Man kan inte vara alla till lags.

Man kan inte vara alla till lags, var det en ordförande som sa på ett möte där en het fråga diskuterats och som han avbrutit genom att slå klubban i bordet. Det är många om budet vem eller vilka skall vara till lags i vårt land, men det finns ingen som slår klubban i bordet..

Den politiska maktkampen kan inte ses som annat än en parodi på hur ett land skall styras. Ja, styras är fel ord, hur de politiska företrädarna på bästa sätt försöker fördela landets skatteinkomster skall det vara. 

Ingen kan påstå att de lyckats ens komma i närheten av hur det egentligen skall gå till. En liten klick människor där inbördes beundran frodas kläcker dumma förslag om hur de vill ha det. Men alla tycker ju inte lika tack och lov och börjar nu högljutt protestera efter att tidigare inte sagt till på skarpen   

Partiledare slår sig för bröstet trots att en förkrossande majoritet inte sympatiserar med dem. Värst i det fallet är MP:s språkrör. Egentligen ett hån mot svenska folket när företrädare för partier med runt nittiofem procent av väljarna emot sig, kräver att just det de anser vara viktigt skall genomföras.

Det största partiet har tre fjärdedelar av väljarna emot sig, vilket knappast ger utrymme för att vara sina väljare till lags. Ingen blir klok vilken grupp socialdemokrater vänder sig till, men det lutar åt medelklassen.

Medelklassen är en hotad grupp när de smarta maskinerna kommer att ta överi stor utsträckning. Den redan tidigare stora gruppen väljare som inget parti tycks bry sig om arbetslösa, sjuka, pensionärer och lågavlönade. Antalet i dessa grupper växerhela tiden, det är märkligt hur våra politiker tänker.

Naturligtvis kan inte något parti göra någonting åt det för broarna bakåt är brända. Det har folk i gemen insett och just därför står partierna  och stampar på samma fläck. Eller har lyckats göra det än så länge med små variationer på grund av de övrigas svaghet.

Det går inte att skylla på invånarna att det blivit så här, vilket betyder att någonting är allvarligt fel med det politiska maktsystemet. Ett system SD kritiserat och därmed fått sympatisörer. Men även SD suktar efter makt och att gå hand i hand med M och Kd kommer säkert att göra många besvikna.

Kvar är ju motståndet mot invandring förstås, men även M, Kd och även lilla L har sällat sig till den åsikten. Migration är ett känsligt ämne just nu men det har inte Löfven fattat.  

Egentligen inte så svårt att förstå, Löfven lovar och säger saker ingen blir klok på. SD däremot säger vad många i tysthet tycker och tänker vilket naturligtvis drar till sig dessa människor. Men för SD skulle partiet hamna i ett helt annat läge om de fick vara med och driva igenom sina förslag. Ganska snabbt skulle antalet sympatisörer drastiskt minska, det går inte att vara alla till lags.

Nu har M och Kd tydligen kommit underfund med att det finns betydligt fler människor än vad de ens kunnat tänka sig som är emot att människor från andra länder och kulturer kommit till vårt land. Ändå är det inte haken som man brukar säga, det är de sociala och ekonomiska orättvisorna. Det är båda dessa partiers akilleshäl. 

Vad de politiska partierna inte insett är att nutidsmänniskan är bättre informerad än invånarna någonsin varit. Men visst har de som nu insett att migrationen är ett hot mot vad deras skatter är avsedda för höjt rösten. Ett växande antal vill inte dela med sig av det de med sina skatter skall ha i utbyte i form av samhällsservice. 

Tror knappast något land skulle ta emot svenskar om de inte kan göra rätt för sig. Politiska uttalanden om att många har humanitära skäl faller på sin egen orimlighet eftersom en stor del av de som kommit hit måste ses som ekonomiska flyktingar. Det har kostat tiotusentals kronor att komma till vårt land.

Någon kontroll på arbetsinvandring tycks inte ha funnits och finns fortfarande inte. Många av dem som kommit till vårt land är troligen utsända av regeringar eller internationella stöldligor. Tillsammans me de unga gangsters som det vimlar av har vårt land blivit en krutdurk.

