Vad händer när de intelligenta maskinerna tar över?

En god vän som trots relativt hög ålder avled alldeles för tidigt, lade ner mycket tid på att skapa ett nytt lönesystem. Ett lönesystem, som skulle råda bot på det orättvisa vi har med ökningar i procent. Varje löneökning har inneburit att de lågavlönade halkat efter för varje år. Tre procent på tjugotusen ger mindre ökning än tre procent på trettio, det begriper alla utom de som förhandlar om löneökningar i procent. Att använda procent är alltså förkastligt och vidgar löneklyftorna.

Som gammal metodstudieingenjör (MTM) hade han inte bara en förmåga att tänka rationellt, han kunde också räkna fram att ständigt ökande kostnader för att driva landet (byråkrati och administration mm), vilket var en fara inte ens ekonomer ägnat en tanke. Staten, kommunerna och landstingen har räknat med ständig tillväxt och därför inte ägnat en tanke åt de ständigt ökande kostnaderna. Detta förbiseende har gjort, att det ekonomiskt undan för undan påverkar hela vårt välfärdssystem som lever ur hand i mun.

Jag minns att han förutspådde att vår stads stolthet Sandvik, där han under de verksamma åren jobbade, före år 2025 skulle vara en skugga av vad det en gång varit. Inte lönsamhetsmässigt, eftersom den tekniska utvecklingen och rationaliseringar skulle få lönsamheten att öka, genom betydligt lägre personalkostnader. Redan finns tecken på att han hade rätt och vad det betyder för kommunens framtid är skrämmande.

Under åren har jag hört många politiker säga att företagen måste ta sitt sociala ansvar, vilket visar hur otroligt naiva politiker kan vara. Företagsledningar kan inte se till statens, kommunernas och landstingens bästa, deras uppgift är att få företagen lönsamma för att kunna överleva i den mördande konkurrens som ingen vet vart det leder.

Naturligtvis är det skrämmande när Kina börjar få problem. Antagligen större problem än vad vi får höra talas om. De flesta av de stora västerländska företagen har kunnat hävda sig i konkurrensen, tack vare produktion i länder med billigare arbetskraft. Med lägre priser har det satsas på kvantitet istället för kvalitet, ju fortare sakerna går sönder, desto fortare måste folk köpa nya. Ja, så kanske det inte var tänkt från början, men girigheten har fått många företag att den vägen skapa större vinster.

Det såg ut att gå som smort, men så började effekterna av arbetslöshet och ökande fattigdom att visa sig. Att köpa en billig klocka för en hundring och den håller ett år må så vara, men en telefon för runt niotusen kronor som är modern i högst ett år, blir till slut för magstarkt för en mycket stor grupp. En bildrörsteve kunde hålla femton år, hur länge håller en teknikfylld platteve för si så där femtontusen?

Om människorna blivit konsumtionströtta, eller helt enkelt insett att de bara kastar pengar i sjön är svårt att säga, men det blir allt svårare att sälja i samma takt som tidigare. Det har lett till sjunkande produktion vilket i sin tur påverkar i flera led, från transport till försäljning. På något sätt verkar många företag ha blivit tagna på sängen, men det är ju faktiskt kunderna som avgör om företagen ska få sälja sina produkter eller inte.   

Det låter långsökt, men allt det här trodde min vän skulle kunna undvikas med ett helt nytt lönesystem, där alla skulle ha samma grundlön och därefter påslag efter utbildning och kompetens. Hans beräkningar visade någonting man inte tänker på, nämligen att kostnadsläget rättar sig efter vad folk har råd med. Att det är kundernas privatekonomi och köpkraft som styr det hela.

Tyvärr räcker det inte att ett nytt lönesystem införs i vårt land, andra länder har ju sina egna. Men det var hans förhoppning att det skulle spridas och på det sättet skulle kostnadsläget smidigt korrigeras inom EU:s medlemsländer. Vad han inte räknat med var att vår värld skulle förändras som den gjort under åren sedan han gick bort. Men han var inne på rätt spår om att det måste ske en förändring och en bättre fördelning av pengarna.

