Det är dags att vakna upp.

Det här med att egna idéer inte fullföljs är ett tecken på att svenska folket styrts under en alldeles för lång tid. En politisk ideologi präglade vårt land under många år och eftersom den var framgångsrik till att börja med, har av någon underlig anledning det gamla inte helt försvunnit. Det har suttit i väggarna att vårt land skall styras på ett visst sätt, men det har varit upp till de som haft makten att försöka modernisera. 

Svenska folket har varit passivt och fogat sig i de beslut som fattats. Visst har det framförts kritik, men den har viftats bort som en envis fluga. Men så hände äntligen någonting som ruskade om de tidigare passiva, eftersom deras levnadsvillkor plötsligt påverkades av någonting oförutsett. Den trygghet de trodde sig ha visade sig inte finnas och oro och misstro är ett lands regerings värsta fiende.

Det finns massvis med människor som inte ser längre än näsan räcker och det är de som nu börjar nu göra sig hörda. När det gäller EU är svenska folket den minst informerade, de flesta har inte en aning om hur mäktigt EU är. Men så mitt i en kris då det börjar oroas över ekonomin, informeras invånarna om att EU vill ha mycket pengar av vårt land. Som om vi inte skulle behöva alla pengar själva, det har ju sparats i många år på det invånarna betalar skatt för att få utfört.

Många flög i taket efter Löfvens misslyckade förhandling med EU. Han lovade bort pengar vilket han inte har mandat av svenska folket att fatta beslut om. Vem som gjort det skulle vara intressant att få veta. Naturligtvis blir man misstänksam när erkänt skickliga ekonomer fördömer det krispaket som arbetats fram av EU. Ett panikartat försök att rädda euron var det en som skrev och som tydligen vet mer än vad vi andra gör. 

Pandemin som pågår och som tycks börja om igen på flera ställen påverkar ekonomin i många länder, men Grekland, Italien och Spanien är de som är mest illa ute. Men det har inte enbart med viruset att göra, det är svårt att hålla i pengarna när det inte är ens egna, det har vi sett bevis på i vårt eget land.

Man hör allt oftare att England gjorde alldeles rätt i att lämna EU. De klarar sig alldeles säkert utan EU, som får svårt att klara sig utan England. Skulle inte förvåna om britterna själva kommer att producera vad de behöver i största möjliga omfattning, vi går ju mot att länder blir mer och mer protektionistiska.

Det behöver vårt land också bli, men samtidigt se till att ha tillförlitliga affärspartners för ensam är inte stark. För länder som står utanför euron är det läge att börja samarbeta. Vad kan Sverige, England, Norge och Danmark med egna valutor göra tillsammans? En alldeles egen liten union som kompletterar varandra när det gäller vad som behövs. Naturligtvis måste vårt land då se till att vår självhushållning stärks, man kan inte äta de träd som växer på den mark småbönder en gång odlade.

För den stora allmänheten skulle det inte ha någon betydelse om det slutades titta på ekonomisk tillväxt och istället utveckla idéer om hur vi kan få ett människovänligare samhälle. Det har vi inte i dag och det är alldeles säkert en majoritet som vantrivs på sina jobb. Men trots det måste de gå till jobbet varje dag för att räkningar måste betalas och det måste finnas mat på bordet.

Kan inte se det på annat sätt än att invånarna lever sina liv under tvång och frihetslängtan växer i takt med att arbetsförhållanden och vårt samhälle blir sämre. Många kommer säkert att känna lättnad den dag robotar tar över deras monotona själsdödande arbete. Dessa människors lott är att föda de rika, men en dag kommer de underfund med att det är alldeles åt helsike.

Man kan läsa om människor som vågat sälja allt och satsat på att njuta av livet istället, det handlar alltså bara om att våga göra slag i saken. Nåja, inte så bara, det gäller att ha någonting att sälja för att kunna uppfylla sina drömmar. Men även med små medel går det att leva ett liv utan att vara nyttig för staten. Det är faktiskt bara att tänka över vad man egentligen behöver.

Det skrämmande är att alldeles för många är för trötta och slutkörda för att ens drömma om ett bättre liv. Jag tänker på vårdpersonalen som i många fall just nu går på reservkrafter och undviker att tänka. Skulle de göra det blir det som att sticka hål på en ballong. När krafterna en dag tar slut kommer nästa dråpslag i form av försämrad privatekonomi, eftersom politiska makthavare lyckats trasa sönder det skyddsnät som en gång fanns.  