Kan förstå om många av de utländska kriminella ser det som att stjäla godis från barn, risken att åka fast är minimal. Precis som folk frågar sig vart alla skattepengar tar vägen är det många som funderar över vad våra politiker egentligen är till för. Inte verkar de vara till för sina väljare i alla fall om man ser till hur vårt land blivit. 

Det kommer troligen att bli nästa stora kris i vårt land.

Framtiden får utvisa hur det blir.

Politiska uttalanden ska man ta med en nypa salt, de sägs av människor som tror sig veta vad som måste göras men inte har en aning om hur det praktiskt ska utföras. Det är alltid någon som ska ta tag i det som måste göras och då kommer vår enorma kår av chefer och byråkrater in i bilden. Vem som ska göra vad blir en rundgång mellan olika myndigheter. Inom data kallas detta för en oändlig  loop.

Lägst arbetslöshet i Europa och att få ner sjuktalen kan ses som oändliga loopar eftersom svaret hur det skall göras inte finns med. Nu är M inne på en likadan med löfte om att halvera långtidsarbetslösheten. Algoritmer begriper sig inte våra politiker på. ändå är det vad det mesta handlar om

Det finns många anledningar till att människor blivit långtidsarbetslösa, det första M måste ta reda på är den verkliga orsaken. En mycket stor del av de långtidsarbetslösa kan av skilda anledningar inte utföra produktiva jobb utan bara sysselsättas för syns skull. Till glädje för många obskyra företag men ett slöseri med skattepengar.

Bidrag är som ett rött skynke för M och kallar därför de bidrag de vill införa som skattesänkningar. Om bidragen ges till företag eller enskilda människor är det ändå samma sak. Problemet är att alla invånare måste precis som företag ha  tillräckligt med pengar varje månad för att kunna överleva.

Oavsiktligt leder M:s politik oss in på att alla måste ha en statlig basinkomst eftersom arbetsmarknaden snabbt förändras. Många jobb som finns idag kommer inte att finnas om några år. Det kommer att behövas ett skyddsnät i samband med inte minst omskolning till andra yrken där personal behövs.

Men många kommer att bli över och det problemet måste lösas innan det blir ett faktum. Den form av yrken som kan växa fram hamnar inom kategorin låglöneyrken. Det är ju vad nyliberalister försvarade invandringen med, någon måste utföra skitjobben. 

Mest svårplacerade blir de politiker som måste omskolas till att bli nyttiga medborgare. De tekniska framstegen kommer att gå snabbt och beslutsprocesser kommer att skötas av smarta datorer genom Artificiell Intelligens. Landet och invånarna kommer inte att ha råd med de mänskliga misstag som görs.

För misstag görs på löpande band. Det här med EU har våra politiker och byråkrater aldrig riktigt fattat vilken inskränkning av vad vi kan göra aningslöst accepterats. Det senaste är den fond EU vill ha pengar till, oklart vad det skall rädda.  Tror inte folk i gemen fattat vad det innebär att utöver uppbyggnad av en tidigare underfinansierad vård och skola skall vårt land dela med sig 150 miljarder till EU.

Kan redan se de problem det kommer att orsaka. Någonting vår finansminister inte nämnt med ett ord är hur mycket skatteintäkterna minskat under förra året. Alldeles säkert kommer det att hänga med även det här året vilket betyder att vi kan glömma en förändring av pensionssystemet, 

Vad vi kan förvänta oss är att pengar blir en bristvara för regeringen vilket inte ger utrymme för det obligatoriska valfläsket. En finansminister kan aldrig säga i klartext att det brinner i knutarna utan talar om tomma lador. De ladorna är nu tomma och kommer inte att kunna fyllas på under överskådlig tid utan vilda protester från invånarna. 

 

Trots åratal av ekonomisk tillväxt har de sämst ställda halkat efter ekonomiskt och dessutom blivit fler. En fattigare befolkning betyder inte bara minskning av konsumtionen utan också att staten tvingas ta ett större ekonomiskt ansvar. Hur det ska gå till blir ett huvudbry för vår finansminister.

För regeringen är det minst sagt pinsamt att de orättvisor som fanns när den tillträdde fortfarande finns kvar. Ja, i många fall även förvärrats. När vi får en slutsummering av vad som gjorts och inte gjorts under pandemin är det knappast pluspoäng som kan räknas in. Tvärtom har det blivit uppenbart för alla att så här kan vi inte ha det.

