Politik blir ingen klok på, inte ens politikerna själva.

Den brilliante forskaren Stephen Hawkin som nyligen avled, uppmärksammades för sin forskning om bland annat de svarta hålen i rymden. Skulle ha varit intressant om han tittat närmare på de svarta hål där våra skattepengar försvinner. Hawkin kom nämligen fram till att de svarta hålen inte var tomma, det kryllade av saker som var svåra att upptäcka. Jösses, en perfekt beskrivning av vårt lands offentliga sektor, enormt med pengar går åt till att föda de som gömmer sig i de svarta hålen .

Hela vårt politiskt uppbyggda maktsystem har fungerat efter principen att om ingen högljutt klagar är allt frid och fröjd. Undan för undan har det lett fram till att de så kallade förtroendevalda, effektivt skyddats från att höra klagomål av sina lojala partivänner och medhjälpare. De som kommit in i kretsen att kunnat behålla sina uppdrag år ut och år in, upplever de olika partiernas representanter som arbetskamrater, en grupp som håller ihop genom att vara politiskt korrekta.

Nu har vi hamnat i ett läge då politisk korrekthet blivit en belastning och alla skyller ifrån sig när det gäller den stora flyktingströmmen. Alla sa ju att det var bra, ingen pratade om att det fanns nackdelar med att ha öppna gränser. Men faktum är ju att alla de gamla partierna är ansvariga för det som hänt, men vara med för att få fason på eländet har ingen något recept på. Det saknas någon som kan slå näven i bordet och kräva att alla partier tar sitt ansvar.

Naturligtvis har invånarna på olika sätt visat att de känner oro inför framtiden. När våra politiker nu tagit invånarnas oro på allvar, vet de inte hur de ska göra. Tidigare har de beslutat och invånarna fått anpassa sig till besluten, nu är situationen den omvända, det vill säga politikerna måste börja rätta sig efter hur invånarna vill ha det. Men hur invånarna vill ha det, har inte våra politiker en aning om och famlar i mörker.

Nationalekonomen Tino Sanandaji spår att de rödgröna ska göra ett katastrofval och i och för sig är det inte omöjligt. Samregerandet med MP har skadat partiet, eftersom tiden vid makten kantats av kompromisser som drabbat många invånare ekonomiskt. Det är bedrövligt att regeringen inte i tid uppmärksammat den oro som funnits och fortfarande finns över att bli sjuk, eller som pensionär tvingas leva under fattigdomsgränsen.

Ett stort fel de makthavande gjort är att stirra sig blinda på statens intäkter, samtidigt som det slösats med invånarnas skattepengar. Vårt lands stora problem är inte att invånarna kräver sin rätt att få vad de betalar för, utan politikers oförmåga att förvalta invånarnas skattepengar på bästa sätt. Det demokratiska styrelsesättet kostar så enormt mycket att det måste till stora nedskärningar av inte bara statliga verk, utan också antalet politiker och politiskt skapade jobb.

Att våra politiker blev tagna på sängen av den stora flyktingströmmen är uppenbar, nu säger de själva att de varit för naiva. Men sanningen är att vårt styrelsesätt och den snabba förändringen av vår värld, har gjort att våra politiker hela tiden ligger steget efter. Det måste kännas minst sagt generande att de levt i tron att de gjort rätt, men allting har blivit åt helsike fel. Det går aldrig att lita på interna diskussioner, det måste in oliktänkande för att få perspektiv på det som händer. Men så fungerar det inte inom de politiska partierna, det är partilinjen som gäller.

Men än är det för tidigt att räkna ut Socialdemokraterna, de sitter med trumf på hand eftersom det kan räcka långt att rätta till de orättvisor som finns. En mycket stor del av invånarna skulle se det som väl använda pengar trots att det kommer att kosta ett antal miljarder. Men eftersom det finns mycket att spara in på, skulle det i slutändan rent av visa sig vara en investering för framtiden.

Befolkningsökningen har redan visat upp de negativa sidorna, ändå är det bara början vi sett än så länge. Vi har nämligen inte sett konsekvenserna av det högteknologiska samhälle som smyger sig på utan att våra politiker ägnat det en tanke.

Det är minst sagt enfaldigt att räkna med att nya jobb kommer att växa fram av sig självt. Ja, egentligen var det regeringens förhoppning att de som begriper sig på det nya ska skapa nya jobb. Hoppet är det sista som överger människan och politiker är ju vanliga människor.  

Efter att ha läst utländska experters syn på Nordeas flytt av huvudkontoret till Finland, blev jag verkligen orolig. De anser Nordeas ledning fattat rätt beslut, att knyta bankens finanser till euron är att säkra framtiden. Med andra ord, vårt lands framtid är oviss, men det har ju många av oss redan konstaterat.

