Inget nytt under solen, i alla fall inte att vår finansminister har svårt med matematik. Det har ju visat sig under hela mandatperioden. Ivrig att få tala om hur mycket billigare en semesterresa skulle bli med en sänkning av drivmedelsskatten, blev allting fel. På något sätt ger det en vink om varför de rika får mer och de svaga i samhället skall leva på svältgränsen. Men om hungriga vargar jagar bäst, varför inte höja skatten för de rika så det svider och drastiskt sänka lönerna för alla med politiska uppdrag?

Annat var det förr tiden när papper och penna gällde istället för sociala medier, där fingrarna för det mesta är snabbare än hjärnan. Ofta kommer tankar om hur vårt land sett ut, om inte politiker försökt ändra på det som fungerade. Det började när hjulen vid de stora företagen fortfarande snurrade och småbönder som nätt och jämnt kunde föda sig själva måste bort. Eller snarare skulle de jobba inom industrin, som behövde folk som klarade av långa arbetsdagar. Folk som bodde ute på vischan kostade pengar i form av service. Och på den vägen är det.

Många av de en gång blomstrande industriorterna har tömts med folk, de som fortfarande bor kvar kan inte annat eftersom de flesta är äldre. Vad man inte tänker så mycket på är att de som bor på landsbygden, är fler än de som bor i större städer. Oförklarligt nog är det alla dessa människor som fått sämre samhällsservice med nedlagda bankkontor, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen har förlagts till större orter.    

Från de makthavandes sida gjordes allt för att i princip tvinga folk att flytta från landsbygden till storstäder eller städer som fortfarande hade någon form av industrier. Vad som hände kallas för urbanisering, men är inget annat än att samla ihop folk till större städer. Har för mig att vi är det mest urbaniserade landet, men det är knappast någonting att skryta över. De tomma ytor som finns i vårt land, skulle kunna befolkas och i många fall skulle människor klara sig själva med vad som behövs.

Ser man till landets möjligheter att vara självförsörjande, är det som hänt med vår landsbygd med nedlagda jordbruk ingenting annat än ett enormt politiskt misslyckande. Många större städer lider i dag av överbefolkning som påverkat bostadsmarknaden, men också skapat en uppblandning som redan nu skapar spänningar. Det handlar om kulturkrockar som ingen vet hur de skall hanteras.

Vad som kommer behövas är en sammanhållande kraft, en person som vet vad som fungerade och inte drar sig för att mixa på rätt sätt med de nya förutsättningarna. Skulle inte förvåna om Håkan Juholt har den egenskapen och jag håller inte för omöjligt att om han skulle starta ett parti, skulle det komma in i riksdagen vid nästa val.

Lyssnar man på folk är de trötta på de gamla partierna som trampar på i gamla fotspår, en del i ullstrumpor livrädda att lova eller säga vad som kan vara fel saker. Det handlar ju om att få makten att förändra och då helst efter eget huvud utan en tanke på att till och med det största partiet, inte gillas av runt sjuttio procent av invånarna. Det är det stora problemet med vårt politiska maktsystem, oavsett vilken sida vinner valet är det ingenting en majoritet ställer sig bakom.

Vad människor längtar efter idag är ett mjukare samhälle, utan en piska vinande över ryggen för att föda sig själva, staten, kommuner och regioner.

Det är en svår konst att lyssna på andras åsikter.

  Har full förståelse för om MP gnuggar händerna av förtjusning. Det är extrem värme som fått folk att prata väder och vad värmen kan ställa till med. Partiet har varnat för vad en klimatförändring kan ställa till med, men folk har inte lyssnat. Om de rannsakar sig själva har de självförvållat bidragit till den negativa syn som finns hos många när det gäller att rädda vår miljö. Skatter och avgifter avsedda att förbättra vår miljö, har påverkat de sämst ställda ekonomiskt och gjort dem ännu fattigare.

Miljöfanatiker hamnar ofta i tunnelseende, de ser inte de skador som orsakas runt omkring på grund av deras försök att rädda vår miljö. Det är inte vi svenskar som skall betala för att andra länder förstör miljön, men det är tyvärr så partiet gjort sig kända för. Har svårt att se hur alla de förbud som MP vurmar för, skall kunna förbättra människors vardag. Tvärtom bygger det nya hinder att få livspusslet att fungera.

Om det handlar om en förändring av vädret eller klimatförändring, försöker experter förklara för oss. Vi blir inte mycket klokare av att en forskare sett sin prognos för 2050 över klimatförändring överträffas redan nu. Osökt kommer tanken att vad gör vi nu då? Det krävs en hel världs samarbete för att åtminstone lindra effekterna av den miljö som förstörts.