Vad som hänt med invånarna under den långa pandemin är att humöret rinner över och frun, sambon eller flickvänner har fått en omgång stryk. Vad det handlar om är människor som glidit fram på en räkmacka som man säger men som nu mött motgångar.

Man kan säga att svenska folket blivit oberäkneligt och det går inte att förutsägoch lojala a hur de eventuellt kommer att hämnas. Efter Löfvens uttalande att sossarna mer skall ses som ett medelklass parti kan jag förstå, det är många sossar som fått sina välbetalda jobb genom partiet. De gamla en gång trogna och lojala väljarna söker frenetiskt ett parti som värnar om de svaga grupperna i samhället.  

De uppfattar SD som det enda parti som vågar ta i med hårdhandskarna mot kriminaliteten och den ständiga ökningen av hitkommande från andra länder. Vägen dit för SD är lång, de kommer knappast att tillåtas styra politiken. Men det politiska styrelsesättet börjar ifrågasättas eftersom det inte längre fungerar demokratiskt.

Man talar nu om att pandemin förändrat vår värld men vi inte kan säga på vilket sätt. Vad några experter kommit fram till är att människorna förändrats, men det är ingen nyhet precis, så har det alltid varit. Hittade bland det jag skrivit ner för många år sedan och sett som kloka ord något Jacques Ducharme skrivit.

“ Historien kan lära oss att det inte finns något fast i denna värld, att allt är flytande och att följaktligen människan till sin natur också är i ett tillstånd av förändring.”

Hur vi har förändrats kommer att visa sig. Ett första tecken på en helt ny syn på arbete visar inte minst alla de sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal genom att säga upp sig. Det är en helt ny situation för de politiska ledningarna inom vården. Passar inte galoscherna kliver folk ur dem.

Vårdens problem har ju inte varit personalen utan den politiska styrningen av verksamheterna. Enda möjligheten att få rätsida på vårdens problem är att de på golvet kan styra hur det skall vara för att fungera. Av den anledningen kan man se fram emot att många politiska uppdrag tas bort, de är ett hinder istället för en resurs.

Tillbaka igen.

Pandemin har förändrat mitt liv, för den tid jag har kvar. Att vi avskyr förändringar är känt sen urminnes tider, men den här förändringen av vårt sätt att leva måste vi gå tillbaka till andra världskriget för att hitta. Alla har i alla fall blivit en erfarenhet rikare, om man bortser från våra politiker.

Har svårt hålla mig för skratt när det nu börjat talas om ett nytt normaltillstånd, för vad är det som är normalt? Egentligen. Kan förstå att våra politiker längtar tillbaka hur det var, men nu måste de kasta bort instruktionsboken om löften som inte kan infrias för den gäller inte längre.

Låter som klyscha, men att vi måste ta vara på dagarna som om de vore de sista är ju vad livet handlar om. En dag kommer den sista, men när är vi tack och lov omedvetna om. Men genom pandemin har många insett och frågat sig själva om sättet de lever sina liv verkligen är det rätta.

Ett liv som styrs av att äta, sova och arbeta inte är normalt, det är ett slöseri med den tid som står till buds. Men valfriheten vad vi vill göra med våra liv är begränsad, vilket inte gäller de som föds i rikedom. Av den anledningen tvingas “vanliga” människor för att överleva, arbeta ihop ännu mera pengar till de som redan har tillräckligt.

Myten att utan dessa riskkapitalister som man kallar dem skulle alla bli fattigare stämmer inte. Någonting som motsäger är att ökningen av rika skapat ännu fler fattiga. Vi närmar oss en punkt då det kommer att ske protester och demonstrationer av ett slag våra politiker inte ens kunnat tänka sig.

Än så länge viftas en statlig basinkomst bort som en envis fluga, men i flera länder diskuteras det seriöst och ses vara den enda hållbara lösningen för framtiden. Automatisering och utnyttjandet av högteknologiska maskiner kommer att förändra det som setts som traditionella jobb. Vad som blir kvar som inte dessa maskiner och robotar klarar av blir nästan uteslutande serviceyrken.