Det finns alltså skäl till oro att inte bara Nordea utan också våra stora exportföretag har en plan B för att överleva. De nationalistiska vindarna som sveper över världen kan innebära handelshinder och fördyrande av för oss viktiga importvaror. De stora företagen har sett till att försäkra sig emot eventuella överraskningar genom att etablera sig i strategiskt viktiga länder, dit de säkert skulle välkomnas vid en flytt av sina huvudkontor.

Våra politiker har aldrig tänkt så långt att allt vårt samhälle är uppbyggt omkring, kan innebära nackdelar för företagen vars inkomster till största delen kommer från export av sina varor. Vårt land fungerar oavsett färg på regeringar efter det socialistiska arvet efter ett långt Socialdemokratiskt styre. I den framtid vi kommer att möta kommer det att visa sig om den svenska modellen är fågel eller fisk. Det kan mycket väl visa sig vara ett rejält bottennapp.

Försvaret av den svenska modellen kan inte ses som annat än ett försvar av en förd politik som inte har gagnat invånarna utan företagen. Rädslan att stöta sig med de stora företagen har funnits länge i vårt land och har blivit värre med åren. Vad som hänt är att svenska folket invaggats i falsk säkerhet, det är inte de stora företagen som är landets framtid, det är invånarna och volken väg de vill välja.

Den gamle Wallenbergs råd när det gäller affärer var att likna det vid att ta sig över en myr utan att ramla ner i ett bottenlöst hål. Blöt om fötterna måste man räkna med att bli, men det gäller också att hoppa på tuvor som bär. När reportern frågade hur man ska kunna veta vilka tuvor som bär blev svaret: Det gäller att hoppa hela tiden och inte stanna upp.

Men stannat upp är precis vad våra politiker gjort och därför blivit kvar när andra hoppat. Förklaringen kanske finns i ett citat av Yngve Larsson: Man tvekar inför trösklar man måste kliva över. Och tvekan kan förlängas till en psykisk förlamning. Kan svenska politiker beskrivas bättre?

Att vända kappan efter vinden.

Politiker får rycka på axlarna åt det jag har att säga, det vet nämligen inte bättre. Men vad vårt land kommer att stå inför om några år är miljarder i underskott, som aldrig kommer att kunna täckas upp med skatter. Vår politiskt skapade byråkrati och kontrollapparat för att hålla invånarna i Herrens tukt och förmaning, är det som sätter käppar i hjulet eftersom kostnaderna ökar snabbare än intäkterna. 

Man brukar tala om stålbad, men det är precis vad som väntar vårt lands byråkrati.

Det kommer att saknas och behöver fyllas på med läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, lärare, poliser och Gud vet allt, men alla dessa avlönas med invånarnas skattepengar. För att frigöra pengar till den personal som behövs och kommer att behövas måste det rationaliseras, det vill säga delar av de som avlönas med skatter måste bort. De som behövs minst är politiker och de med politiskt skapade jobb, det kan de flesta vara överens om. Om en sjuksköterska blir sjuk påverkas en hel avdelning, om en politiker blir sjuk rullar allt på som vanligt.

Det är så man måste se det, i vår moderna tid finns inte plats för personer som inte "producerar", de med politiken som yrke och de med politiskt skapade jobb måste ses som ett "köttberg, som Nuder en gång kallade fyrtiotalisterna. Det fick han visserligen äta upp, men det går ingen nöd på honom. Politiker kan omskolas till något av de yrken som kommer att behöva folk, vilket skulle innebära betydligt lägre löner för dessa omskolade. Men enbart den löneminskning och inbesparing av förmåner och pensioner, skulle uppgå till en betydande besparing.

Det här gäller inte bara staten utan också kommuner och landsting. Det finns i dag alldels för många som har sin lön från politiska uppdrag vilket är och har varit ohållbart sedan långt tillbaka. Kanske hade det kunnat fungera några år till, men det som kommer att få det politiskt uppbyggda makt- och kontrollsystemet att kollapsa, är den ökning av invånarna som skett de senaste åren. Lägger man till en åldrande och sjukligare befolkning, kan inte de med ett arbete bära bördan av att föda alla de som av skilda anledningar inte kan jobba.

Redan den förra regeringen skulle ha varnat för vad de skenande fasta kostnaderna skulle komma att innebära, men för makthavande politiker (och hela det politiska etablissemanget) gäller att hålla skenet uppe så länge som möjligt. Det är ju deras levebröd det handlar om, även om det för en del bara är på kort sikt. Hoppet är ju det sista som överger människan, naturligtvis har våra politiker hoppats att någon annan ska rätta till det som blivit fel.