Framtiden är minst sagt osäker vad gäller människors levnadsförhållanden och livsmedelsförsörjning. Vi står inför någonting som kräver förändrad livsstil, vilket betyder enorma problem för de styrande i alla länder. Kanske måste vi lära oss leva på ett helt annat sätt än vi gjort tidigare.

Det är svårt att lära gamla hundar sitta brukar man säga, det är ännu svårare att lära politiker tänka i nya banor. I de flesta fall har de hjärntvättats och har inga egna åsikter om någonting. Vad de lärt sig är att vara lojala mot partiledningar, i vilka det finns personer som inte heller har några egna åsikter annat än att få erövra makten att styra och bestämma.

Vad som behövs är en rejäl rationalisering av den enorma grupp som lever på skattebetalarnas pengar. Det finns inget behov av människor som säger sig företräda sina väljare eftersom de inte gör det. Hela vårt politiska maktsystem är ett enormt slöseri med pengar, som behövs för att vårt samhälle skall kunna bli bättre.

Vår civilminister skrev i en artikel att många myndigheter bör läggas ner, att han redan plockat bort flera onödiga myndigheter. Ingenting folk lagt märke till, men ju mindre byråkrati och byråkrater, desto bättre. En halvering av riksdagens ledamöter skulle inte heller invånarna känna av, en alldeles för stor del finns där bara som utfyllnad och knapptryckare.

I de flesta kommuner är det nu flera partier som skall komma överens, eftersom det en gång stora partiet numera inte är så mycket större än några andra. Det är inte att fler blir inblandade i beslut som ger en fungerande demokrati, det är om de styrande lyssnar på hur invånarna vill ha det. Borde vara enkelt att ha ett välbetalt jobb som kommunalråd, det är ju bara att gå ut bland folk och lyssna. Det är en svår konst att lyssna på andras åsikter, de kan frontalkrocka med de egna åsikterna.

Vad händer härnäst?

 

 Veckan som gått har varit en prövning, både fysiskt och mentalt. Enda att vara tacksam över är att inte behövt reta upp mig på det partiledarna sagt under Almedalsveckan, det har inte funnits tid till det. Sorgligt nog är det som hänt hur livet kan påverka oss, det är bara att följa med och försöka göra det bästa av det som händer.

Hur tanken överhuvudtaget plötsligt fanns i huvudet handlar kanske om det oförutsedda som drabbar människor. Våra politiker förstår inte hur människor kan uppleva de svårigheter som ständigt tränger sig på. Det handlar om både personliga och ekonomiska problem som för många kan kännas oöverstigliga. Någon förståelse för det har våra politiker inte visat under många år, vilket lett till att helt vanliga människor inte förstår sig på politiker. Det handlar om två vitt skilda världar att leva i.

Problemet kan härledas till att det gamla industrisamhället gick i graven. Fortfarande lever både politiker, byråkrater och deras administratörer kvar i den tiden. Helt felaktigt finns hos politiker den förmansmentalitet som en gång fanns och lägger all kraft på att tala om för invånarna hur de skall leva.  Enligt vad man kan läsa sig till är det folkviljan som skall styra, men folket blir aldrig tillfrågat.

Har under helgen försökt läsa ikapp bad som sagts och inser att ha hört det mesta under åren. Det är nu så vanligt att de olika partierna smutskastar varandra att det bara passerar förbi. Vad vi skulle behöva höra är hur en majoritet av folket skall kunna få det bättre.

Tomma tunnor bullrar mest. Inte alls förvånande tar Åkesson till brösttoner när partiets ministerposter ser ut att bara bli en önskedröm. Busch markerar att partiet kanske inte alls vill vara kvar i samma gäng. Kristersson sitter i en rävsax och det interna missnöjet börjar visa sig, det har blivit för många skriverier om honom och hans makas eskapader. Dags för M att rensa ut i toppen, men det är lite väl sent påtänkt eftersom opinionssiffrorna dalat.

Valet är naturligtvis inte avgjort, allt hänger på Magdalena Anderssons omdöme vilka som skall hålla henne under armarna. Ingen vet vilket parti de gamla trogna väljarna kommer att lägga sin röst på, de flesta har tröttnat på det gamla arbetarpartiets flirtande med medelklassen. Kanske har partiet sett det som att de äldre skall rösta som de alltid gjort.

