En blivande fattig nation.

En professor emeritus skrev i en artikel att vi kommer att bli fattigare som nation. Som anledning gav han att den långtidsarbetslöshet vi kan förvänta oss kommer finnas kvar flera år framåt. Han nämnde ingenting om den högteknologiska utvecklingen som ytterligare kommer att komplicera den traditionella arbetsmarknaden.

Det kommer att finnas fler människor än det kommer att finnas jobb, det är någonting som vi inte kan blunda för. Redan kan vi se att både regeringen och våra myndigheter hamnar på efterkälken när någonting inträffar. Det som var möjligt tidigare och skulle ha åtgärdats för många år sedan, har nu växt till oöverstigliga problem.

Det verkar bara vara politikerna själva som tror att det går att få stopp på den ökande kriminaliteten men det sätter det politiskt skapade maktsystemet stopp för. Allt skall stötas och blötas och när det är gjort har förutsättningarna helt ändrats.

I takt med att det går utför med vårt samhälle kommer också de med ekonomiska möjligheter till det att fly landet. Nu börjar Coronan även att påverka större företag, de ser inte en utveckling utan en förändring de inte kan påverka, nämligen invånarnas försämrade ekonomi och köpvanor.

Vårt moderna samhälle vilar numera på konsumtion och kortsiktigt tänkande. En sak har de som säger sig värna om vår miljö rätt i, det finns en gräns för hur mycket vår miljö tål. Det har ingenting med koldioxid att göra, det är en förändring vår jord gått igenom många gånger tidigare när det blivit för mycket av någonting och därför måste korrigeras.

Det stora problemet är att jorden har alldeles för stor befolkning på vissa ställen, därför ser vi dessa ständiga flyktingströmmar som skapar problem dit de kommer genom att dessa länder blir överbefolkade. Läste att vårt land har ungefär två miljoner för många när vi kommer att möta nästa kris som blir livsmedel.

Vårt land har usel självhushållning som det många år att bygga upp om någon regering skulle inse att det är vad vi måste göra. Protektionismen ute i världen växer och allt fler länder kommer inte att vilja dela med sig av vad de har. Det vi exporterar går inte att äta, den egna inhemska produktionen av livsmedel räcker inte åt många av invånarna om läget skulle bli akut.

Politiker har sett till vad malmen, fordon och skogsprodukter ger i reda pengar, men malmen blir alltmer komplicerad att bryta, den bilindustri vi har kvar är inte helsvensk. När det gäller skogen vet vi att kalhyggen tar årtionden att bli skog igen. Skulle vara intressant att veta hur många mindre jordbruk som lagts ner, sålts till skogsbolag eller blivit hästgårdar. Ingen politiker har en aning om hur många år det tog att få dessa marker öppna och kunna bruka dem. 

Ser ingen annan lösning än att det börjas om från början. I dag är det betydligt lättare bryta mark med de enorma maskiner som finns för att röja undan stubbar och stenar. Det skulle vara möjligt att korta ner tiden då jorden kan brukas fullt ut till kanske tio år, men även det är en alldeles för lång tid för det brinner i knutarna.

Inte ens Centerpartiet med sin bondebakgrund verkar bry sig, trots att bönder är småföretagare som skulle göra betydligt större nytta än exempelvis små städföretag. Nej New public managment ska det vara, lukten från koskit kan de vara förutan, det är i storstäder det bor mest med folk. Nåja, en dag kanske till och med Annie Lööf vaknar upp utan bröd till morgonfikat.

Det är en sorglig samling som företräder landets invånare. Efter alldeles för många misstag är förtroendet för regeringen i botten. För Löfven är det en katastrof eftersom han lovat lägst arbetslöshet i Europa och att skatten skulle tas bort för pensionärer. Han ses som mannen som lovar mer än han kan hålla och kompromissar hellre än står för vad han lovat. Partiet har gjort sig mera känd för att svika löften än att hålla dem.

Någon gång måste partiet ta ansvar för sina handlingar istället för att skylla ifrån sig. Men det gäller förstås alla partier eftersom de är medskyldiga till det som händer i vårt land. När det egna handlandet försvaras men döms ut av andra är det dags för självrannsakan. Vad är det för fel på de socialdemokratiska företrädarna?

För stora fel är det eftersom de delar av landet som varit och fortfarande styrs av socialdemokrater har sämst utbildningsnivå och högst ungdomsarbetslöshet. Blir lika full i skratt varje gång någon sosse nämner kompetensutveckling, om någon som behöver det är det våra politiker som skulle tvingas till det. Skillnaden mellan bypolitik och på riksnivå är att det handlar om vårt lands fortlevnad, inte en gammal mjölkpall som måste bort i glesbygd.

Få rikspolitiker verkar ha en aning om hur livet utanför storstäder fungerar. Eller inte fungerar som storstadsbor ser som naturligt, nämligen att kunna åka buss som går varje halvtimme, pendeltåg, tunnelbana och spårvagnar. I norr tvingas många ta snöskotern under vintrarna för att hämta posten eller handla. 

Det suger verkligen att det blivit så här, en massa människor som kallar sig politiska företrädare saknar kompetens att vara det. Det är inte personal inom hemtjänsten eller inom vården och skolan det skall sparas in på, det är alla dessa som i det högteknologiska samhälle vi redan befinner oss, inte längre har någon funktion att fylla.

Men det är en märklig värld vi lever i just nu. Vem kunde tro att Donald Trump skulle bli tvungen att dela ut pengar till invånarna i Amerika. Nu ropas det efter mer pengar för de futtiga dollarna räcker inte ens till hyra och mat. I dagens Amerika är det inga problem att hitta en lägenhet till och med i storstäder. Hur många som i dag bor i sina bilar eller under bar himmel efter att blivit vräkta vet vi inte, det vet vi ju inte ens om de som drabbats av samma sak i vårt fantastiska välfärdsland.

Ny tid nya förutsättningar och antagligen ändrade levnadsförhållanden kommer vi säkert att få vara med om den dag vi kan lägga pandemin bakom oss. När det blir är precis lika osäkert som politiskt fattade beslut att sätta de kriminella ungdomarna bakom lås och bom. Att besluta om en sådan sak kan betyda att snorunge på tolv år dyker upp utanför riksdagshuset och skjuter första bästa som dyker upp.

Man ska kunna känna sig trygg i Sverige har jag för mig att Löfven sa en gång, men alla kan ju inte ha livvakter.

Den gyllene framtid är vår ... jo pyttsan!