Utbildningen av landets unga har varit ett sorgebarn i många år, ingen har lyssnat på lärarna som från att varit pedagoger blivit mer av administratörer. Samma sak med läkare och sjuksköterskor som har fullt upp med pappersarbete för att hinna med vad de en gång klarade galant, längre samtal med sina patienter. Observera att jag inte använder ordet brukare, den som myntade det ordet har alldeles för lite att göra och uppvisar dessutom ett förakt för arbetsgivaren som är invånarna. 

Det är ett märkligt samhälle som skapats, knappast av intelligenta människor, då hade det inte behövts konsulter av alla de slag. Det är med andra ord knappast politiker som hela tiden hittar på benämningar på saker som utbrändhet och att invånarna är brukare eller kunder vid de verksamheter de är gemensamma ägare till. Men våra politiker har varit snabba att ta till sig dessa benämningar i tron att det skall blanda bort korten. 

Vårt (moderna?) samhälle verkar ha vuxit fram för att skyla över den inkompetens och oförmåga att våga ta tag i de orättvisor som hela tiden växer. Av uppdraget som enligt lag stadgar att förvalta invånarnas pengar på bästa sätt, slösas nu pengar på att rädda vår miljö och utrotningshotade rovdjur.  Vem för invånarnas talan och varför har svenska folket tigit så länge?

Med allt som händer väcks misstanken att människor överlag blivit dummare. De stora tänkarna och innovatörerna fanns för länge sedan, nya tycks det vara ont om. Nu vidareutvecklas tidigare uppfinningar med hjälp av högteknologiska hjälpmedel. Om människan blivit klokare, hade vi inte haft det samhälle vi nu har. Men får dumheten styra kan det inte bli annorlunda.

Det fantastiska är att det man läste för runt femtio år sedan och som kallades science fiction nu visar sig blivit verklighet. Det fanns alltså människor som såg vart det barkade och också de fruktansvärda konsekvenserna. Vem kunde ens ana att människan skulle kunna förstöra vår värld, för det är ju vad som händer.

Ingen tycks ha läst Einsteins teori om att koldioxid inte binder värme och ingen har kunnat överbevisa honom om motsatsen. Av vilken anledning bekämpar vi då koldioxiden? Varför har inte klimatforskare utvärderat de negativa saker som hänt de senaste tio åren? Vad beror uppvärmningen på och varför har vädret blivit så instabilt över hela världen?

Jag blir inte klok på det och det finns fler än jag som inte blir det. Har det som händer i form av orkaner, enorma skyfall och torka någonting med att koldioxiden reducerats att göra? Varför har vattnet i världshaven blivit varmare? Är det solen som ger ifrån sig mer värme eller har det att göra med skövlingen av regnskogar? Var finns alla miljönissar som borde klättra upp i träden för att förhindra skövlingarna? De har ju gjort det på kärnkraftverk bland annat. 

Girigheten och människans dumhet och blinda tro på att de gör rätt, är på väg att rubba vår planets kretslopp och förstöra människoliv, det är dags att vakna upp.

En ny verklighet

Kan inte undgå att tänka på hur vårt samhälle kommer att se ut den dag vi kan lämna pandemin bakom oss. Något besked om när det blir går inte att få, risken finns att viruset blir kvar lång tid framöver. Naturligtvis kommer det att ske en samhällsförändring ingen kunnat tänka sig för bara drygt ett halvår sedan. Vi står inför en helt ny verklighet.

Vårt samhälle är politiskt skapat där invånarna skall förse stat, kommuner och som det nu heter regioner med pengar via sina skatter. Vad det politiska systemet aldrig räknat med är att allt skulle kunna förändras på kort tid. Det märks inte minst på de politiska partierna som pratar på som om ingenting hänt. Men är det ingen som har huvudansvaret, är det meningen att någon av de myndigheter skall ta hand om det som eventuellt kan inträffa?

