Våra politiker borde skämmas.

Den store röde hövdingen Löfvens underlydande, har börjat sticka ut fingret genom fönstret för att känna hur vindarna blåser. Tiggarna och fattigpensionärerna har inte oväntat blivit ett problem för partiet. Ja, inte så mycket för partiets högsta ledning och ombudsmännen, men för de gamla trogna väljarna. Det är ute i landet bland "vanligt" folk som bägaren håller på att rinna över, de känner inte längre igen sig i det samhälle som växt fram.

Många som kontaktat mig är upprörda över att flyktingarna uppträder arrogant istället för att visa tacksamhet. De finns överallt i vår lilla stad och samlas i klungor och blockerar trottoarer, dessutom talar de högljutt i telefoner på ett språk de gamla invånarna inte förstår. Till och med tiggarna har nya moderna smarta telefoner som de titt som tätt en bit ifrån sin mugg samtalar i. Människorna som kommit till mig är fattigpensionärer som inte har en möjlighet att spara ihop till en sådan telefon.

Bristen på förståelse för hur det fungerar ute i samhällen runt om i vårt land har blivit ett verkligt problem för hela det politiska etablissemanget. Den svenska modellen som inte minst regeringen lovordar, ger inte folk ute i landet mycket för. Är verkligen den svenska modellen skapad för att kvalificerade sjuksköterskor, lärare, poliser och socionomer ska säga upp sig på grund av urusla löner och arbetsförhållanden?

Inom Region Gävleborg kom någon tjänsteman på att det gick att spara pengar på ambulansverksamheten. Motiveringen var att på nätterna sov bemanningen mer än de jobbade på betald arbetstid. Det barkade åt helsike med dunder och brak, det blev massuppsägningar. Tacka för det, till och med den politiska ledningen ställde sig bakom förslaget utan att veta hur en ambulansverksamhet fungerar i praktiken.

Istället för att spara pengar kostar det nu oändligt mycket mer på grund av inhyrd personal. Den övertid som skulle skäras ner är nu sju resor värre och personalen slutkörd. För att inte tala om patientsäkerheten, som personalen varnade för. Vem kommer att stå ansvarig om en eller flera personer dör på grund av detta?

De ständiga misstagen som visat sig förödande för många gör att man måste se politiker som udda varelser, som är fullständigt odugliga när det gäller hur livet fungerar ute i samhället. Dessutom visar de alldeles för ofta att de kan anses vara befängda (ett ord som borde användas oftare eftersom det är en heltäckande beskrivning), i otakt med tiden och därmed helt otidsenliga. Hur ska dessa människor kunna företräda invånarna på bästa sätt i den moderna värld som kräver mer av oss alla?

Det kaos vi kan se i vårt land är ett enormt politiskt misslyckande, ett bevis på att det inte är människorna och samhället som ska förändras för att passa de politiska ideologierna. Det finns många politiskt skapade svarta hål där invånarnas skattepengar försvinner, men ingen hittar hålen. De politiska företrädarna försvarar sig med att det är tjänstemän som lägger fram förslagen, själva fattar de bara besluten. Dessa tjänstemän gav våra politiker av någon underlig anledning ansvarsfrihet, vilket betyder att ingen står ansvarig för om allting blir fel.

Undersköterskorna går nu ut och talar om hur illa ställt det är på många sjukhus i landet. Nya rutiner införs utan att först fråga personalen, vilket leder till en fara för patienternas säkerhet. Sjukhusen behöver numera PR-avdelningar som försvarar de fel som begås. Men egentligen finns det inga problem, åtgärder har alltid vidtagits innan de påtalats för att rätta till det hela. De politiska ledningarna har alltså vetat om problemen, men inte vetat hur de skulle tackla dem. Tyvärr har denna information inte nått ut till personalen, det är så man uppfattar den kritik som nu framförs av undersköterskorna.

Hörde faktiskt en politiker försvara de dåliga lönerna som förekommer inom sjukvården, skolan och polisen med att dessa yrken måste ses som ett kall. Det är människor som brinner för att hjälpa människor, sa han. Samma sak hörde jag en politiker säga om sitt välbetalda jobb som kommunpolitiker, att man måste brinna för att förändra vårt samhälle och för att orka med det ansvar det innebär att vara folkvald politiker. Nu råkar det vara så att ingen politiker är folkvald eller har något ansvar, de är utsedda av sina partier, så de så kallade folkvalda har knappast sina väljare bakom sig.

