Tala icke om vad du ämnar göra – gör det!

Det var ett tag sedan jag använde Blogger, har haft för många bollar i luften helt enkelt. Men av en tillfällighet hamnade jag på sidan för ett inlägg och började skriva. Anledningen var att långt i gömmorna i bakhuvudet letade sig en norsk komiker fram när han framförde en monolog om flickorna i Lissabon, att det dom har, det har dom i Lissabon. Först undrade jag varför sedan kom det osökt en förklaring som stämmer ganska bra in på hur invånarna i vårt land börjat tänka. Det är helt enkelt så att inte minst de äldre insett att det vi hade, hade vi förr.

När våra politiker talar om hur landet utvecklats är det istället om hur landet förändrats, Det har putsats på fasaden för att den skall vara imponerande, samtidigt ser baksidan ut som ett skelett därför att det är därifrån det tagits. För alla människor som bara ser baksidan och vet att det som plockats bort är vad de en gång byggt upp, växer vreden över de som är och har varit ansvariga.

Vad som förvånar mig är att invånarna fogat sig i de gradvisa försämringarna under så många år. Skolor och mindre sjukhus har lagts ner för att det skulle sparas pengar, men utgångspunkten för att spara har varit helt felaktig. Redan för många år sedan skulle svenska folket ställt ultimatum att inte röra det de betalar skatt för att få utfört. Staten har i det fallet varit värst och gjort om allt vad pengarna varit avsedda för till en enda kassa som skall räcka till allt.

Det är inte bara trygghetsförsäkringarna som det snyltas på utan också bilskatter som är avsedda för förnyande och förbättrande av våra vägar. Med de bilskatter fordonsägarna betalar varje år borde vi ligga i framkant som våra politiker så ofta säger, inte ha vägar ute i landet som knappast är farbara. Istället för en upprustning lappas och lagas av den anledningen att det inte finns pengar till en rejäl ombyggnad eller helt enkelt bygga en ny väg.

Från början när det plockades pengar kallades det omfördelning, våra politiker tog där det fanns och lade där det fattades. Det här spreds över hela linjen där politiska ledningar fördelade pengarna, till slut fanns inget överskott att ta av inom något område. Det var då det började lånas eller till och med konfiskeras pensionspengar.

Förklaringen till att Alliansen vågade ta pengar från trygghetsförsäkringarna till att betala jobbskatteavdraget berodde på hur det gått till tidigare. Misstaget var att makthavande politiker ansåg att trygghetsförsäkringarna var en form av bidrag. De gjorde misstaget att utgå från att invånarna skulle svälja lögnen, men det gjorde de inte. Partiet som ses som ytterst ansvarig är Moderaterna och de som tidigare missnöjesröstat mot Göran Persson fick kalla fötter. Troligen röstade de på SD vid senaste valet.

Man brukar säga att om någon kastar skit i fläkten blir alla nerstänkta och det är vad som hänt de politiska partierna om man undantar de båda ytterpartierna V och SD. Om V skulle växa på bekostnad av Socialdemokraterna skulle de hamna i samma situation som SD, det vill säga det skulle bli ett grävande i en historia som inte är smickrande, snarare skulle de ses som ett större hot mot invånarna än SD. De länder som socialiserats avskräcker, det senaste i raden är Venezuela.

Man kan förstå att människorna inte har något förtroende för politiker överhuvudtaget och jämför hur skickliga ledare har fått företag att växa. Men som med alltid finns en medaljens baksida, det är alltid människan som utnyttjas. I takt med att människor pressas att prestera mera och jobba längre nås en gräns där ingen kan förutsäga hur de kommer att agera. Och det är det som börjat oroa både företagsledare och politiska makthavare.

Man kan se trevande försök till att starta demokratirörelser på nätet men vips dyker det upp inlägg som ifrågasätter hela idén. För att undvika och passera under myndigheters och företags radar gäller det att folk talar med varandra på gator och torg, i en folksamling ges knappast ett "troll" som konspiratörer nu kallas en möjlighet att förpesta. Det är nämligen desinformation som gjort att människor osäkra, men som övertygats om att en förändring måste ske efter det de kan se med egna ögon.

Skulle vara intressant om lärarna sa att det här måste de unga lära sig för att klara sig i livet, sedan får kommunpolitikerna säga vad de vill. Kanske även att få föräldrar att tvinga makthavande politiker att låsa pengar som skall användas till skolan och ingenting annat. Samma sak med sjukvården, den skall inte blandas ihop med en massa andra verksamheter som det görs inom landsting och de som döpts om till regioner. Det var politiska ledningar som missuppfattade signalerna som fick några landsting att kalla sig regioner, men det medförde ingen förbättring för invånarna utan snarare tvärtom.

Nu kan vi höra alla partier tala om hur de skall lösa problemen med underbemanning inom skolan, vården och polisen. Vi har hört det länge och många gånger, men det är tydligen lättare sagt än gjort för problemen har funnits i många år nu. William Holden Hunt  upplevde tydligen samma sak för länge, länge sedan när han skrev: Tala icke om vad du ämnar göra – gör det!

Brott och straff?

Tanken på det stundande valet gör mig vemodig och får mig att tänka på valvakan som Sista natten med gänget. Som det verkar kan vi nu se upplösningen av det politiska etablissemanget, vad som kommer efter vet vi inte. Men att någon kommer att få ta överspillrorna av det en gång stora partiet efter Löfven och att ingenting kommer att bli sig likt är ingen vild gissning. Men visst kommer det mest omvälvande att drabba de som valt den politiska banan.

Det behövs en upprensning av politiska företrädare eftersom det vi har är ett fruktansvärt dyrt styrelsesätt. Det är inte ekonomiskt försvarbart att avlöna massvis med människor som säger sig företräda sina väljare. Läger man dessutom till alla politiskt skapade jobb som i många fall tillkommit genom något som måste ses som vänskapskorruption, borde de makthavarna för länge sedan insett att invånarna en dag skulle sätta sig på tvären och kräva förändring. Att en mycket stor del av befolkningen vänder sig emot de gamla traditionella partierna är därför inte förvånande, bara sättet de visar sitt missnöje genom att sympatisera med SD. Det ger ingenting i slutändan, lite som att hoppa ur askan i elden.

Mycket av det här bottnar i att invånarna är trötta på att ständigt få höra vad som krävs för att bevara vårt välfärdssamhälle. Något välfärdssamhälle har inte funnits sedan saneringen av landets och bankernas urusla ekonomier som landets invånare dyrt fått betala genom försämringar. De styrande har gjort det enkelt för sig och trott att alla i jobb och ekonomisk tillväxt var den framtida lösningen.

Vad det lett till är att massvis med människor nästan jobbat livet ur sig och därigenom har fler blivit fattiga. Genom ett illa genomtänkt pensionssystem dras nu många med usla pensioner, men även de som efter kränkande behandling till slut får ett permanent sjukbidrag. Som straff drabbas de inte bara av usel ersättning utan beskattas också högre än de som arbetar. Försäkringskassan är ett bevis på att de makthavande inte sett längre än näsan räckt, det har helt enkelt silats mygg och svalts kameler..

Risken finns att valet blir ett antiklimax, att det inte alls blir som vi tänkt oss. Socialdemokraterna är desperata, så här i sista minuten skall det delas ut pengar som aldrig förr. Till vilken nytta kan man fråga sig eftersom de som skall hantera pengarna inom inte minst inom sjukvården, kommer att låta dem rinna mellan fingrarna på grund av inkompetenta politiska ledningar. Om staten istället skulle strypa penningflödet skulle de politiska ledningarna tvingas skära ner på sig själva och inom den politiskt skapade byråkratin. Enbart den åtgärden skulle göra att det hinns med mycket mer och vårdköerna skulle minska, det har inte de politiska ledningarna fattat.

Övergången från att vara ett välfärdsland till att människofientligt beror helt och hållet på att vårt land blivit alldeles för byråkratiskt. Det finns med andra ord för mycket folk som skall vara med och styra verksamheterna genom att införa onödiga rapporter och statistik vilket medfört att de på golvet tvingas bli administratörer och därför inte hinner med vad de egentligen skall göra. Fenomenet finns inom vården, skolan och polisen, det är alltså lätt att se vad som orsakat både vårdköer, usla skolresultat och ouppklarade brott.

Jag har under många år försökt föra fram att det moderna samhället har utvecklas snabbare än regeringen hinner tillsätta en utredning och blivit alldeles för komplicerat för så kallade politiskt förtroendevalda. Alla begriper att det inte skulle fungera om amatörer skulle driva våra stora exportföretag, men chansen att duktiga företagsledare skulle kunna styra landet bättre är det knappast någon tvekan om. Svenska folkets stora problem har varit att inte kunna avsätta de som visat sig vara inkompetenta, det har varit partiernas ansvar.

Det märkliga är att politiska chefer utses för att vara chefer över anställda på grund av kunnande och kompetens, vilket orsakar dubbla cheflöner. Finessen med att ha anställda är att de kan sparkas om de visar sig inkompetenta, det är en säkerhetsspärr mot att felaktiga ledarskap skall kunna rättas till. Efter de normer vårt land nu drivs kan vi se vårt land som Aktiebolaget Sverige. Aktieägare i majoritet är svenska folket, som därför skall kunna kräva resultat och att de som anställts (förtroendevalda av alla de slag) är ansvariga och som sin prioriterade uppgift har att förvalta skattepengarna på bästa sätt.

Vår finansminister är ur demokratisk synvinkel helt enkelt en anställd kassör och statsministern verkställande direktör. Man kan därför se riksdagsledamöterna som styrelsemedlemmar med det ansvar som finns angivet i aktiebolagslagen. Har full förståelse varför tjänstemannaansvaret togs bort, men har svårt att förstå att inte svenska folket krävt att det skall återinföras. Efter alla skandaler med skattepengar som skingrats för vinden (eller hamnat i någons fickor) kan vårt land inte ses som annat än Firma Bluff och Båg UPA.

Det här har kunnat fortgå därför att invånarna inte bara haft fullt upp med att få tiden att räcka till, utan också febrilt letat efter vad som kan göra dem lyckliga. Hus, bil, båt, ja att att visa upp för alla hur lyckliga de är, när de i själva verket är djupt olyckliga över sina liv. Problemet med dagens samhälle är att människorna inte har full kontroll över sina liv, de är snärjda i att arbeta för att kunna överleva. Eller som den situation både äldre och svårt sjuka hamnat i, att välja bort det som inte är absolut nödvändigt. Tyvärr har det för många betytt att de inte kunnat laga sina tänder eller köpa den medicin de behöver.

