Krisen vi nu upplever kanske vi får leva med.

 Det är inte dumt att sitta som åskådare när olika experter kämpar för att föra fram teorier om sina “älsklingar”. Det kan vara ekonomi, klimat, migration eller vad som orsakat den ökande brottsligheten. 

Kanske ser man som åskådare bättre än domaren vad som händer på planen. Men så är det med allt, med perspektiv på det som görs och sägs är det lättare att se det som är fel. Visst är det lätt att säga sig vara opartisk, men egentligen bildar man sig en egen uppfattning om hur det ska eller borde vara.

Kriser har världen fått uppleva så långt tillbaka vi vet, nu varnar en professor som kartlagt tio tusen års kriser, att fem helvetiska år väntar. Han hade rätt om 2020, men vi får verkligen hoppas han har fel den här gången. Det räcker mer än väl den kris som pågår.

Men egentligen har mänskligheten bäddat för det här, allt miljötänkande har märkligt nog gjort de rika rikare och de fattiga fattigare. Miljöhotet finns fortfarande kvar, eller ska man säga klimatförändringen? Vad det handlar om är vad som skett många gånger tidigare, vad dessa klimatförändringar än berodde på hade de ingenting med dagens miljöbovar att göra.

Världens befolkning har blivit alldeles för stor enligt trovärdiga personer, det finns säkert oskrivna lagar för jordens överlevnad ingen brytt sig om att ta reda på. Der kanske inte räcker med en pandemi, det måste komma flera som reducerar jordens befolkning. Dödligheten inte viruset kan åstadkomma, klarar säkert svälten av. 

Men miljötänkandet har inte bara gjort de fattiga fattigare utan också fått människor att tänka på annat än de akuta samhällsproblem som finns. Miljöskatter och avgifter är bara kaffepengar för de rika, för det fattiga ryker både mat, medicin, läkar- och tandläkarbesök. Är det inte dags att vi räddar människan i första hand före klimatet?

Om nu den här professorn har rätt, hur blir det då med alla elbilar, vindsnurror och förnybar energi? Någon måste köpa det som produceras, men om folk inte har råd brakar allt samman. Vi har hög biltäthet men om folk tvingas ställa av den gamla bilen eller barnfamiljer andrabilen, finns inga pengar att subventionera elfordon med.

Det skulle försvinna en massa pengar för staten som tidigare kunnat ta från det folk betalar in i fordonsskatter som egentligen är till för bättre vägar. I det stora område i vårt land som på grund av klimatet inte kan använda ett elfordon, har redan nu så usla vägar att folk tvingas använda fyrhjulingar på sommaren och snöskoter på vintern.

Det är inte bara gemene man som ska önska att professorn har fel, regeringen måste nog gå ner på sina bara knän och be att han inte har rätt. Nu tänker säkert någon att så jäklig kan väl ändå inte verkligheten bli? Jodå, tyvärr är det precis vad verkligheten kan vara och har så varit sedan tidernas begynnelse. 

Lagar är till för att kringgås lär någon sagt, men de naturlagar som existerar kan inte kringgås, ändå är det precis vad människan försöker göra. Du skall inga andra gudar ha än mig fick jag som pojkspoling lära mig. Hur jag än försöker begriper jag inte vilken gud som är den rätta eftersom det finns så många. Men det är klart, den mest dyrkade i vår moderna värld är Mammon. 

Kanske behövdes pandemin som en väckarklocka för människorna att inte låta företrädare få makt att styra över dem. I ett land som vårt som visat sig vara det mest oorganiserade av så kallade i-länder, är det alldeles åt helsike. Gång på gång visar det sig att de offentliga verksamheterna inte är synkroniserade och kan därför inte byta information.

I en datoriserad värld är det naturligtvis ett svaghetstecken, men inte förvånande eftersom inte ens landets statsminister vet hur man handlar på nätet. Många av de som säger sig företräda sina väljare har svårt att hantera sin egen privata ekonomi, men ändå skall de på bästa sätt förvalta invånarnas skattemiljarder. Det är vad deras uppdrag går ut på.

Under pandemin har riksdagen trots allt hankat sig fram med reducerat antal ledamöter, det har inte gått sämre än tidigare så det är dags att halvera riksdagen till att börja med.. Varför skall svenska folket betala höga arvoden till personer som bara är med som utfyllnad och ja-sägare till vad de olika partiledningarna anser det skall vara.