Den i snabb takt växande butiksdöden påverkar även fastighetsägare, en utveckling knappast många räknat med. Nästa blir antagligen de stora kontorslokalerna när allt fler kan arbeta hemifrån, det för med sig att andra företag får problem. Vad som startat är lite av katten på råttan, råttan på repet osv.

I dagens läge har vi inte en aning om hur det som hänt och kommer att hända framöver kommer att påverka både landet och invånarna. Vad blir billigast, sysselsättningsåtgärder eller att betala ut ekonomiskt stöd utan villkor? Naturligtvis det sistnämnda eftersom det kostar att administrera sysselsättningsåtgärder.

Med en statlig basinkomst skulle Centern få som de vill och Af läggs ner, men även den av många hatade Försäkringskassan kan reduceras till ett minimum. Faktum är att hela vår offentliga administration skulle kunna minska och då även så kallade förtroendevalda.

Skulle inte förundra om allt är förutbestämt redan från födseln, genforskningen kommer säkert fram till någonting så småningom. Kanske kommer även svar på på de oidentifierade föremål som visar sig med jämna mellanrum. Antagligen är vi inte den enda befolkade planeten i vårt enorma universum och kanske ligger någon av dessa århundraden före oss i utveckling.

Vem kunde tro att seriefiguren Blixt Gordon vars fantastiska äventyr och förmåga man kunde läsa om redan i slutet på fyrtiotalet skulle kunna bli verklighet? Nåja, jag hade inte ens kunnat tänka mig att skriva böcker vid den tiden.

På sätt och vis är det pandemin som gav mig tid att skriva färdigt boken som jag började med redan 2019. Men så drabbades jag av en Tia och förlorade både hörsel och balansnerv på vänster sida och sviterna har jag fått jobba bort. Vissa saker, som att det försvinner ord eller att jag kastar om dem får jag leva med.

Glädjande nog fick jag höra från förlaget att e-boken rullar på. Tillät utlåning för bibliotekens skull och ett av dem har redan nappat. Förhoppningsvis blir det fler för om jag får säga det själv är boken underhållande och lättläst. Skulle vara trevligt om folk får upp ögonen för den, man vill ju bli läst.

Man brukar säga att skrivandet är en bra terapi och i mitt fall stämmer det. Utan skrivandet vet jag inte hur jag skulle ha hanterat det handikapp Tian orsakade. Numera har jag vant mig och tänker bara att jag hade tur att det inte blev värre.

Med boken klar och än så länge bara börjat på en ny berättelse helt annorlunda mot det jag brukar skriva, ska jag försöka skriva bloggar igen. Siktar på en i veckan om jag har någonting att skriva om, men våra politiker bjuder ju hela tiden omedvetet på sig själva.

Om någon är intresserad heter min bok “Den ofrivillige agenten” är är utgiven på BoD.

Krisen vi nu upplever kanske vi får leva med.

 Det är inte dumt att sitta som åskådare när olika experter kämpar för att föra fram teorier om sina “älsklingar”. Det kan vara ekonomi, klimat, migration eller vad som orsakat den ökande brottsligheten. 

Kanske ser man som åskådare bättre än domaren vad som händer på planen. Men så är det med allt, med perspektiv på det som görs och sägs är det lättare att se det som är fel. Visst är det lätt att säga sig vara opartisk, men egentligen bildar man sig en egen uppfattning om hur det ska eller borde vara.

Kriser har världen fått uppleva så långt tillbaka vi vet, nu varnar en professor som kartlagt tio tusen års kriser, att fem helvetiska år väntar. Han hade rätt om 2020, men vi får verkligen hoppas han har fel den här gången. Det räcker mer än väl den kris som pågår.

Men egentligen har mänskligheten bäddat för det här, allt miljötänkande har märkligt nog gjort de rika rikare och de fattiga fattigare. Miljöhotet finns fortfarande kvar, eller ska man säga klimatförändringen? Vad det handlar om är vad som skett många gånger tidigare, vad dessa klimatförändringar än berodde på hade de ingenting med dagens miljöbovar att göra.