Massvis med människor som var gamla redan vid förra valet är borta, av de gamla trogna finns inte många kvar. Men de äldre är ju inte heller den målgrupp Magdalena Andersson är intresserad av, tror inte hon någonsin varit det. Kanske inte insett att över 2 miljoner nu är pensionärer, vilket gör pensionärerna till en maktfaktor att räkna med. Som S har gjort och kapat sina rötter till de svagare grupperna och flirta med medelklassen är vanskligt, det är där förflyttningar inom partierna sker.

Det finns en risk att det kommande valet skymmer de problem som lurar i vassen. Ute i vida världen sker förändringar som mycket väl kan påverka vårt land negativt. Vissa aktievärden har nått svindlande värden som en dag måste korrigeras. Låtsasvalutor i form av krypto faller i värde vilket inte alls är förvånade, det är ett pyramidspel precis som aktiemarknaden blivit.

Det enda oroande när det gäller den instabila globala ekonomin är hur pensionerna kan påverkas. En stor del av pensionspengarna finns med i det hasardspel som pågår. Kanske skall vi titta närmare på hur det kan gå för det stora landet på andra sidan Atlanten.

Vad som händer där påverkar vårt land. Det gäller att plocka hem de pengar som investerats i det tidigare stabila landet, nu börjar det skaka i sina grundvalar. Precis som i vårt land, har en stor del av amerikanerna blivit betydligt fattigare.

Upp som en sol och ner som en pannkaka gäller för alla, men ju större de är desto tyngre faller de.

Att göra en höna av en fjäder.

 Stackars vår finansminister och Kristersson med för den delen. De har öst ut pengar över de som redan har och de verkar inte ens vara tacksamma. Alla dess personer borde ju rösta på partiet som är frikostigast av alla när det gäller att sänka skatter. Otack är världens lön.

Kanske handlar inte allt om att ösa ut pengar till de som redan har så de klarar sig, utan avsaknaden av medmänsklighet. En stor del av vårt lands befolkning mår inte bra milt sagt, de mår pyton. Vår statsministers fru har tydligen fått tips om det och fått gehör för att existentiell hälsa, är vad som behövs. Kanske behövs höns till att uppnå det, alla har nog hört talas om att göra en höna av en fjäder.

Kanske beror det bara på att människan glömts bort. Många får uppleva att anhöriga, släkt och vänner drabbas av de ekonomiska orättvisor som tydligt visar sig i ökande fattigdom. Det samhälle vi har är inte skapat för invånarna, utan det politiska maktsystemets överlevnad.

Gränsen är nådd för många, de är trötta på att ständigt tvingas anpassa sig till beslut som alldeles för ofta visat sig negativa för invånarna. Undantag har funnits och en minoritet har gynnats. Orättvisor har en förmåga att slå tillbaka, vem vet vad som väntar de som dragit nytta av de generösa skattelättnaderna?

Alla försök att ta till sig vad som väntar framöver känns som överväldigande, den ena experten säger si, den andra så. Mest kan man se det som att försöka lugna de oroliga, men experternas egen oro lyser igenom. Med det instabila globala ekonomiska system som ingen kan bli klok på, kan vi förvänta oss vad som helst.

Vad vi vet är att trots debattartiklar skrivs om motsatsen, har en alldeles för stor del av svenska folket blivit fattigare. Många av dem är vad regeringen kallar hårt arbetande människor, som bevisar att hårt arbete inte lönar sig. Det är de som inte vet vad hårt kroppsarbete innebär, som är de högst avlönade.

 En förändring kommer och den startar ute i landets kommuner. Det jäser på många ställen och invånarna ser som enda möjlighet att straffa sittande kommunledningar. För de partier som ser sin chans, väntar inte någon enkel uppgift om de vill lyckas. Ser invånarna att de verkligen kan påverka, kommer eventuellt nya kommunledningar att tvingas lyssna på invånarna.

Kanske skall det ses som önsketänkande, men människors sätt att tänka har förändrats. Antagligen tryter tålamodet, det har varit alldeles för mycket som påverkat det vardagliga livet. När människor känner att det blivit allt svårare att styra sina liv och istället blir styrda, händer saker som de styrande inte räknat med.

Vad kan de styrande göra om folket sätter sig på bakhasorna och vägrar acceptera vad de styrande vill? Den frågan har inte varit aktuell tidigare, men nu stormar en ung generation fram som vet vad de vill ha och inte vill ha. Ju fler unga som hamnar utanför arbetsmarknaden ökar oron, de har ju uppfostrats att pengar måste man ha. Men bevisligen går det att skaffa pengar genom brottslighet istället för hårt arbete, till och med snorungar har insett det.

Man måste vara två, för att kunna dansa tango.