Det är inte lätt att bli av med oönskade politiska företrädare, ändå måste svenska folket anses vara deras arbetsgivare. Oönskade politiker kan bara avsättas vid val, vilket betyder att enda sättet är att se till att en oönskad politiker bara kan få sparken genom att partiet får det vid ett val. Den Socialdemokratiska ledningen inom Region Gävleborg har klamrat sig fast vid makten genom att ta in flera partier i ledningen trots flera valnederlag. Det räcker alltså inte att många väljare flyr partiet för att bli av med de oönskade, det finns alltid partier som vill sola sig i glansen.

Jag har full förståelse för att de lojala (ja, var det en gång i alla fall) som nu håller på att arbeta ihjäl sig för svältlöner letar nya jobb. Sjukvårdspersonalen får ta emot den kritik som ledningen ska ha, samma sak med lärare och poliser. Vad händer om dessa yrkesgrupper går i strejk? Tja, det skulle naturligtvis förklaras samhällsfarligt, utan dessa personer skulle verksamheterna och samhället klappa ihop totalt.

Om däremot våra politiker skulle strejka, skulle ingen märka någonting. Allt skulle rulla på med hjälp av de anställda tjänstemännen. De så kallade folkvalda är egentligen totalt överflödiga i det moderna samhälle som växt fram. På riksnivå har inte ens regeringen makt att göra som den vill, det finns EU-direktiv som styr medlemsländerna. De egentliga politiska makthavarna är alltså de som har det lönsamma jobbet som EU-delegater.

Skulle förvåna mig oerhört om inte vårt politiska system rämnar inför öppen ridå inom en snar framtid. Politiker är en kostnad invånarna inte kommer att ha råd med eftersom vi passerat toppen och nu är på väg utför. Vad vi gör i vårt land har ingen betydelse, det är vad som händer i vår omvärld som kommer att påverka oss.

När det gäller våra politiker kan man fundera över om de verkligen har något samvete. När man ser på de försämringar som drabbat så många, borde de reagera. Men det är som Mark Twain en gånga skrev: Människan är det enda djur som kan rodna. Och som har anledning att göra det.

Vi har bara ett liv, så se till att få tid att lukta på blommorna

Läste att de kommuner som tagit emot många flyktingar är oroade över vad som kommer att hända efter det att stödpengarna från staten försvinner om några år. Redan har SKL räknat fram hur mycket skatterna måste höjas, men frågan är hur många som kommer att orka betala dessa höjda skatter. Eller om folk är villiga att göra det, när samhällsservicen blir allt sämre. Det känns lite som att våra politiska makthavare inte har tänkt längre än näsan räcker.

Men flyktingarna är inte enda problemet för kommunerna, nu krävs att plånboken öppnas för att fylla behovet av behöriga lärare och personal inom äldrevården. För de ekonomiansvariga gäller det att hålla tungan rätt i mun, eller snarare titta närmare på vad det kan dras in på utan att invånarna drabbas ytterligare.

Vad finns det att dra in på som inte drabbar invånarna? Svaret är enkelt, det måste sparas in på den offentliga byråkratin, det finns alldeles för många pappershanterare, heltidspolitiker och politiskt skapade dubbeljobb. Någon annan vettig lösning än att banta bort kostnader finns inte.

Det är minst sagt intressant att titta närmare på hur de grundläggande reglerna för en fungerande ekonomi ändrats. Inte ens ansedda ekonomer blir kloka på det som nu händer och ger därför diffusa svar på vad som kan hända framöver. De teorier som funnits när det gäller vad som skapar inflation har skjutits i sank, den enda troliga sanning jag hittat är att det har att göra med tillgång och efterfrågan.

Lockpriser, extraerbjudanden och varor som realiseras ut till halva priset har blivit vardagsmat. Naturligtvis blir folk förbannade om de köpt en vara, men någon vecka efter läst en annons där den kunnat köpas för halva priset. Det finns en överproduktion av det mesta just nu, eftersom allt färre har råd att köpa, vilket knappast motiverar prishöjningar.

Riksbanker världen över har trixat till det för sig för att tillfredsställa de politiska makthavarna. Men knappast någon ekonom räknade för tio år sedan med att Riksbanker skulle införa minusränta. Att sätta ett värde på länders valuta läste jag har med tillgång och efterfrågan att göra, på samma sätt som med varor. För ett land kan det dessutom löna sig på kort sikt att en valuta undervärderas för att ge de inhemska exportföretagen bättre konkurrenskraft.

