Jag
är gammal, född redan den första halvan av nittonhundratalet. Att visdom kommer
med åldern har man ofta fått höra, men egentligen handlar det om ett långt livs
erfarenheter. Av den anledningen reagerar dagens äldre mot att vår tids
politiker, helt saknar erfarenhet om av vad livet går ut på. Egentligen. Har
därför försökt se på de problem som finns ur politisk synvinkel.
Folk
har inte insett att politiker som vistas i en och samma miljö under lång tid,
uppfattar den miljön som verkliga livet. Att ständigt frotteras med
likatänkande människor som format politiskt aktiva till att vara förkunnare av den lära de korvstoppats med. De här lärorna
kallas ideologier, men eftersom alla inblandade i det politiska arbetet (med
undantag av SD) blir de också arbetskamrater oavsett partifärg och ideologi.
Vad
det handlar om är kamrater som måste skyddas genom finurliga skyddsnät och en
trygg framtid. Att satsa på politisk karriär är som att bränna broar, det finns
ingen väg tillbaka. Social kompetens räcker inte långt när det gäller att få ett
arbete inom det privata näringslivet, därför måste det finnas ett skyddsnät.
Folk har inte fattat att förtroendeuppdragen är är tusentals människors levebröd och det enda
många politiker hållit på med.
Det
här med vänskapskorruption är egentligen någonting som funnits sedan långt
tillbaka. men ordet låter inte bra i invånarnas öron. Inte heller att det
förekommit inom Riksrevisionsverket och nu Statens Fastighetsverk. Ju större de
är desto tyngre faller de.
Men
fifflandet finns säkert inom alla de offentliga verksamheterna, när locket som
tidigare flitigt lagts på nu flugit av, kan vi vänta oss vad som helst. Men
svenska folket får i alla fall reda på varför deras skattepengar inte räcker
till för att sjuka, arbetslösa eller pensionärer ska kunna leva drägligt.
Man
kan förstå de politiker som tycker att media och folk som klagar över
orättvisor förstört bilden av det fantastiska välfärdslandet Sverige. Nu skrivs
det om att en stor del av svenska folket blivit fattigare, men några
hundratusen pensionärer är ju inte många i det stora hela, vi är tio miljoner
invånare nu. Det stora politiska problemet är invånarna, att de kräver alldeles
för mycket
Det
är svårt för en politiker att fatta att sjuksköterskor, lärare,
ambulanspersonal och poliser sagt upp sig från sina jobb. Nu jäser det bland
deltidsbrandmännen och de säger upp sig i stora skaror. I samtliga fall är det
inte bara usla löner och arbetsförhållanden som har angetts som orsaken, de
reagerar över den inkompetens som finns bland våra politiker.
Utgångspunkten
för en politiker är att alla måste ha ett arbete för att kunna försörja sig
själva och vårt samhälle. Hur tänker folk som slutar, det är ju yrken där det
behövs folk och som inte finns att få tag på? Hela vår byråkrati måste ha löner varje månad, det blir ju ännu mer nedskärningar i välfärden för att få det att gå ihop..
Avhoppen
har skapat problem, eftersom det tar lång tid för nya människor att bli varma i
kläderna. Det kan till och med ställa till så att folk dör! Om de avhoppade
tänkt efter lite, hade de insett att det kostar enormt med pengar att hyra in
personal. Att alla har vi ett socialt ansvar, men det är invånarna som har det
slutliga ansvaret att betala för det som blir fel.
Man kan säga att folk får skylla sig själva för hur det blivit i vårt land. Skyll inte på den som fått förtroendeuppdragen, det är inte meningen att de ska kunna hantera allt det nya som ställer till det. Att vilja men inte kunna är ett helsike.