Naturligtvis måste man fråga sig vad för sorts samhälle vi har och om det verkligen är värt de höga skatter invånarna tvingas betala. Istället för att ständigt leta nya skatter som skall finansiera vad de makthavande tror att invånarna behöver, varför inte lägga ner statliga verk och andra verksamheter som inte behövs, det mesta styrs ändå av beslut inom EU. Kan inte vara svårt för ansvariga makthavare att följa direktiven, även om det sätter käppar i hjulen för dem.

Det är vad som görs för invånarnas bästa som ger resultat och det är de som väljer sina företrädare. Kan det vara så enkelt att det parti som inriktar sig på att se till att folk i gemen har det bra och inte bara de som redan har så de klarar sig också får majoritetens stöd? Tänk efter själva och ni förstår säkert varför de traditionella partierna har det svårt just nu, de har glömt bort en stor del av landets invånare och det straffar sig nu.

Det händer saker, som våra politiker inte trodde skulle kunna hända

.

Ingen skall vara omedveten om att desinformation är en viktig del i vad de politiska partierna presenterar för svenska folket. Alla är lika goda kålsupare och genom retorik görs avart till vitt och tvärtom. Det är upp till var och en att försöka ta reda på om det som sagts är sant eller inte. Men det som retar upp folk mest, är när partierna framhåller sig själva som de som uträttat mest. Det finns ingenting att skryta över när det gäller hur vårt land blivit, men mycket våra politiker borde skämmas över.

Om det är någonting folk tror på så är det i alla fall sina ögon och det de kan se med egna ögon stämmer inte med vad våra politiker säger. Det är ett allvarligt problem, eftersom det är så många saker som negativt påverkat alldeles för många av landets invånare.

Just nu står torkan och att en stor del av avlånga land brandhärjats i fokus, vad nästa katastrof blir är vi lyckligt omedvetna om. Att ha beredskap för eventuella katastrofer är en form av försäkring, men i tider då ingenting händer är det en onödig kostnad och pengarna behövs till skattesänkningar med mera. Det är mycket som setts som onödiga kostnader och andra saker som ansetts viktigare av makthavande politiker.

När kommunerna övertog ansvaret för skolan, hängde de makthavande upp sig på vad de uppfattade som betald fritid. Ingen politiker förstod att lärares arbetstid inte slutade när lektionerna gjorde det. Samma sak med ambulanspersonal som de makthavande fick för sig fick betalt för att sova sig igenom nattskiften.

Bakom all denna idioti finns politiska företrädare som ständigt hänvisar till att ha vänt på alla stenar för att spara pengar. Under stenar finns småkryp, men om de tittat upp hade de sett att alla som vände på stenarna kostade pengar, kanske till och med mer än vad de eventuellt hittade. Det är stenvändare det måste sparas in på.

Torkan och skogsbränderna innebär inte bara personliga förluster, det betyder också ett inkomstbortfall för staten i form av skatteintäkter. Det har fått oppositionspartierna att kritisera nuvarande regering, men inte minst Alliansens medlemmar glömmer bort att deras skattesänkningar har stor del i att vårt land inte har någon katastrofberedskap. Inte några trygghetsförsäkringar värda namnet heller för den delen.

Alla akuta problem är någonting som skulle ha förebyggts för länge sedan, istället har de sopats under mattan eller helt setts som att det inte var någon brådska att ta itu med dem. Att förebygga kommande problem ger kortsiktigt inga politiska poäng, det gäller att sätta  sprätt på pengar som i alla fall sympatisörerna får glädje av.  

Så här inför valet är det inte högerkrafter som är det stora hotet för invånarna, det är att den demokrati vi sägs ha inte fungerar. I folkets ögon har vi istället fått någonting som inte kan kallas för annat än orättvis makt. Det är vad i demokratisk ordning fattade beslut övergått till att bli. 

När det skall sparas pengar inom det privata näringslivet är det administrationen som är minst lönsam och därför bantas ner. Inom de offentliga verksamheterna ökar administrationen vilket kan vara en förklaring till att pengarna har svårt att räcka till att anställa nödvändig personal.

Att spara pengar på personal som utför vad verksamheterna är till för medför på kort sikt en inbesparing som sedan blir betydligt dyrare än tidigare. Det visar inte minst kostnader för inhyrd personal. Personal som tidigare i många fall varit anställda inom de offentliga verksamheterna, men på grund av urusel personalpolitik hoppat av. Vad våra politiska makthavare hållit på med är att göra två flugor på smällen, som farsan brukade säga. Det har blivit fler "flugor" som svärmar runt maten istället för tvärtom.

Verkar som om de politiska ledningarna som fungerar som chefer över anställda chefer, inte vet vad ordet rationalisering betyder. Det sitter i väggarna att om inte skattepengarna räcker måste skatterna höjas, tänk om det privata näringslivet skulle fungera efter samma regler. Nåja, tänker man efter så fungerar elmarknaden efter samma principer som politiska beslut, behövs pengar hittar man på avgifter för kommande behov. Hur kunde beslutsfattarna vara så dumma att de gav monopol till privata ägare, för någonting alla måste ha, kosta vad det kosta vill.

Till en viss smärtgräns naturligtvis, sedan blir de makthavande tvingade att endera ta tillbaka eller skapa lagar som förhindrar de privata ägarna att skinna invånarna. Duktiga lobbyister som grundlurade våra politiker skrattade säkert hela vägen till banken. Att konkurrens ger lägre priser gäller bara i vissa fall, i vårt land blir det dyrare. Det är inte bara elen som blivit dyrare, en bilbesiktning kostar i dag nästan dubbelt så mycket, det var knappast vad våra politiker trodde.

När folk ser att hur än våra politiska makthavare försöker så blir det fel, blir det invånarna som tvingas sätta ner foten. Som det ser ut är det vad valet nästa månad kommer att handla om, för det är svårt att hitta något parti som ser till invånarnas bästa. Man kan förstå de som ser det som lönlöst att rösta och därför inte kommer att göra det.

Är huvudet dumt får kroppen lida.

Det varma vädret inbjuder inte till att utföra ansträngande kroppsligt arbete, ingen avundas den släckningspersonal som finns ute i skogarna eller bönderna på sönderbrända fält. Själv håller jag mig i skuggan och försöker se det som händer lite från ovan för att få perspektiv på det hela. Våra politiker som svävat i det blå under många år, hade om de tittat nedåt sett vad som var på väg att hända. Ja, inte torkan och bränderna förstås, men att oförutsedda saker händer daglig dags. Det är någonting de genom sin självpåtagna roll som politisk företrädare för sina väljare att sköta landet på bästa sätt, alltid måste vara beredda på att kunna hantera.

Inte bara för de oförberedda regeringspartierna utan också för de politiska motståndarna, fick svenska folket nya bevis på att ingenting kan tas för givet. Alliansen prioriterade skattesänkningar före invånarnas säkerhet och drog ner på försvaret och fick folk att hoppa av från frivilligbrandkårer. Nu ser man hur det går när snålheten bedrar visheten.

Kostnaden för torkan och bränderna kommer att passera en miljard, vilket i sin tur kommer att få ekonomiska konsekvenser flera år framöver. Inte bara för de människor som drabbats, utan också för staten, kommunerna och landstingen. Att vårt land fått problem genom ytterligare någonting våra politiker inte trodde skulle kunna hända, borde skrämma livet ur svenska folket.

Politik i ett nötskal är egentligen att partierna berättar uppdiktade historier för att locka anhängare. Det stora problemet för partierna är att bli trodda, därför finns flera olika versioner på lager att ta till om det de berättar inte upplevs som trovärdiga. Och så har verkligheten en förmåga att ställa till det också förstås. Men partiledningarnas berättelser sätter ständigt företrädarna på pottkanten, de vet inte vad de skall göra, eftersom den politiska verklighet och invånarnas är två vitt skilda saker.

Moderaternas utlovade skattesänkningar kan bara göras på bekostnad av de sämst ställda, det är märkligt hur en känsla av makt kan berusa. Men tänker man cyniskt är det ju en fråga om att dessa stackare på samhällets botten kommer ju ändå aldrig att rösta på partiet. Det kanske däremot anhöriga, släkt och vänner till alla de hittills drabbade tänkt göra. Men på grund av de försämrade trygghetsförsäkringarna fått kalla fötter, det kan ju hända även dem.

Att uppmuntra till ett samhälle där var och en är sig själv närmast är dömt att misslyckas. Enade vi stå, söndrade vi falla är inte taget ur luften, det är en lärdom inte minst våra politiker skulle ha haft som ledstjärna. Solidaritet föds när människor utsätts för stora prövningar, av den anledningen växer demokratirörelser i snabb takt. Det blir inte våra politiker som kommer att förändra för invånarna, det blir helt vanliga människor som brinner för att förändra och rätta till de orättvisor som skapats.

Jag tror det skulle vara nyttigt för alla att stanna upp och tänker efter, då skulle ingen vilja ha det samhälle våra politiker skapat. Men det kommer säkert som en följd av att allt fler går in i väggen och upplever hur privatekonomin försämras. För visst händer det en dag, det man aldrig tror skall kunna hända. Man kan inte säga att det då händer plötsligt, det är bara det att folk inte lyssnar på kroppens varningssignaler eller olyckskorparnas kraxande om en ny finanskris..

Tror inte människan föds till att utnyttjas att genom hårt arbete föda andra. Hjälpa varandra möjligen, för i grunden är människan ett flockdjur. Antagligen medvetet har det politiskt skapade samhället gjort det svårare för folk att umgås och utbyta tankar, nu sker det på de lättillgängliga sociala medierna på nätet istället. Underskattat till en början av de makthavande, nu någonting som slår hål på deras uppdiktade historier om det samhälle som aldrig kan bli verklighet.

Det är nu sanningen och den obarmhärtiga verkligheten stirrar våra politiker i ansiktet, det är nu de står inför att bevisa att de är till för folket och inte tvärtom. Det är nu de skall vara ute bland folk och höra vad som sägs, för det är deras vara eller inte som diskuteras. De flesta har insett att det blir en fråga om att höja skatter eller spara in på det som behövs minst. En rejäl utrensning av heltidspolitiker och byråkrater är det som minst kommer att påverka invånarna och invånarnas skatter inte heller är avsedda för att avlöna. Har en känsla av att politiker är vår största "yrkesgrupp" och den mist nyttiga för invånarna.