Den kommission som skulle lägga fram förslag för en omstart, hade totalt missuppfattat sitt uppdrag. I och för sig ett omöjligt uppdrag, man kan inte starta om någonting som visat sig ha så många brister att det inte är värt att ha kvar. Under många år har jag med stöd av hur de nyliberala idéerna stred mot allt vettigt tänkande försökt få åtminstone någon politiker att tänka till lite extra.

Ständig tillväxt i ekonomin var en utopi, så har det aldrig fungerat och kommer inte heller att så göra. Lönsamhetskrav inom de offentliga verksamheterna var samma sak som att underkänna de skattefinansierade offentliga verksamheternas existens. Men kan man göra vinstdrivande företag av det invånarna äger genom sina skatter? Så långt tänkte ingen. Arbetslinjen, denna mest idiotiska av alla samhällsexperiment som skapat ett fullkomligt ohållbart samhälle, där en stor del av befolkningen kommit att helt sakna skyddsnät. Maken till dumhet är svår att slå.

Hörde av en händelse vår näringsminister pladdra på och verkade inte ha någon förståelse för den nedgång på 71 procent som drabbat hotellbranschen. En del har gått bra andra sämre försökte han förklara varför många blivit utan stöd. Om något visar det Löfvens misslyckande att samla kompetenta människor omkring sig.

Alternativet Kristersson är sannerligen en skrämmande tanke, han sitter fast i det gamla tänkande som nu förkastas av framstående ekonomer. Det är inte sänkta skatter och att tvinga folk i arbete som kommer att fungera, det kommer att handla om fördelning av de pengar som finns.

Tio framstående amerikanska ekonomer som tidigare hyllat nyliberalismen har gjort avbön, pandemin har visat på de svagheter som fanns men som aldrig togs med i beräkningarna. Nu väntar en tid då de största misstagen måste rättas till, att föra tillbaka de pengar som de omåttligt rika i princip stulit av den övriga befolkningen.

Var och en kan förstå vad det kommer att innebära, hot och öppet krig för att försvara sina förmögenheter. Men precis som i Belarus hjälper inga hot när människorna fått nog och hamnat i ett läge då de vill välja hur de vill leva sina liv.

Spanien som nu provar på statlig basinkomst var först av de hårt pressade länderna, andra länder ligger långt framme och kalkylerar vad det kan innebära för deras del. Allt handlar ju om att invånarna måste ha pengar att konsumera, annars står affärerna med fullproppade hyllor som inte går att sälja.

Det händer inte tänker säkert någon, men ingen lyssnade på forskare som varnade för att en pandemi skulle kunna lamslå världen. Det har med globaliseringen att göra, människor från alla länder har rest kors och tvärs i världen, naturligtvis är det då inget land som kan skydda sig till hundra procent. Skulden till det hela vilar helt på de som ständigt vill ha mer och aldrig får nog av att föröka sina rikedomar.

Visst kan många av dem nu bada i pluringar på samma sätt som Joakim von Anka, men om de inte delar med sig kommer de knappast att ha någon nytta av dem. Visst kan de fortsätta hasardspela på börsen, men det är ju småspelarnas pengar de håvar in och när de uteblir är spelet och det roliga slut.

Naturligtvis är jag nyfiken på vilken väg regeringen tänker ta, väljer de omstart är det kört som man brukar säga. De helt nya förutsättningarna som vi inte ens vet vilka de kommer att bli, kommer knappast att överensstämma med hur världen såg ut före pandemin. Vår alldeles för stora byråkrati och administration har ifrågasatts i många år, nu kommer dessa penningslukare att framstå som en bromskloss som måste tas bort.

Oroande rapporter om vår usla självhushållning, till stor del orsakad av EU men mest av oförstående regeringar under många år, är ingenting att skryta över precis. Men våra politiker har aldrig förstått vad självhushållning betyder för ett land, de gjorde de ju inte heller med de beredskapslager som förstördes. Vi får vara glad att landet hållit sig på fötter så länge som det gjort.

Men nu väntar allvaret och den inkompetens som finns hos många i maktställning kommer att sticka i ögonen. Inte ens regeringen kan blunda, den måste börja ta i med hårdhandskarna mot alla dumheter som ser dagens ljus. Och det kommer att bli många eftersom ingen har en aning om vad vi kommer att ställas inför.

En finansminister som redan talar om att spara ihop pengar igen som hon gjort under drygt fem år och som nu mer eller mindre går upp i rök, har redan retat upp många. Skattepengarna ska användas till det som behövs och då i första hand till invånarnas överlevnad. Nu tror jag inte att hur hon än snålar, kommer att kunna lägga pengar på hög, det blir till att vara en snål kamrer och fördela det som kommer att finnas istället.

Det är många som kommer att vilja ha pengar, inte minst kommuner och regioner som har att vänta betydligt mindre skatteintäkter att försöka fördela på bästa sätt. Den arbetslöshet vi redan har kommer att växa, pandemin har dragit alldeles för långt ut på tiden. Tid är pengar brukar man säga, men en lång tid då pengarna uteblir kan ingen klara av.

Är rädd för att de åtgärder regeringen kommer att satsa på blir verkningslösa, grundfelet med vårt samhälle finns fortfarande kvar, den politiska styrningen. Inte nog med att den fungerar som en lus på tjärad pinne, de beslut som sedan fattas är urvattnade kompromisser som ökar på de befintliga problemen.

Skomakare bliv vid din läst föddes antagligen ur att denna skomakare försökt göra någonting hen inte förstod sig på. Och det är vårt lands stora problem, massvis med människor har tagit på sig att vara politiska företrädare, men begriper inte vad de håller på med. Den gyllene framtid är vår … jo pyttsan!

Aningslöst.

 Under många år har våra politiker lagt ut rökridåer för att inte invånarna skulle upptäcka hur grundlurade de blivit. De senaste sex åren har det talats mycket om miljön, men väldigt lite om att en växande del av befolkningen till och med lever under EU:s fattigdomsgräns. Ett gammalt knep är att få folk att titta åt andra hållet för att inte se och det är vad som händer i vårt land och det är precis vad som hänt.

Många beslut har förbättrat för de rika, det kan inte bortförklaras. Senast var det värnskatten som togs bort vilket knappast gynnade de lågavlönade som är en betydligt större grupp. Orättvisan med ständigt höjda taxeringsvärden som inte påverkar fastigheter där taxeringsvärdet är högre än för tio normala radhus eller sommarstugor vågar ingen politiker ta tag i. Kanske för att ett stort antal av dem har en dyr fastighet, misstanken finns.