I takt med de förändringar vårt land genomgår framstår våra politiker som löjeväckande. Det går inte att ta dessa allvarliga personer på allvar, de är skrattretande inkompetenta och skäms inte över att visa det öppet. De har inga bättre kunskaper än invånarna som helhet, men har ändå tagit på sig att lösa de komplexa problem vårt land står inför.

Dumdristighet kan man kalla det, men för svenska folket har de blivit en belastning, både ekonomiskt och genom de beslut som fattas. För att invånarna skall kunna få sina röster hörda måste politiken återgå till att bli ideell, hungriga vargar jagar bäst. Vad vi nu har är mätta och dästa och förvissade om att kunna njuta av en väl tilltagen pension.

Politik skall inte vara en skyddad verkstad, den skall konkurrensutsättas på samma villkor som gäller samhället i övrigt. Som det nu är har vi välbetalda människor som kan göra misstag utan att straffas för det. Det har blivit en skammens land vi lever i, men de som säger sig ha ansvaret skäms inte alls.

Våra så kallade politiska företrädare är ingenting annat än förvaltare av invånarnas pengar. Inte till att bestämma hur invånarna skall leva, det är någonting varje individ själv måste få bestämma. När de som vill bestämma inte kan det, drabbar det invånarna som är deras arbetsgivare. Någon gång måste våra politiker inse det.

Till våra politiker vill jag därför rikta ord ur Koranen: Ni äro besatta av snikenhet efter mer och mer tills ni sänks i era gravar … men på den dagen skall man fråga eder vad ni hava gjort med livets gåvor.

Fattigdomen och misären sprider sig i vårt land.

Fattigdomen och misären sprider sig i vårt land. Bakom den svenska välfärdens fasad fasad ser det ut som en soptipp. Fattiga avfolkningskommuner har blivit storstäders sociala myndigheters soptipp. På många av dessa orter var invånarna röda in i själen och en del av den plattform socialdemokratin stått på så många år 

Socialdemokratin är tack vare det stora bortfallet av äldre ett tynande parti. Nu måste partiet söka stöd hos den mellanklass som finns, men även den är på är utdöende. Tiderna förändras brukar man säga och den förändring vi kan se fram emot är inte trevlig. Vad som blir kvar är en luttrad befolkning som får allt svårare att överleva ekonomiskt.

Hoten mot människan är många och blivit fler i samband med pandemin. Automatisering, smarta maskiner som kan arbeta dygnet runt trots dödliga pandemier är vad som står för dörren. Men det lämnar frågan öppen om vem eller vilka skall ha råd att köpa de varor som erbjuds.

Det här med att någonting skulle kunna ändra den fortsatta utvecklingen togs av någon anledning inte med i beräkningarna. Maskiner istället för människor handlar om pengar, det är dyrt att avlöna människor, som dessutom är sköra i förhållande till maskiner. Men eftersom det är människorna som köper slutprodukterna, var skall företagen hitta köpare?

Nu öser Amerika ut ett enormt stödpaket för att invånarna skall kunna överleva, för att göra det behövs pengar till konsumtionen. Naturligtvis kommer inte det att vara tillräckligt, de kommer att ropas efter mer inom bara en månad. Det är då det stora landet Amerika måste titta på hur invånarna skall kunna försörjas med de pengar staten får in.

Det jäser i Amerika och får inte invånarna pengar kan det ta hus i helsike. Samma sak kan naturligtvis även hända i vårt land, märkligt nog når inte larmrapporter om ökande fattigdom fram till makthavande politiker. Här talas inte om det akuta behovet, det handlar om år innan det kan ske en förbättring.

Naturligtvis är alla de som kämpar med otillräckligt med pengar månad ut och månad in de ständiga förhalande av förbättringar som ett slag i ansiktet. Finns det miljarder att hjälpa företag med, finns det pengar att hjälpa de svaga grupperna. Det är bara det att dessa personer aldrig finns med i opinionssiffrorna som presenteras, de blir inte ens tillfrågade.

Framgången för SD är inte slut än kan man höra många säga. Faktum är att många ligger lågt och låter det komma som en överraskning för partierna. För ge igen för gammal ost är det många som vill göra. Inte minst Löfven ligger verkligen illa till.

Just nu ligger de kvinnliga partiledarna risigt till, den uppgång Centern kan glädja sig åt är antagligen besvikna på L och KD. Men när det blir dags för val kan man räkna med att många verkligen vill få slut på den politiska kohandeln. Kampen att stå mellan S och M om inte läget försämrats så att SD ses som enda kortsiktiga lösningen. 