Om denna myndighet utgått från politiska direktiv vet vi inte, men sättet vårt land tacklar pandemin ifrågasätts av både grannländer och länder ute i stora vida världen. Genom att inte stänga ner, fanns kanske förhoppningar om att det inte skulle påverka ekonomin. Oavsett hur det var tänkt ser vi nu att arbetslösheten stadigt stiger eftersom många företag går i konkurs eller läggs ner.

Inom vården har de politiska ledningarnas genom missbedömning om behov av personal ställt till det. Av den anledningen ifrågasätts nu de politiska ledningarnas existensberättigande. Vet verkligen de politiska företrädarna vad de håller på med? Knappast om man ser till de enorma brister som nu påtalas av experter som tidigare var tämligen tystlåtna med sin kritik. Det är lätt att vara efterklok.

Det hjälper inte att att säga förlåt om man råkar ha sönder någon annans egendom utan istället  ersätta det. Hur skall invånarna få de politiska företrädarna att ersätta det de förstört genom beslut som i många fall inte går att ersätta? De äldre avlidna som enligt medicinska experter dött i onödan går inte att ersätta. Hjälper föga att personer i ledande ställning inom äldrevården får dåligt samvete efter att ha följt helt vansinniga direktiv.

Redan för flera år sedan skrev jag att vi fått ett människofientligt samhälle och man kan inte se det som hänt många äldre på annat sätt. Desinformation som de unga tagit till sig har gjort att de tror de äldre är en börda de måste bära, genom det förringar de även sina mor- farföräldrar som under många år betalat världens högsta skatter. De som genom att avstå från en del av lönen under sin verksamma tid skulle kunna njuta av de sista åren efter arbetslivet.

De pengarna har av politiska makthavare förskingrats under åren. Om de gjort det i hopp om bättre tider så det hela skulle kunna skylas över. Men kostnadskarusellen snurrade fortare än de ens kunde ana, inte minst tack vare deras med tiden allt mer svindlande arvoden och välvilliga avgångsavtal och pensioner. Snöbollen som sattes i rullning har nu växt enormt på sin väg utför och hotar krossa allt i dess väg.

Det intressanta blir nu vilken väg våra politiker kommer att välja, kommer de att fortsätta som tidigare eller har de insett deras dans runt guldkalven är över? Allvarligt talat tror jag inte de de politiska företrädarna insett att de blivit en ekonomisk börda svenska folket inte har råd med. Inte heller den enorma byråkrati och administration som övergått från att hjälpa invånarna till att bli kontrollredskap för de politiska makthavarna.

Har inte hört någon politiker intressera sig för vad som orsakar det allt mer utbredda psykisk ohälsa, som någon byråkrat ändrat det till, antagligen för att utbrändhet låter skrämmande. Istället skulle de som drabbades skämmas över att ha så klent psyke, vilket inte skulle kunna belastas de styrande. De som drabbats vet att det handlar om bedrövliga arbetsförhållanden och oförstående arbetsledningar, men en sådan förklaring drabbar ju de politiska ledningarna. Redan för många år sedan när kritiken nådde ut till allmänheten lades locket på och mer eller mindre tystades ner.

Vårt politiska maktsystem fungerar med andra ord inte bättre än i diktaturstater, de politiska företrädarna är inte till för invånarnas bästa utan den ekonomiska tillväxten. En tillväxt som visat sig inte gynna invånarna utan tvärtom. Men det har gynnat grupper i vårt samhälle som blivit betydligt rikare.

För mig liknar det som  händer mer och mer det trettiotal jag föddes i. Fattigdomen sprider sig tack vare den politik som förts men där konsekvenser nonchalerats. Misstagen skulle kunna skylas över hur länge som helst och det hade kanske lyckats om inte detta pyttelilla virus drabbat världen.

Skulle vara anmärkningsvärt om inte partiledningar inser att de nu är på väg mot politiskt självmord. Att de måste börja lyssna på invånarna och förändra vårt samhälle till att inte se människor som förbrukningsmaterial, vilket är den slutsats man kan dra av den nu förda politiken. Alldeles säkert kommer flera partier att ta upp detta för att testa hur invånarna reagerar, men det är ju akut att Försäkringskassan tas ifrån ansvaret för vilka som är sjuka eller inte. Det är läkaren som skall avgöra det och ingen annan.

