Den som gapar över mycket, mister ofta hela stycket.

Försöker förstå vad som händer, men det är svårt att hitta ett mönster i galenskapen som pågår. Men det är fler än jag som insett att den väg vi nu är inne på, leder vårt land i fördärvet. Vår nuvarande regering är definitivt ute och cyklar, men tycks inte vara medveten om det. Men jag tror inte heller att den borgerliga alliansen var medveten om, att de genom sitt samhällsexperiment, skulle skapa ett samhälle som blivit både oroligare, hårdare och kallare.

Antagligen är förändringen av ett tidigare fridfullt land som fått så många att vakna upp och nu kräver att någonting måste göras och det snabbt. Istället för att tala om vad invånarna ska göra för staten, måste människans väl och ve sättas i första rummet. Det talas bara om statens överlevnad, men i själva verket är det ett desperat försök att bevara det föråldrade politiska uppbyggda samhället. I vårt moderna samhälle fungerar det inte att förtroendevalda skall styra och bestämma hur invånarna ska leva.

Vad vi börjar ana är att det inte kommer att vara de så kallade förtroendevalda, som kommer att styra utvecklingen, det är invånarna. Det har varit alldeles för många politiska misstag som skapat ett orättvist samhälle där alldeles för många har drabbats. Det är inte ideologier som kommer att styra invånarnas krav, det är att rättvisa måste skipas.

De flesta är säkert överens om att vårt land blivit krångligare att leva i och förklaringen kunde jag läsa för ett tag sedan. Det stod att vår byråkrati aldrig varit större än nu och växer okontrollerat för varje år. Med vetskap om vad som händer med ett land som blir alldeles för byråkratiskt, kan man dra slutsatsen att vårt land är på väg utför och vart det bär hän om ingenting görs, vågar man inte ens tänka på.

De verkliga makthavarna i det samhälle som gått överstyr har blivit byråkraterna, som blivit det tack vare en ofattbar okunnighet och släpphänthet hos våra politiska makthavare. Tanken var säkert att med hjälp av datorer skapa ett effektivt kontrollsamhälle. Vad de inte ens anande var, att i och med en utökad byråkrati med befogenheter att tolka beslut på sitt eget sätt, hade en Amöba skapats.

Inom de flesta offentliga verksamheter som kan anses vara serviceverksamheter, krävs hela tiden mera personal. De som sitter i smeten hinner inte med det ökade administrationstvånget och pappersarbetet har växt till oanade proportioner. Vad som än görs blir till underlag för statistik som visar vad som hände vid en viss tidpunkt, men på kort tid ett helt värdelöst material som kan strimlas i dokumentförstöraren.

Vad våra makthavare lutar sig emot har allt svårare att hänga med i svängarna. I den nya hypertekniska värld vi är på väg in i, kommer det att bli betydligt svårare att styra invånarnas liv. De unga kan inte bara ta till sig och hantera allt det nya, de kan använda det till att förändra det politiska maktsystemet.

När man lyssnar på unga ser de framför sig ett liv som kommer att bestå av sova, äta och jobba, med väldigt lite utrymme för att syssla med vad de drömt om att göra. Att de ska ta ansvar för inte bara sina egna liv, utan även andras har de svårt att acceptera.  Man får en känsla av att våra politiker inte insett att de gått för långt. Det är inte bara landet som förändrats, invånarna har det i ännu större grad.

Men det är inte bara de unga som nu sätter sig på bakhasorna. Det finns mycket skrämmande i vår moderna värld, men när det pratas om kommande katastrofer, är det knappast någonting som skrämmer en pensionär. Visst oroar de sig för sina barnbarn och barnbarnsbarns framtid, men vad är det som säger att någonting av det som sägs kommer att hända? De har levt ett långt liv där politiska lögner inte bara fått dem att betala världens högsta skatter, utan som också styrt deras liv under alldeles för många år.

De nya tekniker som står till buds i form genom Artificiell Intelligens motarbetas i det tysta av de som insett eller fått förklarat för sig vad det medför. Med den erfarenhet som finns genom de försök som gjorts under en tid, skulle en intelligent dator göra många statliga verks arbete inom loppet av bara några timmar. När den väl trimmats in, skulle det innebära att flertalet av verken kan läggas ner.

