SD behövs, men inte som de själva tror.

De politiska partierna använder Facebook för att sprida sina budskap och det första kommentarerna kommer från personer som är positiva. Men sedan kommer kritiken, både vederhäftig och framväxt ur frustration över hur de själva drabbats.Det som händer på sociala medier lockar verkligen fram det sämsta hos människan. 

Väck inte den björn som sover är ett gammalt talesätt, men det är precis vad partiernas skryt över sig själva åstadkommer. I många fall visar det att partierna helt misslyckats att se hur verkligheten ser ut för de flesta. De lever i sin egen värld och där finns inga ekonomiska problem, inte heller om de biter av en tand eller blir sjuka.

Ett lands välstånd vilar inte på de stora företagen eller de med enorma förmögenheter, det är att samhällssystemet är rättvist och behandlar alla lika. Nåja, lika för alla kan det aldrig bli, men ett samhälle måste vara anpassat för invånarna, det är de som vart fjärde år kan ändra på den politiska kartan. 

Vi har partier som talar sig varma för miljön, invandring och flyktingmottagning men inget som står upp för den “vanliga” människan som kommit i kläm på grund av ständigt ökande skatter och avgifter men inte haft någon  möjlighet att kompenseras för dessa. De fattiga har nu blivit så många att det är deras röster ( om de röstar överhuvudtaget) kan avgöra i vilken riktning vårt land kommer att ta.

I takt med socialdemokraternas kräftgång på grund av att frångått sin gamla ideologi, har vi fått ett samhälle som inte längre tar hänsyn till hur en växande grupp fattiga har det. Men samma sak kan även de andra partierna anklagas för, vilket borde ge utrymme för ett nytt parti som bara behöver ett fåtal sakfrågor att presentera, enbart ett rättvisare samhälle skulle säkert samla ihop tillräckligt för att klara riksdagsspärren. .    

Göran Persson ändrade partiets inriktning från att värna om de svaga grupperna till att gynna de som kan leva ett bra liv med hus och statusprylar. Han sneglade på medelklassen som tidigare nobbat socialdemokratin. Någon framgång har partiet inte haft att locka folket runt Stureplan eller finare villaområden, men tappat många trogna väljare ute i landet. Inte minst LO-anslutna märkligt nog.

Tidigare röda län har blivit en salig färgblandning där S visserligen fortfarande är störst i de flesta kommuner och i regionen, men måste ta hjälp av flera små partier när det är dags för beslut. De som inte längre röstar på S har smärtsamt fått erfara att partiet är mer angeläget om att ha makten, än de som eventuellt skulle kunna hjälpa dem till det. Partiet har tagit de gamla trogna väljarnas röster för givna, men så är det inte längre.

Det är pinsamt att höra partiets företrädare ständigt skylla på andra och inte inse hur mycket de själva bidrar till tappade röster. Partiet upplevs efter alla löften Löfven kommit med men som det blivit pannkaka av, som tandlöst och inte har en aning om hur landet ska kunna räddas. De senaste sex åren har problemen växt istället för att minska.

 

Många tror säkert att arbetslinjen är de borgerligas idé men så är det inte. De övertog nämligen socialdemokraternas idé för en gångs skull. Den passade som handen i handsken för hur de ville omforma vårt samhälle och de satte tumskruvarna på de mest utsatta i vårt samhälle genom att försämra trygghetsförsäkringarna och ge Försäkringskassan fria händer..

Med facit i hand var det inte så klokt, nu varnar nämligen erkänt skickliga ekonomer att vi är på god väg att bli en fattig nation. Det är inte bara den enorma flyktingmottagningen, utan också att allt fler blir fattiga och då inte minst de långtidssjuka och äldre. När nu trycket ökat att skatten måste sänkas och till och med tas bort för de med lägsta pensionerna, men det betyder att någonting annat måste beskattas och som då drabbar de sämst ställda hårdast.