Ser man tillbaka på vad som lett oss fram till dagens samhälle som en ständigt ökande grupp av invånarna inte vill ha, har det inte varit fråga om demokratiska beslut utan någonting som måste betecknas som orättvis makt. Men ekonomisk osäkerhet är den politiska stabilitetens fiende. Ju fler som får sämre ekonomi och anser sig orättvist behandlade, desto mer instabilt blir hela vårt samhälle.

 Förhoppningsvis inser våra traditionella partier att deras roll att styra vårt samhälle utan att ha invånarna bakom sig, skadar dem själva lika mycket. Vad som framträder genom allt det som händer är hur lite de behövs. De utför inget jobb, det får andra som kan det bättre göra och så kan vi inte ha det. Politikerna har själva drivit fram att vårt land skall drivas efter lönsamhetsprinciper och glömt bort att de skatter som betalas in är en betalning för tjänster som skall utföras.

Förtroendevalda politiker skall fungera som kontrollanter i invånarnas tjänst och se till att pengarna används på bästa sätt. Att i skydd av i demokratisk ordning fattade beslut spendera pengar på annat än de är avsedda för, är vad man nu kan se det som kom att straffa de traditionella partierna. Är huvudet dumt får kroppen lida brukar man säga och visst är det så.

Är ett framtida folkuppror möjligt?

Det var länge sedan jag gjorde ett inlägg på den här bloggplatsen, har haft för många bollar i luften. Jag har tyckt det varit roligt att skriva av mig, men vårt allt mer kaotiska land får mig att tappa lusten för att hacka på våra politiker. De kan inte bättre och det är vad som gör mig nedslagen och inte kan känna hopp inför framtiden.

Våra politiker är amatörer, det vill säga de vet hur de skall sitta av möten och säga ja och amen till det partiledningar säger, men precis som Hasse och Tages pastor Jansson, har de inte några egna åsikter om någonting. Det hela styrs av en elit som även de måste ses som amatörer, för de allra flesta har inga gedigna teoretiska kunskaper att falla tillbaka på. Social kompetens räknas inte.

Ingen vet i nuläget när den omvälvande högteknologiska utvecklingen ta fart, även om det börjat så smått. Först var det inom tjugo år, nu talar man om fem år. Hur snabbt det går beror helt och hållet på om folk har råd att konsumera i samma takt som i dag. Och det är just det som är det stora problemet för de stora företagen, som ständigt måste visa upp resultat för sina aktieägare.

De uppblåsta aktievärden vi kan se i nuläget kan inte på något vis försvaras, det har bara att göra med förväntningar som kanske aldrig infrias. Det hela hänger i en skör tråd som kan starta en ny finanskris inom loppet av bara några månader, kanske till och med dagar. Köp och sälj handlar bara om knapptryckningar och är ingen omständig procedur längre.

Har en känsla av att människan inte hängt med i den snabba utvecklingen och ser med förvåning gamla affärer försvinna. Affärer de provat kläder och skor för att sedan köpa sakerna billigare på nätet. Av någon underlig anledning verkar det som att många blivit prismedvetna, eller så är handlandet på nätet bekvämare än att ta sig till en affär. Tid är pengar sägs det ju.

På sikt kommer det här att drabba alla de stora köpcentra som byggt i landet, de flesta en bit utanför städerna. Ser man till hur de stora affärsjättarna i Amerika börjat få problem, kan man ana att samma sak kommer att gälla även i vårt land. Att gamla traditionella företag trots en brinnande högkonjunktur har börjat få problem är minst sagt oroande. Vart är vi på väg?

Länder förlitar sig till att skatter och avgifter skall hålla det hela rullande och kommer därför att få enorma problem. Automatisering, robotisering och smarta maskiner som oförtrutet kan jobba dygnet runt om så behövs, kommer att användas framöver. Mänsklig arbetskraft är inte bara dyr, den kan inte repareras på samma sätt som de intelligenta maskinerna. För visst slits människor ut av stress och monotona arbeten, men om de inte längre betalar in skatter på sina arbetsinkomster, vem skall då betala?

Skatteintäkter och det stora problemet politiker världen över kommer att stå inför är, hur alla människor som inte längre behövs på sina nuvarande traditionella jobb skall försörjas. Än så länge görs bara försök i mindre skala med vad som kallas Medborgarlön/Basinkomst, att invånarna får en statlig ersättning utan motprestation. Ja, egentligen är motprestationen att konsumera de pengar de får.

Om det införs så naturligtvis kommer det ge människor nya värderingar. Med tid att stanna upp och tänka överväger de om de behöver köpa det eller det för att leva drägligt. Man kan bara föreställa sig vad som händer om människan trappar ner och tar vara på de korta liv de har. Att de kanske nöjer sig med mat på bordet, kläder på kroppen och tak över huvudet, för det är ju vad som behövs för att överleva.

Många företag och investerare är medvetna om det här, men genom att ersätta människan som arbetskraft med maskiner minskar också kostnaderna. Allting kan produceras billigare och kan på så sätt anpassa sig till att de kan ta ut lägre priser för sina varor. Kvantitet i stället för höga priser kan ge högre vinster. Ett bevis för det är låglöneländernas framgång och de problem länder med höga löner och höga levnadskostnader börjat känna av.

Vad de enormt rika konsumerar är en droppe i havet, det har de själva konstaterat och därför lejt skickliga ekonomer som räknar på vad Medborgarlön/Basinkomst skulle betyda för dem. De kan se att en avmattning är på väg och det drabbar ju deras investeringar. En ökande fattigdom är det stora hotet mot de rika och deras investeringar. Deras förmögenheter består till största delen av värdepapper, som på nolltid kan vara helt värdelösa.

Motståndet mot en statlig grundlön i någon form kan man förstå, de vill inte mista vad de uppnått. Förklaringen att en förenkling av det samhälle vi har kommer att betala huvuddelen är svår att förstå. Våra politiker spjärnar emot, alla de styrmedel de nu har kommer att försvinna. Massvis med chefer och administratörer kommer att försvinna, den som inte har ett jobb men vill ha det tar själv hand om jobbsökandet. Det är en enorm inbesparing enbart genom att lägga ner Arbetsförmedlingen som numera kostar svindlande summor.

En grundlön istället för socialbidrag eller aktivitetsstöd för arbetslösa skulle innebära ytterligare inbesparingar på administrationskostnader. Överhuvudtaget kan vi inte ens överblicka alla de saker som skulle bli överflödiga och det kan sparas pengar på som därmed kan vara med och betala den statliga grundlönen. Vinnarna skulle vara betydligt fler är de som skulle se sig som förlorare, vilket också skulle innebära en bättre balansering av de ekonomiska orättvisor som nu finns.

Visst kan det här påskyndas, men det troliga är att omständigheterna kommer att tvinga fram en statlig grundlön. Det finns ingen annan väg att gå för att undvika ett framtida folkuppror. För visst är det möjligt att det kan hända, om man ser till de oroligheter som redan finns.

Politik blir ingen klok på, inte ens politikerna själva.

Den brilliante forskaren Stephen Hawkin som nyligen avled, uppmärksammades för sin forskning om bland annat de svarta hålen i rymden. Skulle ha varit intressant om han tittat närmare på de svarta hål där våra skattepengar försvinner. Hawkin kom nämligen fram till att de svarta hålen inte var tomma, det kryllade av saker som var svåra att upptäcka. Jösses, en perfekt beskrivning av vårt lands offentliga sektor, enormt med pengar går åt till att föda de som gömmer sig i de svarta hålen .

Hela vårt politiskt uppbyggda maktsystem har fungerat efter principen att om ingen högljutt klagar är allt frid och fröjd. Undan för undan har det lett fram till att de så kallade förtroendevalda, effektivt skyddats från att höra klagomål av sina lojala partivänner och medhjälpare. De som kommit in i kretsen att kunnat behålla sina uppdrag år ut och år in, upplever de olika partiernas representanter som arbetskamrater, en grupp som håller ihop genom att vara politiskt korrekta.

Nu har vi hamnat i ett läge då politisk korrekthet blivit en belastning och alla skyller ifrån sig när det gäller den stora flyktingströmmen. Alla sa ju att det var bra, ingen pratade om att det fanns nackdelar med att ha öppna gränser. Men faktum är ju att alla de gamla partierna är ansvariga för det som hänt, men vara med för att få fason på eländet har ingen något recept på. Det saknas någon som kan slå näven i bordet och kräva att alla partier tar sitt ansvar.

Naturligtvis har invånarna på olika sätt visat att de känner oro inför framtiden. När våra politiker nu tagit invånarnas oro på allvar, vet de inte hur de ska göra. Tidigare har de beslutat och invånarna fått anpassa sig till besluten, nu är situationen den omvända, det vill säga politikerna måste börja rätta sig efter hur invånarna vill ha det. Men hur invånarna vill ha det, har inte våra politiker en aning om och famlar i mörker.

Nationalekonomen Tino Sanandaji spår att de rödgröna ska göra ett katastrofval och i och för sig är det inte omöjligt. Samregerandet med MP har skadat partiet, eftersom tiden vid makten kantats av kompromisser som drabbat många invånare ekonomiskt. Det är bedrövligt att regeringen inte i tid uppmärksammat den oro som funnits och fortfarande finns över att bli sjuk, eller som pensionär tvingas leva under fattigdomsgränsen.

Ett stort fel de makthavande gjort är att stirra sig blinda på statens intäkter, samtidigt som det slösats med invånarnas skattepengar. Vårt lands stora problem är inte att invånarna kräver sin rätt att få vad de betalar för, utan politikers oförmåga att förvalta invånarnas skattepengar på bästa sätt. Det demokratiska styrelsesättet kostar så enormt mycket att det måste till stora nedskärningar av inte bara statliga verk, utan också antalet politiker och politiskt skapade jobb.

Att våra politiker blev tagna på sängen av den stora flyktingströmmen är uppenbar, nu säger de själva att de varit för naiva. Men sanningen är att vårt styrelsesätt och den snabba förändringen av vår värld, har gjort att våra politiker hela tiden ligger steget efter. Det måste kännas minst sagt generande att de levt i tron att de gjort rätt, men allting har blivit åt helsike fel. Det går aldrig att lita på interna diskussioner, det måste in oliktänkande för att få perspektiv på det som händer. Men så fungerar det inte inom de politiska partierna, det är partilinjen som gäller.