Allt fler länder räknar nu på hur Basinkomst ska kunna införas och finansieras, men vårt land verkar som vanligt inte vara med på tåget. Jag ser likheter med de tankar min vän hade om ett nytt lönesystem. Lönerna har skenat oroväckande vilket gör produkterna dyrare och i slutändan får alla betala detta genom högre priser. Vi binder helt enkelt ris åt vår egen rygg.

Med hans lönesystem var det tänkt att det skulle bli lättare för unga att komma in på arbetsmarknaden. Att kunskaper skulle kunna föras vidare till de unga av yrkesskickliga människor. Han såg också möjligheten att med hjälp av nya fantastiska tekniska hjälpmedel kunna utveckla idéer och på så sätt få nya företag att växa fram. Med även om det finns idéer tar det tid och kraft för den som tvingas till lönearbete för att förverkliga dem. Införandet av Basinkomst, skulle ge möjligheten att lägga tid och kraft på att utveckla idéerna.

Sättet de gamla företagen växte fram och har kunnat leva vidare i så många år, kommer inte att fungera i framtiden. De nya revolutionerande uppfinningarna har vi redan klarat av, nu kopieras och förbättras redan befintliga. Det är bara att titta på de moderna bilarna där snart sagt alla verkar vara stöpta i samma form. Om tio år kanske det går att köra en elbil även i tjugo graders kyla, men med avvecklingen av kärnkraften i vårt land, vad händer om hundratusentals bilar ska laddas samtidigt?

För att överleva kommer företagen att tvingas bli flexibla och snabbt kunna ändra till nya produkter. Arbetsmarknaden står inför en förändring som redan börjat genom att timanställda ligger och kramar telefonen för att inte missa ett SMS om att de ska rycka in med kort varsel. I ett samhälle där människor i princip har jour och inte kan planera sina liv, rasar både systemet och människorna ihop. Vårt lands invånare är redan på väg att stressas sönder.

Allt fler börjar hacka på den svenska modellen, att den är boven i dramat. Hur mycket kreativitet som går förlorad genom den svenska modellen kan vi inte ens ana oss till. När den mänskliga friheten begränsas blir människorna apatiska. En dag har det gått så långt att människorna tänker: Kan inte bli sämre än så här, kanske bäst att allt rasar ihop och vi får börja om från början. Som det ser ut kanske den dagen inte ligger längre bort, än då de intelligenta maskinerna tar över.

Ur led är tiden.

De flesta politiska budskapen är vinklade, tro inte annat. Även våra media är lika goda kålsupare, men man kan här se en förbättring som är välkommen. De flesta dagstidningarna har partianknytning av rent kommersiella skäl, de vänder sig till likasinnade. Naturligtvis kan det påverka objektiviteten, men det har inte folk tänkt så mycket på, förrän ledarskribenter i sin iver att föra fram sina egna åsikter glömt bort, att läsarna kunnat tänka själva. Svenska folket är utleda på pekpinnar.  

Nåja, förbättringen då. Jag tänker på Aftonbladets avslöjande av det som hänt inom Kommunal, men även andra tidningar tycks följa efter. Kioskvältarnas tid är över, papperstidningarna är för dyra i förhållande till nyhetsvärdet. För att papperstidningar ska överleva måste de ha ett läsvärde som kompenserar att nyheterna är gammal skåpmat. Att sitta och bläddra i tidningar är för många en vana och dessutom rogivande, men inte till vilket pris som helst.

Man kan fråga sig varför veckotidningarna klarar sig bättre än dagstidningarna. Lite skvaller här och snyfthistoria där kanske fungerar även i dagstidningar. Det gäller att komma underfund med vad läsarna vill ha, men skandaler är poppis. Att läsa om hur ”höjdare” gör bort sig och visar sig vara lika mänskliga som alla andra är mums fillibabba.

De digitala nyheterna har verkligen ställt till det, folk skummar de hetaste nyheterna gratis, men är inte villiga att betala för en uttömmande artikel om det som hänt. Egentligen otacksamt för journalisternas del som lägger ner mycket arbete på att gräva fram de oegentligheter som pågår i vårt land.