Mitt i alla problem har en maktkamp uppstått inom EU som hamnat på mellanhand. Det räddningspaket som drivits igenom kommer ofelbart att leda till en splittring av medlemsländerna. Valde engelska folket rätt genom att hoppa av EU? Svaret kommer vi att få längre fram, men ett EU utan England kommer att få konsekvenser för de kvarvarande medlemmarna.

Vart tog den globala världen med öppna gränser vägen? Det här sätter press på vårt land att stärka vår självhushållning som regering efter regering istället motverkat genom att vara mera mån om att mjölka producenterna på pengar, än att stödja matproducenters överlevnad. 

Man skall inte behöva se reklam som uppmanar svenska folket köpa dyrare svenska svenska produkter, det är staten som skall se till att svenska producenter kan konkurrera på samma villkor som andra länder. Att skapa de bästa förutsättningarna för självhushållning gynnar både producenter och invånarna. Centern som borde vara den självklara pådrivaren i detta lyser med sin frånvaro, viktigare har blivit storstädernas och kvinnors röster och där platsar inte bönder på vischan in i bilden.

När jakten på sympatisörer blir viktigare än invånarnas bästa, är vårt land verkligen illa ute

Verkligheten har kommit ikapp MP.

Det är bäddat för stor dramatik när det gäller en stramare flyktingmottagning. Det finns en majoritet för flyktingmottagning var det en miljöpartist som sa. Hos MP:s anhängare kanske, men de representerar bara en pytteliten del av landets invånare. I en opinionsundersökning visade sig en majoritet vara emot, en folkomröstning där landsbygden och småstäder som påverkats av flyktingmottagningen får vara med, skulle det överbevisa MP?

Det är det här MP totalt missuppfattat, att beslut måste fattas med svenska folkets bästa för ögonen. Det finns inte utrymme för politiska ideologier eller vad det egna medlemmarna vill. Det gäller även inom S som förhoppningsvis insett hur allvarligt läget är.

MP anser att de skall vara med och bestämma, det tycker inte 96 procent av svenska väljarna. Men S har gett dem möjligheten vilket fått Löfven att hamna i minst sagt bekymmersamma situationer som skadat partiet. Det är verkligheten som nu kommer att styra de beslut som måste fattas, någonting MP gång på gång visar sig främmande för.

Har de tänkt på att partiets öppna hat mot bilismen kan beröra barnen? I en rapport varnas för att de unga rör på sig mindre och överger inte minst lagsporter, vilket inte får den med ögonen öppna förvånad. Föräldrarna har helt enkelt inte råd med de ständigt dyrare kostnaderna i form av material och skjuts med bil till dessa aktiviteter.  Bilåkande vill MP motverka, men att ta sig till idrottsarenor med kommunala färdmedel blir både krångligare och dyrare, trots att dessa är subventionerade. 

I dag skryter alla partier om att de är miljömedvetna, den nisch MP en gång hade finns inte längre, nu  är det de verklighetsfrånvända sätten att rädda vår miljö och hur de påverkat människors ekonomi, som fått tidigare sympatisörer att vända partiet ryggen. Den som får makt måste använda den klokt, annars fungerar den som ett tveeggat svärd. 

 

Kan förstå om Löfven nu lider helvetets alla kval, misstaget att ta med MP i regeringen har lett fram till en återvändsgränd. Löfven har för att kunna sitta kvar och behålla makten gjort så många eftergifter att det skadat landet och tyvärr även en mycket stor del av invånarna.

Pandemin har gett S ett lyft men det beror på den osäkerhet och rädsla som finns, men det är bara ett halmstrå invånarna klamrar sig fast vid. Det är när det är över som kritiken kommer, så är det alltid. Men redan nu har många kommit underfund med att det skyddsnät som en gång fanns för invånarna trasats sönder. Det är när invånarna blir medvetna om att vårt samhälle inte är skapat för invånarna helvetet bryter lös. 

Den enorma politikerkåren har tidigare kunnat klara sig undan nedskärningar, men efter pandemin är det tveksamt om de längre har ett säkert uppdrag. En framträdande Moderat anser till och med att antalet ledamöter i riksdagen bör skäras ner. Det kan man förstå eftersom alldeles för många inte har någon annan funktion att fylla än att trycka på knappar vid omröstningar. Det fungerar med 55 ledamöter för närvarande, det skall inte behövas så många fler vilket gör att partierna måste se över vilka som bara finns med som ja-sägare.