Världens befolkning har blivit alldeles för stor enligt trovärdiga personer, det finns säkert oskrivna lagar för jordens överlevnad ingen brytt sig om att ta reda på. Der kanske inte räcker med en pandemi, det måste komma flera som reducerar jordens befolkning. Dödligheten inte viruset kan åstadkomma, klarar säkert svälten av. 

Men miljötänkandet har inte bara gjort de fattiga fattigare utan också fått människor att tänka på annat än de akuta samhällsproblem som finns. Miljöskatter och avgifter är bara kaffepengar för de rika, för det fattiga ryker både mat, medicin, läkar- och tandläkarbesök. Är det inte dags att vi räddar människan i första hand före klimatet?

Om nu den här professorn har rätt, hur blir det då med alla elbilar, vindsnurror och förnybar energi? Någon måste köpa det som produceras, men om folk inte har råd brakar allt samman. Vi har hög biltäthet men om folk tvingas ställa av den gamla bilen eller barnfamiljer andrabilen, finns inga pengar att subventionera elfordon med.

Det skulle försvinna en massa pengar för staten som tidigare kunnat ta från det folk betalar in i fordonsskatter som egentligen är till för bättre vägar. I det stora område i vårt land som på grund av klimatet inte kan använda ett elfordon, har redan nu så usla vägar att folk tvingas använda fyrhjulingar på sommaren och snöskoter på vintern.

Det är inte bara gemene man som ska önska att professorn har fel, regeringen måste nog gå ner på sina bara knän och be att han inte har rätt. Nu tänker säkert någon att så jäklig kan väl ändå inte verkligheten bli? Jodå, tyvärr är det precis vad verkligheten kan vara och har så varit sedan tidernas begynnelse. 

Lagar är till för att kringgås lär någon sagt, men de naturlagar som existerar kan inte kringgås, ändå är det precis vad människan försöker göra. Du skall inga andra gudar ha än mig fick jag som pojkspoling lära mig. Hur jag än försöker begriper jag inte vilken gud som är den rätta eftersom det finns så många. Men det är klart, den mest dyrkade i vår moderna värld är Mammon. 

Kanske behövdes pandemin som en väckarklocka för människorna att inte låta företrädare få makt att styra över dem. I ett land som vårt som visat sig vara det mest oorganiserade av så kallade i-länder, är det alldeles åt helsike. Gång på gång visar det sig att de offentliga verksamheterna inte är synkroniserade och kan därför inte byta information.

I en datoriserad värld är det naturligtvis ett svaghetstecken, men inte förvånande eftersom inte ens landets statsminister vet hur man handlar på nätet. Många av de som säger sig företräda sina väljare har svårt att hantera sin egen privata ekonomi, men ändå skall de på bästa sätt förvalta invånarnas skattemiljarder. Det är vad deras uppdrag går ut på.

Under pandemin har riksdagen trots allt hankat sig fram med reducerat antal ledamöter, det har inte gått sämre än tidigare så det är dags att halvera riksdagen till att börja med.. Varför skall svenska folket betala höga arvoden till personer som bara är med som utfyllnad och ja-sägare till vad de olika partiledningarna anser det skall vara.

I takt med de förändringar vårt land genomgår framstår våra politiker som löjeväckande. Det går inte att ta dessa allvarliga personer på allvar, de är skrattretande inkompetenta och skäms inte över att visa det öppet. De har inga bättre kunskaper än invånarna som helhet, men har ändå tagit på sig att lösa de komplexa problem vårt land står inför.

Dumdristighet kan man kalla det, men för svenska folket har de blivit en belastning, både ekonomiskt och genom de beslut som fattas. För att invånarna skall kunna få sina röster hörda måste politiken återgå till att bli ideell, hungriga vargar jagar bäst. Vad vi nu har är mätta och dästa och förvissade om att kunna njuta av en väl tilltagen pension.

Politik skall inte vara en skyddad verkstad, den skall konkurrensutsättas på samma villkor som gäller samhället i övrigt. Som det nu är har vi välbetalda människor som kan göra misstag utan att straffas för det. Det har blivit en skammens land vi lever i, men de som säger sig ha ansvaret skäms inte alls.