  Förväntningar har byggts upp under lång tid, men allt verkar rinna ut i sanden. Staten och företagen väntar på att den sega lågkonjunkturen skall ersättas av att folk spenderar sina pengar. Ingen verkar ha tänkt så långt att en majoritet av invånarna, inte har några pengar att spendera. Man måste vara två, för att kunna dansa tango.

Det är inte ovanligt att folk följer sin magkänsla när det gäller att göra ett val av något slag. Vad det egentligen handlar det om är intuition, men det verkar vara mest kvinnor som har det. Märkligt nog verkar våra kvinnliga politiker sakna den egenskapen. För en mycket stor del av kvinnorna verkar den kvinnliga intuitionen spela en avgörande roll i att inte sympatisera med SD.

Kan förstå kvinnorna eftersom många företrädare för SD framstår som grabbiga och det är hårdhandskar som gäller. Männen har inte brytt sig om det, men det kan bli för mycket och då kommer samvetet in i bilden. De flesta har ett samvete, men alldeles för många saknar ett.

Kanske är det magkänslan som fått mig att vänta på att SD kommer att hamna i kylan. Kristersson har gjort många misstag, men det största kan visa sig vara att bjuda in SD i värmen. Om det blir som opinionssiffrorna nu visar, kommer även Kristersson att hamna i kylan.

Ett ljus i mörkret är att jag inte är ensam om att ifrågasätta det politiska styrelsesätt vi har som smulat sönder den demokrati vi hade. Inte bara demokratin utan även de trygghetssystem som byggdes upp av tidigare generationer. Beslut uppvisar auktoritet som i själva verket baserar sig på kohandel som utmynnar i ett styrkebeslut, utan förståelse för vilka konsekvenser besluten kan orsaka.

Det politiska maktsystemet gömmer sig bakom en monarki som bara finns där som en sorts galjonsfigur. Endera fungerar ett land som en monarki, eller så gör man det inte. Samma sak kan man numera säga om att anses vara ett demokratiskt land, vilket vi inte längre är. En folkomröstning som fråntar de politiska företrädarna makten är enda möjligheten att kunna få en förändring. Dags att svenska folket kräver sin rätt att folkviljan skall styra.

Det känns sorgligt att ett land kunnat förfalla med hjälp av våra politiska partier handlingsförlamning i samband med flyktingströmmen och iden okontrollerade invandringen. Man får känslan att OM inte våra politiker fått bestämma, hur hade det då sett ut idag? Motståndet fanns men de flesta föredrog att inte protestera på grund av rädslan att anklagas vara rasist. Går man tillbaka till det som då hände, är idag de flesta politiker rasister.

 

Den förändring vårt land genomgått blir otroligt svårt att rätta till, alldeles för mycket har förstörts av det som fick vårt land att fungera någorlunda. Har alla broar bränts är det bara att fortsätta framåt mot någonting vi inte vet hur det kommer att se ut. Kanske hamnar vi vid en stupkant, om det vet vi ingenting. 

Pyramidspelet hålls fortfarande igång.

 

 Midsommar står för dörren, men känslan av hur det kändes tidigare vill inte infinna sig. Tvärtom känns det bara jobbigt att bli påmind om alla de läckerheter som de allra flesta kunde unna sig tidigare. Enligt en tidning skall visst matpriserna till helgen vara billiga. Med de matpriser vi ser i affärerna i dagsläget ger knappast den bilden. Alldeles säkert kommer helgens mat att se ut som de gjort under en längre tid för många äldre.

Även om havregrynsgröt mättar magen, kan man knappast kalla det en festmåltid. Affärschefer larmar om att föräldrar stjäl barnmat, fattigdom tvingar människor att ta till alla medel. När sådant här händer visar det på en regering som helt missuppfattat vad den är till för, nämligen att se till invånarnas bästa.

Kristersson varnar för vänsterspöket som kan komma till makten, folk i gemen är nog mer misstrogna mot Kristerssons sätt att sko sig under sin tid som statsminister. Den nuvarande regeringen har verkligen visat att den som inte har pengar, inte heller är värd att ta del av de skattepengar som betalas in. Största delen av dessa pengar betalas in av människor som lever på fattigdomsgränsen.

Bilden av den svenska idyllen som spreds över världen en gång för länge sedan, var i själva verket ingen idyll. Men vykortsvackra landskap var allt vi kunde visa upp som en fasad, bakom den har folk fått gneta för att bygga upp statens och privata ägares förmögenheter. Staten samlade i ladorna när tillfälle gavs, de med privata förmögenheter har hållits under armarna för att göra dem nöjda.