Naturligtvis går det att skylla på pandemin, men den har bara påskyndat det som som redan börjat, att vi hamnar i samma elände som flera av Medelhavsländerna. Ladorna är säkert tömda vid det här laget och att fylla på dem igen kommer det knappast att finnas utrymme för. Det betyder antagligen att kommer att bråkas lika mycket i riksdagen också och vi kanske får byta regering titt som tätt. Men det här är självförvållat och vad som blir kvar av vårt politiska maktsystem vet vi inte. 

Socialdemokraterna går ut hårt med att nu ska vi göra det eller det, men alla vet att de inte har någonting att säga till om när det kommer till beslut. Om någonting blir genomfört träder de små stödjande partierna fram och skryter över vad de fått igenom. Socialdemokratisk politik uppfattas därför som att stödja de förslag som gör det möjligt att på papperet ha regeringsmakten.

De sämst ställda grupperna utgör nu tillsammans runt en femtedel av väljarkåren, många av dem ser det som att ingenting kan bli sämre med en annan regering. Kanske tvärtom eftersom ytterligare försämring skulle starta vilda protester och därmed riskera att hela det politiska maktsystemet ifrågasätts.

Den skadan är redan skedd, med hjälp av nya tekniker som förfinas i snabb takt går vi mot direktdemokrati, att invånarna i varje viktig fråga är med och bestämmer. Kanske låter det som science fiction, men underskatta varken den tekniska utveckling som redan kommit långt eller invånarna som tröttnat på att köras över.

Kanske är jag för pessimistisk, men har svårt att se hur nuvarande regering ska kunna hålla ihop när inte ens partiernas medlemmar håller med ledningen. Våra politiker är ju bara vanliga människor och när deras anhöriga, vänner och bekanta börjar ifrågasätta om de vet vad de håller på med, börjar det jäsa i leden. Socialdemokraterna har fått känna av det genom reformisterna, men även övriga partier har problem med sina tidigare lojala ja-sägare.

Vad än folk tror är SD ingen lösning, de kommer aldrig att kunna leda en regering. De har åttio procent emot sig och förr eller senare går dessa åttio procent ihop trots meningsskiljaktigheter och kör över SD. Ett parti som samlat missnöjda har en kort period för att sedan försvinna, det är så det fungerar när folket är de som bestämmer.

Men SD har gjort invånarna en stor tjänst som visat att politiskt fattade beslut måste förankras hos invånarna. Så har inte gjorts när det gäller invandring och flyktingmottagning, vilket en folkomröstning skulle ge besked om. Att någon sådan inte blir av beror på rädslan för hur många som verkligen är emot, oavsett politisk tillhörighet.

Endast de starka överlever.

 Enligt WHO kommer det att bli en tuff höst och vinter, men regeringen flaggar för åtgärder att få fart på ekonomin. Samtidigt i nutid har till och med de stora butikskedjorna enorma problem med stort försäljningstapp. Hur tror vår finansminister att de små butikerna har det?

När butiker rear ut sina varor är det för att få in pengar till de fasta kostnaderna. Det handlar om överlevnad, men framtiden ser dyster ut. Varifrån ska pengarna tas för att köpa in nytt lager om kunderna kommer tillbaka? Om de kommer tillbaka är kanske största problemet eftersom pandemin skapat nya köpvanor.

De reor och totalutförsäljningar som pågår gör att de med pengar passar på att handla det de behöver, men hur blir det då med en nystart? Tror inte ens våra ekonomiska experter ägnat det en tanke, men det är lite som hamstringen av toalettpapper, det som köps nu räcker ett bra tag framöver och har kunnat köpas för vrakpris.

Än så länge går det inte att summera hur mycket som gått förlorat under pandemin, men ett BNP-ras på drygt åtta procent bör bli några hundra miljarder. Att i det läget satsa pengar på miljön istället för de sämst ställda i vårt samhälle är en dumhet utan like. Just nu mår många betydligt sämre än miljön, åtminstone i vårt land.