Våra så kallade politiska företrädare är ingenting annat än förvaltare av invånarnas pengar. Inte till att bestämma hur invånarna skall leva, det är någonting varje individ själv måste få bestämma. När de som vill bestämma inte kan det, drabbar det invånarna som är deras arbetsgivare. Någon gång måste våra politiker inse det.

Till våra politiker vill jag därför rikta ord ur Koranen: Ni äro besatta av snikenhet efter mer och mer tills ni sänks i era gravar … men på den dagen skall man fråga eder vad ni hava gjort med livets gåvor.

Fattigdomen och misären sprider sig i vårt land.

Fattigdomen och misären sprider sig i vårt land. Bakom den svenska välfärdens fasad fasad ser det ut som en soptipp. Fattiga avfolkningskommuner har blivit storstäders sociala myndigheters soptipp. På många av dessa orter var invånarna röda in i själen och en del av den plattform socialdemokratin stått på så många år 

Socialdemokratin är tack vare det stora bortfallet av äldre ett tynande parti. Nu måste partiet söka stöd hos den mellanklass som finns, men även den är på är utdöende. Tiderna förändras brukar man säga och den förändring vi kan se fram emot är inte trevlig. Vad som blir kvar är en luttrad befolkning som får allt svårare att överleva ekonomiskt.

Hoten mot människan är många och blivit fler i samband med pandemin. Automatisering, smarta maskiner som kan arbeta dygnet runt trots dödliga pandemier är vad som står för dörren. Men det lämnar frågan öppen om vem eller vilka skall ha råd att köpa de varor som erbjuds.

Det här med att någonting skulle kunna ändra den fortsatta utvecklingen togs av någon anledning inte med i beräkningarna. Maskiner istället för människor handlar om pengar, det är dyrt att avlöna människor, som dessutom är sköra i förhållande till maskiner. Men eftersom det är människorna som köper slutprodukterna, var skall företagen hitta köpare?

Nu öser Amerika ut ett enormt stödpaket för att invånarna skall kunna överleva, för att göra det behövs pengar till konsumtionen. Naturligtvis kommer inte det att vara tillräckligt, de kommer att ropas efter mer inom bara en månad. Det är då det stora landet Amerika måste titta på hur invånarna skall kunna försörjas med de pengar staten får in.

Det jäser i Amerika och får inte invånarna pengar kan det ta hus i helsike. Samma sak kan naturligtvis även hända i vårt land, märkligt nog når inte larmrapporter om ökande fattigdom fram till makthavande politiker. Här talas inte om det akuta behovet, det handlar om år innan det kan ske en förbättring.

Naturligtvis är alla de som kämpar med otillräckligt med pengar månad ut och månad in de ständiga förhalande av förbättringar som ett slag i ansiktet. Finns det miljarder att hjälpa företag med, finns det pengar att hjälpa de svaga grupperna. Det är bara det att dessa personer aldrig finns med i opinionssiffrorna som presenteras, de blir inte ens tillfrågade.

Framgången för SD är inte slut än kan man höra många säga. Faktum är att många ligger lågt och låter det komma som en överraskning för partierna. För ge igen för gammal ost är det många som vill göra. Inte minst Löfven ligger verkligen illa till.

Just nu ligger de kvinnliga partiledarna risigt till, den uppgång Centern kan glädja sig åt är antagligen besvikna på L och KD. Men när det blir dags för val kan man räkna med att många verkligen vill få slut på den politiska kohandeln. Kampen att stå mellan S och M om inte läget försämrats så att SD ses som enda kortsiktiga lösningen. 

Vad händer om SD blir största parti? Den tanken vill nog inte många ens tänka, men är faktiskt realistiskt. Det går inte att knuffa undan ett så stort parti och låtsas att det inte finns. Löfven är SD:s bästa rekryterare, men samtidigt sitt eget partis utkastare av gamla trogna väljare.

Tanken slog mig hur partiet sett ut under Håkan Juholts ledning. Politiskt skicklig och dessutom en som verkligen trodde på den ideologi han företrädde. Att jaga bort honom visar hur långt de fula fiskar som verkligen styr partiet kan gå. Men att ersätta med Löfven är det största misstag partiet gjort, vilket  kommer att visa sig framöver.