Med den vetskapen förstår man att det hos våra politiker, finns ett enormt motstånd mot den tekniska utveckling som bara kan fördröjas, men som är oundviklig därför att det handlar om landets överlevnad. Men hur blir det då med det politiskt skapade maktsystemet? Det är det som är haken, en intelligent dator kan fatta beslut som är betydligt mer demokratiska, än de som säger sig värna om vår demokrati kan besluta om. Det är inte svårt att räkna ut vad invånarna kommer att föredra.

Jag får en känsla av att det politiska etablissemanget ändå inte insett allvaret i den snabba utvecklingen. När våra främsta politiker gnuggar geniknölarna för att få fler i arbete, jobbas det intensivt vid våra storföretag för att minska den dyra personalkostnaden. Samma sak inom handeln där butiker och personal kostar stora pengar. För att våra politiker ska kunna hålla jämna steg med företagen, krävs ett helt nytt tänkande. Att jobb försvinner i stort antal kan bli verklighet redan inom ett år.

Tyvärr befinner sig en stor del av vår politiska elits tänkande fortfarande kvar i det gamla industrisamhället. Det var tider det, då kunde allt dras i långbänk och utredningar kunde hålla på i flera år, utan att störas av ständiga förändringar. De snabba förändringarna de nu tvingas leva med, har inte bara orsakat kaos i vårt tidigare skapligt fungerande samhälle, utan också skapat handlingsförlamning hos beslutsfattarna.

Varje försök att få rätsida på detta samhällskaos har varit omorganisationer, som skapat ännu mera kaos. Det här har utnyttjats av den organiserade brottsligheten, med rötter utanför vårt lands gränser. Aningslöst har vårt land tagit emot både krigsförbrytare och kriminella med öppna armar. Vad det lett till ser vi nu när våldet blivit vardag på många orter.

Tyskarna har i många år ansett svenskar varit dumma. Ja, egentligen menar de då inte svenska folket i gemen, utan de som haft makten att leda landet. Fortfarande säger många tyskar dumma svenskar, men menar alltså de som har makten. Det sorgliga är att de som fått i uppdrag att förändra och förbättra vårt land, istället hamnat i ett läge där besluten kan liknas vid tok gjorde som tok sa.

Nu har man i regeringskretsar kommit underfund med att de lagar som finns, inte är anpassade till den verklighet vårt land befinner sig i. Nu är det inte bara skolan och vården som måste fås på fötter, nu har även rättsväsendet kommit på efterkälken. Det betyder att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen får lite andrum, men knappast för någon längre tid. För den nuvarande regeringen är det väl bara att göra som Palme sa en gång: Det gäller att ta ett helvete i taget.

Men vad ska regeringen göra åt det helvete som skapats för många av invånarna? Vad jag kan förstå blir det en rejäl ökning för SD igen, efter beskedet om att de sämst ställda pensionärerna inte ska få mera utan mindre än tidigare. Den rödgröna regeringen ser verkligen till att SD får fler och fler sympatisörer.

Själva basen (det vill säga väljarna) för Socialdemokratin har bestått av äldre människor utanför storstäderna. De som upplevde både krig och fattigdom och ett orättvist samhälle, predikade det för sina barn. Man kan säga att barnen fick partilojaliteten i arv. Men partiet förändrades och företrädarna började flirta med medelklassen. Många av arbetarklassens företrädare såg det antagligen som att de själva blivit medelklass, åtminstone lönemässigt. Ingen räknade väl med att detta var början till slutet för partiet, att det skulle bli ett i mängden.

Men så är det ju här i livet, den som gapar över mycket, mister ofta hela stycket. Ett gammalt ordspråk som stämmer väl överens med det som nu händer inom politiken.

Visst lever vi i en föränderlig värld.

Regnet har skvalat ner och de kyliga kvällarna påminner om höst. Tydligen blev det ingen sommar i år, den har hållit sig kvar runt Medelhavet. Man vågar inte ens tänka på hur många kommer att känna sig efter semestern, några laddade batterier av vår livgivande sol har det inte blivit. Ska bli spännande att se hur många som kommer att gå på knäna i vinter.

Våra politikers fixering vid jobblinjen och miljöfrågor har gjort att det viktigaste glömts bort, hur invånarna mår. Alldeles för många upplever arbetet som ett tvång och resultatet blir därefter. Vantrivsel på arbetsplatser blir allt vanligare, ett problem som för med sig andra problem. Det dåliga humöret tas i många fall ut i hemmen istället för på jobbet, de urusla arbetsledningarna klarar sig än så länge undan utbrotten.