Vad händer om SD blir största parti? Den tanken vill nog inte många ens tänka, men är faktiskt realistiskt. Det går inte att knuffa undan ett så stort parti och låtsas att det inte finns. Löfven är SD:s bästa rekryterare, men samtidigt sitt eget partis utkastare av gamla trogna väljare.

Tanken slog mig hur partiet sett ut under Håkan Juholts ledning. Politiskt skicklig och dessutom en som verkligen trodde på den ideologi han företrädde. Att jaga bort honom visar hur långt de fula fiskar som verkligen styr partiet kan gå. Men att ersätta med Löfven är det största misstag partiet gjort, vilket  kommer att visa sig framöver.

Men politiker över huvud taget verkar ha svårt att anpassa sig till den samhällsförändring vi sett början på. Mycket beror naturligtvis på att många nu jobbar hemifrån och inte bor inne i städerna. Plötsligt visar en helt ny grupp sitt missnöje över politiska misstag.

Stad och landsbygd är på kollisionskurs, till och med små kommuner har nu problem med ytterområden som anser sig förfördelade. De betalar ju samma kommunalskatt, till och med högre i en del kommuner. Skolan, servicen skall vara samma hur du än bor inom en kommun, om inte hamnar kommunledningens partier i skamvrån.

Tiden fram till nästa val blir därför intressant, det hinner växa fram ett nytt parti till dess. Ser man på reformisterna inom socialdemokratin, är de för en gammaldags ideologi som lockade både storstads- och landsbygdsbor. Trygghet och social rättvisa räcker långt för många som tillhör de svaga grupperna. 

En utbrytning och ett nytt parti skall därför inte ses som en omöjlighet. Någon trygghet med att tillhöra det en gång stora partiet finns inte längre, för många gäller den försörjning politiken ger. Mister det stora partiet en massa mandat i både riksdagsval, kommuner och regioner blir det många som får uppleva vad AF kan erbjuda. 

 

Men det är så verkligheten ser ut när den visar sina sämsta sidor, den som så många tvingats leva med under alldeles för många år. Vårt lands medelklass består inte längre av högutbildade, utan till största delen personer med politiska uppdrag. Det lönar sig bättre ekonomiskt att satsa på en politisk karriär än att utbilda sig till läkare.

När ett land hamnat i en sådan situation förvånar det ingen att vårt land är på väg mot en katastrof. Med politisk ledning går vårt land mot anarki och ett samhälle som terroriseras av kriminella. Det har ju redan börjat så framtiden ser verkligen skrämmande ut.

Politikers väntan på tåget.

Det var ett tag sedan jag skrev en blogg. Att få min berättelse färdig och skickas till förlaget tog både tid och kraft. Men nu finns Den ofrivillige agenten ute både som bok och e-bok och jag kan börja tänka på annat.

Just nu känns det som att sparka på den som redan ligger att kritisera de som styr landet. Bevisen hopar sig om alla misstag som  gjorts och har svårt att se om någon kan komma ur soppan de skapat med hedern i behåll. Men de saftiga lönerna och förmånerna har de förstås kvar och det kräver kritik

 

Redan före pandemin började en växande fattigdom bli besvärande för de med svindlande förmögenheter. Lösningen som inte minst de flesta av våra politiska partier anammat är fler i arbete som då skulle lyfta dessa personer ur fattigdom. Det är bara det att teori och praktik är två vitt skilda saker.

Istället för fler i arbete har vi nu en växande arbetslöshet som medför just det de politiska makthavarna varit rädda för, sjunkande konsumtion. De a-kassor som finns var inte förberedda på det, inte heller Försäkringskassan där statistik om sjunkande sjuktal rykt all världens väg.

Svenska folket har fått lära sig att ett byråkratiskt uppbyggt samhälle betyder att alla springer runt som yra höns och kacklar. Med det enorma dödstal landet har kommer det i kölvattnet på pandemin letas syndabockar. Det blir inte lätt att fungera som politisk företrädare när kostnader som inte är för invånarnas bästa måste kapas bort.

 

Vi är en del i den värld som drastiskt förändrats och därmed också värderingar om hur det borde vara. Varför skall allting vara lönsamt och vart leder det? Nu försvinner det som varit men inte längre är lönsamt i snabb takt. Att ersätta dylika jobb är inte gjort i en svinblink precis, det måste finnas kapital för att starta företag.

Redan för ett halvår sedan förberedde sig politiker på en återstart som sedan formulerades om till en nystart som vi inte har en aning om när den kan påbörjas. Inkompetens parat med prestationsångest och handlingsförlamning är knappast vad som kommer att kunna lyfta vårt land, men det är tyvärr vad vi kan förvänta oss.