Skjutglade Annie är tillbaka och med henne också Centerpartiets konfrontationspolitik som bara är irriterande att höra. Anfall är bästa försvar anser tydligen de flesta politiska partierna, men det lämnar öppet mål för motståndare. Det kommer att bli en målrik höst och vinter, antagligen massvis med självmål också för den delen.

Det för många oroande är naturligtvis hur länge vi ska få dras med pandemin och risken att själva drabbas allvarligt. Som en bekant sa, det nöter på nerverna att vara på sin vakt och kolla om någon snorar eller nyser. Man ser ingen skillnad på en vanlig förkylning eller Corona, antagligen inte heller de som snorar och nyser eftersom de går ut bland folk.

Massvis med barn har varit snoriga sedan skolstarten och vård av sjukt barn har stigit rekordartat. Tror inte de så kallade makthavande räknat med att lättade av restriktioner och barn inte går ihop, det har säkert lärarna gjort eftersom de varit tveksamma. Men eftersom vi har skolplikt kan det verkligen trassla till sig, inte minst därför att skolan är kommunernas åtagande. Sämre förutsättningar har inte skolan kunnat ha.

Skolan börjar bli ett lika stort problem som gängkriminaliteten, föräldrar protesterar mot nedläggningar och storskolor i centralorter har kommit i ropet. För ett par år sedan var det här nyliberala idéer som fick fäste hos totalt okunniga kommunpolitiker. De vet ingenting om ekonomi och definitivt ingenting om utbildning.

Men okunnighet finns inte bara på kommunnivå och regioner, det finns även i rikspolitiken. Problemet är att de politiskt aktiva inte har en aning om hur invånarna vill ha det som därför anpassa sig till vad makthavande politiker anser vara bäst. Ja, vägrar anpassat sig är en bättre beskrivning av det som nu händer, våra politiker får mothugg mot nästan allt tjänstemän lagt fram som underlag för beslut.

Hela vårt land styrs av skrivbordsprodukter, det vill säga vad tjänstemän och konsulter kommer fram till vad som är bäst. Vad de utgår från är politikernas önskedrömmar som ger nitiska tjänstemän befordringar och konsulter gnuggar händerna inför kommande uppdrag om underlagen anpassas efter politikernas önskemål. Någon som blir förvånad att det mesta blir fel?

Men stormar av protester vi kan se på sociala medier visar någonting som för makthavande politiker borde fungera som varningsklocka, invånarna börjar ta saken i egna händer. Hörde en förälder säga att varför ska vi behöva ta hänsyn till att det kommit en massa människor från andra länder? DE får ta det som vi har det. Vårt land hade en skola, vård och omsorg som inte ens räckte till det behov som fanns för tio år sedan. 

I många kommuners ytterområden talas det nu om att föräldrarna skall starta privata skolor. Och varför inte, skolor i deras bygd har lagts ner så lokalfrågan är lätt att lösa. Inte heller att få lärare till skolorna, många lärare är missnöjda med hur de behandlas av ansvariga för utbildningen. Dessutom har det visat sig vara en lönsam affär för många privata aktörer.

För kommunerna skulle det kanske lösa problemet med för många elever när de sprids ut på flera skolor. Men det skulle inte lösa problemet med att integrera det stora antalet elever som flyktingar och invandrare bidrar med löser det inte. Blickar man framåt kommer det att bli ett ännu större problem. 

Det finns tydligen mer vett i huvudet på invånarna utanför stadskärnorna än hos de makthavande politikerna. Men det är i och för sig ingen nyhet, det har många konstaterat för länge sedan. Men splittringen är allvarlig, många av väljarna bor i ytterområden som kan bli till en politisk kraft. Ett landsbygdsparti kan därför bli en maktfaktor i många kommuner.

Än så länge har inte våra politiker sett det komma, men ekonomin och konsumtionen kommer inte att bli som de var före pandemin. Samhället har tappat alldeles för många viktiga kuggar i det maskineri som får ett samhälle att fungera. Varje nedlagd butik eller småföretag innebär att år det tog att bygga upp dessa gått förlorad på kort tid. 