Det här med det enorma underskottet då ett par hundra miljarder kommer att fattas, kan styrkas av den bedömning som gjorts av statens revisorer och SKL och inte tagna ur luften. Att vår finansminister och regeringen mörkar hur illa det är ställt kan man förstå, men knappast klokt att göra det. Svenska folket måste få höra hur illa ställt det är och kan förbereda sig, istället för att ställas inför fullbordat faktum.

För mig kommer det att kännas som en märklig valrörelse när löften om både det ena och andra presenteras, men vet att pengar kommer att bli det stora problemet. Det är dags att de politiker som insett allvaret ryter till om att alla partier måste samarbeta för att fallet ska bli mjukare. När våra politiker inser att de inte har något skyddsnät vid en kollaps, kanske de lägger manken till att hitta en lösning som gör att de själva kan överleva.

Vad som kommer att hända med alla flyktingar som kommit hit är ett frågetecken som blir svårt att räta ut. Kostnaden för alla dessa tas från invånarnas gemensamma kassakista som tycks ha massvis med hål där pengarna rinner ut. I texten till en låt som sjöngs av Harry Belafonte, kunde man höra förklaringen till varför det inte bars in vatten, det var hål i hinken. Och så är det också med att inte pensioner och trygghetsförsäkringar kan återställas, det är massvis med hål i statens kassakista.

Flera av hålen skulle tätas med nedläggningar av många onödiga statliga verk och en nedmontering av kontrollapparaten. Ju mindre byråkrati, desto större chans att människorna tar sig för med någonting som kan föda dem på sikt. Många innovationer har stoppats av vår byråkrati till glädje för företag i andra länder.

Så har vi då alla problem, som tyvärr är politiskt skapade. Det är politiska direktiv som gjort att skola, vård, polisen, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan totalt missat sina uppdrag. Men allt bottnar i det magiska ordet statistik, det har våra politiker för sig ska visa att de sannerligen gör någonting. 

Men ser man på statistiken över sjuktalen är de totalt missvisande, massvis med sjuka människor har fått sina sjukskrivningar underkända av Försäkringskassan. Vem tror att dessa människor är friska?

Statistik är någonting som hänt, därför förändras statistiken efter hand som tiden går. Så kommer det också att bli med statistik över de som är sjuka, för förr eller senare hamnar de på sjukhus och då kan inte Försäkringskassan friskförklara dem. 

Hur dum får en regering vara? Ja, med åren lär man sig att dumhet aldrig ska underskattas, folk är faktiskt mycket dummare än man kan tro. Men ska verkligen dessa personer få företräda invånarna?

I datorns barndom fanns ett spel med en enkel streckgubbe och en galge, spelet hette Hangman. Den som inte klarade frågorna blev hängd. När man tänker efter, barn satt och spelade detta kusliga spel. Men så ser verkligheten ut numera, det är en hård kall värld vi tvingas leva i. Nu hängs inte politiker i vårt land för att de för det mesta har fel, men de gör ofta kovändningar under galgen.

Enbart det senaste året har flera partier bytt åsikter de hade för några år sedan. Det gäller inte minst om flyktingarna och invandring. Om det betyder att de partier som bytt ståndpunkt blivit realister, eller om de bara försöker locka till sig väljare vet man inte. Hursomhelst behöver inte SD känna sig ensam om sina åsikter längre och det hade man definitivt inte väntat sig. Men visst måste man väl ändå börja fundera, varför flera partier börjat vända kappan efter vinden.

För att det skall bli rent, måste det städas uppifrån.

Efter skolskjutningen i Florida har de unga visat att det går att skaka om det gamla politiska etablissemanget. De unga har visat sig vara betydligt intelligentare än inte bara senatorer och den som styr landet, de har insett att vapen inte ger invånarna säkerhet utan osäkerhet.

En mäktig organisation som tillvaratar vapentillverkare och distributörers intressen har plötsligt ifrågasatts. Man kan befara att många högt uppsatta politiker på ena eller andra sättet blivit "smorda" av den mäktiga organisationen, eftersom de ivrigt förvarat de vapenlagar som finns.

Den mäktiga organisationens medlemmar har kunnat utnyttja rabatter hos flyg- och biluthyrningsföretag, men också stora varuhuskedjor. Vad de unga i Florida fått dessa företag till, är att ta ställning vilket flera av dem också gjort. De har insett att när de gamla gubbarna är borta, är det de unga som tar över.