Men än är det för tidigt att räkna ut Socialdemokraterna, de sitter med trumf på hand eftersom det kan räcka långt att rätta till de orättvisor som finns. En mycket stor del av invånarna skulle se det som väl använda pengar trots att det kommer att kosta ett antal miljarder. Men eftersom det finns mycket att spara in på, skulle det i slutändan rent av visa sig vara en investering för framtiden.

Befolkningsökningen har redan visat upp de negativa sidorna, ändå är det bara början vi sett än så länge. Vi har nämligen inte sett konsekvenserna av det högteknologiska samhälle som smyger sig på utan att våra politiker ägnat det en tanke.

Det är minst sagt enfaldigt att räkna med att nya jobb kommer att växa fram av sig självt. Ja, egentligen var det regeringens förhoppning att de som begriper sig på det nya ska skapa nya jobb. Hoppet är det sista som överger människan och politiker är ju vanliga människor.  

Efter att ha läst utländska experters syn på Nordeas flytt av huvudkontoret till Finland, blev jag verkligen orolig. De anser Nordeas ledning fattat rätt beslut, att knyta bankens finanser till euron är att säkra framtiden. Med andra ord, vårt lands framtid är oviss, men det har ju många av oss redan konstaterat.

Det finns alltså skäl till oro att inte bara Nordea utan också våra stora exportföretag har en plan B för att överleva. De nationalistiska vindarna som sveper över världen kan innebära handelshinder och fördyrande av för oss viktiga importvaror. De stora företagen har sett till att försäkra sig emot eventuella överraskningar genom att etablera sig i strategiskt viktiga länder, dit de säkert skulle välkomnas vid en flytt av sina huvudkontor.

Våra politiker har aldrig tänkt så långt att allt vårt samhälle är uppbyggt omkring, kan innebära nackdelar för företagen vars inkomster till största delen kommer från export av sina varor. Vårt land fungerar oavsett färg på regeringar efter det socialistiska arvet efter ett långt Socialdemokratiskt styre. I den framtid vi kommer att möta kommer det att visa sig om den svenska modellen är fågel eller fisk. Det kan mycket väl visa sig vara ett rejält bottennapp.

Försvaret av den svenska modellen kan inte ses som annat än ett försvar av en förd politik som inte har gagnat invånarna utan företagen. Rädslan att stöta sig med de stora företagen har funnits länge i vårt land och har blivit värre med åren. Vad som hänt är att svenska folket invaggats i falsk säkerhet, det är inte de stora företagen som är landets framtid, det är invånarna och volken väg de vill välja.

Den gamle Wallenbergs råd när det gäller affärer var att likna det vid att ta sig över en myr utan att ramla ner i ett bottenlöst hål. Blöt om fötterna måste man räkna med att bli, men det gäller också att hoppa på tuvor som bär. När reportern frågade hur man ska kunna veta vilka tuvor som bär blev svaret: Det gäller att hoppa hela tiden och inte stanna upp.

Men stannat upp är precis vad våra politiker gjort och därför blivit kvar när andra hoppat. Förklaringen kanske finns i ett citat av Yngve Larsson: Man tvekar inför trösklar man måste kliva över. Och tvekan kan förlängas till en psykisk förlamning. Kan svenska politiker beskrivas bättre?

Att vända kappan efter vinden.

Politiker får rycka på axlarna åt det jag har att säga, det vet nämligen inte bättre. Men vad vårt land kommer att stå inför om några år är miljarder i underskott, som aldrig kommer att kunna täckas upp med skatter. Vår politiskt skapade byråkrati och kontrollapparat för att hålla invånarna i Herrens tukt och förmaning, är det som sätter käppar i hjulet eftersom kostnaderna ökar snabbare än intäkterna. 

Man brukar tala om stålbad, men det är precis vad som väntar vårt lands byråkrati.

Det kommer att saknas och behöver fyllas på med läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, lärare, poliser och Gud vet allt, men alla dessa avlönas med invånarnas skattepengar. För att frigöra pengar till den personal som behövs och kommer att behövas måste det rationaliseras, det vill säga delar av de som avlönas med skatter måste bort. De som behövs minst är politiker och de med politiskt skapade jobb, det kan de flesta vara överens om. Om en sjuksköterska blir sjuk påverkas en hel avdelning, om en politiker blir sjuk rullar allt på som vanligt.

Det är så man måste se det, i vår moderna tid finns inte plats för personer som inte "producerar", de med politiken som yrke och de med politiskt skapade jobb måste ses som ett "köttberg, som Nuder en gång kallade fyrtiotalisterna. Det fick han visserligen äta upp, men det går ingen nöd på honom. Politiker kan omskolas till något av de yrken som kommer att behöva folk, vilket skulle innebära betydligt lägre löner för dessa omskolade. Men enbart den löneminskning och inbesparing av förmåner och pensioner, skulle uppgå till en betydande besparing.

Det här gäller inte bara staten utan också kommuner och landsting. Det finns i dag alldels för många som har sin lön från politiska uppdrag vilket är och har varit ohållbart sedan långt tillbaka. Kanske hade det kunnat fungera några år till, men det som kommer att få det politiskt uppbyggda makt- och kontrollsystemet att kollapsa, är den ökning av invånarna som skett de senaste åren. Lägger man till en åldrande och sjukligare befolkning, kan inte de med ett arbete bära bördan av att föda alla de som av skilda anledningar inte kan jobba.

Redan den förra regeringen skulle ha varnat för vad de skenande fasta kostnaderna skulle komma att innebära, men för makthavande politiker (och hela det politiska etablissemanget) gäller att hålla skenet uppe så länge som möjligt. Det är ju deras levebröd det handlar om, även om det för en del bara är på kort sikt. Hoppet är ju det sista som överger människan, naturligtvis har våra politiker hoppats att någon annan ska rätta till det som blivit fel.

Det här med det enorma underskottet då ett par hundra miljarder kommer att fattas, kan styrkas av den bedömning som gjorts av statens revisorer och SKL och inte tagna ur luften. Att vår finansminister och regeringen mörkar hur illa det är ställt kan man förstå, men knappast klokt att göra det. Svenska folket måste få höra hur illa ställt det är och kan förbereda sig, istället för att ställas inför fullbordat faktum.

För mig kommer det att kännas som en märklig valrörelse när löften om både det ena och andra presenteras, men vet att pengar kommer att bli det stora problemet. Det är dags att de politiker som insett allvaret ryter till om att alla partier måste samarbeta för att fallet ska bli mjukare. När våra politiker inser att de inte har något skyddsnät vid en kollaps, kanske de lägger manken till att hitta en lösning som gör att de själva kan överleva.

Vad som kommer att hända med alla flyktingar som kommit hit är ett frågetecken som blir svårt att räta ut. Kostnaden för alla dessa tas från invånarnas gemensamma kassakista som tycks ha massvis med hål där pengarna rinner ut. I texten till en låt som sjöngs av Harry Belafonte, kunde man höra förklaringen till varför det inte bars in vatten, det var hål i hinken. Och så är det också med att inte pensioner och trygghetsförsäkringar kan återställas, det är massvis med hål i statens kassakista.

Flera av hålen skulle tätas med nedläggningar av många onödiga statliga verk och en nedmontering av kontrollapparaten. Ju mindre byråkrati, desto större chans att människorna tar sig för med någonting som kan föda dem på sikt. Många innovationer har stoppats av vår byråkrati till glädje för företag i andra länder.

Så har vi då alla problem, som tyvärr är politiskt skapade. Det är politiska direktiv som gjort att skola, vård, polisen, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan totalt missat sina uppdrag. Men allt bottnar i det magiska ordet statistik, det har våra politiker för sig ska visa att de sannerligen gör någonting. 

Men ser man på statistiken över sjuktalen är de totalt missvisande, massvis med sjuka människor har fått sina sjukskrivningar underkända av Försäkringskassan. Vem tror att dessa människor är friska?

Statistik är någonting som hänt, därför förändras statistiken efter hand som tiden går. Så kommer det också att bli med statistik över de som är sjuka, för förr eller senare hamnar de på sjukhus och då kan inte Försäkringskassan friskförklara dem. 

Hur dum får en regering vara? Ja, med åren lär man sig att dumhet aldrig ska underskattas, folk är faktiskt mycket dummare än man kan tro. Men ska verkligen dessa personer få företräda invånarna?

I datorns barndom fanns ett spel med en enkel streckgubbe och en galge, spelet hette Hangman. Den som inte klarade frågorna blev hängd. När man tänker efter, barn satt och spelade detta kusliga spel. Men så ser verkligheten ut numera, det är en hård kall värld vi tvingas leva i. Nu hängs inte politiker i vårt land för att de för det mesta har fel, men de gör ofta kovändningar under galgen.

Enbart det senaste året har flera partier bytt åsikter de hade för några år sedan. Det gäller inte minst om flyktingarna och invandring. Om det betyder att de partier som bytt ståndpunkt blivit realister, eller om de bara försöker locka till sig väljare vet man inte. Hursomhelst behöver inte SD känna sig ensam om sina åsikter längre och det hade man definitivt inte väntat sig. Men visst måste man väl ändå börja fundera, varför flera partier börjat vända kappan efter vinden.

För att det skall bli rent, måste det städas uppifrån.

Efter skolskjutningen i Florida har de unga visat att det går att skaka om det gamla politiska etablissemanget. De unga har visat sig vara betydligt intelligentare än inte bara senatorer och den som styr landet, de har insett att vapen inte ger invånarna säkerhet utan osäkerhet.

En mäktig organisation som tillvaratar vapentillverkare och distributörers intressen har plötsligt ifrågasatts. Man kan befara att många högt uppsatta politiker på ena eller andra sättet blivit "smorda" av den mäktiga organisationen, eftersom de ivrigt förvarat de vapenlagar som finns.

Den mäktiga organisationens medlemmar har kunnat utnyttja rabatter hos flyg- och biluthyrningsföretag, men också stora varuhuskedjor. Vad de unga i Florida fått dessa företag till, är att ta ställning vilket flera av dem också gjort. De har insett att när de gamla gubbarna är borta, är det de unga som tar över.