Kanske ska våra journalister sluta ta hänsyn till de politiska makthavarna och gräva i, om vårt samhälle är så politiskt korrumperat som allt fler anser. Kommunal är knappast ensam om den maktberusning som drabbat ledningen, det finns säkert inom hela vår enorma offentliga sektor. Nya chefer gör som de tidigare, maktmissbruk har setts som någonting naturligt och att skattepengarna ska rulla. Oavsett hur dåligt det går får de i alla fall sin väl tilltagna lön.

Det är ingen idé att jaga syndabockar till att det blivit så här, däremot går det att jaga de så kallade förtroendevalda med blåslampa. Det finns mycket pengar att spara genom strängare regler för de olika verksamheterna, men också genom att rationalisera bort politiskt skapade befattningar. Att ha politiskt tillsatta chefer över anställda chefer, är ett slöseri som inte kan försvaras.  

När Alliansen skapades trädde vårt land in på en väg som skadat vår demokrati. Oavsett block som vinner ett val, har vi blivit medvetna om att makten är viktigast. Det har gett de små partierna möjlighet att påverka politiken efter sina ideologier. Det är naturligtvis helt vansinnigt och har ingenting med hur en demokrati ska fungera, nämligen att folkviljan styr.

De opinionsundersökningar som görs är tämligen värdelösa. Skulle de visat hur svenska folket tycker och tänker hade inte SD:s framgång kommit som en överraskning. Det är tack vare hur ”vanligt” folk upplever hur vårt samhälle blivit, som synen på invandrare och flyktingar förts från mun till mun. Det är ju så att närmaste grannen är mer trovärdig, än de politiker som ska fungera som förtroendevald företrädare.

Går vi tillbaka sjuttio år i tiden, fanns de som brann för en förändring av vårt samhälle i samma situation som de flesta andra. De offrade sin fritid för att på möten föra fram de orättvisor de själva och arbetskamraterna upplevde. Nu har de löner som gör dem till medelklass lönemässigt och en levnadsstandard som en majoritet av väljarna inte ens är i närheten av. För många av dem beror denna samhällsklättring på rätt partibok, inte på en högre utbildning.

När väljarna känner sig övergivna av sina politiska företrädare, går de av naturliga skäl till motangrepp. En stor del av SD:s sympatisörer har röstat på Socialdemokraterna, de flesta av dem antagligen sedan de fick rösträtt. Man vet vad man har men inte vad man får var det många som resonerade, det har alltid funnits en misstänksamhet hos arbetarklassen mot högerkrafterna.

Att Moderaterna lyckades locka många välbetalda tillhörande LO och inte minst då IF Metall, berodde helt på att många av dessa har höga årsinkomster numera. Det föranledde att partiet lade till, det nya arbetarpartiet. Men gruppen högavlönade ”arbetare” var betydligt mindre än vad partiledningen trott, det hade slunkit med missnöjesröster mot Göran Persson också. Det som är anmärkningsvärt är att Alliansen fick regera i två mandatperioder, den sista var det många väljare som bittert ångrade redan efter kort tid.

Men svenska folket har lätt för att glömma, Löfven får slita hund med både landet och MP och otack är världens lön. Att Moderaterna just nu seglar i medvind har inte att göra med att de kan leda landet bättre, men de har fulare metoder att spara pengar till staten. Det är inte invånarna som ska straffas för att politiskt styrelsesätt, som är förkastligt i den tid vi nu lever i.

De som drabbades av Alliansens försämringar för de svagaste grupperna glömmer aldrig, man kan bara hoppas att släkt och vänner till de som drabbats hålls påminda om, hur de ekonomiska förutsättningarna kan ändras, genom arbetslöshet eller sjukdom. Vi går mot en osäker tid då det inte är så självklart att de jobb som finns nu kommer att finnas kvar, eller att drabbas av sjukdom. Den som inte blir sjuk av jobbet kan bli sjuk på annat sätt.

Jag avundas inte vår finansminister som ska försöka få det att gå ihop. Det finns egentligen bara en möjlighet att få in mera skattepengar, att beskatta de som klarar av det ekonomiskt, det vill säga de med höga inkomster. Den regering vi nu har kommer inte att kunna presentera några populistiska beslut, det är då ett som är säkert. Ur led är tiden.