Men politiker över huvud taget verkar ha svårt att anpassa sig till den samhällsförändring vi sett början på. Mycket beror naturligtvis på att många nu jobbar hemifrån och inte bor inne i städerna. Plötsligt visar en helt ny grupp sitt missnöje över politiska misstag.

Stad och landsbygd är på kollisionskurs, till och med små kommuner har nu problem med ytterområden som anser sig förfördelade. De betalar ju samma kommunalskatt, till och med högre i en del kommuner. Skolan, servicen skall vara samma hur du än bor inom en kommun, om inte hamnar kommunledningens partier i skamvrån.

Tiden fram till nästa val blir därför intressant, det hinner växa fram ett nytt parti till dess. Ser man på reformisterna inom socialdemokratin, är de för en gammaldags ideologi som lockade både storstads- och landsbygdsbor. Trygghet och social rättvisa räcker långt för många som tillhör de svaga grupperna. 

En utbrytning och ett nytt parti skall därför inte ses som en omöjlighet. Någon trygghet med att tillhöra det en gång stora partiet finns inte längre, för många gäller den försörjning politiken ger. Mister det stora partiet en massa mandat i både riksdagsval, kommuner och regioner blir det många som får uppleva vad AF kan erbjuda. 

 

Men det är så verkligheten ser ut när den visar sina sämsta sidor, den som så många tvingats leva med under alldeles för många år. Vårt lands medelklass består inte längre av högutbildade, utan till största delen personer med politiska uppdrag. Det lönar sig bättre ekonomiskt att satsa på en politisk karriär än att utbilda sig till läkare.

När ett land hamnat i en sådan situation förvånar det ingen att vårt land är på väg mot en katastrof. Med politisk ledning går vårt land mot anarki och ett samhälle som terroriseras av kriminella. Det har ju redan börjat så framtiden ser verkligen skrämmande ut.

Politikers väntan på tåget.

Det var ett tag sedan jag skrev en blogg. Att få min berättelse färdig och skickas till förlaget tog både tid och kraft. Men nu finns Den ofrivillige agenten ute både som bok och e-bok och jag kan börja tänka på annat.

Just nu känns det som att sparka på den som redan ligger att kritisera de som styr landet. Bevisen hopar sig om alla misstag som  gjorts och har svårt att se om någon kan komma ur soppan de skapat med hedern i behåll. Men de saftiga lönerna och förmånerna har de förstås kvar och det kräver kritik

 

Redan före pandemin började en växande fattigdom bli besvärande för de med svindlande förmögenheter. Lösningen som inte minst de flesta av våra politiska partier anammat är fler i arbete som då skulle lyfta dessa personer ur fattigdom. Det är bara det att teori och praktik är två vitt skilda saker.

Istället för fler i arbete har vi nu en växande arbetslöshet som medför just det de politiska makthavarna varit rädda för, sjunkande konsumtion. De a-kassor som finns var inte förberedda på det, inte heller Försäkringskassan där statistik om sjunkande sjuktal rykt all världens väg.

Svenska folket har fått lära sig att ett byråkratiskt uppbyggt samhälle betyder att alla springer runt som yra höns och kacklar. Med det enorma dödstal landet har kommer det i kölvattnet på pandemin letas syndabockar. Det blir inte lätt att fungera som politisk företrädare när kostnader som inte är för invånarnas bästa måste kapas bort.

 

Vi är en del i den värld som drastiskt förändrats och därmed också värderingar om hur det borde vara. Varför skall allting vara lönsamt och vart leder det? Nu försvinner det som varit men inte längre är lönsamt i snabb takt. Att ersätta dylika jobb är inte gjort i en svinblink precis, det måste finnas kapital för att starta företag.

Redan för ett halvår sedan förberedde sig politiker på en återstart som sedan formulerades om till en nystart som vi inte har en aning om när den kan påbörjas. Inkompetens parat med prestationsångest och handlingsförlamning är knappast vad som kommer att kunna lyfta vårt land, men det är tyvärr vad vi kan förvänta oss.

På något sätt ser jag kopplingar till den tidigare blomstrande turistindustrin som på kort tid istället blivit ett ekonomiskt bekymmer för både länders regeringar, företag och människor. Den övertro som funnits att någon annan tar hand om utvecklingen av vårt samhälle än de som tagit på sig ansvaret att göra det har fått sig en knäck.