Nu höjs röster att åldern för att rösta i Amerika sänks till sexton år, de unga måste få vara med och påverka sin framtid. Det skulle antagligen skaka om hela det politiskt uppbyggda maktsystemet, ingen har frågat de unga hur de vill att det samhälle de ska leva i under många år ska se ut. Det problemet finns i alla länder och vårt land är inget undantag.

Någonting som skymtar fram är hur rädda de äldre makthavarna är för den högteknologiska förändring av vår värld vi kommer att få uppleva. De har varit vana vid att advokater och skickliga medarbetare tagit hand om alltig, men så har det visat sig att de lätt kan köras över av sociala media där deras vända svart till vitt drunknar i ilskna kommentarer.

Hörde Joan Beas på teve likna det som nu händer med tidigare proteströrelser, någonting är på gång som kan skaka om de styrande. Äldre personer tänker annorlunda än unga, de har i bästa fall lärt av misstag och därför blivit försiktigare. Men den gamla säkra vägen har visat sig vara en katastrof, på grund av bristande underhåll är den inte farbar längre.

Det går inte att undvika att jämför skolans betydelse i Amerika och i vårt land. Att föräldrarna i Amerika uppmanar sina barn att studera trots stora kostnader, gör att även de unga känner pressen att prestera. Man kan säga att de unga i Amerika har en helt annan syn på skolans betydelse än i vårt land.

Genom utökad skolgång som infördes på grund av den höga ungdomsarbetslösheten och bristen på ingångsjobb som exempelvis lärling, är skolan för många unga en tvångsförvaring. Naturligtvis är det bäddat för stökiga klassrum och incidenter med lärarna om ett stort antal elever inte vill vara där. Och i takt med att allt fler diagnostiseras som dyslektiker eller ADHD, blir det bara värre och värre.

Jag och fler med mig misstänker att skolan medvetet försämrats på grund av rädsla för att ungdomarna skulle införskaffa sig mer kunskaper, än de styrande makthavarna. Och det kan man förstå, eftersom det välavlönade jobbet som heltidspolitiker inte kräver ett CV som visar vilken utbildning de har. Inte många politiker har universitets eller högskoleutbildning.

De som styr vårt land, vare sig det gäller riksdag, kommuner eller landsting, har de flesta gått den långa vägen som bypolitiker. Många politiker hänvisar till social kompetens vilket är samma sak som erfarenhet, men det har alla invånare som nått vuxen ålder. Svenska folket måste alltså förlita sig till att de politiska företrädarna har anställda välutbildade människor till sin hjälp för att kunna fatta beslut. Det kostar enormt med pengar.

Som det visat sig är det vi har ett politiskt självmordstyre, som genom panikartade beslut och försök att blidka ett allt otåligare folk, gör det hela ännu värre. Stryks den en gruppen medhårs, reser de andra grupperna ragg efter att ha blivit strukna mothårs. Det finns helt enkelt inte en enhetlig politik som tillvaratar alla invånares intresse.

När det nu lovas pengar för att rätta till problemen är det som att ge pengar till en spelmissbrukare, för det är så de offentliga verksamheterna hanterar invånarnas pengar. Vården och skolan är alldeles för viktiga för att politiker ska få bestämma hur pengarna ska användas, det är där staten ska visa sin kraft och styra pengarna dit där de gör nytta.

Men det kommer knappast att hända, både regeringspartierna och oppositionen håller istället på att vässa knivarna inför valet i höst. Vad som kommer att slaktas är svårt att säga, de egna ideologierna antagligen. De stämmer inte in i vår moderna tid och inte hur folk numera tycker och tänker. Det är just det som gör att partistrategerna inte vet hur kappan skall vändas efter vinden.

Den snålblåst många människor känner av i dag kan inte ens anas i maktens korridorer. Välbetalda politiska företrädare har inte en aning om hur många av deras väljares liv ser ut. Vad de ser är vad som läggs fram för dem, av naturliga skäl friserade rapporter som ignorerar att många människor börjar bli desperata. Så här vill de inte ha det.

Många börjar längta efter ett nytt parti som prioriterar invånarnas levnadsvillkor, att inge skall behöva vara fattig i ett land våra politiker säger är så rikt. Ingen skall behöva behandlas som de sjuka nu görs av Försäkringskassan, det är en skam som blir svår för det politiska etablissemanget att tvätta bort.

Det enda invånarna kan hoppas på är att omvärlden skakar om de styrande och tvingar dem till förändringar. Det är inte högre skatter som är nödvändiga, det är lägre kostnader för att driva staten, kommuner och landsting. För att det skall bli rent, måste det städas uppifrån.  

Det är de som vänder på alla stenar som måste bort, det är de som kostar pengar.

Har hört många spydiga kommentarer om den globala uppvärmningen i dag. Och värre blir det väl i morgon efter det ymniga snöfall jag kan se utanför fönstret. Kaos på vägarna och tåg som inte klarar av ett normalt snöfall beror antagligen på att de styrande trott att de kalla vintrarna var över och det som måste bekämpas är ett varmare klimat. Skulle inte förvåna om många människor i Italien med flera länder runt Medelhavet, börjar bli lika skeptiska mot global uppvärmning som många svenskar blivit efter den här vintern.

Här hemma rullar det på som vanligt, eller snarare rullar det på allt saktare. Åtminstone inom sjukvården där vårdköerna växer. Det som händer i vårt land kan inte ses som annat än ett haveri. Vad det är som orsakat att skolan, sjukvården och polisen hamnat i kris inser alla utom våra politiker, det är den politiska styrningen som fått oss att hamna i diket trots rak bred väg.

Vem som har haft sista ordet i det som regeringen ställt till med blir ingen klok på, men det borde vara Stefan Löfven. Bristen på fingertoppskänsla lyser igenom och ingen tycks veta vad som gäller eller inte. Efter de krav LO kommit med borde trygghetsförsäkringarna och de sämst ställda grupperna prioriteras, alldeles för många lever som fattiga i dag.

Jag blir inte heller klok på om Löfven med flera ledande socialdemokrater har ett eget hemkok som ideologi, för den är definitivt inte socialdemokratisk. Löfven ses av många gamla garvade politiker som en katt bland hermelinerna, han vet inte hur den politiska slipstenen ska dras. Om så varit fallet skulle knappast MP och V fått vara med och bestämma.

Ingen gråsosse kunde ens ana, att Löfven som högsta ansvarig skulle godkänna, att pengar går före människors väl och ve. Vad som skett är nämligen att  vi blivit ett som många känner det människofientligt land, på grund av det som sker vid Försäkringskassan.

Med den politik som förts riskerar Socialdemokraterna ett svidande nederlag vid valet i höst. Inte för att Moderaterna och övriga partier i Alliansen kan regera bättre, utan för att de i regeringsställning är piskade av ett allt otåligare folk att inte göra det sämre. Det om något bevisar att det politiska styrelsesätt vi har inte fungerar i ett modernt samhälle.

Jag avundas inte politiker som kommer att tvingas försöka förklara, att de inte riktigt vet vad de håller på med. De är människor som blivit ansvariga för någonting de inte har utbildning och kompetens för. Deras direktiv som ska utföras av de viktiga funktionerna i vårt land, präglas av den ideologi de känner sig tvingade att följa.

Med det är så vårt politiska styrelsesätt fungerar, de utsedda företrädarna måste därför förlita sig till personer som har kunskaper och kunnande. Men även där brister det betänkligt, egentligen borde en regering ha statsvetare och välrenommerade nationalekonomer till hjälp, men då skulle de inte få igenom sina förslag till förändring av vårt samhälle.

Läste en artikel om en dansk socialdemokrat som varnade för invandring redan på åttiotalet och som då stämplades som rasist. Nu har denne man fått upprättelse av partiet, han hade varit långt före sin tid. Vi kommer alldeles säkert att se en vändning under galgen även av svenska socialdemokrater, invandring och flyktingmottagning har spårat ur.

Att flyktingar tar sig till vårt land beror på att Europeiska länder plundrat flyktingarnas länder kunde jag läsa i en artikel. Just nu plundras både företag och privatpersoner i vårt land, ska vi se oss om efter att flytta till ett annat land? Den som skrivit artikeln har visserligen förstått vad det handlar om, men ändå missförstått hela saken.

Det är våra media som måste visa modet att skriva och berätta om vad som orsakat mycket av de problem vi nu har fått på halsen. Varför inte öppet säga att våra politiker inte fattade vad de pratade om, när flyktingar skulle tas emot med öppna armar och svenska folket skulle öppna sina hjärtan. När de kommit var det inte längre regeringens eller riksdagens bord, kommunerna skulle se till att ta emot alla dessa flyktingar.

Om inte Löfven begriper att det inte är de rika som klagar över hur det blivit, utan helt vanliga människor som fått uppleva nackdelarna, bör han gå tillbaka till sitt fackliga jobb. Någon rådgivare åt de stora företagen som Göran Persson med flera blivit, kommer han knappast att bli. Oavsett om han vill eller inte, måste han före valet tala öppet om vad flyktingmottagningen ställt till med för invånarna. Det är nämligen de som får stå för notan.

Kunde läsa om massuppsägningar vid Sahlgrenska sjukhuset där avdelningar skulle slås ihop på grund av personalbrist. Det här är följden av den kritik som kommit från personal vid sjukhusen under flera år, de politiska ledningarna inom landstingen har gömt sig på sina kontor och överlåtit åt anställda chefer att räta upp det hela. Det är de politiska ledningarna som orsakat att det blivit så här, inte anställda chefer som styrs av direktiv de måste följa.

Alla offentliga verksamheter är någonting svenska folket betalar skatt för att ska fungera. Under många år har det från många håll krävts att landstingen läggs ner och staten ska ta över. Det är inte så man kan få det att fungera, det gäller att ta bort de politiska ledningarna och anställa människor som kan organisera och lyssna till hur de som utför jobben vill ha det.

När det klagas på vinster i välfärden är det de enorma förlusterna inom de offentliga verksamheterna som ska diskuteras. Vad är det som orsakar att kostnaderna är mycket högre för de offentliga verksamheterna? Till våra politiker, sluta vända på alla stenar för att spara kostnader, det är alla stenvändare som måste bort, för att kunna anställa och betala behövlig personal. Men det har de säkert själva kommit underfund med och kämpar med näbbar och klor för att det inte ska ske någon förändring.

Är en naturkatastrof att föredra framför en finanskris?