Det börjar alltså röra sig i rätt riktning, det finns alldeles för många politiska företrädare och byråkrater i vårt lilla land. Hela den enorma apparaten bekostas med skattepengar som nu kommer att behövas för att rusta upp det som legat för fäfot under alldeles för många år. Om inte invånarna får valuta för sina pengar kan vi vänta oss en verklig rysare vid nästa val. 

Men vem kommer egentligen att stå som vinnare vid nästa val? Det kan visa sig att inget parti har något förtroende hos invånarna. Alla politiker har fått sina uppdrag om bakfoten, de skall inte bestämma över invånarna utan besluta om hur invånarna vill ha det. Ganska svårt att förstå tydligen eftersom alla partier utom SD, inte lyssnar på det som diskuteras i gatans parlament. Det är det som gjort SD till vad de är i dag.

Men det är en sak att lyssna och säga rätt saker, de skall kunna bli verklighet också och där finns våra politiska partiers akilleshäl. Tre partier som är halvstora och resten små skapar problem. Alla slåss för sin överlevnad.

SD kommer inte att få en majoritet bakom sig för många av de förslag de har, eftersom de andra partierna inte kommer att ställa sig bakom. M och KD ser gärna att SD stöttar deras förslag, men där går gränsen. Ensam är inte stark när det gäller i demokratisk ordning fattade beslut. 

Hur än partiledningarna vänder och vrider på sig numera drar inte alla medlemmar åt samma håll. De politiskt aktiva är lika splittrade som svenska folket. Störst motstånd verkar finnas inom S som tycks ha tappat kompassen och irrar runt i okänd terräng. Även Centerns ledning har kommit på kollisionskurs med de gamla trogna väljarna, men har inte insett det.

 

Som grädde på moset kommer nu det krispaket som EU tvingat fram och som Löfven säger sig haft mandat att gå med på. Han har inte mandat av svenska folket, de procent som står bakom honom är i klar minoritet. Kanske förstår inte Löfven vad ordet mandat betyder, ser inte bättre ut. Han leder regeringen på nåder, eller snarare på grund av ett rävspel som inte godkänts av svenska folket.

Efter nästa val vet vi hur svenska folket bedömer regeringen och Löfvens insats. Kanske kommer han som Gunnar Hedlund då partiet ännu hette Bondeförbundet, kommenterade tappet av sympatisörer: De kanske har dött. I Löfvens fall ligger en stor sanning i det, många av de trogna sympatisörerna har Coronaviruset tagit död på.

Visst är det en märklig värld vi lever i, de som skall vara invånarnas företrädare uppträder istället som överförmyndare och bestämmer hur allt skall vara. Är vi inte en demokrati där folkviljan skall styra?

Stimulansernas baksida.

Läste en artikel där en ekonom försökt hitta en förklaring till hur det kommer sig att ekonomin ännu inte brakat ihop. Han behövde inte leta länge, det är minusräntor och alla stimulanspaket som fördröjt men också förvärrat inför vad som komma skall. Men stimulanser ses som enda lösningen och eftersom pandemin verkar bli långdragen, är det ett skrämmande scenario vi har framför oss.

Varje försök att öppna upp har fått antalet smittade att formligen explodera. Tiden talar emot många företag, ju längre pandemin håller världen i sitt grepp, desto fler företag kommer att läggas ner och arbetslösheten skenar. Nästa problem att brottas med blir därför alla de som mister sina jobb och inte längre klarar av att betala sina lån.

Det finns inga likheter med finanskrisen för drygt tio år sedan, nu står vi inför någonting helt annat, en ekonomisk kollaps. Trots att det verkar finnas hur mycket pengar som helst om man ser till alla miljardärer som finns, men deras pengar är värdelösa den dag företagen dör.

I skuggan av pandemin jobbar nu företagsledningar febrilt för att överleva, de nya högteknologiska maskinerna måste tas i bruk. De klarar av att producera både snabbare och billigare än med mänsklig arbetskraft och är dessutom okänsliga för de virus som drabbar människor. 