Nu höjs röster att åldern för att rösta i Amerika sänks till sexton år, de unga måste få vara med och påverka sin framtid. Det skulle antagligen skaka om hela det politiskt uppbyggda maktsystemet, ingen har frågat de unga hur de vill att det samhälle de ska leva i under många år ska se ut. Det problemet finns i alla länder och vårt land är inget undantag.

Någonting som skymtar fram är hur rädda de äldre makthavarna är för den högteknologiska förändring av vår värld vi kommer att få uppleva. De har varit vana vid att advokater och skickliga medarbetare tagit hand om alltig, men så har det visat sig att de lätt kan köras över av sociala media där deras vända svart till vitt drunknar i ilskna kommentarer.

Hörde Joan Beas på teve likna det som nu händer med tidigare proteströrelser, någonting är på gång som kan skaka om de styrande. Äldre personer tänker annorlunda än unga, de har i bästa fall lärt av misstag och därför blivit försiktigare. Men den gamla säkra vägen har visat sig vara en katastrof, på grund av bristande underhåll är den inte farbar längre.

Det går inte att undvika att jämför skolans betydelse i Amerika och i vårt land. Att föräldrarna i Amerika uppmanar sina barn att studera trots stora kostnader, gör att även de unga känner pressen att prestera. Man kan säga att de unga i Amerika har en helt annan syn på skolans betydelse än i vårt land.

Genom utökad skolgång som infördes på grund av den höga ungdomsarbetslösheten och bristen på ingångsjobb som exempelvis lärling, är skolan för många unga en tvångsförvaring. Naturligtvis är det bäddat för stökiga klassrum och incidenter med lärarna om ett stort antal elever inte vill vara där. Och i takt med att allt fler diagnostiseras som dyslektiker eller ADHD, blir det bara värre och värre.

Jag och fler med mig misstänker att skolan medvetet försämrats på grund av rädsla för att ungdomarna skulle införskaffa sig mer kunskaper, än de styrande makthavarna. Och det kan man förstå, eftersom det välavlönade jobbet som heltidspolitiker inte kräver ett CV som visar vilken utbildning de har. Inte många politiker har universitets eller högskoleutbildning.

De som styr vårt land, vare sig det gäller riksdag, kommuner eller landsting, har de flesta gått den långa vägen som bypolitiker. Många politiker hänvisar till social kompetens vilket är samma sak som erfarenhet, men det har alla invånare som nått vuxen ålder. Svenska folket måste alltså förlita sig till att de politiska företrädarna har anställda välutbildade människor till sin hjälp för att kunna fatta beslut. Det kostar enormt med pengar.

Som det visat sig är det vi har ett politiskt självmordstyre, som genom panikartade beslut och försök att blidka ett allt otåligare folk, gör det hela ännu värre. Stryks den en gruppen medhårs, reser de andra grupperna ragg efter att ha blivit strukna mothårs. Det finns helt enkelt inte en enhetlig politik som tillvaratar alla invånares intresse.

När det nu lovas pengar för att rätta till problemen är det som att ge pengar till en spelmissbrukare, för det är så de offentliga verksamheterna hanterar invånarnas pengar. Vården och skolan är alldeles för viktiga för att politiker ska få bestämma hur pengarna ska användas, det är där staten ska visa sin kraft och styra pengarna dit där de gör nytta.

Men det kommer knappast att hända, både regeringspartierna och oppositionen håller istället på att vässa knivarna inför valet i höst. Vad som kommer att slaktas är svårt att säga, de egna ideologierna antagligen. De stämmer inte in i vår moderna tid och inte hur folk numera tycker och tänker. Det är just det som gör att partistrategerna inte vet hur kappan skall vändas efter vinden.

Den snålblåst många människor känner av i dag kan inte ens anas i maktens korridorer. Välbetalda politiska företrädare har inte en aning om hur många av deras väljares liv ser ut. Vad de ser är vad som läggs fram för dem, av naturliga skäl friserade rapporter som ignorerar att många människor börjar bli desperata. Så här vill de inte ha det.

Många börjar längta efter ett nytt parti som prioriterar invånarnas levnadsvillkor, att inge skall behöva vara fattig i ett land våra politiker säger är så rikt. Ingen skall behöva behandlas som de sjuka nu görs av Försäkringskassan, det är en skam som blir svår för det politiska etablissemanget att tvätta bort.

Det enda invånarna kan hoppas på är att omvärlden skakar om de styrande och tvingar dem till förändringar. Det är inte högre skatter som är nödvändiga, det är lägre kostnader för att driva staten, kommuner och landsting. För att det skall bli rent, måste det städas uppifrån.