Skulden till att det blivit så här kan härledas till ett grundfel i det politiska uppbyggda samhället, man glömde helt enkelt bort att samhället är till för att tillgodose invånarnas behov. Istället blev utgångspunkten att förtroendevalda skulle ta fram förslag om vad som ansågs vara bäst för invånarna. Lite av jobba på ni och bry er inte, så ska vi ta hand om allting annat. Men priset var att alla måste jobba på och betala skatter, det kostar pengar att hålla i allting. Till det behövs nämligen många förtroendevalda.

Med ett samhällssystem som skapats för ett högt skatteuttag, ställde skattesänkningarna den borgerliga alliansen genomförde verkligen till det. Ja, egentligen var ju inte jobbskatteavdraget en skattesänkning, utan ett bidrag till de med ett arbete. Vad det skulle innebära för de som av skilda anledningar inte kunde jobba, upptäcktes när allt var spikat och klart. Pengarna hade inte ramlat ner från ovan, de hade tagits där de fanns. Att det var pengar som regeringen inte hade rätt att använda sig av, tystades ner.

Nu är vi tillbaka till att ingenting är gratis, därför måste skatter höjas på saker som är nödvändiga för invånarna. Men att nagga jobbskatteavdraget i kanten genom skattehöjningar, kommer att ställa till det ännu mer än att ta bort det. Ännu en gång kommer sjuka, arbetslösa och pensionärer i kläm, bidragen måste höjas för att de ska kunna överleva.

Framtiden ser knappast ljus ut eftersom vi står inför en situation, där företagen i allt snabbare takt effektiviserar för att spara pengar på dyr personal. Att det skulle bli inom handeln som personalminskningar skulle märkas först är inte förvånande. Trots det har facken redan räknat ut hur mycket lönerna ska ökas, det gäller att försöka pungslå företagen så länge det går. Men visst kan man se slutet på ständigt ökade löner, tack vare de nya tekniker som kommer att förändra hela arbetsmarknaden.

Företagen måste jobba långsiktigt och framtiden för deras del är att kunna producera så billigt som möjligt. Människan har varit, men är inte längre nödvändig för att producera på samma sätt som tidigare. På något sätt känns det som om någon räknat alldeles galet, för vem ska köpa varorna om miljontals människor mister sina jobb?

Lösningen enligt allt fler ekonomer är att tillgängliga pengar måste fördelas så att alla ska kunna leva och konsumera. Teorier om hur det ska gå till kan man läsa om i utländska tidningar, i vårt land har varken våra media eller politiker kommit så långt i sitt tänkande. Men tänker man efter, finns det något annat sätt?

Det tar tid innan ett nytt samhälle omformas till någonting som är anpassat efter invånarnas behov och önskningar. Hur vår omvärld kommer att se ut under tiden har vi inte en aning om, men det kommer inte att finnas några likheter med den värld vi trott skulle rulla på i evighet. Varningssignaler om att det mänskliga psyket inte klarar av att ständigt vara under press får vi bevis för allt oftare. Det går inte längre att säga att det inte händer mig, alla kan falla offer för det politiskt skapade samhälle som sätter allt hårdare press på invånarna.

Tidigare har det funnits ett missnöje med hur vårt samhälle styrs av politiska företrädare, nu har det övergått i misstro mot vad politiker egentligen kan uträtta för invånarna. När det nu läggs fram förslag om hur inte bara skolan, utan också annat som förfallit under åren ska åtgärdas, frågar sig folk varför de förtroendevalda inte sett eller gjort någonting tidigare. Larmrapporter har duggat tätt senaste åren, men allt krut och pengar har lagts på att fler ska komma i arbete.

Var finns inbesparingarna på både riksdag, statliga verk och vår enorma byråkrati? Vår offentliga kostym är alldeles för stor i förhållande till de privata företag som finns och de som arbetar inom dessa. Det spelar ingen roll hur mycket de offentliganställda konsumerar, det blir ändå ett stort penningglapp som måste täckas upp. De pengarna måste plockas fram på något sätt, men det blev betydligt svårare efter att jobbskatteavdraget genomfördes.