För billigare måste det som är nödvändigt för människorna bli, det kommer att finnas alldeles för många fattiga som måste hålla hårt i de pengar de har att röra sig med. Regeringar kommer att ställas inför problem de inte ens i sina värsta mardrömmar kunnat tänka sig. Invånarna kommer att bli allt mer svårhanterliga.

Människan avskyr förändringar och det har blivit för många av den varan under tvåtusentalet. Regeringar har varit oförberedda, det har tittats på siffror om ekonomisk tillväxt, men inte förbisett det ekonomiska fenomenet som visat sig, nämligen inflationen som vägrat stiga och varför. 

Naturligtvis beror det på att de ekonomiska teorier och oskrivna lagar inte längre stämmer överens med verkligheten. Varför har inte ens de smarta datorerna lyckats klura ut, men det beror på vad som matats in i dem. Skräp in skräp ut sa man när datorer började användas. Samma gäller ju även för de prognoser som ställs hur snart vår miljö fått nog.

Har människan fått nog? Det lutar åt det, för tålamod är det inte många som har och det som händer gnager verkligen. Kommer även oro för framtiden in i bilden vet man inte vad som kan hända. Men inte blir det några trevliga saker.

En regerings uppgift är att hålla invånarna vid gott mod. För Löfven som regeringschef är det en omöjlig uppgift så länge MP finns med i bilden. Den som inte retar upp sig på MP måste vara blind och döv var det en som sa, En förändring kan antagligen inte ske förrän om två år, till dess står förhoppningar om att reformisterna inom S får en framträdande roll. Vår demokrati måste återupprättas, annars kommer invånarna att revoltera.

I en tid då politiska företrädare har svindlande årslöner tänker jag tillbaka på den tid då invånarnas företrädare såg det som ett förtroendeuppdrag och var stolta över det. På arbetsplatser fanns ombudsmän som förde fram vad som ansetts vara fel av sina arbetskamrater till partiledningen. Det var vad som gjorde S stort, den tiden kommer aldrig tillbaka.

Har partipolitiken förstört vårt land? Många anser det eftersom det bara handlar om ett krigande om vem som skall få bestämma. Det har utmynnat i att många får vara med om att bestämma och dessa nödvändiga stödpartier vill ha någonting för sin medverkan. Var och måste förstå att det har ingenting med demokrati att göra.

Enda sättet att få till en förändring är att det politiska styrelsesättet ersätts av kompetenta personer med vana att leda stora företag. För ett företag har landet blivit, precis som kommuner och regioner som numera skall drivas lönsamt. Vilken eller vilka idioter som kom på det i ett land där de offentliga verksamheterna är skattefinansierade får vi aldrig veta.

Men så mycket vet vi att de politiska besluten inte har folklig förankring, det hör man ofta människor tala om. Vi har ett politiskt skapat samhälle invånarna inte vill ha, vilket bäddar för kommande konfrontation mellan politiker och invånarna. Ordning och reda brukar Löfven ofta tala om, men den oreda som finns i vårt land är politiskt skapad. Hur länge tänker svenska folket känna sig som nedtryckta offer innan de reser sig?

Invaggad i falsk säkerhet?

Invaggades svenska folket i falsk trygghet? Kan inte se det på annat vis eftersom de makthavande under åratal ständigt kommit med lugnande besked. Det finns ingen lånebubbla, svenska folket kan känna sig trygga eftersom landets ekonomi är god och stabil. Ja, så lät det då, nu är ladorna tomma och fler än en kommun eller region står upp till knäna i skiten.

I den tid vi nu får uppleva inser många att vad som saknas är trygghet. Det finns ingen trygghet för de på äldreboenden, samma sak gäller arbetsmarknaden. Varför har de politiska makthavarna skapat denna otrygghet? I alldeles för många fall på grund av okunskap om tjänstemännens beslutsuderlag, det saknas kunskap för att kunna se orsak och verkan.

Men det är inte de politiskt aktiva som skall ställas vid skampålen, det är det politiska styrelsesättet som gjort det möjligt att kringgå tidigare löften och fatta beslut som invånarna tvingas rätta sig efter. I en demokrati är det folkviljan som skall styra, men så har det inte fungerat i vårt land sedan mycket långt tillbaka i tiden.