Problemet är att efter allt trixande som förekommit börjar pengars värde ifrågasättas. Eller rättare sagt, folk har blivit misstänksamma mot vad politiker håller på med som kan påverka deras köpkraft. Politiker är inga ekonomer men ska ändå genom sina uppdrag försöka förvalta invånarnas hundratals miljarder på bästa sätt. För mig är det som att ha bocken till trädgårdsmästare.

När det gäller pengar är det också fråga om ett maktspel, störst är också mäktigast och kan sitta som spindeln i nätet. De rika har inte sina pengar i ett kassavalv och badar i dem som Joakim Von Anka, de finns där bara som siffror i datorerna. Visst lyfter de lön varje månad som de flesta andra, bara lite mer tilltagen kan man förmoda. Men oron att någonting ska hända finns även hos dessa rika personer, det har ju faktiskt hänt förr att det blev luft av alla värdepapper.

Och kanske är det dit vi är på väg, de som har chansen skor sig därför så mycket det går i förhoppning om att kunna ligga lågt till dess allt börjar om från början igen. Den globala ekonomin är i nuläget ingenting annat än ett enormt Pyramidspel och börjar någon bli nervös och plockar hem sina vinster, bryter helvetet lös.

Men en sak vet vi, att allt som händer är följden av tidigare misstag. Det har med orsak och verkan att göra. Misstag har gjorts på löpande band, de makthavande kunde ju inte ens ana att det skulle visa sig så fort. Risken för misstag har blivit större genom den politiska oron som skapades i vårt land när SD kom in i bilden. Det har gjort att partierna mer sneglar på vilka ställningstaganden kan vara bra för partiet, istället för vad som är bra för invånarna som helhet.

Vårt land har blivit oroligt. Brottsligheten ligger hela tiden ett steg före lagstiftarna som stressas till att de nya lagarna blir halvmesyrer. Ingen kunde ju tro att det skulle urarta som det gjort, vi lever ju för Jösse namn i ett välfärdssamhälle. Ja, det är vad våra politiker säger, men folk på gatan håller inte med.

För inte så länge var det en forskare som ansåg att vi måste bli färre i framtiden för att allt ska rulla på. Att våra politiker ansett att vi ska vara fler beror bara på att det behövs mera skatter för varje år, annars rasar hela det politiskt uppbyggda samhället ihop. Arbetslinjen har därför bara ett syfte, fler i arbete ger klirr i kassakistan och säkerställer den politiskt skapade kontrollapparaten.

Men vad händer när nya jobb inte växer fram av naturliga skäl? De en gång arbetskraftskrävande exportföretagen producerar i dag mer med mindre personal och det är bara början kan man med fog anta. Än har vi inte sett hur robotisering och smarta datorer kommer att påverka de traditionella jobben. Kanske just därför lämnade Löfven i dagarna en brasklapp, att vi kanske måste börja dela på delar med sig av jobben. Löftet om lägst arbetslöshet i Europa kan antagligen bara lösas genom att alla med ett arbete jobbar halvtid, men även det är minst sagt långsökt för att få alla i arbetet.

Det stora problemet för Löfven, men även för hela det politiska etablissemanget är, att alldeles för många går på knäna och riskerar utbrändhet. Signaler om att de som redan är utbrända behandlas som skit, har kanske nått fram till slut. Kan vi ta emot flyktingar i hundratusental ska inte de som jobbat till dess de klappat ihop, behandlas så fruktansvärt illa som de nu görs av Försäkringskassan. Svaret från Löfven är att han inte varit med om att bestämma varken de idiotiska reglerna vid sjukdom eller arbetslöshet, men att lagt kort ligger. Vad han menar med det får vi nog aldrig reda på.

Invånarna har varit alldeles för snälla och måste börja behandla de politiskt aktiva på samma sätt som många invånare behandlas. Dagens välinformerade invånare behöver inte politiska företrädare, de är i dag bara en kostnad som inte invånarna kommer att orka bära. Jag ser stora likheter med det forna Sovjetunionens och DDR:s kollaps, vi får hoppas det inte ska behöva gå så långt.