På något sätt ser jag kopplingar till den tidigare blomstrande turistindustrin som på kort tid istället blivit ett ekonomiskt bekymmer för både länders regeringar, företag och människor. Den övertro som funnits att någon annan tar hand om utvecklingen av vårt samhälle än de som tagit på sig ansvaret att göra det har fått sig en knäck.

Men alla borde anat att vad som helst kunde hända. De gamla ekonomiska teoretikerna kunde inte ens förutse noll eller till och med minusränta. Enligt de gamla teorierna skulle inflationen öka i takt med ökade löner och ökande konsumtion. Men så har det inte fungerat för pensionärer tack och lov. Det är antagligen låga pensioner och usla sjukbidrag som dämpat inflation, de med välbetalda jobb och förmögenheter försöker få dem att föröka sig istället för att konsumera.

Pandemin kom som en obehaglig påminnelse om att ingenting varar för evigt, Den har inte bara fört med sig död och lidande utan även skapat en snabbt växande arbetslöshet och därmed ökande fattigdom. Bristen på pengar är ett större hot för människan än klimatet.

   

Vi äldre som varit med länge vet att saker och ting kan förändras på kort tid. Förr sa man att man vet vad man har, men inte vad man får. Det manade till försiktighet. För många som utnyttjat att låna till låg ränta kan det bli en fråga om vad de har kvar, av det de nu har.

Det betyder att vår regering kommer att ställas inför att prioritera invånarnas överlevnad.  Många kommer att behöva stödpengar för att ha tak över huvudet och mat på bordet. Alldeles för många hade inte ens det före pandemin. 

En dag kommer säkert de som idag oroar sig över miljön och klimatet att oroa sig över helt andra saker, men det är så det fungerar i den verkliga världen. Många framtidsdrömmar har gått i kras tack vare pandemin, ingen var förberedd på att någonting oförutsett alltid kan hända.

Pandemin har pekat på allvarliga brister inom vårt lands sjukvård och äldreomsorg, nu skall vi rusta upp välfärden och få världens bästa. Har slutat lyssna på vad Löfven säger, det han har att komma med är förmaningar och att om folk tar sitt ansvar ordnar det sig. Väntar på att han skall kunna få vår enorma byråkrati att ta sitt ansvar.

Har svårt att se hur landet skall kunna ha råd med vår enorma byråkrati och administration efter pandemin. den innebär ständigt ökande kostnader som måste täckas in. Det är den privata sektorn och dess anställda som är landets motor och förser de skattefinansierade verksamheterna med pengar. Ett betydande bortfall från det privata näringslivet och anställda som blivit arbetslösa betyder att vårt land kommer få stora ekonomiska problem.

Det behövs inga komplicerade räkneoperationer för att inse skillnaden mellan lön och vad som kommer tillbaka i skatt från de som avlönas med skattepengar. Om vi räknar in de sociala avgifter dessa verksamheter betalar in är det en förlustaffär utan like. Kan förstå att även de offentliga verksamheterna har lönsamhetskrav, annars skulle det gått åt pipan redan för flera år sedan.

I snart trettio år har våra politiker tvärt emot de gamla ekonomiska lärorna talat sig varma för de nyliberala tankar som invånarna skulle ta till sig. Förbättrad service och allt skulle bli billigare. Hur det blivit kan alla se, vi är alla förlorare. Det skulle vara uppfriskande med ett extraval, är inte säker på att L åker ur om de står fast vid sin ståndpunkt, de fyra procent MP sägs ha är storstadsopion knappast vad folk tycker på landsbygden.

Nu försöker Löfven skuldbelägga L att vår demokrati är i fara. Det har den varit under många år men den största syndaren är Socialdemokraterna. Hursomhelst går inte ens att likna det som hänt och händer vid en hönsgård där räven slunkit in. Tyvärr är det så våra så kallade styrande och de byråkratiska verksamheterna fungerar vid en kris, ingen har ens ägnat en tanke åt att någonting skulle kunna hända.

På det sätt som pandemin hanterats får det mig att tänka på vad en person skrev en gång för länge sedan men som jag nu ändrar lite på och lyder så här: Det enda sätt våra med skattepengar avlönade politiker, byråkrater och övrig administrativ personal kan hinna med tåget, är att komma försent till närmast föregående.   

Är inte det precis vad som hänt? Det sorgliga är att sossarna fortfarande väntar på tåget som kanske aldrig kommer.