Vi lever nu i en tid då politiska myter blir avklädda in på bara skinnet och folk lite till mans ställer sig frågande till om de blivit grundlurade. Det samhälle vi nu har, är inte vad svenska folket betalar för att få. Vad de politiska makthavarna erbjuder är ingenting annat än en sekunda vara, trots att svenska folket betalar fullt pris. Det är inte att förvalta invånarnas pengar på bästa sätt som lagen föreskriver.

Jag har ofta hört politiker säga att ju fler som engagerar sig politiskt, desto mer demokratiska blir besluten. Det är en politiskt skapad myt som de flesta genomskådat. Följs den ursprungliga riktlinjen för en demokrati, behövs inte många förtroendevalda för att fatta beslut som följer folkviljan. Istället kan man säga att ju fler kockar, desto sämre soppa, eller i vårt fall en urvattnad demokrati. Att det blivit så är resultatet av att alldeles för många har och har haft politiken som yrke.

Tittar man närmare på vad skattepengar går till som inte alls var tänkt från början, inser man att de som säger sig företräda väljarna är de som kostar enormt med pengar. Men vad får väljarna för dessa pengar? Tja, det är en fråga många funderar över eftersom det blir mer och mer uppenbart att de förtroendevalda definitivt inte för fram sina väljares önskningar. Det här har gjort att invånare och politiker hamnat på kollisionskurs.

Och värre kommer det att bli när högteknologin tar över och de traditionella jobben försvinner. Visserligen säger både politiker och experter att nya jobb kommer att växa fram, så har det alltid gjort när vår värld förändrats. Jodå, visst har människor varit fantastiska att starta upp företag som erbjudit det som inte funnits. Nu är läget ett helt annat och vi måste fråga oss vad som blir över att jobba med.

Det blir invånarna själva som tvingas ta egna initiativ för att överleva. Det samhälle som kommer att växa fram kommer inte att ha några som helst likheter med det vi haft, vilket i sin tur kommer att betyda att invånarna måste få svängrum för att kunna leva sina egna liv. Makthavande politikers påtagna roll som förmyndare istället för invånarnas företrädare, kommer därför att helt försvinna.

För mig är utvecklingen både skrämmande och fascinerande. Läste att flera stora bokhandelskedjor är på väg att försvinna i Amerika, de kan inte konkurrera med handeln på nätet. Och tacka för det, personal och affärslokaler kostar pengar, säljs det mindre över disk rasar intäkterna och det går snabbt utför. Det är alltså människornas ändrade levnads- och köpvanor som styr förändringen.

Samma sak kommer att ske i vårt land, det mesta går faktiskt att köpa på "nätet", inte minst från Kina. På order av regeringen kan man förmoda, ska Tullverket och Posten nu ska sätta stopp för billiga inköp genom avgifter, moms och tull. Naturligtvis kommer massvis med människor att bli förbannade, de har inte råd att handla det som bjuds ut av svenska företag. De svenska näthandlarna kommer knappast att tjäna på det här, inte staten heller.

Det som händer sker snabbare än vad våra politiska makthavare ens kunnat tänka sig. Lite elakt kan man säga att politiker kommit i otakt med tiden, de lever kvar i en värld som den såg ut för flera år sedan. De har också haft svårt att ta till sig att det samhälle vi har skördar människooffer, vilket för med sig att livslängden sakta men säkert kommer att minska.

Det samhälle som mer eller mindre tvingats fram genom politiska beslut, är inte skapat för människor utan för statens, de makthavande och de offentliga verksamheternas överlevnad. Makthavande politiker har med förskräckelse sett att det kostar mer och mer för varje år att hålla kontrollsamhället igång. Det är inte för lite skattepengar som betalas in, det är kostnaderna som blivit alldeles för höga i förhållanden till folkmängden och de som har ett arbete inom det privata näringslivet. Att begränsa vinster i välfärden kommer att påskynda inte bara de ekonomiska problemen, massvis med nya kommer att se dagens ljus.

Det är med andra ord ingen lysande framtid vårt land har att se fram emot. Den rationalisering som kommer att bli en absolut nödvändighet på grund av brist på pengar, kommer att skaka om hela vårt politiska etablissemang. Med de nya teknikernas intåg kommer de att vara helt överflödiga, samma sak om det kommer att införas en statlig medborgarlön. Kanske hör de båda sakerna ihop, det får vi se inom loppet av bara några år.

Hörde en intressant diskussion vid spelhörnan i affären där några personer luftade sina åsikter om det samhälle vi fått men tydligen inte många vill ha. Det finns inget parti som talar om hur de ska göra det bättre för invånarna var det en som sa och fick medhåll av de övriga. Det talas bara om hur vi ska kunna rädda vår miljö, men människan tycks inte vara lika viktig. Ändå är det människan som kommer att behöva räddas betydligt tidigare, än den förmodade naturkatastrof vi ska försöka undvika.

Trots alla varningssignaler fortsätter aktiebörserna som om ingenting hänt senaste veckorna. Men frågan är hur företagen ska kunna klara av de förväntningar som ställs på dem. De experter som visat sig vara mest oroliga är de som ser likheter med den senaste finanskrisen. Aldrig tidigare har vi mitt i brinnande högkonjunktur varit så högt belånade, mycket tack vare de låga räntorna.

Många riksbanker kommer den närmaste tiden att stegvis höja räntorna, vad de minst av allt vill ha är inflation som kommer att bromsa upp allting. Vår egen regering försöker sig på någonting de inte vet konsekvenserna av och riksbanken tvingas vara passiv. Jag får en olustig känsla av att vårt land ligger sämst till av alla andra när det händer någonting.

Byggbolagen har redan dragit år bromsen ett snäpp, vilket kommer att märkas inom många branscher som gått för högtryck ett par år. Att det sedan fungerar som ringar på vattnet och kommer att påverka alla branscher, vet man sedan tidigare. Massvis med småföretagare riskerar att hamna risigt till och då kommer vi också att se arbetslösheten öka.

Många har börjat inse att våra politiker inte är någonting att hålla i handen när det händer någonting. Definitivt inte om vi får en ny finanskris, för det är vad som kan hända precis närsomhelst. Hur kommer vårt land att se ut efter att en sådan har inträffat? Det är vad de politiska makthavarna kan tvingas försöka hantera, men än så länge har de ingen beredskap. De flesta skulle nog föredra en naturkatastrof istället.

Är våra politiker någonting katten släpat in?

Uppropet #metoo  har verkligen ställt till det för flera folkkära artister. Om något vunnit någonting med det här så inte är det svenska folket. Massvis med äldre har tyckt att Lasse Kronér varit barnslig men samtidigt härligt spontan, en programledare som själv hade hjärtligt roligt och älskade det han höll på med. Hans program saknas av många, den som ihärdigt anklagar honom anklagas naturligtvis i sin tur för att lurat dessa människor på de få gånger de kunnat skratta när de tittat på teve.

Visst har det funnits personer som är riktiga skitstövlar, men ingen har öppet vågat säga det åt dem. Inte heller ledningarna har vågat ta tag i någonting som de kan ta äran för, nämligen de pressrosor eller lovord som kunnat läsas om dessa personer. Att de uppfört sig som de gjort har förklarats med att de är genier som är svåra att hantera. Skulden ligger egentligen inte på de som hamnat i skottgluggen, utan de som låtit det gå för långt.

Om dessa genier ställts inför att uppföra sig som folk eller gå arbetslösa, hade antagligen de här personerna krupit till korset. Vana vid att leva ett utsvävande kändisliv skulle då ha tagit slut, till och med genier behöver en lön för att överleva. Det enda det här bevisar är att vårt land är dårpippinas paradis, men det har ju "vanligt" folk upptäckt för länge sedan.

Nåja, vi har en konkurrent om det epitetet, nämligen Amerika. Där härjar ett enligt honom själv ett geni, som tafsat sig fram genom livet i egenskap av kändis och fullskiten med pengar. Men många Amerikaner älskar honom, han är precis lika klantig som de själva. Det politiska etablissemanget begriper honom inte alls, de fattar inte vad han håller på med. Det gör för all del ingen utanför Amerika heller, men det är en helt annan sak.

Kanske är det meningen att det skulle bli så här, att makthavare nu visar att de sannerligen är lika mänskliga som alla andra. Duktiga på att prata och framhålla sig själva är egentligen ingenting att skryta över, men vad vet de om livet? Om dessa personer skulle tvingas leva med oron om det finns mat på bordet eller att hyran kan betalas, hur skulle de då bete sig?

Det är vad det nya tänkandet handlar om hos alla de, som om de inte tvingades jobba för brödfödan, skulle ha råd att ta ledigt och gå en golfrunda när vädret är vackert, eller koppla av en dag med familjen och njuta av att glömma bort det tråkiga jobbet. Eller varför inte odla en hobby som är betydligt intressantare än det stressiga jobbet.

Det är märkligt hur lite man egentligen behöver utöver mat, kläder på kroppen och tak över huvudet. Många familjer är i dag tvungna att ha två bilar för att klara av sin livssituation. Det beror naturligtvis på att en familj på tre personer inte kan klara sig på en lön. I en sådan familj måste någon ta hand om avlämnande och hämtning på dagis med risk för fortkörningsböter för att ta sig till och från jobbet. Det fattas alltid mjölk eller någonting till nästa dags tidiga frukost, affärerna ligger inte runt hörnet längre. Kan förstå alla de som önskar ett helt annat liv.

Så här har det blivit tack vare att vårt samhälle utvecklats hörde jag en politiker säga. Vårt samhälle har inte utvecklats de senaste trettio åren, det har förändrats men det är kosmetiska förändringar så att det ser bättre ut. Men för människorna har det bara blivit sämre, inte minst när det gäller att få träffa en läkare. De har fullt upp med att skriva om de sjukintyg de tidigare skrivit därför att en medicinskt okunnig person inte fattat vad diagnoserna innebär för de sjukskrivna.

Det här kommer i förlängningen att innebära att personal vid Försäkringskassan – i alla fall de som har ett samvete – kommer att drabbas av psykisk ohälsa. Om någon i förtvivlan efter ett avslag av handläggaren tar livet av sig, måste tankar dyka upp om det verkligen är värt den usla lönen att ta livet av folk. Tyvärr har det här hänt i alldeles för många fall, men det är inte de politiska makthavarna som visat några samvetskval.

Nu finns ett upprop om att bombardera Annika Strandhäll med mejl om att sjukförsäkringen måste återställas till vad invånarna betalar för. Det handlar om en försäkring och inget bidrag som bland andra den nuvarande Moderatledaren kallat det. Resultatet blir antagligen att Strandhäll sjukskriver sig och att regeringen försöker tona ner det hela.