Det som försvunnit kommer att ta många år att bygga upp igen, men det finns ett stort frågetecken. Det hasardspel som satsningar på aktiebörserna måste ses som,mycket riskabelt, men de som har aktier lugnas med att ras är någonting naturligt, inget att oroa sig över. Men oroar sig gör de stora aktörerna, det handlar om att många företag nu är kraftigt övervärderade och vad som då händer vet i alla fall vi äldre.

Hur länge kommer flygbolagen och resebranschen att kunna hålla ut i väntan på en vändning? Hur går det med turistländernas ekonomier? Faller en faller alla brukar man säga och i vår globala värld påverkas alla länder på ena eller andra sättet. Hittills har viruset i alla fall förändrat en hel värld, men vad väntar framöver?  

Kanske tur att vi ingenting vet, det skulle säkert ta död på en massa människor i förtid. Men det har skapats en värld där endast de starkaste överlever, men det är väl vad som varit tanken bakom sedan flera år tillbaka. Allt måste ju ses krasst ekonomiskt och då finns inte utrymme för att ta hand om de svaga.

Corona året.

 År 2020 kommer att gå till historien som Corona året. Det kan ju finnas kvar nästa år också, det vet vi inte. Men så här långt har det varit ett år då invånarna blev påminda om sin egen och anhörigas dödlighet, men också hur saker som planerats i förväg inte blev av. 

Efter den långa vintern hoppades många på semester i solen och värmen, det gjorde säkert också charterbolagen. På de populära semestermålen stängdes hotellen och de affärer som levt på turisters impulsköp fick stängas. För invånarna på dessa platser har det inneburit katastrof, de flesta har haft sin inkomst från turistnäringen. Ju längre tiden går desto mer förändrade kommer de gamla populära resmålen att bli, ingen vet vad som kommer att finnas kvar.

Svenska folket har haft hemester som någon fyndigt kommit på och husbilar har trots svindlande priser blivit populära. Att ha semesterbostaden med sig vart man åker är naturligtvis fantastiskt men få förunnat om man ser till befolkningen i stort. Många har istället för en solsemester tillbringat den i eller omkring bostaden. Men semesterpengarna gick åt och det kommer att bli en tung höst och vinter för många. 

Pandemin har tvingat på invånarna nya vanor och värderingar, vilket kan vara på både gott och ont. Människan tycker nämligen inte om förändringar och har svårt att anpassa sig till de nya förutsättningar pandemin skapat. Många har blivit av med jobbet, andra har nästan jobbat livet ur sig, det kommer att sätta sina spår framöver. Men många har alldeles säkert fått en ny syn på livet och dess mening.

Våra politiker tycks inte fattat innebörden av den förändring vi kommer att se, nämligen att allting kommit närmare inpå människorna. Inte bara våldet och kriminaliteten, utan också osäkerheten om framtiden som skapar oro. På lite över ett halvår har det mesta ställts på huvudet för de flesta, vi skulle bara oroa oss för en framtida naturkatastrof och den var långt borta för de yngre.

Men så slog viruset till och det visade sig att vårt land inte hade någon beredskap för en pandemi. Det blev brandkårsutryckning på samma sätt vi upplevt tidigare vid Estonias förlisning, tsunamin i Thailand och de stora skogsbränderna. Vårt politiska system är inte skapat för överraskningar, det är den slutsats man måste dra.

Det finns många orsaker till att regeringen ständigt hamnar på efterkälken och av den anledningen drabbas av beslutsångest. Kanske den största anledningen är att regeringens medlemmar tillbringar mesta tiden i riksdagens korridorer. De har ingen kontakt med omvärlden eller sina väljare. 