Inte många förstod vad vår finansminister talade om när hon pratade om att ladorna var tomma. Varför hon inte i klartext sa att de pengar som finns, inte kommer att räcka till, var väl inte tillräckligt dramatiskt. Vad man kan förstå var besvikelsen stor över att vårt land inte var så rikt som hon väntat sig. I det fallet var hon inte ensam, svenska folket har aldrig fått någon redovisning om, vad exempelvis jobbskatteavdraget egentligen kostar. 

Jobbskatteavdraget var en chansning för att få fart på konsumtionen och därmed den ekonomiska tillväxten. Ett rent ut sagt idiotiskt experiment, följden har blivit att det nu fattas pengar som måste komma in på något sätt. Någonting som inte går att undvika i längden är att jobbskatteavdraget försvinner för att skapa rättvisa. Men det säger sig självt, att det kommer att ta hus i helsike hos alla som vant sig vid detta bidrag. Av den anledningen är det någonting som kommer först när alla andra möjligheter är prövade.

Man kan tro att det ligger några år framåt i tiden, men det kan gå betydligt fortare än vi ens kan ana. Greklandskrisen är inte löst på långa vägar, ingen vet vad som kommer att hända. Alla försök att rädda Grekland har berott på att EU:s framtid står på spel. Inom loppet av bara någon månad kan det se helt annorlunda ut, det är nämligen grekiska folket som har sista ordet. Jag har en känsla av att de inte riktigt fattat vad de kommer att få utstå, men när de gör det ... Hatet kommer att riktas lika mycket mot EU som de nuvarande ledarna. Skulle inte förvåna om det slutar med att Grekland framöver begär sig i konkurs och lämnar EU.

Frågan är vad som då händer och hur det kommer att påverka övriga länder. Det globala värld vi nu lever i har blivit som ler och långhalm, alla är beroende av varandra. Oavsett vad som händer framöver, kommer även vårt land att påverkas. På vilket sätt har inte ens våra så kallade auktoriteter svar på. Tänk hur snabbt allting kan förändras på kort tid. Visst lever vi i en föränderlig värld.

Vem vet hur framtiden ser ut, den har vi ju tagit ut i förskott.

Tänkte inte sätta mig vid datorn, men sommarvärmen blev kortvarig. Regnet har öst ner och det är bara tretton grader. Ingen ljusning inom de närmaste tio dagarna, vem vet om det blir någon sommar överhuvudtaget ...

Egentligen borde MP anmälas för falsk marknadsföring. Det är inte en global uppvärmning som drabbat världen, det är en fläckvis uppvärmning. Att förklara vad det beror på har miljöforskare svårt att förklara, tänk om allt beror på solen. Hur ska de kunna förklara att där solen lyser är det varmt, men där den inte gör det, är det kallt. Det är någonting som inte stämmer med det budskap miljöfanatiker framhållit i så många år.

  

Efter Almedalsveckan känns det som om vi lever i vår egen lilla ankdamm. Det finns ingen hejd på vad man kan använda våra skattepengar till och hur duktiga våra förtroendevalda är. Låt andra länder hålla på med sitt, de förtroendevalda tar hand om alla problem vårt land brottas med. De har lösningar på allt, men det kommer att ta tid att genomföra de förändringar som behövs. Tyvärr är det inte mycket verkstad som utförs inom politiken, men välsmort munläder har de alla, vilket ger applåder.

Men när folk applåderar gäller det bara själva uppträdandet, politik har ju blivit ett skådespel. Men visst kommer lyssnarna ihåg det som sägs och lägger det på minnet. Så var det inte förr, folk glömde bort vad som blev sagt, men så är det inte längre. Det som sägs kan visas i repris hur många gånger som helst, om talarna glömt bort vad de sagt. När hela gänget av partiledare sagt sitt, minns de flesta ordet vi.

Det tycks vara svårt för våra politiker att inse betydelsen av ordet vi. När en politiker använder ordet vi, är det en åsikt några stycken kommit överens om, men glömt bort att fråga den stora allmänheten vad den anser. Tydligast blir det då de små partierna använder ordet vi, där runt nittiofem procent av invånarna inte tillfrågats, men alldeles säkert har en helt annan åsikt. Inte minst den nuvarande regeringen borde vara försiktig med att använda ordet vi, de företräder bara lite över trettio procent av invånarna.