Läste en insändare av en läkare som hade fått nog efter att begärt ett sammanträffande beträffande en sjukvårdsanställd som gått in i väggen och nekats sjukpenning. Men Försäkringskassan blåste av mötet med förklaringen att det inte fanns någonting att diskutera. Det säger allt om det maktmissbruk som förekommer och jag hoppas läkarna går ut med ett upprop. De skulle få stöd av alla som läser ett sådant upprop.

Löfven får nog göra en snabbutredning om de sjuka först ska besöka Försäkringskassans handläggare så de själva får se hur illa ställt det är. Därefter ska den sjuka för egen maskin eller med ambulans till läkare för diagnos. Sjukhusen skulle alltså i det fallet ta emot de sjuka, de med mindre krämpor skulle vara hänvisade till Hälsocentraler, vilket skulle undvika de långa väntetiderna på akuten.

Några kompletteringar av sjukintyg skulle inte behövas. Hur ska en handläggare våga sig på att friskförklara en dödsjuk med symptom som endast en expert kan fastställa? Just nu är det vad som händer, de har aldrig sett den person de friskförklarar genom att neka sjukpenning.

Var och en kan förstå att svenska folket inte kan ha något förtroende för våra politiker när någonting sådant här kan förekomma. Tyvärr gäller det här alla politiker oavsett partitillhörighet, någon skulle haft modet att säga ifrån inför tevekameror och struntat i konsekvenserna. Den personen skulle ha blivit helgonförklarad istället för att ses som någonting katten släpat in. 

Det är dags att visa vem som verkligen bestämmer.

Hur många som kommit upp i åren och upptäckt att det de trodde sig veta som ung, har visat sig vara alldeles åt helsike. Läste om en tolvåring som skrivit till Löfven att det borde införas en bilfri dag, men varifrån har han fått den idén? Miljöfanatisk lärare kanske, det är knappast vad en tolvåring kommer på alldeles själv utan vidare. Den här tolvåringen bor knappast så att föräldrarna är tvungna att skjutsa till skolan, det finns många sådana ställen i vårt land.

Om tolvåringen i det här fallet matats med lärdomar som resulterat i brevet, har det gått alldeles för långt. Men det har ju allting annat också gjort. Men var och en med lite förstånd inser säkert hur mycket en bilfri dag skulle kosta samhället och hur många arbetsplatser som skulle gapa tomma ute i landet. Att norr om Dalälven åka kommunalt till jobbet är ingen självklarhet, det fungerar inte så ute på "landet".

Nåja, framtiden handlar om en teknisk utveckling vi har svårt att föreställa oss i dag. Först blir det nu elbilar, det har regeringar bestämt. Kan förstå att elbolagen gnuggar händerna, de ligger hela tiden steget före vår regering. Ser ut att vara samma feltänk som med etanolen som nu är på väg att försvinna, vad har det kostat i form av miljörabatt? Läste att bilindustrin hellre sett regeringar satsa på vätgas vars enda utsläpp är vattenånga.

Teknisk utveckling var jag inne på och visst har vi redan fått en försmak i form av smarta telefoner och möjligheten att skaffa information från nätet var vi än befinner oss. Men nästa steg blir att smarta maskiner och robotar tar över inte bara kontorsjobb, utan också en hel radda av andra jobb. Till och med advokater kan ersättas tack vare att de smarta maskinernas intelligens gör att lagar kan bli vattentäta. Även hackare på nätet kan känna sig blåsta, det kommer inte att bli några "hål" att utnyttja i framtidens datorprogram.

Enligt Bill Gates kommer det att bli bra för människan, mer ledighet och möjlighet att syssla med det som annars bara gjorts som en hobby. Massvis med idéer som kunnat förenkla för människorna har gått förlorad, genom att innovatörerna haft fullt upp med att försörja sig och sina familjer. Alla de som säger sig företräda väljarna också, för den delen.

Många av de sjukdomar som drabbar människorna är en följd av att vi lever fel och stressar alldeles för mycket, det är omänskligt att vara i farten från morgon till kväll med få möjligheter att koppla av och ladda batterierna. Det som kallas psykisk ohälsa kan liknas vid att fläktremmen gått av på en bil, följden blir att batteriet laddas ur. I värsta fall kan batteriet ta slut och ett nytt måste inhandlas. Men hur gör man när en människas "batteri" tagit slut?

Vi hör ofta att vi måste spara på vår miljö, men människan tycks helt ha glömts bort. Om det sparas på människorna kommer vår miljö på köpet att må bättre. För att dagen och livets pussel ska gå ihop, tvingas människor använda bilen till att skjutsa barnen till dagis, åka till jobbet, hämta på dagis och sedan till affären för att handla. Den moderna människan har sannerligen fullt upp och stressen nöter på både kropp och psyke.

Den utveckling som obönhörligt kryper närmare vänder upp och ner på vårt politiskt skapade samhällssystem, där lönearbete och skatteintäkter ska finansiera det hela. Med ständigt stigande kostnader för det politiskt skapade samhället, har regeringars enda lösning varit att få fler i arbete, men också att människorna måste jobba längre. En kortsiktig lösning som knappast löser de kommande problemen, bara skjuter dem framför sig så länge det går.

Vem vet, två mandatperioder framåt kanske vi redan är inne i det nya högteknologiska samhället där robotar och smarta maskiner gör jobben, men vad ska då de friställda leva av? Det blir nästa delikata problem för vår regering, oavsett vem eller vilka de är som då kommer att sitta vid makten. Som politiker skulle jag verkligen oroa mig för det som kommer, det kommer att bli minst sagt omvälvande.

Visionärer har det alltid funnits, men det som ligger framför oss är okänd mark. Vi vet vad de nya maskinerna kan och kommer att kunna göra, men hur kommer det att påverka människorna? Redan nu pressas människorna att producera mera, men den mänsklig arbetskraften är alldeles för skör för att pressas ännu mer. De som insett det håller redan på att förbereda för införandet av robotar och smarta maskiner.  

Nästa steg blir alldeles säkert att sätta press på regeringar att invånarna måste ha pengar att handla för när jobben försvinner, annars får de inte sälja sina produkter. Frågan är hur vår regering tänkt, en maskin kostar betydligt mindre vid stillestånd än mänsklig arbetskraft, utvecklingen kanske sker därför att företagen kan se en ryckigare eller till och med minskad konsumtion framöver. Idealet för företagen är att nästan personaltomma industrier blir Produce on Demand istället, det vill säga tillverkning sker i takt med efterfrågan.

Naturligtvis kommer omställningen från att gå på högvarv hela dagarna till att plötsligt ha tid för det som det inte funnits tid till tidigare att kännas ovant. Att låta barnen sova ut på morgonen istället för att slitas upp ur sängen i ottan, kan betyda sovmorgon även för föräldrarna. Visst låter det som en önskedröm, men det är så det kan se ut i framtiden.

Alla regeringar är medvetna om att den här förändringen kommer och den kan komma betydligt tidigare än vad experter sagt. Det är alltså regeringars ansvar att se till att de som blir utan jobb, inte ställs på bar backe. Vår regering har inte ens kommit i startgroparna, när andra redan kommit ur dem. Det verkar som om våra politiker inte fattat, att vad de än beslutar om för att undvika att de högteknologiska maskinerna tar över deras jobb , kommer utvecklingen att köra över deras beslut.

Redan nu kan man se och höra partiernas ledare komma med förslag som för tankarna till flydda tider. Jodå, det var bättre förr, men de tiderna får vi aldrig tillbaka. Framtiden däremot kommer rusande emot oss och går inte att stoppa. Den fråga som oroar mig mest är att dessa personer har vårt lands framtid i sina händer. Det verkar vara sista chansen att invånarna inser att det är de som har de politiska företrädarnas framtid i sina händer. Sägs det inte ifrån nu är det kört som man brukar säga.

Det är alltså dags att invånarna säger och visar att nu får det vara nog. De politiska företrädarna har av sina partier utsetts att företräda väljarna, därför är det dags att de också sköter sitt jobb. Det har de bevisligen inte gjort när man ser till det som hänt inom skolan, vården och polisen, de har inte tagit sitt sociala ansvar att sätta invånarna i första rummet. Det är dags att skrota vårt politiska maktsystem som bara fört elände med sig de senaste trettio åren genom att gömma sig bakom i demokratisk ordning fattade beslut.

Det gäller med andra ord att vända upp och ner på den politik som förts och ta från de rika och ge till de fattiga. Om de politiska företrädarna inte ser till invånarnas bästa och skapar ett rättvisare samhälle med rejält krympta inkomstklyftor, har de ingen funktion att fylla. 

Dags att de smarta maskinerna används vid politiska beslut.

Rubriker som drar blickarna till sig är guld värda, de blir lästa. Jag fastnade direkt för rubriken till Johan Hakelius krönika i Expressen, som var en fet dagsedel till alla självutnämnda auktoriteter och insnöade fanatiker av alla de slag. Den löd: Folk har gått långt över gränsen till det korkade.

Annika Strandhäll borde ha häcken full med det orättvisor som de hårdare reglerna Försäkringskassan måste följa har skapat, istället ställer hon sig inför tevekameror och pratar om införande av rökförbud på vissa platser. Det är minst sagt korkat, eftersom det är inte vad folk genom sina skatter betalar henne för att göra. Som minister i en regering är hon anställd av folket att efterbästa förmåga utföra folkets önskningar.

Nåja, till saken. De som fortfarande röker är till största delen ungdomar, som pekpinnar från "överheten" redan retat gallfebern på. Man kan förstå varför Socialdemokraterna har så svårt att locka till sig unga väljare, de som företräder partiet visar med all tydlighet att de inte är i takt med tiden. Det är inte acceptabelt som Löfven ofta säger.

De som slutat röka har knappast lyssnat till de budskap som skickats ut om vad rökning kan orsaka, de har gjort det av kostnadsskäl. Enklaste sättet att sluta har varit att övergå till snus, som dessutom är ett billigare och hälsosammare alternativ, än så länge.

För att förtydliga budskapet talas om hur många miljarder rökningen kostar samhället, ingen har varnat för hur mycket vårt politiskt skapade kontrollsamhälle kostar. Svårt för invånarna att få reda på, men troligtvis kostar det lika mycket, men det kan vara , mycket, mycket mer.