Många av de som trott på allt tal om vårt välfärdssamhälle misströstar, var finns det någonstans? Inte kan de själva uppleva det, snarare blir allt sämre, det har skapats ett samhälle där de blivit osynliga. Ett personnummer som gör att myndigheterna vet vad de håller på med och gör de ingenting utdelas straff i form av trakasserier. 

Konsten att få ett folk att dra åt samma håll är att de kan känna sig delaktiga i det som händer. Sedan långt tillbaka har istället invånarna körts över av politiska beslut som i många fall negativt påverkat deras liv. Någon lycklig familj är sannerligen inte svenska folket, tvärtom olyckliga med det liv de tvingas leva.

Vi är landet som ligger i framkant när det gäller självmord, bara det visar att vårt politiskt skapade samhälle är människofientligt. En bidragande orsak till många självmord är inte minst Försäkringskassan, men även andra myndigheter månar mer om att följa regelboken än att försöka rädda människor. Den politiska viljan att rätta till alla orättvisor faller på den oförmåga som finns hos ett alldeles för stort antal av våra politiker.

För de etablerade partierna har det varit irriterande att SD växt genom att påtala problemen med invandring/flyktingmottagning. De övriga partiernas svar har varit att vi måste öppna våra hjärtan eller känna empati för de som förföljs i andra länder, allt vad SD säger är rasistiskt. Trots det har M och KD insett att så många som håller på SD inte kan vara rasister utan människor som upplever problemet med invandring/flyktingmottagning på nära håll.

För ett problem är det och det växer för varje år. Såg en uppskattning som gjorts och om tjugo år kan de hitkommande utgöra bortåt en fjärdedel av invånarna. Under tiden fram till dess kommer vårt land att drabbas av många oroligheter och en ekonomisk nedgång. Vägen utför började för fem år sedan och de makthavande vågar inte ta tag i hur det skall kunna bromsas upp.

Skrämselpropaganda eller ett antagande baserat på den utveckling vi sett? Finns säkert en hel del sanning i det som sägs, många av de som kommit hit säger öppet att de vill att islamismen ska bli en del av vårt land. Det kan förklara oron för framtida  konfrontationer, för inte kommer många svenskar att bara se på utan bli förbannade. Att ta seden dit man kommer gäller tydligen inte de som letat sig till vårt land och med fog kan man misstänka att främmande länders regeringar stått för kostnaden för många av de som kommit till vårt land.

Politisk flathet är vad som gjort det möjligt, det kan aldrig bortförklaras. De som kommit till vårt land, är de verkligen de mest behövande och de som behöver skydd? Så länge locket är på får vi inte veta, men en dag blir trycket så stort att locket flyger all världens väg, Den dagen kommer det inte vara lätt att ha talat sig varm för invandring/flyktingmottagning.

Det för många obegripliga är vad som ligger bakom att vårt land välkomnade invandring och fick en flyktingström på köpet. Kanske såg många företag möjligheten att få billig arbetskraft eftersom de upptäckt svenska ungdomars ratande av lågstatusjobb med usel betalning. Men det finns en hake, det svenska språket. Många av de som kom hit för flera år sedan och jobbar inom vården kan inte prata eller skriva begriplig svenska.

Kravet att snabbt lära sig svenska för att komma in på arbetsmarknaden fanns redan före den enorma flyktingströmmen. Men som allting annat blev det ett fiasko. Problemet var att våra politiker som vanligt räknat med att någon skulle ta hand om den här biten, de hade sagt hur det skulle vara resten fick andra sköta om. 

Samma sak är det med omstartskommissionen, som letts av en auktoritet som blivit det på gamla meriter. Och gammal skåpmat var vad som levererades. Maken till dravel har jag aldrig sett under alla mina år. Den skapade i mitt huvud bilden av dystopi, ett land snabbt på väg utför.

Förslagen var som hämtat från Göran Perssons berömda sanering som kostat invånarna miljarder och fortfarande är en orsak till att det fattas pengar inom snart sagt alla områden. Det är med andra ord svenska folket som ska stå för kostnaden, inte en inbesparing av de för varje år dyrare byråkratin och administrationen. Hur dum får egentligen en som anses vara auktoritet vara?

Min motvilja mot auktoriteter har funnits ända sedan ungdomen, vad de har att komma med är vad de själva lärt sig och som de aldrig ifrågasatt. Vi har massvis med människor i vårt land som av våra politiker används som experter som anses vara auktoriteter, inte undra på att det mesta blir alldeles åt helsike. Förhoppningsvis hamnar de råd som omstartskommissionen kommit fram till i papperskorgen, för det är där de hör hemma.

Den uppstart våra politiker så ivrigt emotser kommer att bli segdragen och kräva åtgärder våra politiker inte ens kunnat drömma om. Avundas inte regeringen som kommer att få klä skott för ett snabbt växande missnöje, vår byråkrati och ängsliga senfärdiga regering betyder att det är långbänk vi kan vänta oss. 

Just in time fick många politiker lära sig vad det betydde genom de nyliberala idéerna. De fattade inte att om man kortade ner lager med nödvändigt material, fanns ingenting att ta till om någonting oförutsett skulle hända. De pengar som frigjordes gav utrymme till att utse fler chefer, eftersom personalrekryteringar i form av läkare och sjuksköterskor blivit allt svårare. 

Det uppdämda behovet av vård för de som står på väntelista måste betas av, hur det det ska kunna ske beror helt på personalen om jag förstått regionledningars uttalanden. Men personal är det ont om därför kommer kravet på våra politiker att bli enormt, de står inför sin existens som politiska företrädare. De kan inte vänta på valet om två år, ett extraval ligger i luften eftersom det bara kan beslutas om urvattnade kompromisser. Livet är grymt, sa grisen.

Vårt samhälle visade sig vara ohållbart.

 En lika allvarlig kris som den vi nu upplever i form av pandemin, kommer vi få uppleva efter den i form av en förtroendekris för regeringen. Har svårt att se hur regeringen skall ha någon trovärdighet när de talar om välfärd, det fanns bevisligen ingen sådan när viruset slog till, trots ekonomisk tillväxt i en mycket lång högkonjunktur.

De samhällsproblem vi nu har är följden av politiska beslut, naturligtvis ställer sig folk frågan om våra politiker verkligen vet vad de håller på med. När folk dött som flugor på äldreboenden och övriga gamlingar skrämts upp och i många fall inte vågar gå ut, pratar regeringen om extra skatter som måste till. Det ena förslaget mer vansinnigt än det andra.

