Det var länge sedan jag gjorde ett inlägg på den här
bloggplatsen, har haft för många bollar i luften. Jag har tyckt det varit
roligt att skriva av mig, men vårt allt mer kaotiska land får mig att tappa
lusten för att hacka på våra politiker. De kan inte bättre och det är vad som
gör mig nedslagen och inte kan känna hopp inför framtiden.
Våra politiker är amatörer, det vill säga de vet hur de
skall sitta av möten och säga ja och amen till det partiledningar säger, men precis
som Hasse och Tages pastor Jansson, har de inte några egna åsikter om någonting.
Det hela styrs av en elit som även de måste ses som amatörer, för de allra
flesta har inga gedigna teoretiska kunskaper att falla tillbaka på. Social
kompetens räknas inte.
Ingen vet i nuläget
när den omvälvande högteknologiska utvecklingen ta fart, även om det börjat så
smått. Först var det inom tjugo år, nu talar man om fem år. Hur snabbt det går
beror helt och hållet på om folk har råd att konsumera i samma takt som i dag.
Och det är just det som är det stora problemet för de stora företagen, som
ständigt måste visa upp resultat för sina aktieägare.
De uppblåsta aktievärden vi kan se i nuläget kan inte på
något vis försvaras, det har bara att göra med förväntningar som kanske aldrig
infrias. Det hela hänger i en skör tråd som kan starta en ny finanskris inom
loppet av bara några månader, kanske till och med dagar. Köp och sälj handlar
bara om knapptryckningar och är ingen omständig procedur längre.
Har en känsla av att människan inte hängt med i den snabba
utvecklingen och ser med förvåning gamla affärer försvinna. Affärer de provat
kläder och skor för att sedan köpa sakerna billigare på nätet. Av någon
underlig anledning verkar det som att många blivit prismedvetna, eller så är
handlandet på nätet bekvämare än att ta sig till en affär. Tid är pengar sägs
det ju.
På sikt kommer det här att drabba alla de stora köpcentra
som byggt i landet, de flesta en bit utanför städerna. Ser man till hur de
stora affärsjättarna i Amerika börjat få problem, kan man ana att samma sak
kommer att gälla även i vårt land. Att gamla traditionella företag trots en
brinnande högkonjunktur har börjat få problem är minst sagt oroande. Vart är vi
på väg?
Länder förlitar sig till att skatter och avgifter skall
hålla det hela rullande och kommer därför att få enorma problem. Automatisering,
robotisering och smarta maskiner som oförtrutet kan jobba dygnet runt om så
behövs, kommer att användas framöver. Mänsklig arbetskraft är inte bara dyr,
den kan inte repareras på samma sätt som de intelligenta maskinerna. För visst slits
människor ut av stress och monotona arbeten, men om de inte längre betalar in skatter på sina arbetsinkomster, vem skall då betala?
Skatteintäkter och det stora problemet politiker världen över kommer att stå
inför är, hur alla människor som inte längre behövs på sina nuvarande
traditionella jobb skall försörjas. Än så länge görs bara försök i mindre skala
med vad som kallas Medborgarlön/Basinkomst, att invånarna får en statlig
ersättning utan motprestation. Ja, egentligen är motprestationen att konsumera
de pengar de får.
Om det införs så naturligtvis kommer det ge människor nya
värderingar. Med tid att stanna upp och tänka överväger de om de behöver köpa
det eller det för att leva drägligt. Man kan bara föreställa sig vad som händer
om människan trappar ner och tar vara på de korta liv de har. Att de kanske
nöjer sig med mat på bordet, kläder på kroppen och tak över huvudet, för det är
ju vad som behövs för att överleva.
Många företag och investerare är medvetna om det här, men
genom att ersätta människan som arbetskraft med maskiner minskar också
kostnaderna. Allting kan produceras billigare och kan på så sätt anpassa sig
till att de kan ta ut lägre priser för sina varor. Kvantitet i stället för höga
priser kan ge högre vinster. Ett bevis för det är låglöneländernas framgång och
de problem länder med höga löner och höga levnadskostnader börjat känna av.
Vad de enormt rika konsumerar är en droppe i havet, det har
de själva konstaterat och därför lejt skickliga ekonomer som räknar på vad
Medborgarlön/Basinkomst skulle betyda för dem. De kan se att en avmattning är
på väg och det drabbar ju deras investeringar. En ökande fattigdom är det stora
hotet mot de rika och deras investeringar. Deras förmögenheter består till
största delen av värdepapper, som på nolltid kan vara helt värdelösa.
Motståndet mot en statlig grundlön i någon form kan man
förstå, de vill inte mista vad de uppnått. Förklaringen att en förenkling av
det samhälle vi har kommer att betala huvuddelen är svår att förstå. Våra
politiker spjärnar emot, alla de styrmedel de nu har kommer att försvinna.
Massvis med chefer och administratörer kommer att försvinna, den som inte har
ett jobb men vill ha det tar själv hand om jobbsökandet. Det är en enorm
inbesparing enbart genom att lägga ner Arbetsförmedlingen som numera kostar
svindlande summor.
En grundlön istället för socialbidrag eller aktivitetsstöd för arbetslösa skulle innebära
ytterligare inbesparingar på administrationskostnader. Överhuvudtaget kan vi
inte ens överblicka alla de saker som skulle bli överflödiga och det kan sparas pengar på som därmed kan vara
med och betala den statliga grundlönen. Vinnarna skulle vara betydligt fler är
de som skulle se sig som förlorare, vilket också skulle innebära en bättre
balansering av de ekonomiska orättvisor som nu finns.
Visst kan det här påskyndas, men det troliga är att omständigheterna kommer att tvinga fram en statlig grundlön. Det finns ingen annan väg att gå för att undvika ett framtida folkuppror. För visst är det möjligt att det kan hända, om man ser till de oroligheter som redan finns.