Det här belyser på ett utmärkt sätt det vansinniga i Decemberöverenskommelsen. Eftersom vårt land är en demokrati (åtminstone på papperet) ska det som beslutas backas upp av en majoritet, men det fungerar inte längre i vårt land. Anledningen till det är att en massa människor visat, att de inte tror på det styrelsesätt som finns, på grund av att det är föråldrat.

Politik går ut på att någon ska ha makten och besluta om villkoren för hur invånarnas skattepengar ska fördelas. Istället för att förvalta pengarna på bästa sätt för invånarna som helhet, används pengarna till att inte bara blidka samarbetspartners utan också försöka köpa sympatisörer. Rösta på oss kommer ni att få mera i plånboken är Moderaternas taktik, den nuvarande regeringen tycks inte ha någon taktik alls, den sprider ut pengarna i hopp om att någonting ska lyckas.

Någonting som definitivt kommer att sätta spår i opinionssiffrorna, kommer vi att se när drivmedlet blir dyrare. Det kommer inte bara att öka på arbetslöshetssiffrorna, utan också göra många småbarnsfamiljer fattigare och förbannade. Många är tvungna att använda bilen, inte minst för att skjutsa barnen. Till gruppen missnöjda kommer även de som tvingas pendla till jobbet, det rör sig om en rejäl fördyring.

Det är lätt att se det hela som en såpopera, där kaffet sätts på i första avsnittet för veckan, men blir inte klart förrän veckans sista avsnitt. Däremellan händer inte så mycket som för handlingen framåt, det kommer först de sista minuterna i veckans sista program, för att locka tittare till nästa veckas avsnitt. Precis som skådespelarna i såporna har det blivit för vårt lands invånare. Skådespelarna vet lika lite som invånarna om vad som ska hända dag för dag. För skådespelarnas del  eftersom avsnitten skrivs efterhand dag för dag, för svenska folket börjar det bli samma sak. Nya förslag om ändringar som påverkar invånarna dyker upp med jämna mellanrum.

Men precis så är även den verklighet vi lever i, det är så mycket som kan hända som inte gått att förutse. Det är just det som är vårt politiskt styrda samhälles svaghet, det är inte skapat för den värld vi nu lever i. En värld där allting kan förändras på kort tid med förödande konsekvenser för inte bara landet utan också invånarna. Det stora hotet mot mänskligheten är inte den aviserade klimatförändringen, den ligger längre fram i tiden än de hot som kan sätta världen i brand närsomhelst.

Orättvisorna har ökat lite varstans, till och med i vårt land. Det skapar ett instabilt samhälle som blir oberäkneligt på många sätt. Det ökar misstron mot de så kallade förtroendevalda, som inte drabbas på samma sätt som alla övriga. De har den ekonomiska trygghet en majoritet av invånarna inte har, vilket naturligtvis väcker avundsjuka. Skaran av de som känner sig överkörda växer, men efter senaste valet har många insett, att det verkligen går att rå på det politiska systemet. Den största demonstrationen mot våra politiker, skulle vara att bojkotta valen.

Vad som helst är bättre än som det nu är, resonerade Grekerna och röstade nej. Vad det innebar att rösta nej var de flesta omedvetna om, det fungerar så när det gäller folkomröstningar. De minst informerade är de som ska fatta viktiga beslut som kan gälla landets framtid. Att makthavande politiker i alla andra frågor gällande invånarnas liv och leverne, ställer invånarna inför fullbordat faktum genom politiskt fattade beslut, är en helt annan sak.

Det är nu inte bara Grekland som hamnat på pottkanten utan även EU. Oavsett vad som kommer att hända, är det ingen som kan förutsäga konsekvenserna. Att ge pengar till Grekland för att kunna betala tidigare lån är ohållbart. Skrivs skulderna ner eller till och med av, står andra länder på tur och vill ha samma behandling. Det här med EU och euron var kanske det största misstag som gjorts i Europa, eftersom det blev till en byråkratisk lekstuga.

Men visst ska det bli intressant den närmaste tiden, det är mycket som står på spel. Det gäller även för vårt land och inte minst för vår svaga regering. Att regera på en budget som spikades för snart ett år sedan, går det verkligen att regera efter en sådan? Det mesta har ju redan ställts på huvudet och nu väntar dessutom en ekonomisk turbulens. För visst blir det väl en sådan, oavsett vad som händer med Grekland ...? Vem vet hur framtiden ser ut, den har vi ju tagit ut i förskott.