Kan det bli vimsigare i ett land?

Attacken mot våra stora tidningar måste ses som ett bevis på, att vårt land inte är som våra politiker tycks tro, ett utopiskt välfärdsreservat dit tiden inte når. Vi är inne i den högteknologiska tidsåldern då maskiner utvecklade av människor, är på väg att bli smartare än de som skapat programvaran till dessa maskiner. Hur det kommer att sluta kan vi inte ens ana oss till, men skrämmande är det.

Antagligen var attacken bara början, en test hur snabbt luckorna i systemen kan repareras, men också om bättre skydd upprättas. Det var inte det tunga artilleriet som användes, det här var bara varningsskott. Det betyder att vi redan nu behöver rekrytera duktiga ”hackers” för att inte bara spåra, utan även ”snoka” reda på källorna och skapa skydd som ställer till det för de angripande. Istället för att jaga ”hackers”, se till att de får status på grund av sina kunskaper och betalt för det.

Det verkar som om kalla kriget är på väg tillbaka, istället för vapenskrammel erbjuder nya tekniker mer sofistikerade metoder att lamslå ett land. Nackdelen med att vårt land blivit beroende av tekniska hjälpmedel, är hur lätt det går att slå ut både elförsörjning och all datakommunikation. Vad händer om någon lyckas sabotera hela upplägget med personnummer? Tänk om alla personnummer raderas och hela kontrollapparaten och bankerna mister sin hållhake på invånarna, vad händer då?

Yrvaken sa Löfven att alla klutar ska sättas till för att klara av cyberattacker, det är så dags nu. Hotet har funnits under flera år men ingenting gjorts. Egentligen är det skrattretande hur naiva våra politiska makthavare varit under åren. Men även bankernas välbetalda ledningar, har underskattat hur enkelt det är att kapa kontokort och identiteter. Hela vårt lands kontrollsystem inbjuder till det och skurkar och banditer gnuggar händerna av förtjusning.

Landstingens datasystem är föråldrat och har inte alls hängt med i utvecklingen. Samma sak gäller inom de övriga offentliga verksamheterna. Talade med en verklig expert som ansåg att en snygg design på programmen varit viktigare, än att få programmen att fungera perfekt. Beslutsfattarna tittar på hur snyggt det ser ut och vet ingenting om hur de avancerade systemen ska fungera. Av den anledningen betalar offentliga verksamheter hela tiden för en sekunda vara, som uppdateras och uppgraderas i takt med att allvarliga fel upptäcks.

Att dra nytta av makthavares okunskap verkar vara hur enkelt som helst. Minns en episod där en underställd tjänsteman fått en förklaring på utsänd förfrågan, men fattade ingenting. Han gick in till chefen och lät honom titta på förklaringen. Chefen kunde inte erkänna att han inte begrep ett dugg av det som stod och sa därför: Vad anser du om det här? Tjänstemannen ville inte heller erkänna att han inte begrep och sa därför: Tja, det verkar vettigt. Förklaringen accepterades och alla var nöjda och glada.

Det här är ingen uppdiktad historia, utan faktisk sann, vilket bevisar hur okunnighet på högsta chefsnivå kan utnyttjas för den med vass penna.  Tyvärr verkar det vara lika illa ställt när det gäller vår statsminister. Efter att ha hört och läst Löfvens användande av retorik, förstår man hur det fungerar inom regeringen just nu. Det vill säga att beslut fattas, sedan går MP ut och säger att beslutet varit förkastligt och alldeles åt helsike.

Man borde förvänta sig att Löfven blir förbannad och ber MP fara ändå åt helsike, istället trasslar han i sig i olika förklaringar. Som det här med att vad han sa för två år sedan är en sak, eftersom det inte finns någon likhet med de problem vi ställs inför i dag. Men just de problem vi har i dag, var det en utskälld migrationsminister som varnade för redan 2013, men det var då det. Ingen kunde ens ana att det skulle bli så många som skulle komma på en gång. 