De lagar vi har verkar skydda brottslingar istället för brottsoffer, rättssäkerheten för invånarna har kompromissats sönder och samman. Det är svårt att hitta oberoende experter som skulle kunna ta bort alla kryphål som finns inbakade och försvårar för de som skall fastställa straff. Det har gått så långt att brottslingar har ett bättre rättsligt skydd än invånarna. Bakom detta fiasko ligger de politiska lagråden som försöker hitta politiska poäng i skapandet av nya och omarbetning av gamla tandlösa lagar.

Vi måste se framåt hörde jag en politiker säga, att titta på det som händer nu kan inte vara trevligt. Vårt politiskt skapade samhälle har visat sig vara ett luftslott, att allt skulle finnas i takt med att det behövdes blev till bättre sent än aldrig. Till och med de stora företagen drabbades av vad de själva skapat för att spara pengar på lagerhållning.

I en artikel fick jag förklarat att pandemin blottat de enorma svagheter som finns, länders regeringar har inte kunnat ställa om till de nya förutsättningar som nu gäller. Nu spräcks budgetar eftersom allt baserats på fortsatt ekonomisk tillväxt, det blev tvärtom. 

I väntan på ett vaccin som ska bromsa upp pandemin, letar politiker efter en patentmedicin som ska få fart på hjulen igen. Skattepengar måste in, enbart de fasta kostnaderna för att driva landet, kommunerna och regionerna handlar om massvis med miljarder. Förhoppningen är att det kommer finnas ett uppdämt behov, men det som är förlorat är borta för alltid.

Våra politiker ska nu vara entreprenörer och skapa jobb, någonting de ständigt misslyckas med.  Det finns till och med en omstart kommission, så håll i er för extra skatter skall finansiera det hela. Miljarderna som behövs för att rusta upp den illa sargade sjukvården verkar gå till utökad RUT och ROT. Inte förvånande men det är en förlustaffär för staten, vad än våra politiker säger. Men det har gett sysselsättning var det en centerpartist som sa, men undviker att vissa suspekta företag fått utrymme att sko sig. Det kan bli så när godtrogna politiker tror sig varit smarta.

Läste senast i dag att vår av politiker hyllade arbetslinje, ska bli det som sätter vårt land på fötter. Samtidigt hotar Sabuni (L) att sätta hårt mot hårt om inte det genomförs skattesänkningar för medel- och låginkomsttagare, lite grädde på moset till de som får jobbskatteavdrag. Men det stora antalet med pensioner och usla sjukbidrag, vad ska de leva av? Kan förstå varför L har en bra bit upp till riksdagsspärren, 

Men som det ser ut lockar inte heller centerns minst sagt otidsenliga politik. Många drog åt sig öronen när värnskatten togs bort, vilket Centern låg bakom. Där försvann pengar som verkligen behövts för att lindra plågan för de sämst ställda. Partiet har inte heller släppt tanken på att lägga ner Af och ersätta med privata aktörer, trots att vi kan förvänta oss hög arbetslöshet och många jobb som försvunnit. Det är realisterna om det finns några sådana som blir nästa vals vinnare och bland dem finns inte Centern.

Hör ofta folk säga att det bästa vore att rösta fram SD och ge dem fyra år för att rensa upp vårt land och sedan rösta bort dem. Jodå, folk försöker räkna ut hur det ska kunna gå att få fason på vårt land och de övriga partierna är blötfisar som inte vågar ta i de glödheta problemen ens med tång. 

En så enkel sak som att verkligen skicka iväg de som ska utvisas kan inte bortförklaras med att länderna inte tar emot dem. Tacka för att de inte vill ta emot dem, det är ju kriminella det handlar om! Runt sexhundra av dessa vet inte myndigheterna var de befinner sig, men visst överlever de genom brottslighet som drabbar oskyldiga människor. Tacka fan för att de som drabbas blir förbannade och ilskan riktas mot de makthavande.

Men det finns ytterligare någonting som oroar, nämligen att sköterskor och undersköterskor säger upp sig efter att ha fått nog. Tacka för det, de har ju den mest otacksamma arbetsgivaren som inte förstår sig på det här med personalpolitik. Ja, egentligen skulle det heta arbetsgivaransvar men ansvar är ju knappast bypolitikers starka sida.

De hitkommande har fyllt på skolorna med elever och kunskapsnämnder inom kommunerna sliter sitt hår. Hur de än gör blir invånarna förbannade, men de har ju ingen utbildning när det gäller undervisning av våra barn, de rättar sig då efter den budget som fastställts. Skulle inte förvåna om nya privatskolor växer fram, det finns ju nedlagda skolor de kan använda.

Mitt i allt detta har ett observatorium på en söderhavsö som mäter koldioxidhalten i atmosfären kommit fram till att trots att de flesta flygplanen står på marken, ligger koldioxidhalten på samma nivå som mätperioden förra året. Kan förstå att många experter kliar sig i huvudet, om det inte beror på drivmedel, vad beror det då på?

Det är naturligtvis forskares sak att ta reda på, men det har handlat om ensidig bevisföring och dom redan fälld, det är industrier, flyget och bilismen som är bovarna. Tydligen kan de nu koppla bort flyget och kanske även bilismen, men vad ska då kunna beskattas för att rädda vår miljö? 

Visst har vi klimatproblem men som knappast kan åtgärdas med pengar. Det krävs att vårt samhälle görs människovänligare, vilket inte är möjligt så länge som övriga utgifter äter upp en stor del av det invånarna betalar skatt för att få utfört. Alla omfördelningar som gjorts har lett oss fram till att det inte längre går att omfördela pengar, de behövs inom alla områden numera vilket att vi nått den gräns då det måste sparas in på onödiga kostnader. Dags att titta på vilka som behövs och göra oss av med de som inte gör det.

Pandemin blev i alla fall beviset på att det politiska maktsystem vi har är ohållbart, det kanske även våra politiker nu insett.

Att vilja, men inte kunna.

Taktiken att hålla Löfven borta från rampljuset lönade sig en kort tid för partiet, nu är det Corona vardag igen och både opinionssiffror och popularitet pekar nedåt. Men om sanningen ska fram är det ett ynkligt gäng Löfven har att luta sig emot, inte blev det bättre när C och L kom in i bilden. Vi har nu fyra partier som inte lyssnat eller förstår hur svenska folket vill ha det, därför borde det hållas folkomröstning om ett flertal känsliga frågor rörande vårt lands framtid.

Tyvärr är det så det ser ut vid en kris, de som skall vara ansvariga gömmer sig i maktens korridorer och hoppas det ska blåsa över eller att någon tar tag i uppkomna problem. Har sagt det förut att vårt högteknologiska samhälle har blivit alldeles för komplicerat för att så kallade politiska företrädare ska kunna klara av de problem som uppstår.