Men alla borde anat att vad som helst kunde hända. De gamla ekonomiska teoretikerna kunde inte ens förutse noll eller till och med minusränta. Enligt de gamla teorierna skulle inflationen öka i takt med ökade löner och ökande konsumtion. Men så har det inte fungerat för pensionärer tack och lov. Det är antagligen låga pensioner och usla sjukbidrag som dämpat inflation, de med välbetalda jobb och förmögenheter försöker få dem att föröka sig istället för att konsumera.

Pandemin kom som en obehaglig påminnelse om att ingenting varar för evigt, Den har inte bara fört med sig död och lidande utan även skapat en snabbt växande arbetslöshet och därmed ökande fattigdom. Bristen på pengar är ett större hot för människan än klimatet.

   

Vi äldre som varit med länge vet att saker och ting kan förändras på kort tid. Förr sa man att man vet vad man har, men inte vad man får. Det manade till försiktighet. För många som utnyttjat att låna till låg ränta kan det bli en fråga om vad de har kvar, av det de nu har.

Det betyder att vår regering kommer att ställas inför att prioritera invånarnas överlevnad.  Många kommer att behöva stödpengar för att ha tak över huvudet och mat på bordet. Alldeles för många hade inte ens det före pandemin. 

En dag kommer säkert de som idag oroar sig över miljön och klimatet att oroa sig över helt andra saker, men det är så det fungerar i den verkliga världen. Många framtidsdrömmar har gått i kras tack vare pandemin, ingen var förberedd på att någonting oförutsett alltid kan hända.

Pandemin har pekat på allvarliga brister inom vårt lands sjukvård och äldreomsorg, nu skall vi rusta upp välfärden och få världens bästa. Har slutat lyssna på vad Löfven säger, det han har att komma med är förmaningar och att om folk tar sitt ansvar ordnar det sig. Väntar på att han skall kunna få vår enorma byråkrati att ta sitt ansvar.

Har svårt att se hur landet skall kunna ha råd med vår enorma byråkrati och administration efter pandemin. den innebär ständigt ökande kostnader som måste täckas in. Det är den privata sektorn och dess anställda som är landets motor och förser de skattefinansierade verksamheterna med pengar. Ett betydande bortfall från det privata näringslivet och anställda som blivit arbetslösa betyder att vårt land kommer få stora ekonomiska problem.

Det behövs inga komplicerade räkneoperationer för att inse skillnaden mellan lön och vad som kommer tillbaka i skatt från de som avlönas med skattepengar. Om vi räknar in de sociala avgifter dessa verksamheter betalar in är det en förlustaffär utan like. Kan förstå att även de offentliga verksamheterna har lönsamhetskrav, annars skulle det gått åt pipan redan för flera år sedan.

I snart trettio år har våra politiker tvärt emot de gamla ekonomiska lärorna talat sig varma för de nyliberala tankar som invånarna skulle ta till sig. Förbättrad service och allt skulle bli billigare. Hur det blivit kan alla se, vi är alla förlorare. Det skulle vara uppfriskande med ett extraval, är inte säker på att L åker ur om de står fast vid sin ståndpunkt, de fyra procent MP sägs ha är storstadsopion knappast vad folk tycker på landsbygden.

Nu försöker Löfven skuldbelägga L att vår demokrati är i fara. Det har den varit under många år men den största syndaren är Socialdemokraterna. Hursomhelst går inte ens att likna det som hänt och händer vid en hönsgård där räven slunkit in. Tyvärr är det så våra så kallade styrande och de byråkratiska verksamheterna fungerar vid en kris, ingen har ens ägnat en tanke åt att någonting skulle kunna hända.

På det sätt som pandemin hanterats får det mig att tänka på vad en person skrev en gång för länge sedan men som jag nu ändrar lite på och lyder så här: Det enda sätt våra med skattepengar avlönade politiker, byråkrater och övrig administrativ personal kan hinna med tåget, är att komma försent till närmast föregående.   

Är inte det precis vad som hänt? Det sorgliga är att sossarna fortfarande väntar på tåget som kanske aldrig kommer.