Kanske skulle det vara bäst att vårt land delades upp i regioner, men även där finns nackdelen med att ha politisk styrning. För att undvika det måste ställas krav att de som företräder invånarna, har den utbildning som krävs och att de medhjälpande har kompletterande utbildningar. Det är ju ett högteknologiskt kunskapssamhälle som gäller över hela världen.

Har svårt att se hur storstäder skall kunna klara sig vid en indelning i regioner. De skulle tvingas betala vad det kostar att köpa el från Norrland bland annat. Storstäder har åkt snålskjuts på många sätt under alldeles för många år. De har dessutom satt ribban för kostnader som drabbat människor på landsbygd och glesbygd.

Ska man tro vår finansminister måste nu alla spotta i nävarna och starta om vårt land. Det är svårt med den tunga barlast vår enorma byråkrati och administration faktiskt är. Tror inte vår finansminister insett vilken enorm bromskloss det är, dessutom penningslukande, vilket vi inte har råd med.

För företag är det naturligt att administrationen bantas när det stundar kärva tider, det är produktionen som måste rulla på. Tas det bort folk från golvet försämras den service de offentliga verksamheterna ska utföra, det betalas nämligen skatt för det, vilket är samma sak som att betala för en vara. Dessutom är många av de som nu finns på golvet och slitit drygt ett halvår totalt utbrända och behöver vila. Om inte faller de bort en efter en och då står de politiska ledningarna där med rumpan bar.

Så verkar fallet bli när det gäller skrytbygget Karolinska där läkare och sjuksköterskor hotas med uppsägning. Landet är stort till ytan och jag tror många av dessa läkare och sjuksköterskor skulle få ett bättre liv om de flyttade norrut eller till mindre orter ute i landet. Pandemin har säkert fått många av dessa att inse värdet av livskvalitet. Hyrpersonal är dyrare än fast anställda så många sjukhus med brist på personal står säkert med öppna armar.

Det är ju inte längre någon status i att vara läkare eftersom Försäkringskassans handläggare kan underkänna deras diagnoser och sjukskrivningar. I och för sig häpnadsväckande, men med politisk styrning kan de mest idiotiska saker hända. Dags för den välutbildade personalen inom sjukvården att ge de politiska företrädarna en läxa, vad kan de uträtta utan de experter personalen är?

När alternativet till det vi har är en regering ledd av Kristersson, måste vi förlita oss till att en högre makt hjälper svenska folket. Inte mycket till halmstrå att klamra sig fast vid, alternativet är att svenska folket tar saken i egna händer. Vad händer om de sämst ställda grupperna vägrar rösta, av den anledningen att inget parti för deras talan?

Att vara pragmatisk kan förklara en hel del.

Vårt lands styrande har i många, många år kämpat för att vårt land skall ligga i framkant. På vilket sätt har invånarna aldrig kommit underfund med, inte i andra länder heller för den delen.Men samhällsexperimenten har varit många och tyvärr i många fall förödande för både landet och en stor del av invånarna. 

Vad brydde sig de flesta om genusperspektivet, det blev en politisk tävlan om att ha en feministisk framtoning och som grädde på moset skulle vi använda hen istället för han och hon. Man kan fråga sig hur alla knäppskallar kan få politikernas uppmärksamhet och till och med genomföra de idiotiska förslagen, när hundratusentals fattigpensionärer nonchaleras.

Vi är världsberömda på grund av den okontrollerade flyktingmottagningen och nu även den ungdomskriminalitet som till och med utländska medier rapporterar om. Att en myndighet fick ta över ansvaret för pandemin har också väckt uppmärksamhet utomlands, nog har våra politikers agerande sett till att vi är i framkant, men knappast på det sätt de själva tänkt sig.

Många politiska beslut i modern tid har ändrat på stadsbilder och människors levnadsvillkor.

Det var en självklarhet för våra anfäder att placera kyrkan mitt i byn. Samma sak med affärer, Posten och bankerna. Den försämring vi sett har skyllts på att vårt bondesamhälle förändrades eftersom att vara småbonde var mindre lönsamt än ett industrijobb, som dessutom gav trygghet i form av de trygghetsförsäkring som skapats. På sin fritid fortsatte de med sina jordbruk vilket fick dem att kallas månskensbönder.