Nyliberalismen som nu omvärderas runt om i världen, var det ingen politiker som begrep sig på vad det gick ut på. Det skulle skapas jobb i massor och skattepengar skulle rinna in till statskassan, arbetslinjen skulle ge oss den lägsta arbetslösheten av alla länder i Europa. Men hur gick det?

Tror inte vi sett slutet på hur många som kommer att bli arbetslösa och som man sa förr om Arboga öl, det kommer efter. Naturligtvis är det så, än finns inte en chans att överblicka vad som blir kvar den dag vi kan lägga pandemin bakom oss. Om och när det händer är det ingen i nuläget som kan förutsäga.

Regeringen bör med andra ord titta närmare på hur många som blir över på arbetsmarknaden. Det var ju runt sex procent som var svårplacerade redan före pandemin och läget för alla dessa har nu försämrats ytterligare. De som av skilda anledningar inte lyckats ta sig ut på arbetsmarknaden trots en lång högkonjunktur måste genom den byråkratiska hantering vi har i vårt land, ytterligare förnedras för att få sina stödpengar.

Tror inte Moderaterna eller något annat parti tänkt på det, men det de får som arbetssökande är inte ett bidrag utan ett ekonomiskt stöd. Varför inte ge detta ekonomiska stöd direkt utan inblandning av Af och Försäkringskassan? Det kostar mycket pengar att administrera dessa stödpengar, dessutom påverkas hanteringstider negativt vilket skapar ekonomiska problem för andra grupper. 

Hur det skulle påverka de som förnedras av Af kan man bara fantisera om, men att få sina futtiga kronor utan att bli det, kan göra en enorm skillnad hur dessa personer ser på samhället och de styrande. De här personerna är en viktig del i uppbyggnaden efter pandemin, både genom konsumtion och inbesparing på onödig kostnad åt staten. Tror till och med att stödet skulle kunna ökas med ett par tusenlappar, men ändå vara lönsamt för staten på grund av minskade administrationskostnader.

Det här tänkandet för mig vidare om vad som skulle hända om alla fick ett statligt ekonomiskt stöd? Har märkt att Basinkomst/Medborgarlön får taggarna att resa sig på många, men en stor del av dessa motståndare kan komma att behöva ekonomiskt stöd om det värsta händer genom en början med en finanskris och sedan vapenskrammel. Ett krig gör att människor får annat att tänka på än hur de makthavande misslyckats.

En trygg ekonomisk grund kan alla behöva, saker händer som vi inte kan påverka som sjukdom eller arbetslöshet. Det samhälle vi nu har är skapat i tron att vi alltid skulle ha ekonomisk tillväxt och därmed fler i arbete. Nåja, arbetslinjen hackade redan från början av den anledningen att konkurrens inte skapade några jobb, tvärtom blev många utkonkurrerade. Följden blev också att folk bytte arbetsplatser, inte minst inom sjukvården där politiska ledningar inte har en aning om att kunnig personal är viktigast. 

Av den anledningen värvades de duktiga vid våra offentliga sjukhus av privata vårdföretag och nya var svåra att rekrytera. I många regioner utgör politiker och administratörer en alldeles för stor del av totala antalet anställda. Hyrpersonal kan inte räknas in bland de som jobbar, men belastar verksamheterna med överkostnader.

Genom vårt skattesystem har staten, kommunerna och regionerna tagit på sig ett stort  ansvar, skatterna är nämligen betalning för tjänster som skall utföras. Vården, skolan, polisen, försvaret är bara en del av de förpliktelser det politiska maktsystemet måste leverera som man nu säger. Tyvärr levereras numera bara sekunda varor till fullt pris och det kommer knappast invånarna att vara nöjda med.

En nystart efter pandemin måste också omfatta hela det politiska maktsystemet som måste reduceras på grund av att skatterna inte räcker till vad de är avsedda för. Redan jäser det runt om i landet och det är inga trevliga saker vi kan vänta oss om ingen ändring sker.

Förhoppningsvis kan det leda till att vår demokrati återinförs, den skrotades för många år sedan utan att invånarna ägnat det en tanke. Det har skapats ett politiskt samhälle där människan ses som ett redskap, med andra ord människofientligt. De beslut som fattas går stick i stäv med hur invånarna vill ha det och det är det som skapat den politiska turbulensen.

Om vi var en demokrati, kan någon förklara hur MP kunnat påverka så många för invånarna fördyrande beslut? Jag fattar det inte, trodde i min enfald att skattepengar skall gå tillbaka till invånarna, inte miljön och utrotningshotade rovdjur. Kan inte tänka mig att dessa saker har rösträtt. Tittar man på opinionssiffror är det nittiosex procent som inte alls sympatiserar med vad vi dagligt tal kallar miljönissar. De är en försvinnande liten minoritet och det måste våra politiska partier börja ta fasta på.

Vi är ett litet land som definitivt inte skall gå i spetsen för att ta ansvar för vår jords överlevnad. Många av de stora länderna skrattar bakom ryggen åt de patetiska försök vårt land vill påverka vår värld. Men det påverkar invånarna som redan nu börjat få nog av de pålagor som gör de fattiga ännu fattigare.

Som jag ser det har Socialdemokraterna lika stor chans att sitta kvar vid makten som en snöboll i helvetet. Vår finansminister varnar redan för att invånarna måste vara med och betala för återuppbyggnaden av vårt lands ekonomi. Varför ska svenska folket vara med och betala för någonting som bestämts över deras huvuden? De hundratals miljarder som delats ut är svenska folkets pengar som innehållits av staten istället för att dela ut dem till invånarna som behöver är som ett slag på käften.

Löfven vill regera, men kan inte, det är den slutsats man kommer fram till när man ser vad han åstadkommit på sex år. Lovat och förmanat har han gjort, men han har definitivt inte fört en socialdemokratisk politik som han säger sig göra. Endera är han dåligt påläst, eller så överröstar MP:s språkrör hans intentioner. Uselt är betyget och värre tycks det bli. 

Dags för en helt ny ledning, som verkligen lever upp till vad partiet ska stå för.

Politiiker, behövs de?

 Pandemin blottar någonting som undanhållits invånarna. Eller snarare har bilden av nödvändigheten med myndigheter skickligt matats in i invånarnas medvetande. Nu visar det sig att alla dessa myndigheter agerar oberoende av varandra och försvarar sitt eget handlande, inte minst när det gäller de som avlidit på äldreboenden och vårdhem.

