla de som förespråkar elfordon glömt bort hur det fungerar i verkligheten.

Pandemin är en påminnelse om att aldrig ta ut framtiden i förskott, det gäller inte minst saker som mest får ses som en vision om det framtida samhället. För att ett samhälle skall kunna leva vidare gäller det att hålla invånarna vid liv, det är nämligen de som är viktigast.  

De politiska partierna tycks inte ha fattat att det finns ett före och efter pandemin. VI har inte den blekaste aning om hur det kommer att se ut om ett år. Förändringen sker i takt med att pandemin fortsätter styra den verklighet vi tvingas leva i.

Har svårt att se hur någon skall kunna planera för någonting som än så länge måste ses som en olöst ekvation. Det kan tvinga de politiska makthavarna att improvisera, helt enkelt börja tänka utanför ramarna. Det som en gång varit kommer inte längre att vara det, det är så man måste se den tid som kommer efter pandemin.

Det är nu konsekvenserna av tidigare fattade beslut dras fram i rampljuset. Det är nu vi kan se hur ohållbart ett tjänstesamhälle faktiskt är. Det är nu det gamla uttrycker att man inte saknar kon förrän båset är tomt fått en innebörd. Valfrihet har skapat en konkurrens som skapat fler företag, men de slåss om samma antal människor.

Av den anledningen sågs invandring och flyktingmottagning som frälsare, det skulle ju bli fler konsumenter. Ingen tänkte så långt att denna konsumtion betalas med pengar ur den gemensamma kassan. Det vill säga den kassa svenska folket via sina skatter betalar in för att staten och de offentliga verksamheterna skall kunna utföra tjänster i utbyte.

Det land vi har i dag är resultatet av ett politiskt misslyckande utan like, men än har vi inte sett de värsta konsekvenserna. Den ökande kriminaliteten är bara början, det finns många som kommit till vårt land för att skapa egna revir i form av klaner.

Hos våra politiker är det enorm skillnad mellan ord och handling, inte minst hur den ökande kriminaliteten skall stoppas. Vår justitieminister som utan problem kan passera under radarn, verkar insett att de kriminella inte skyr någonting. Inte ens livvakter ger något skydd när det kniper. En tolvåring kan dra upp en pistol och skjuta på order av någon.

 Det är så vårt land blivit tack vare att svenska folket aldrig tillfrågades. Av vilken anledning stod våra politiker och välkomnade flyktingar? Tydligen insåg de inte att problemet lades över på invånarna. Vem skall nu ta hand om alla dessa som kanske aldrig kan försörja sig själva? Den frågan måste våra politiker noga tänka igenom, det börjar handla om deras existensberättigande.

Av vilken anledning skall vi ha politiska företrädare? De följer pliktskyldigast sina partiledningar som inte har en aning om vad deras väljare vill att vårt samhälle skall fungera. De politiska företrädarna och deras väljare har aldrig stått så långt ifrån varandra som nu. Det är dags för en reformering av vårt politiska styrelsesätt.

Kanske skall vi som en föreslog ha val där de små slås ut och till sist de två största får slåss om att få majoritet. Det blir ju faktiskt som nu med små stödpartier, men där invånare som av olika skäl lagt sin röst på de små, får möjlighet att välja vad de anser vara bästa alternativet. Den politik som skall föras är den partierna gått till val på och skall därför gälla. Det skulle få svenska folket att tänka till både en och flera gånger.