Hade nästan förlorat hoppet om en förändring, men så kom det lilla viruset och påverkade till och med de stora mäktiga länderna. Totalt oförberedda ställdes miljontals människor inför att vad som helst kan hända när som helst. Städer stängdes igen och miljontals blev arbetslösa eller permitterade och det blev ett rejält hack i privatekonomin. Än har vi inte sett vilka följderna blir, men för många betyder det att försöka överleva så gott det går.

Kan förstå att många tycker det är märkligt att aktiebörserna fortfarande fungerar, men det är bara så länge de stora aktörerna kan tjäna pengar. När de drar sig ur går botten ur på kort tid och det är småsparare som står som förlorare. Vågar inte ens tänka på vad som händer med de pensionspengar som är placerade i aktier, men det kommer att visa sig.

Politiker på riks- och landsortsnivå ställs inför att kunna ge invånarna valuta för sina skattepengar. Paniken har redan krupit under skinnet på Svenonius i Stockholm, den rika storstaden får nu betala priset för att ha växt sig för stor. Har en känsla av att den borgerliga politiska ledningen nu gör sin sista mandatperiod, märkligt vore det annars.

I riksdagen velas det fram och tillbaka om hur vårt land skall utforma migrationspolitiken. Naturligtvis kan de inte nå en bred lösning, de måste i alla fall ha läst resultatet av den undersökning som gjorts. Sex av tio var för en stramare flyktingmottagning och invandring. I en bred undersökning där små orter med många ankommande skulle resultatet antagligen bli ännu mer nedslående för de som förordar att vi till och med kan ta emot flera.

Framförde i en insändare i DN att vi måste ha en folkomröstning eftersom en så viktig fråga för landets framtid inte kan beslutas över huvudet på invånarna. Kunde vi rösta om kärnkraften där invånarna var de minst informerade, när det gäller migration är våra politiker de minst informerade. De har inte en aning om vad folk ute i landet tycker och tänker, om så varit fallet hade SD aldrig växt till vad de är i dag.

För oss äldre som varit med och sett hur vårt samhälle förändrats till det sämre finns inte något som helst förtroende för de så kallade politiska företrädarna. Prata kan de men i övrigt har de tummen i baken. Hänsyn måste ta till att vara politiskt korrekt SD vinner mycket på att inte vara det. Istället säger de vad de hör folk säga på gatan och det tycker naturligtvis folk om att höra.

Varför inte övriga partier lyssnar och försöker föra en politik som ett stort antal människor kan ställa sig bakom är en gåta. De skall ju vara invånarnas företrädare, men istället uppträder som förmyndare. Vad som sker är en fingervisning om att folk är inte så dumma som våra politiker tror.

De strömningar vi kan se inte minst i det stora landet USA borde skrämma skiten ur våra politiker. I de demonstrationer som visas är det övervägande unga som deltar, det behövs någonting för att de verkligen skall bli engagerade. Nu råkade det bli polisens brutala behandling av färgade, nästa blir säkert myndigheternas oförmåga att hantera pandemin. Det kan vi nog räkna med även här eftersom de unga fått erfara att de sannerligen inte är odödliga.

I den konsumtionshysteri vi haft har ungdomarna varit på alerten och satt sprätt på sina avlöningar. Ja, de som haft ett avlönat jobb vill säga, den grå massan som på grund av skilda anledningar inte kommit in på arbetsmarknaden spenderar även de varenda krona. Nu väntar kärva tider för de som hade ett jobb, men upptäcker en dag att företaget de jobbade vid inte längre finns.

Hur många jobb som försvunnit för gott har vi inte en aning om, det är ju så många branscher som drabbats. Faller en faller alla brukar man säga, men företag som läggs ner eller går i konkurs påverkar även andra företag. 

Men vården och skolan behöver ju folk? Visst, offentliga jobb är väl vad som kommer att erbjudas, men de betalas med skattepengar som det kommer att bli ont om. Enda möjligheten att kunna anställa den personal som behövs är att rationalisera bort administratörer och politiskt skapade jobb som invånarna kan vara utan. Det är även dags att se över om vi verkligen behöver så stort antal politiska företrädare, de är definitivt inte en garant för vår demokrati som de säger.

Allt sammantaget kan jag inte se annat än att det är mycket som svenska folket skulle behöva folkomrösta om. I en demokrati skall det ju vara folkviljan som styr.