Det har visat sig att det finns medicinska experter i flera verksamheter och myndigheter, de borde rimligtvis i det läge landet hamnat i jobbat jämsides mot samma mål, att rädda så många som möjligt. Men icke, de tar istället avstånd från hur pandemin som helhet hanterats. De har sannerligen kommit med rätt rekommendationer.

Behöver landets invånare alla dessa myndigheter, vi tvingas ju genom skatter avlöna de som tillhör dessa verksamheter? När vi kan se hur tandlös dessa myndigheter är gör de knappast skäl för sin existens. För de flesta har istället dessa myndigheter fått oss att skämmas när utländska korrespondenter granskat alla misshälligheter.

Förhoppningsvis har inte pandemin drabbat oss förgäves, det vill säga att vårt lands regering och finansminister inser att många av myndigheterna måste rationaliseras bort. Vi kan nämligen se en framtid då skattepengarna måste hanteras med största försiktighet eftersom skatteintäkterna drastiskt kommer att minska. 

Alla tecken tyder på att arbetslösheten kommer att påverka konsumtionen, vilket sprider sig till alla de företag som är beroende av betalande kunder. Många företag som funnits i många år är på ruinens brant, det påverkar balansen i hur vårt land fungerar. Med färre i det privata näringslivet väntar kärva tider för de som har sin inkomst från skattepengar. 

Till de privata företagen hör även nöjesbranschen där enorma belopp är i rörelse och därmed skattepengar. Hur många miljarder som på grund av stilleståndet redan gått förlorad för alltid vet vi inte. Hur länge de många tevebolagen kan ta betalt för reprissändningar är också osäkert, vår värld kommer sannerligen att se annorlunda ut på många sätt efter pandemin. 

Tror inte det gått upp för våra politiker vad det innebär när en alldeles för stor del av landets invånare avlönas med skattepengar. Utöver löner betalas även sociala avgifter och därmed räcker inte den skatt som betalas in på lönen på långa vägar. Det blir ett glapp mellan det som betalas ut och som kommer tillbaka in i form av skatt.

Det hela var i det närmaste ohållbart redan i början på nittiotalet när Göran Persson sanerade statens urusla ekonomi och räddade bankerna, det kostade pensionärerna drygt tvåhundra miljarder med dåtidens penningvärde. Pensionssystemet moderniserades hette det, i själva verket hade staten levt över sina tillgångar under alldeles för lång tid så att det var en absolut nödvändighet att skrota det gamla ATP därför att landet levt över sina tillgångar.

Naturligtvis var panikändringen ohållbar i längden, men nöden har ingen lag tyckte tydligen Persson. Mitt i allt detta sa han att den som sätter sig i skuld är inte fri, men köpte ett gods med lånade pengar och många följde hans exempel att låna eftersom det inte gick att spara ihop pengar till bil, bostadsrätter eller fastigheter.   

När Alliansen satte sina storvulna planer i verket och försämrade trygghetsförsäkringar och gjorde Försäkringskassan till sitt redskap att få ner sjukskrivningar, har det lett fram till vad vi ser i dag. Om landet hamnar i ekonomisk knipa kommer det bortförklaras med den pandemi som nu härjar, men butiksdöden hade börjat sprida sig redan tidigare ute i landet. Nyliberala idéer kallade man det som skulle göra susen för vårt land.

Det var privatiseringar och möjlighet för tjänsteföretag att växa fram som skulle ge utrymme för skattesänkningar på arbete. De som premierades genom att ha ett arbete protesterade inte, det gjorde de sämst ställda och de som skulle behövt trygghetsförsäkringarna som de vara ämnade att vara. De betalade ju avgifter till dem.

Bara dumt folk bor utanför storstäder var det en politiker som sa, men det kanske inte är så dumt när det utbryter en pandemi. Storstaden Stockholm drabbades inte bara av smittan, det visade sig snabbt hur stadens inkomstkällor företagen är beroende av konsumtion. Säkert en chock för de som trott på de borgerliga partiernas vision om framtiden. Hur många av de småföretag som satsat på att erbjuda sina tjänster och försvinner vet vi först när krutröken lagt sig. 

Bemanningsföretagen kommer med all säkerhet att ha många villiga ta jobb eftersom hyror och lån måste betalas, men det blir svårt att hitta företag som vill hyra eftersom de tvingas permittera sin egen anställda personal. Och det här har vi inte en aning om hur länge det kommer att pågå, det kan ta året ut eller till och med längre.

Hela det politiskt skapade maktsystemet kommer i gungning eftersom pengarna i första hand måste delas ut till invånarna för att de skall kunna överleva. Just nu väntar miljoner amerikaner på att staten skall skicka ut pengar så de har till hyra och mat ( i vårt land är det företagen som måste räddas). Men så enkelt är det inte, det finna massvis med människor bakom enmansföretagen som behöver pengar.

Dåliga saker sprider sig precis som det virus som nu plågar hela världen och i takt med att folk får svårt att klara sitt uppehälle blir regeringen måltavlan för all vrede och frustration. Men var skall pengarna tas i en tid då vi kan räkna med att skatteintäkterna minskar drastiskt? Smygskatter gör att förtroendet för regeringen, folk upplever de styrande som desperata.

När man hör politiker säga att så snart hjulen börjar rulla igen kommer det hela att räta upp sig. Naturligtvis önsketänkande, vi kommer att märka hur investerare blir försiktigare, det varnas ju för att en ny pandemi kanske inte är så långt borta. Som om inte det var nog finns en oro att även finansmarknaden kan bli skakig. Osäkerheten kommer att prägla den närmaste året, vi kommer att se realism trycka ner optimism.

För vår huvudstad kommer det att bli en smärtsam framtid, kostnadsläget är baserat på en ständigt ökande tillväxt i ekonomin, enbart Karolinska kommer att sluka en stor del av de skatter och avgifter som kommer in. Den som binder sig vid höga fasta kostnader sitter illa till när någonting händer, men tyvärr sitter även staten, kommuner och regioner i den fällan.

Att driva ett land och offentliga verksamheter efter företagsmässiga principer är en väg som är svårt att förstå. De offentliga verksamheterna skall ju vara skattefinansierade och skall då anpassas efter vad invånarna behöver i första hand. Finns ingenting som säger att vi måste betala politiska företrädare, de skall kunna försörja sig på det som blir över och inte belasta ekonomin för de olika verksamheterna. 

Någon gång kanske svenska folket kommer underfund med det och sätter sig på tvären. Inte omöjligt att det nu kommer att hända när pengar kommer att bli en bristvara ett tag framöver.

