Det var ett tag sedan jag använde Blogger, har haft för många bollar i luften helt enkelt. Men av en tillfällighet hamnade jag på sidan för ett inlägg och började skriva. Anledningen var att långt i gömmorna i bakhuvudet letade sig en norsk komiker
fram när han framförde en monolog om flickorna i Lissabon, att det dom har, det
har dom i Lissabon. Först undrade jag varför sedan kom det osökt en förklaring
som stämmer ganska bra in på hur invånarna i vårt land börjat tänka. Det är helt enkelt så att inte minst de äldre insett att det vi hade, hade vi förr.
När våra politiker talar om hur landet utvecklats är det
istället om hur landet förändrats, Det har putsats på fasaden för att den skall
vara imponerande, samtidigt ser baksidan ut som ett skelett därför att det är
därifrån det tagits. För alla människor som bara ser baksidan och vet att det
som plockats bort är vad de en gång byggt upp, växer vreden över de som är och
har varit ansvariga.
Vad som förvånar mig är att invånarna fogat sig i de
gradvisa försämringarna under så många år. Skolor och mindre sjukhus har lagts
ner för att det skulle sparas pengar, men utgångspunkten för att spara har
varit helt felaktig. Redan för många år sedan skulle svenska folket ställt
ultimatum att inte röra det de betalar skatt för att få utfört. Staten har i
det fallet varit värst och gjort om allt vad pengarna varit avsedda för till en
enda kassa som skall räcka till allt.
Det är inte bara trygghetsförsäkringarna som det snyltas på
utan också bilskatter som är avsedda för förnyande och förbättrande av våra
vägar. Med de bilskatter fordonsägarna betalar varje år borde vi ligga i
framkant som våra politiker så ofta säger, inte ha vägar ute i landet som knappast
är farbara. Istället för en upprustning lappas och lagas av den anledningen att
det inte finns pengar till en rejäl ombyggnad eller helt enkelt bygga en ny
väg.
Från början när det plockades pengar kallades det
omfördelning, våra politiker tog där det fanns och lade där det fattades. Det
här spreds över hela linjen där politiska ledningar fördelade pengarna, till
slut fanns inget överskott att ta av inom något område. Det var då det började
lånas eller till och med konfiskeras pensionspengar.
Förklaringen till att Alliansen vågade ta pengar från
trygghetsförsäkringarna till att betala jobbskatteavdraget berodde på hur det
gått till tidigare. Misstaget var att makthavande politiker ansåg att
trygghetsförsäkringarna var en form av bidrag. De gjorde misstaget att utgå
från att invånarna skulle svälja lögnen, men det gjorde de inte. Partiet som ses
som ytterst ansvarig är Moderaterna och de som tidigare missnöjesröstat mot
Göran Persson fick kalla fötter. Troligen röstade de på SD vid senaste valet.
Man brukar säga att om någon kastar skit i fläkten blir alla
nerstänkta och det är vad som hänt de politiska partierna om man undantar de
båda ytterpartierna V och SD. Om V skulle växa på bekostnad av
Socialdemokraterna skulle de hamna i samma situation som SD, det vill säga det
skulle bli ett grävande i en historia som inte är smickrande, snarare skulle de
ses som ett större hot mot invånarna än SD. De länder som socialiserats
avskräcker, det senaste i raden är Venezuela.
Man kan förstå att människorna inte har något förtroende för
politiker överhuvudtaget och jämför hur skickliga ledare har fått företag att
växa. Men som med alltid finns en medaljens baksida, det är alltid människan
som utnyttjas. I takt med att människor pressas att prestera mera och jobba
längre nås en gräns där ingen kan förutsäga hur de kommer att agera. Och det är
det som börjat oroa både företagsledare och politiska makthavare.
Man kan se trevande försök till att starta demokratirörelser
på nätet men vips dyker det upp inlägg som ifrågasätter hela idén. För att undvika
och passera under myndigheters och företags radar gäller det att folk talar med
varandra på gator och torg, i en folksamling ges knappast ett "troll"
som konspiratörer nu kallas en möjlighet att förpesta. Det är nämligen
desinformation som gjort att människor osäkra, men som övertygats om att en
förändring måste ske efter det de kan se med egna ögon.
Skulle vara intressant om lärarna sa att det här måste
de unga lära sig för att klara sig i livet, sedan får kommunpolitikerna säga vad de vill. Kanske även att få föräldrar att tvinga
makthavande politiker att låsa pengar som skall användas till skolan och
ingenting annat. Samma sak med sjukvården, den skall inte blandas ihop med en
massa andra verksamheter som det görs inom landsting och de som döpts om till
regioner. Det var politiska ledningar som missuppfattade signalerna som fick
några landsting att kalla sig regioner, men det medförde ingen förbättring för
invånarna utan snarare tvärtom.
Nu kan vi höra alla partier tala om hur de skall lösa
problemen med underbemanning inom skolan, vården och polisen. Vi har hört det
länge och många gånger, men det är tydligen lättare sagt än gjort för problemen har funnits i många år nu. William Holden Hunt upplevde tydligen samma sak för länge, länge
sedan när han skrev: Tala icke om vad du
ämnar göra – gör det!