När vi kan se att arbete inte ger hälsa och välstånd, är det inte dags att tänka om? För att citera Strix: Arbete är nog bra, men det tar bort så förbaskat mycket tid. För visst är det så att människor inte bara blir utbrända av sina arbeten, det är allt runt omkring som gör att de aldrig får tid att återhämta sig. Det bästa som kunde hända är att Basinkomst införs, då ges en möjlighet att invånarna kan välja hur de vill leva, inte jagas livet ur sig för att föda ständigt skattehungriga politiska makthavare. 

Vi har bara ett liv, så se till att få tid att lukta på blommorna.

Gör som våra politiker, ta ut glädjen i förskott för vem vet vad som händer.

Vad du än gör, så säg inte hur saker och ting verkligen är, för då får du mothugg från alla håll och kanter. Den som sa det till mig är inte bara en klok gammal man utan också oerhört beläst. På ålderns höst funderar han på att emigrera till ett annat land och helt koppla bort knasskallarnas paradis, som han kallar vårt land.

Besvikelsen över hur vårt land förändras till det sämre lyste igenom, men han är inte ensam om den uppfattningen. Att det blivit så fel finns det naturligtvis en förklaring till, allt har blivit alldeles för komplicerat för att "vanligt" folk (som våra politiker faktiskt är), ska kunna hantera de problem som uppkommer i en global ekonomi och den högteknologiska värld som är på väg att formas.

Hur vår värld kommer att se ut om tio år kan vi inte ens gissa oss till i dagsläget. Antagligen kommer vår diagnoser att ställas av en husdoktor via en dator, det förekommer redan och kommer säkert att utvecklas. Vi är alltså på väg in i en tidsålder som vi för bara några år sedan skulle viftats bort som rena fantasier. Tyvärr är det precis vad våra politiker gjort och av den anledningen ser det mörkt ut framöver.

Naturligtvis skulle de politiska makthavarna slukat allt om vad den tekniska utvecklingen kommer att innebära. Men istället för att på bästa sätt förvalta invånarnas pengar leker våra makthavande politiker företagsledare, men saknar helt den utbildning som krävs för att kunna organisera en så stor verksamhet som ett land är.

Just avsaknaden av organisation har orsakat de flesta problemen landet nu tvingas brottas med. Det är ingen tillfällighet att skolan, vården, polisväsendet och Migrationsverket hamnat i kris, eftersom allt gått på lösa boliner under många år. En bidragande orsak till det är att de politiskt skapade statliga myndigheter, i princip har vetorätt och infört omvänd bevisföring, det vill säga behöver inte själva styrka sina beslut.

Det har gjort att myndigheter kan förhala eller köra över både invånarna och politiskt fattade beslut. Just detta anses vara orsaken till svårigheten att kunna bygga skolor och bostäder i önskad omfattning, men också ett bevis på hur knasiga politiska beslut som fattats i vårt land kan användas av myndigheter mot invånarna.

Vilket dumhuvud som helst (och de har varit många under åren) har kunnat tillsättas som chef för en sådan verksamhet (Dan Eliasson är ett utmärkt exempel) och getts möjlighet att visa sin makt. Det krävs ingen som helst kompetens av en tillsatt generaldirektör, det räcker med att ha varit en lojal rövslickare inom något av de gamla politiska partierna. Men historien visar att byråkrati verkligen kan få det största riken att falla sönder och samman.

Visst gnäller vi på politiker, men de är i själva verket brickor i ett spel som styrs av mäktiga personer med stora rikedomar. Visserligen består dessa rikedomar till största delen av papper som aldrig kan lösas in, eftersom det inte finns pengar i samma omfattning. Skulle världens rikaste försöka lösa in sina värdepapper i reda pengar, skulle de stå där med lång näsa.

Vad är vitsen med det här och vem kom på den vansinniga idén att det är bra att ett stort antal människor tjänar enormt med pengar? Knappast någon politiker, men de har försvarat myten om att rikedomen kommer alla till del. Samma sak med ekonomisk tillväxt, även om det inte skapat bättre förhållanden för invånarna.

Anledningen till att invånarna numera blivit kunder är minst sagt diffus. Att de offentliga verksamheterna som finansieras med skattepengar drivs enligt företagsmässiga principer är helt vansinnigt. Men för politikernas del har de kunnat jämföra sig med välbetalda företagsledare och införa löner och förmåner o nivå med verkställande direktörers inom det privata näringslivet.