Hur kommer det hela att sluta?

Att kritik skall bemötas med sakliga motargument fungerar dåligt i vårt land. Vår nuvarande regering har svårt att ta till sig kritik, istället förvaras både felaktigheter och ministrars klavertramp. Men att skylla ifrån sig är samma sak som att erkänna att misstag gjorts och att de fel som kritiseras måste åtgärdas.

Morgan Johansson är en politisk överlevare tack vare att aldrig ha några sakliga eller vederhäftiga svar. De svar han ibland ändå ger kan bara uppfattas som goddag yxskaft. Ingen blir klok på vad han egentligen står för, han verkar inte ha några bestämda åsikter om någonting. Anledningen kan vara att det mesta passerar över huvudet på honom. 

Kändes därför uppfriskande när Björn Olsen som blivit känd för sin kritik av Folkhälsomyndigheten erkände att han haft fel om munskydd. Det finns bevis på att de fungerar och då måste man ändra ståndpunkt sa han. Sanningen i det ordkrig som varit mellan utomstående experter och Folkhälsomyndigheten är väl antagligen att båda har rätt, eller fel.

Pandemin har inneburit att många nu jobbar hemifrån, de positiva effekterna måste naturligtvis grumlas och självutnämnda auktoriteter varnar för att både de anställda och företagen drabbas negativt. En osökt tanke är att dessa personer går mäktiga fastighetsägares ärende eftersom de drabbats av panik och ser sina penningstinna hyresgäster försvinna. 

Om kontoren görs om till bostäder kommer de knappast att bli attraktiva, möjligen kan de göras om till studentlyor med gemensamt matutrymme och toaletter. Utbudet av riktiga lägenheter kommer ju tack vare att de med högre befattningar vid de stora företagens huvudkontor är boende på andra orter. Det är deras veckoboende eller  övernattningslägenheter som eventuellt blir lediga, vilket kommer att konkurrera med ombyggda kontor.

 

Jag minns vad som hände med Detroit för länge sedan, hur snabbt en stor del av invånarna flyttade till andra delar av landet. Kvar blev de arbetslösa och de som inte kunde eller hade råd att flytta och staden var ingen trevlig syn för besökande. Orsaken då var det nya miljötänkandet som påverkade bilindustrin, som var det som höll staden levande.

Med två år kvar fram till valet kommer den borgerliga politiska ledningen i Stockholm att svära ve och förbannelse över pandemin. Följderna kommer att blottlägga alla fel och misstag som gjorts och då inte minst hur pengar slösats bort. Det kommer att svida rejält i invånarnas plånböcker och många av de som borde betala tillbaka vad de rikligen fått genom staden, vill inte vara med och betala vad det kommer att kosta. Med andra ord kan det bli som det blev i Detroit.

Det tar många år att reparera någonting som körts i botten och det är vad de politiska ledningarna i huvudstaden verkligen lyckats med. Efter att ha slösat några miljarder hit och dit, kommer det att fattas ett antal miljarder framöver Skall bli intressant hur den borgerliga majoriteten löser den knepiga uppgiften.  

Men problemet finns också ute i landet, många kommuner och regioner har glömt bort hur man kan få även små medel att räcka till. Det har ju inte behövts under många år så när de nu ställs inför uppgiften att snåla på det som inte behövs, kommer det inte att finnas plats för de som vänt på alla stenar tidigare. Det är ju där pengarna kan sparas, inte på personal som behövs för att ge invånarna valuta för sina skattepengar.

I ena stunden kan man läsa ett uttalande att nu vänder det, hjulen kommer att börja snurra igen, i nästa ser Arbetsförmedlingens prognos för ökad arbetslöshet dyster ut. Det är skillnad på äpplen och päron brukar man säga och om exportindustrin ser en ljusning är det ingen som tagit reda på hur illa det är för alla små företag. Många av dessa försöker hålla ut och hoppas kunna överleva, men alldeles för många för en ojämn kamp mot tiden.

För statens del har den strategi som används hållit landet flytande så här långt, men det är som med att köpa på kredit och avbetalningstiden kan bli lång. Snart överhopas  Skattemyndigheten med sänkning av F-skatten för egenföretagare som får svårt att ens kunna ta ut någon lön ur sina företag. Att förlustavdrag i nästa års deklarationer minskar skatteintäkterna kan vi räkna med, men med hur mycket vet inte ens vår finansminister.

Om man dessutom räknar med den minskade köpkraft många fått och kommer att ha ett bra tag framöver, kommer det att påverka statens, kommunernas och regionernas ekonomi. När även de som fortfarande har ett arbete inser att vi har en orolig tid framför oss, kommer även de att bli försiktiga med sina pengar.

Av den anledningen kan man förstå att vår finansminister försöker hålla skenet uppe, om hjulen ska börja snurra krävs att invånarna konsumerar. För alldeles för många idag en omöjlighet, många nödvändiga saker har blivit dyrare under första halvåret som gjort att äldre personer tagit till knep att överleva sedan de var unga. Har hört att många av de som kan, börjat baka sitt eget matbröd, någonting som verkligen blivit dyrt.

Vem vet, nästa steg kanske blir att husägare offrar gräsmattan och börjar odla för eget bruk. På nätet finns tips om hur man konserverar för att kunna äta av sitt eget odlande under den långa vintern. Kanske kommer folk att att kaniner för husbehov av kött istället för gosedjur, nöden har ingen lag.

 

Hur har det kunnat bli så här? Från att ha överlåtit samhällets utveckling åt politiska företrädare lägger sig nu föräldrar i hur utbildningen sköts och hur illa gamla föräldrar behandlas inom åldringsvården. Det har bara börjat, vi kommer att se större engagemang från invånarna framöver när det gäller hur skattepengarna används.

Om jobben försvinner kommer många att utnyttja tiden till just det, kanske vi rent av ser grupperingar samsas kring viktiga frågor och ett nytt parti ser dagens ljus. Det skulle vara på tiden att det finns ett parti som utgår från den tid vi lever i och inte det förgångna. Kanske kan vår demokrati återupprättas, som det nu är styrs inte landet efter demokratiska principer.

Orsaken till att demokratin urholkats är det rullande politiska maktsystemet, vilket nuvarande minoritetsregering är ett bevis på. En regering som trots avsaknaden av mandat från invånarna beslutar över huvudet på dessa. Det är inte en grupp med olika ideologier som kan lösa landets problem, det är ett enat folk. Det kan bara beslut som gynnar den stora allmänheten skapa, det har inte våra politiker fattat.