Till slut blev det för betungande och våra myndigheter gjorde det inte lättare för dem så skogsskiften såldes till skogsbolag och kvar blev en avstyckad jordplätt där boningshuset stod. De hade egentligen inget val, utvecklingen var inte på deras sida, det hade myndighetsbeslut sett till.

Det handlade inte bara om jordbruksfastigheterna på de små orterna som de flesta växt upp i utan även de övriga boende på orten påverkades av förändringen. Orsaken till det vi ser idag med usel service beror på de storkommuner som någon nitisk tjänsteman kom på skulle samla alla små kommuner under samma tak. Någon så kallad förtroendevald kanske besökt eller passerat genom något av de små samhällena, men knappast haft förståelse för att de skulle få leva på samma villkor som i stadskärnan. I många fall med högre skatt än de boende i centrum"

Men städernas befolkning har också sett förändringar till det sämre. När det blev populärt med gågator var det många kommunledningar som blev alldeles till sig. De hade inte räknat med att ICA Maxi, Willys, Rusta, Jysk med flera skulle etablera sig utanför stadskärnan och därmed förflytta städernas centrum. De som trodde sig bo centralt kan idag blicka ut över folktomma gågator och se skyltfönster täckta med brun papp istället för skyltade med varor.

Redan för flera år sedan började det talas om butiksdöden på grund av en ökande näthandel. Nu kommer nätjätten Amazon med regeringens hjälp etablera sig i vårt land, kan förstå om ägare av specialbutiker lägger ner innan de blivit skuldsatta upp över öronen. Om det kan vara någon tröst för alla människor ute i landet, kommer det även att drabba storstäderna, viruset gjorde bara att butiksdöden kommer att bli omfattande tidigare än våra politiker kunnat ana. 

De stora städerna har genom ett virus visat de nackdelar som finns vid urbanisering, tränger man ihop människor på en liten yta är det bäddat för problem. Det är i storstäder man kan hitta huvudkontoren för de stora företagen, men vad kommer egentligen dessa storstäders inkomster från? Nöjesutbudet är enormt och billiga matställen blandas med lyxkrogar där de stora företagen har representationer för sina kunder.

Men så stod plötsligt gapade lyxkrogarna öde i en handvändning. De anställda jobbade hemifrån vilket är betydligt lättare när det handlar om administrativa arbetsuppgifter. Det påverkade naturligtvis också affärer av alla de slag, men mest lunchrestauranger. 

Turismen har också uteblivit. De stora turistattraktionerna öde, Gröna Lund, Liseberg med flera har nu förlorat en hel säsongs intäkter. Det har även drabbat artister, musiker men också den säsongsanställda personalen, mestadels ungdomar. Vad det inneburit i minskad konsumtion kan inte ens uppskattas, inte heller den långsiktiga skadan.

Det skadade förtroendet för vad våra politiker verkligen kan göra blir svår att reparera, det räcker inte med fagra ord och löften som lätt kan genomskådas. Så var fallet med den ilska Löfven riktade mot Aftonbladet som han ansåg var lögn och förbannad dikt. Så reagerar bara en som skolats inom det fackliga, tomma tunnor bullrar mest.

Alla ser det Löfven inte vill se, att de kriminella gängen är ett hot mot hela vårt samhälle. Under Löfvens tid som regeringschef har administrationen ökat och det har nog aldrig funnits så många chefer på olika nivåer  inom de offentliga verksamheterna som idag. HR, det vill säga personalansvariga tycks det drälla av. Antalet utredningar är svårt att hålla reda på, men alla inser att dessa utredningar bara är försök att vinna tid.