Precis som inom det privata näringslivet argumenteras att en politiker måste ha en väl tilltagen lön och förmåner, eftersom uppdraget inte är för evigt. Det började med att chefer på toppnivå tilldelades "fallskärmar", nu har även politiker detta, men kallas omställningsbidrag. Enligt Moderaterna ska det inte finnas bidrag, men införde det största bidraget i landets historia, nämligen jobbskatteavdraget.

Sanningen är att en avdankad politiker inte kan få ett jobb och lön som motsvarar den levnadsstandard en heltidspolitiker har i dag. Detta hörde jag en politiker säga för många år sedan. Han är fortfarande politiker, men märks ytterst sällan i politiska sammanhang.

Myten om att ju fler som engagerar sig inom politiken är en garanti för bevarandet av vår demokrati är därför hur knasig som helst. Det leder istället vårt land mot ekonomisk undergång. Heltidspolitiker är inte en tillfällig kostnad, de är med sina förmånliga "anställningsvillkoren" garanterade ett drägligt liv och därmed också en ständigt ökande kostnad för invånarna.

Moderaterna har hängt upp sig på mammor som "fifflat" med VAB, samtidigt har vår före detta statsminister under förra året fått en pension på runt 1.8 miljoner och hans företag gått med runt tio miljoner i vinst. Han kan därmed genom vinstutdelning plocka ut 7 miljoner i skattade pengar. Eftersom hans öppna era hjärtan för flyktingar kommer att kosta skattebetalarna minst runt trehundra miljarder under en tioårsperiod, finns någon möjlighet att kräva skadestånd av honom?

.

Vi måste börja ifrågasätta politikers roll i vårt samhälle, för att kunna fortsätta fungera som en demokrati. Det finns otaliga bevis på att det är tjänstemän som utför allt arbete med att ta fram beslutsunderlag. Dessa tjänstemän har inte förstått att de är anställda av landets invånare, av den enkla anledningen att ingen talat om det för dem. Av den anledningen är skickliga företrädare för väljarna så viktiga, det är de som ska se till att förslagen inte drabbar någon grupp av  invånarna.

Man blir full i skratt när man hör politiker säga att SD är populistiskt, eftersom alla talar sig varma för sin egen vattvälling. Jag har hjärtligt roligt åt "Lille Fridolf" som nu fått en tämligen anonym "Selma" vid sin sida.  Med alla fel "Lille Fridolf" gjort inser alla betydelsen av uttrycket ungdomlig dårskap på grund av en världsfrånvänd ideologi.

Den hönsgård som uppstod när flyktingarna vällde in i vårt land visade med all tydlighet att politiker sannerligen inte är handlingsmänniskor, utan bara pratkvarnar. Våra politiker framstod som en samling yra höns och Inrikesministern tog kommandot.

Någonstans långt i bakhuvudet fanns en vansinnig grej som passar in på det som hände när alla flyktingar välkomnades till vårt land. Kanske det till och med är en sedelärande historia.

Så här minns jag historien i alla fall men har ändrat den lite:

Det blåste upp till full storm och den stolta svenska överbelastade skutan fick slagsida. Den började ta in vatten och hotade sjunka. Löfven samlade sina ministrar på kommandobryggan och sa: Det här kommer att gå åt helsike. Är det nån som kan en bön?

   Det visade sig att nervositeten fått dem att helt glömma bort hur man ber. Löfven sa därför bedjande: Finns det någon som kan en psalm? Men det visade sig att det blivit total kortslutning.

   Då stjälpte Löfven wienerbröden ur brödskålen och sa: Skicka runt och lägg i en kollekt. Det är inte okej, att inte göra nån religiös grej innan det går åt helsike.

Det är bättre att visa sig liten än att gömma sig och låtsas vara stor.

Det låter stort när katten fiser, men det kommer inte så mycket, var någonting många äldre sa när jag var ung. Kommentaren fälldes i samband med att någon lovade mer än vad de ansåg lät förnuftigt. Utan de hjälpmedel som finns i dag genom att leta på nätet, använde sig folk vid den tiden av sunt förnuft. Politiker har alltid sagt det de tror folk vill höra. Alla politiker ägnar sig åt att försöka "ragga" väljare, deras jobb står ju faktiskt på spel om väljarna sviker.

Kan inte påminna mig i vilket sammanhang, men någon såg på våra politiker som drömtomtar och naturligtvis fastnade det i bakhuvudet. Våra politiker har fungerat och fungerar fortfarande som om de är tomtar och delar ut klappar i form av reformer. Ja, de kallas reformer men är själva verket politiskt färgade ideologiska önskedrömmar utan folklig förankring.