Det skall löna sig att arbeta hör man ofta från politiskt håll, men trots vidriga arbetsförhållanden lönar det sig knappast för lågavlönade. Någon ljusning tycks inte finnas så de får fortsätta gneta på fram till pensionen, då de får det ännu sämre ställt. Den slutsats man kommer fram till är att det inte alls lönar sig att arbeta, inte för egen del i alla fall.

Arbetsrelaterade skador har ökat lavinartat, vilket bevisar att det bara går att pressa människor till en viss gräns. Naturligtvis skapar det oro hur framtiden kommer se ut. Rädslan däremot finns redan hos de rika i vårt land som emotsätter sig inte minst förkortad arbetstid. Tänk om folk skulle få smak för att jobba mindre och få mera fritid?

Arbetsgivare tänker inte så långt att folk inte längre orkar med att jobba långa skift, att följden blir psykisk ohälsa, som snart måste ses som en folksjukdom. Vad som händer när alla dessa människor inte orkar längre, är sannerligen både statens och de rikas problem.

Våra politiker har verkligen lyckats med konststycket att splittra befolkningen. Hur ser framtiden ut när en majoritet av invånarna oroar sig över att få ekonomin att gå ihop, en minoritet oroar sig med fog för sina investeringar som kan vara värdelösa, när de minst anar det. Det är ju nackdelen med det enorma Pyramidspel som nu pågår.

Dags att spara kontanter i madrassen.

 

 Än så länge kan man gå oantastad på gatorna, men snart vimlar det av valarbetare som försöker ragga väljare. En bedrövlig tid för äldre personer som fortfarande är självgående. De som inte är det och bor på äldreboende, får säkert besök av idoga valarbetare som vill stå till tjänst att välja rätt parti. Ja, deras parti naturligtvis. Under åren har hänt att de haft allting klappat och klart, det har bara handlat om en formalitet.

Det får mig att tänka på en blind person, som av en partiraggare får frågan om vad partiet skulle kunna göra för att allt ska bli bättre. Efter en stunds betänketid säger den blinde: Få se nu … Genom sin blindhet ”ser” en person med sådant handikapp, att vårt samhälle inte är skapat för personer med handikapp eller de sämre lottade.

Det ironiska i att exempelvis en blind tillfrågas är att det inte handlar om annat, än att en massa personer kämpar för att kunna ha kvar sina betalda uppdrag. Det dräller av förtroendeuppdrag inom kommuner, där partilojala utses leda olika verksamheter, utan krav på kunskaper. Det kravet finns inte heller på kommunalråd, de är som regel helt vanliga människor som av någon outgrundlig anledning hamnat i största partiets topp.

Vårt politiska maktsystem är ett enda stort skämt och folk skulle säkert skratta, om inte de styrande ständigt ställer till med problem för invånarna. Kommunalskatten är en betalning för tjänster som ska utföras och som gör livet enklare för invånarna. Den är definitivt inte tänkt att försörja en massa människor, som genom sina okunskaper skapar fördyringar och problem.

Äntligen verkar det gå upp för de flesta, att vårt land är korrumperat på flera sätt. Någonting som funnits sedan långt tillbaka i tiden är vänskapskorruption i smyg, nu sker det nästan helt öppet. Visserligen finns denna typ av korruption inom det privata näringslivet, men inte lika framträdande som inom politiken. Kanske borde vi tacka vår statsminister för att han gett vänskapskorruption ett ansikte.

Som realist har jag insett att en ny regering, knappast kommer att åstadkomma de förändringar som borde göras. Magdalena Andersson kommer att ha samma ifrågasatta personer på viktiga poster, vi vet att om landet hamnar i en kris, drabbas de av handlingsförlamning. Vad som oroar mig är att hon ska börja spara igen för att fylla på tomma lador. Bränna pengar som nuvarande finansministern är ingenting för henne.

Mycket kan hända, till och med före valet. Men det verkar som om våra politiker undviker tala om vad som kan hända. Vi lever i en global värld där det inte handlar om verkliga pengar, utan enormt med digitala. Otroligt många människor har idag förmögenheter som kan gå upp i rök inom loppet av bara några veckor eller månader. Det är alla människor som inte har några besparingar som kommer tvingas betala.

Det innebär att kontanter kommer att behövas mer än någon ens kan ana, det är dags att tömma bankkonton och lägga pengar i madrassen. Visserligen blir det inte många kronor kvar efter att alla fasta kostnader betalats, men det är bättre att ha dem i plånboken eller madrassen för att kunna se vad som finns kvar. Banker är inte säkra, de förlitar sig till att staten och därmed invånarna ska rädda dem och ta smällen. Det har hänt tidigare för den som var med vid den tiden och minns, låt det inte hända en gång till.