Visst är det dekadens vi kan se.

Vi är på väg in in en högteknologisk kunskapsvärld vare sig vi vill det eller inte. De smarta datorerna ska göra vad människorna själva inte har tid med, kontrollera fakta och komma med geniala förslag. Men naturligtvis finns en hake i det hela, maskinerna är beroende av att förses med dessa fakta.

Fakta kan förvanskas och eftersom människor inte är felfria, måste dessa fantastiska maskiner lära sig själva för att bli ännu smartare. Eftersom programvaran som styr detta lärande har gjorts av människor, finns risk att dessa fantastiska maskiner fått fel instruktioner från början. Vad är det då de lär sig?

Inte är det hur människorna skall kunna leva bättre liv. Allt handlar om algoritmer var det en ekonom som skrev, men det gör ju inte allmänheten klokare precis. Men vi kan utgå från att de fakta som fanns före pandemin, ställt till det ordentligt i datorernas register. Kanske även virusprogrammen reagerat för att det som hänt, skulle ju inte kunna hända.  

Kanske just därför fortsätter aktiebörserna som om ingenting hänt, vilket när man tänker efter inte alls är förvånande. Det är ju inte i den verkliga världen den galna penningjarussellen snurrar, det är program i datorer som bevakar köp och sälj.

Konsumtionshysterin är över och inkomstkurvorna i den verkliga världen pekar nedåt, det är därför pengar dras dit pengar finns att hämta. Det handlar om att ha ekonomiska resurser och anställd personal som håller det hela igång dygnet runt.

Några så kallade daghandlare har lyckats åka snålskjuts och kortsiktigt tjänat en hacka, men det troliga är att de vinsterna går upp i rök eftersom mycket vill ha mer. Det är när någon av de stora placerarna (eller en smart dator) ger order om att sälja ut paniken tar över och då hinner inte daghandlare och långsiktiga placerare med.

Det kommer inte att hända finns det säkert många som fullt och fast tror på, men det är bara att titta på vad som hänt med turistparadisen där det byggts för att ta emot ännu fler för att tjäna mera pengar. Nu inser många av de drabbade hotellägarna att de fullbelagda befintliga med ett myller av människor, var det som gjorde dem till attraktiva platser.

Den dag de populära turistorterna säkert kan öppnas upp, kommer det att innebära besvikelse för återkommande med favoritplatser. De kommer att möta en förändring av den bild de levt med. Hotell, restauranger och affärer som inte klarat av att överleva en lång tid med uteblivna inkomster. Med alla dessa också personal som de blivit igenkända av när de kommit tillbaka.

Det gamla talesättet att man vet vad man har, men inte vad man får, har på ett smärtsamt sätt kommit att prägla många människors liv. Livet är orättvist har jag hört flera säga under de månader pandemin pågått, Det finns inga garantier för någonting och det gäller inte minst vår tid på jorden. 

Mitt i pandemin drabbas länder av naturkatastrofer. Den klimatförändring vi kan se är resultatet av decenniers felaktiga politiska beslut, baserade på ekonomisk tillväxt i ekonomin. Naturligtvis påverkas vår miljö av att alla måste i arbete om det så innebär miltals pendlingsavstånd. Stora köpcentra har placerats utanför stadskärnor med enorma parkeingsplatser. De har ju inte legat på gångavstånd precis så bilen har varit och är än så länge en nödvändighet för att handla. Varför har aldrig MP haft det på sin agenda att motverka dessa miljöbovar istället för de fordon invånarna måste använda vid sina inköp? Det som lastas in i bilarna skulle knappast kunna transporteras med kommunala färdmedel. Värnar MP verkligen om vår miljö?

Om man ser det ur miljösynpunkt var urbaniseringen knappast genomtänkt och har sedan helt spårat ur och splittrat landet. Såg en artikel skriven av en Moderat om att det måste underlättas för bönderna vilket fick mig att spärra upp ögonen. Bönder bor ute på vischan där servicen är som sämst. Trodde i min enfald att bönder och folk ute i landsorten var Centerns paradgren, tänk vad man kan missta sig. 

Men faktum är att storstäder vuxit på bekostnad av krympande orter ute i landet. Att vara bonde eller jordbrukare om ni så vill, har knappast gett några svindlande inkomster och dessutom blivit krävande med blanketter hit och dit att de tvingas offra sin eventuella fritid till administration. Det är det inte ensamma om, läkare, sjuksköterskor, lärare med flera sitter i samma sits.

Medlet att styra urbaniseringen har varit nedläggning av för invånarna viktiga samhällsfunktioner. När banker, postkontor, affärer och till och med bensinstationer försvinner är det bara de gamla, tappraste eller tjurskalliga som vill ha livskvalitet som bor kvar. Hur folk orkar åka flera mil för att hämta sin post, handla eller tanka det nödvändiga fordonet är för mig en gåta. Men det är så det ser ut i vårt fantastiska land och det är politiska beslut som orsakat det.

Men på samma sätt som turistparadisen drabbas nu även storstäder, de är beroende av turism och att pengar ständigt är i omlopp och byter ägare. Vad händer med storstäder när turismen uteblir och de stora kontorslokalerna töms eftersom personalen till stor del som det låter, kommer att jobba hemifrån? Det är ju som att släppa en sten i vattnet och se ringar sprida sig, många företag som överlevt på de som jobbat på dessa kontor kommer att drabbas. 

Det hållbara samhället som ofta nämns av politiker men som inte har en aning om hur ett sådant ska se ut, vart tog det vägen? Senast vi hade det var det gamla långlivade industrisamhället som trots många nackdelar gav invånarna trygghet om någonting oförutsett skulle hända. Ekonomisk trygghet för invånarna gav det inte, det var även då bara en för en del. Men ingen politiker vid den tiden skulle med berått mod skicka människor i döden, som blivit följden av vårt nyliberala samhälle där otryggheten visar sig i många sammanhang.

Som det ser ut kommer invånarna att få leva i ovisshet och otrygghet en lång tid framöver. För att bygga ett hållbart samhälle, har de flesta insett att det aldrig kan skapas av politiska företrädare. Hur eller på vilket sätt invånarna tar saken i egna händer är bara en tidsfråga innan det visar sig, men det ser inte ut att finnas någon annan lösning.

Visst är det ett lands dekadens vi kan se, både moraliskt och samhället i stort sett ur invånarnas synvinkel. Tyvärr har de styrande tunnelseende, annars skulle de se förfallet och förhoppningsvis försöka göra någonting åt det.