Beslutsångesten lyser igenom hos ministrarna samtidigt som MP gör allt för att försöka försvara sin existens. Regeringen är ytterst ansvarig för allting, vilket betyder att den också måste låta proffsen ta över på samma sätt som Folkhälsomyndigheten. Det måste skäras ner på administrationen och se till att det finns folk där saker händer, det vill säga på gator, sjukhus och skolor där vi ser att de så kallade politiska företrädarna helt tappat greppet.

Coronan blottade inte bara vårt lands urusla framförhållning, det blottade också att politisk styrning i krissituationer är samma som kaos. Löfven låter ena dagen som en frikyrklig pastor, den andra är han en förhandlandlande fackpamp. Om man ser till vad MP lyckats få igenom är han en usel förhandlare. Att “sno” de idiotiska idéerna från de små stödpartierna och säga sig vara pragmatisk gynnar inte vårt land, tvärtom bär det utför i rasande fart  Skulle inte förvåna om Löfven en dag säger siga vara pragmatisk när det gäller invandring och flyktingmottagning och kopierar vad SD föreslagit.

Snart smäller det ... kanske.

Löfven kan tänka sig skattesänkningar för att öka invånarnas köpkraft, efter pandemin gäller det att folk konsumerar för att få fart på hjulen. Det snabba lappkastet beror på att han alltid haft en pragmatisk syn på skatter, men sanningen är att han kapitulerat för att inte förlora makten. Förslaget med skattesänkningar för att få fart på konsumtionen är nämligen vad de hjälpande partierna krävt, annars ... 

Kan inte vara lätt att säga sig regera när det hela tiden är en fråga om att förhandla fram en kompromiss inför de beslut som måste fattas. Redan från början gav Löfven löften som många ansåg orealistiska, inte minst lägst arbetslöshet i Europa. Många var till och med tveksamma om löftet att skatten på pensioner skulle tas bort 2020, det är nu det men än har det inte hänt. 

Förslag som innebär förbättringar för en stor del av invånarna tror jag inte något av partierna skulle vågat gå emot det, ändå har inte regeringen vågat lägga fram sådana förslag för beslut. Det går inte att skylla på pandemin, pengar finns för att stötta företag och till det används invånarnas skattepengar. Våra politiker är inte valda av företagen att företräda dem, man kan fråga sig vilket är viktigast, företagen eller invånarna.

Pandemin har orsakat någonting som kan liknas korsdrag i maktens korridorer, den tid som kommer efter går det inte att gömma sig bakom den politiskt skapade byråkratin. Inget parti har kunnat dra nytta av det som pågår, tvärtom misstror allt fler vad politiker egentligen kan göra. 

När det gäller den ökande ungdomsbrottsligheten visar det sig nu att hårdhandskar måste ersätta silkesvantar, där har vi mycket att lära av andra länder, inte minst då Danmark. Att det kunnat gå så långt är ett enormt politiskt misslyckande, på samma sätt som med bevarande av blodtörstiga rovdjur som sprider sig över landet. Skulle inte förvåna om makthavande politiker resonerat att så farligt är det väl inte.

Jodå, nu brinner det i knutarna och båda dessa saker hotar människor genom att skapa otrygghet. Tror ingen politiker insett vad som kan hända när misstroendet mot vad de kan göra sprids. Troligtvis griper många första bästa halmstrå att klamra sig fast vid och i nuläget ser de inget annat parti än SD som vågar ta i de heta potatisarna.

Moderaterna faller tidigt bort på grund av Kristersson och vad moderat politik kan ställa till med minns de äldre som var med i början på nittiotalet och alliansregeringens tid vid makten. De övriga små partierna har som valresultat sedan årtionden tillbaka visat inte har något förtroende hos den stora allmänheten. Två av dessa ser ut att få respass ur riksdagen.

Det är svårt att se annat än att vårt politiska maktsystem överlevt sig självt, det passar inte  in i vår moderna värld som kräver snabba beslut. Vi är egentligen ett land som styrs av amatörer och det i en tid då till och med experter är osäkra om hur framtiden kommer att se ut. Vad de ekonomiska experterna i alla fall kommit fram till är att det måste till en omfördelning av tillgängliga pengar.