När nya reformer sjösätts läggs de fram som att pengarna kommer ur de makthavandes egna fickor. Det ger ju inga politiska poäng att säga, att alla får vara med och betala kalaset. Under många år betalade sossarna sina bidragsreformer efter principen betala in en hundring och få en tjuga tillbaka. Men det skulle se ändå värre ut i folks ögon om de makthavande öppet talade om, att till och med de sämst ställda tvingas vara med och betala "reformerna".

Förhoppningen från de politiska makthavarnas sida (eller de som vill komma till makten) är att de som får ta del av "reformerna" ska lägga sin röst på de bästa löftena. Om det sedan blir någonting av de löften som ges är en annan femma. Förr kallades de här löftena för valfläsk, nu används rätta namnet, nämligen mutor.

För visst är det mutor det handlar om när politiker försöker köpa väljare. Men det som gör det hela ruttet är att dessa mutor betalas med invånarnas skattepengar, som behövs till så mycket annat. Det finns flera hundra tusen fattigpensionärer i vårt land enligt den norm EU angett och värre kommer det att bli enligt sakliga bedömare. Välfärdsstat, i helsike heller!

Det nya i vårt land är att invånarna numera helt öppet visar sitt missnöje, till och med de äldre som tidigare bara muttrat i skägget. Säkerhetslåset för att inte våra politiska makthavare ska göra som i Turkiet med flera länder nämligen Riksrevisionsverket, har visat sig vara rena lekstugan för vänner och bekanta till Riksrevisorerna. På arbetsmarknaden gäller att ha papper på kunskaperna, men så är det ju inte inom politiken.

Riksbanken kör sitt eget race för att få upp inflationen, vilket fått till följd att den svenska kronan anses vara undervärderad. Bra för exportföretagen, men vad det egentligen handlar om är en medveten devalvering av vår valuta. Vad  det nu handlar om är att Riksbanken på eget bevåg leker med invånarnas pengar. Varför vi ska ha inflation på 2 procent för att göra det dyrare att leva har jag svårt att förstå. Men det finns folk som sitter fast i gamla ekonomiska teorier och de allra flesta av dessa teorier har visat sig vara helt värdelösa i den globala ekonomi som nu råder.

Anders Borg fick bittert erfara att de teorier han lutade sig emot var kortsiktiga, men det har ju vår nuvarande finansminister fått ta hand om, förstås. Vad som så här i efterhand är märkligt, är varför inga ekonomer ifrågasatte den borgerliga regeringens experiment med att ta där pengar fanns och lade dem där de fattades.

Hursomhelst blir det svårt för våra politiker att hantera framtiden. Den nuvarande regeringens brasklapp att skatterna måste höjas kommer knappast att passera utan protester. Många människor lever i dag under pressade förhållanden med lån på både bostad och övriga "nödvändigheter". Så här efter semestrarna är det många som tvingas hålla hårt i pengarna, om inte solresan tagits på kredit, förstås. Tyvärr är det många som inte tänker längre än näsan räcker.

Men hur länge ska människorna klara av att leva under ständig press, både inom privatlivet och på jobbet? Vantrivsel på arbetsplatser och bråk om pengar inom familjen gör att många går omkring som levande tryckkokare. När locket flyger av blir det som det man kan läsa om i tidningarna eller se på teve.

Hur det gått till blir jag inte klok på, men allt våld och laglösheten börjar bli oroande. Människor rånas och våldtas mitt bland en massa människor, men ingen tycks ha sett någonting. Informationen om vad det är för galningar som utför dessa dåd är svår att hitta. Hotbilden finns ju även mot journalister som skriver sanningen, budbärarna riskerar att bli skjuten.

Det krävs i dag politiska ledare som vågar ta tag i och försöka rätta till allt som blivit fel. Inget avundsvärt jobb precis, det blir lite som Palme sa en gång: Det gäller att ta ett helvete i taget. Men det finns så många helveten att ta tag i att det hela framstår som tröstlöst. Det är väl därför politiker gömmer sig bakom tjänstemän, vilket tyvärr blivit allt vanligare.

Osökt letade det sig fram någonting jag läst en gång och som stämmer in på dagens politiker.

Tyvärr har jag inget minne om vem som sagt det, men det lyder så här: Det är bättre att visa sig liten än att gömma sig och låtsas vara stor.