Det mest korkade i det hela är att de som tagit på sig rollen som en form av överförmyndare, är utsedda av sina partier att företräda sina väljare. Enkelt uttryckt ska de föra fram sina väljares önskemål och i möjligaste mån se till att de följs.

De unga har växt upp med digitala hjälpmedel, det är de som skulle behövas inom politiken. Det är en helt ny värld vi kommer att få inom några år, med hjälp av högteknologiska hjälpmedel. Det gäller att ha människor som kan hantera allt det nya som behövs, inga retoriker och skickliga debattörer. Verkligheten är på väg att klä av hela det politiska etablissemanget.

Vi äldre är trötta på ständiga förmaningar från personer som i brist på kompetens att lösa de stora problemen, försöker hitta de enklaste lösningarna. Det politiska styrelsesätt vi har uppmuntrar så kallade förtroendevalda att försöka styra invånarna, det gäller att försvåra för invånarna att utöva sin makt. Vad det lett fram till är vad vi nu kan se början på, att invånarna börjat inse att det verkligen är de som har makten att förändra.

Våra politiker tycks inte ha fattat vad uppropet #metoo har betytt för många, nämligen en möjlighet att säga ifrån att nu får det vara nog. De politiska besluten som fattats i vårt land enbart de senaste tio åren, måste ses som ett maktmissbruk. Man kan säga att de politiska företrädarna överskridit sina befogenheter. Besluten har fattats av regeringar utan mandat att göra det.

Jag har lekt med tanken vad det skulle innebära om Socialdemokraterna och Moderaterna  skulle bilda regering. Deras ideologier ligger till stora delar nära varandras och båda vill framstå som arbetarpartier. Så är det ju inte i verkligheten, de politiska besluten har gynnat de rika och straffat de svagaste grupperna av lågavlönade, pensionärer och de som drabbats av allvarliga sjukdomar.

Ett samarbete skulle tvinga båda partierna att omvärdera sina ideologier och se över vad som är bäst för invånarna. Det utbyggda kontrollsystemet som finns kan överlåtas på smarta maskiner, som bara följer givna instruktioner till punkt och pricka. Maskinerna skall naturligtvis programmeras att strikt följa de lagar som finns och därmed begränsa de orättvisor många beslut har skapat.

Den värld vi står inför bli verklighet om några år med robotar och smarta maskiner, kommer att frigöra många människor från deras arbeten. Det handlar inte om det kommer att hända, utan hur snart det blir verklighet. Anledningen till det är att den mänskliga intelligensen kan inte ens jämföras med vad de smarta maskinerna kan uträtta, med maskinernas hjälp kan räknas ut en överlevnadsplan för invånarna. Och det är verkligen en nödvändighet.

Har med intresse följt det ökande utbudet av artiklar som handlar om Medborgarlön/Basinkomst. Debattörer för och emot talar om pengar, vilket enkelt skulle kunna få ett svar om smarta maskiner skulle matas med olika alternativ. De flesta med lite ekonomiskt sunt förnuft inser att den enorma administration vårt land har är ohållbar. En mycket stor del av denna administration skulle kunna tas bort vid införandet av en statlig grundinkomst.

Eftersom kostnaden med dagens sätt att redovisa kostnader inom staten, kommunerna och landstingen kan undanhålla invånarna den verkliga kostnaden, finns ingen möjlighet att kunna se vilka enorma summor det handlar om. De smarta maskinerna skulle kunna göra både en kostnads och konsekvensanalys på kort tid, den skulle också om inmatningen är rätt, göra en korrekt bedömning.

För mig är det av största vikt att när det här blir verklighet, att ingen politisk eller lobbyistisk inblandning får förekomma. Vårt land har helt enkelt inte råd med en massa åsikter, det är fakta som är avgörande för landet och invånarnas överlevnad. Maskinerna finns redan, så det är dags för ett upprop om att de tas i bruk, att övervaka de inkompetenta makthavare vi tvingas ha.

Människors liv ska definitivt inte styras av politiska företrädare.

Nytt år, nya föresatser och förhoppningsvis en förändring av det samhälle som blivit på gränsen till människofientligt. Ja, i alldeles för många fall även trätt över gränsen. Men som invånarna behandlas blir även de makthavande behandlade, det är antagligen vad valet i höst kommer att handla om. 

Frågan är om svenska folket som drabbats av de orättvisor av olika slag, är tillräckligt modigt att bojkotta valet. Vilka politiska representanter som än väljs kommer invånarna inte ens i andra hand, eftersom den egna, statens och de offentliga verksamheternas överlevnad anses viktigare.

Under alla mina levnadsår har jag aldrig tidigare upplevt en tid som den vi nu har, med ett utbrett missnöje med hur våra så kallade förtroendevalda hanterar de kriser som dyker upp på löpande band. Människor som tagit på sig ledarrollen har visat sig överskattat sina förmågor, vilket lett till att det mesta blivit fel.

Blockbildningen har visat sig vara en katastrof, både för landet och de politiska partierna. Med ett större parti på båda sidor som måste ta hjälp av de små, kan det inte bli annat än kohandel om hur politiken ska utformas. Förlorarna är invånarna som blir mer och mer tveksamma om hur länge det här kan hålla. Det är ju invånarna som tvingas städa upp om vårt samhälle faller sönder i småbitar.

Mig veterligen har det inte skrivits så mycket om vårt land i utländska tidningar som det senaste halvåret, Utländska korrespondenter kan från åskådarplats konstatera att det land som sagt sig inte ha någon korruption, visat sig vara lika korrumperat som många andra länder. Det politiska styret inbjuder till vänskapskorruption och maktmissbruk.

Det som kommer att få vårt land på fallrepet är det kontrollsamhälle som byggts upp, det blir till slut så svårhanterligt att ingen klarar av att styra de olika verksamheterna. Tyvärr är det så byråkrati fungerar, det lamslår till och med beslutsprocesser. Det som nu händer inom polisen är följden av just byråkratisering med chefer i flera lager som saknar kompetens att organisera verksamheten.

I diktaturstater tar makthavarna hjälp av militären och polisen, i vårt land används byråkratin för att förtrycka invånarna. Sedan saneringen av landet och bankernas då urusla ekonomier, har makthavarna gömt sig bakom att allt som beslutas är för att bevara vårt välfärdssamhälle och vår så omtalade demokrati. På svenska kan vi inte kalla det annat än rent skitsnack. Det har lett fram till att vi varken har ett välfärdssamhälle eller ett demokratiskt styrt samhälle.

Politik går ut på att få eller behålla makten och så länge som det pågår, bär det bara utför. Vad vi kan se fram emot med nuvarande politiska kamp är regeringsbyten vart fjärde år. Många som en gång röstade på Alliansen för att få bort Göran Persson, har fått kalla fötter i takt med Moderaternas uppgång i opinionsmätningarna.

I och för sig fullt förståeligt eftersom både familjemedlemmar, vänner och bekanta drabbats av de försämrade trygghetsförsäkringarna. Effekten av jobbskatteavdraget märks inte längre på grund av fördyringar men i många fall också dyrare levnadsvanor. Av den anledningen finns en rädsla att vårt land utsätts för ett nytt samhällsexperiment med skattesänkningar på de svaga gruppernas bekostnad. 

Moderaterna visade under regeringstiden att de hade en människosyn som var skrämmande och en av de som stod för helt horribla uttalanden i samband med försämringarna av trygghetsförsäkringar med mera, är nu partiledare.

Min förhoppning är därför att någonting händer ,som gör att våra politiker måste tänka till både en och flera gånger innan de lovar eller ändrar på någonting. På sätt och vis skulle det inte vara mer än rättvist att Alliansen kommer tillbaka och tvingas skrota jobbskatteavdraget på grund av att ekonomin inte tillåter det. Det är ett bidrag vårt land inte har råd med, men är ändå bara en bråkdel av vad landet kommer att tvingas spara in på.

Det många politiker sett som en utopi är att de svaga grupperna skulle kunna bli en maktfaktor, men har de själva sett till att det blivit verklighet. Eftersom fördyringar drabbar alla kommer de skuldtyngda att få allt svårare att få ekonomin att gå ihop. Om ett stort antal tvingas lägga ut sina bostäder till försäljning, startar bankernas mardröm. Man kan förstå att de blivit restriktivare i sina lånebedömningar.

I det läge vi nu hamnat vågar allt färre ta risker och försiktiga invånare är en mardröm för en regering. Dessutom börjar storstäderna bli överfulla och osäkra att leva i, vilket gör att vi kan få se en stor folkomflyttning de närmaste åren. Den tekniska utvecklingen har fört med sig att många kan jobba hemifrån , det behövs inte ett kontor inne i staden att åka till. Även om det inte kan ses som miljövänligt, pekar utvecklingen på att allt fler kommer att få sina beställda varor till dörren, även om de bor på "landet" som storstadsbor säger.

En gång i tiden kallades utflyttningen till landsbygden för Gröna vågen. Kanske är det dags för en ny period av Gröna vågen, eller en form av Flower Power, att folk bryter sig loss från det tvång ett lönearbete innebär. Att de själva försöker ta tag i sin framtid. Förhoppningsvis kanske vi kan få se  småjordbruk växa fram. Till en början som självförsörjning, men att det i förlängningen även ska kunna ge en inkomst. Det handlar ju om hur människor egentligen vill leva, det vill säga livskvalitet.

Det jag skrivit rimmar illa med de politiska visionerna, ändå är det troligare att jag har rätt. Det som kommer att ge mig rätt är den tekniska utvecklingen som kommer att göra sig påmind redan under det här året. Alldeles för många befinner sig på gränsen till utbrändhet och kommer att endera slås ut, eller sluta innan det är för sent. Var och en sig själv närmast är vad som kommer att gälla, det är inte invånarna som ska ta det sociala ansvaret, det är de som utsetts till företrädare för sina väljare.

Charles Morgan skrev en gång: Varje människa har sin egen tillflyktsort, sin oberörda ö, omgiven av själens vatten, där hon kan leva sitt eget liv.

I den inrutade värld vi tvingas leva i, växer undan för undan en frihetslängtan. Börjar människorna drömma sig bort från alla måsten för att istället njuta av livet, kommer det att förändra vårt samhälle. Vi får hoppas att robotar och smarta maskiner tar över så snart som möjligt och ger människorna möjlighet att styra över sina egna liv. Människors liv ska definitivt inte styras av politiska företrädare.