Naturligtvis kommer de enormt rika att spjärna emot, men de har redan grävt sin egen grav. Eller börjat i alla fall eftersom de satsat enormt med pengar på den högteknologiska utvecklingen. Ersätts människorna med smarta maskiner minskas också presumtiva köpare av de produkter som tillverkas, vi kommer tydligt att se det efter pandemin.

Den stora arbetslösheten både här hemma och i många andra länder har skapat det hack i den konsumtion som fick regeringar att stirra sig blinda på den ekonomiska tillväxten. Det enda de svagaste grupperna har sett av den ekonomiska tillväxten är att allt blivit dyrare. För politiker som ser på sina egna lönekonton är det svårt att förstå hur människor kan överleva på pensioner som ligger långt under EU:s fattigdomsgräns.

Vi får se vad som händer när det hela är över, men många experter är övertygade om att vi som nation kommer att bli fattigare. Det är för få som jobbar inom det privata näringslivet för att kunna försörja alla de som avlönas och lever på skattepengar. Är därför minst sagt förvånad över att skattesänkningar över huvud taget diskuteras.

Många har sett MP som världsfrånvända men nu har även C och L sällat sig till skaran. Tror inte de här små partierna har tillräckliga kunskaper att lägga fram förslag som kan bli förödande för många invånare. Men det kanske blir annat ljud i skällan när pandemin är över och verkligheten grinar dem i ansiktet. Verkligheten kan vara grym, inte minst för de som tror på sagor, eller som i de bådas fall nyliberalism.

I är ett land som säger sig vara demokratiskt men beslut fattas över huvudet på invånarna står vi på gränsen till diktatur. I vårt fall inte en enda person, utan hela det politiska etablissemanget. De försvarar med näbbar och klor den makt vårt politiska maktsystem innebär för dem. Av den anledningen ser vi hur det kämpas för att skrapa ihop partier för att uppnå majoritet, den dagen är verkligen vår demokrati helt satt ur spel.

Det enda svenska folket skulle vinna på är att SD blir största parti av den anledningen att de inte skulle få stöd i frågor som inte medförde förbättringar. Att vara största parti har vi sett att inte vara någon fördel, tvärtom framstår nu Löfven och partiet som nickedockor till stöttande småpartier. Men vad är vitsen med det?

Ett extraval skulle sluta i samma kaos som det förra valet, men tvivlar på att Löfven kommer att tillåtas fortsätta som statsminister. Opinionssiffror skall man ta med en nypa salt, men den som lyssnar på gatans parlament inser att den nedåtgående trenden kan vara större än de som framkommit i mätningarna. Det är när valsedlarna räknats vi vet resultatet och blir det inget extraval, blir valet 2022 en verklig rysare.

Visserligen går tiden fort men snabbare sker de förändringar som ställer allt på huvudet. Håller inte för otroligt att vi även kommer att få uppleva en ny finanskris, svallvågor från det som händer i Amerika sköljer över hela världen. Finansgeniet Trump har lyckats skapa ett budgetunderskott som ingen kan säga vad det kommer att betyda för de närmaste åren. Blir han omvald kan vad som helst hända, det börjar till och med det amerikanska folket insett.

Första tecknet på att de smarta datorerna reagerat är raset på börserna i natt, hur kommer de närmaste dagarna och veckorna se ut? 

Ett byråkratiskt tandlöst EU kommer att bli en belastning för medlemsländerna, var och en kommer att ha nog med sitt. Det går inte att skylla på engelsmännens brexit, Ungern och Polen utmanar öppet EU som inte vågar göra någonting. England var en av grundpelarna därför finns risk att hela den europeiska unionen faller ihop som ett korthus. Tyskland och Frankrike kan knappast fortsätta hålla EU under armarna, att få bidrag är en sak att betala en helt annan.