Men visst är det misstag hela det politiska etablissemanget får ta på sig. Det finns mycket prestige i att de egna åsikterna försvaras, även om de är alldeles åt helsike fel. När invånarna ser det här tillkortakommandet, gynnar det SD. Enligt de gamla partierna är SD ingenting att hålla i handen när det kärvar till sig, men eftersom de själva visat att inte de heller är det, blir det oroligt i leden.

Det går inte att prata sig ur det som nu är verklighet i vårt land, det är bara handling som gäller. Men hur ska hundratusentals bostäder kunna byggas på kort tid? De ankommande ska i jobb så fort som möjligt, men hur ska det gå till? Förslaget att skapa låglönejobb för att få folk i arbete är ingenting annat än en björntjänst. I dagarna kunde jag läsa om en som tjänat för lite och måste därför utvisas ur landet. Om flyktingarna sätts i arbete med låglönejobb, riskerar de att utvisas om några år för att de tjänar för lite. Det är den regel som gäller för alla invandrare, tacka LO för det. Kan det bli vimsigare i ett land?

Vet någon hur vår värld ska räddas?

Om det finns någonting politiker kan vara överens om, är att säga sig göra en sak är lätt, men betydligt svårare att göra det. Det har fått mig att fundera över hur helt vanliga människor, kan ta på sig det stora ansvaret att tjäna invånarna. De har genomsnittliga kunskaper om vad de tvingas läsa på inför viktiga beslut och måste därför förlita sig till, att de som utformat beslutsunderlagen vet vad de håller på med. Att tvärsäkert säga att rätt beslut fattas, är därför minst sagt naivt.

Vår värld är i dag så komplicerad att inte ens experter är eniga om vad som måste göras. Det stora problemet att se till att alla invånare ska ha det drägligt, stämmer inte överens med hur de politiska partierna vill ha det. Politiker brinner för att förändra vårt samhälle, utan att veta vad deras förändringar kan ställa till med.

Men det finns alltid de som tror sig veta hur det ska bli bättre och kanske också har rätt. Men så fort någon kommer med ett förslag, sablas det ner av oliktänkande med den svepande formuleringen att det är populistiskt. Vad är det för fel med populistiska förslag? Det betyder ju att förslaget bör gå hem hos de flesta. Vänder man på det, måste de som är emot ett populistiskt förslag vara i minoritet, även om de befinner sig i maktställning. Att vända sig mot folket är verkligen inte smart i långa loppet precis.

Mycket har hänt sedan kärnkraftsomröstningen för runt fyrtio år sedan. Hela vårt samhälle är elberoende, inte minst våra industrier. Statens enorma byråkratiska apparat, kommunerna och sjukvården, skulle klappa ihop utan en fungerande elförsörjning. Läste för inte så länge sedan att svaret på den tekniska utvecklingen, kan bli att vi måste gå tillbaka till gamla hederliga skrivmaskiner, papper och penna. Risken för elbrist kan vara ett faktum inom tjugofem år.

Naturligtvis viftas en sådan förutsägelse bort av både politiker och miljöorganisationer, allting kommer att drivas med sol och vindkraft. Om det blir verklighet, kommer vårt land att se helt annorlunda ut. Faktum är att vårt land från luften skulle likna rena rama snurren om det placeras ut vindkraftverk över hela landet. Vad skulle hända med fågellivet, eller alla övriga djur? Ja, vad som händer med människorna vet vi ju inte heller.

Att värna om vår miljö har varit viktigare, än att ta hänsyn till de människor som drabbas. Ändå är det människorna som får bekosta det experiment som ska förhindra att jorden förintas genom naturkatastrofer. Sedan miljötänkandet började har världen drabbats av ett allt mer oberäkneligt klimat, det kan bli så när ingen vet vad omställningen orsakat.

Ständigt nya miljöpåhitt har gjort allting krångligare och dyrare. I en allt hårdare värld gäller var och en sig själv närmast, vilket betyder att människorna söker det billigaste sättet att överleva. Det finns de som har råd med att skaffa solpaneler på taken för att vara garderade, men hur gör de som lever under knappa förhållanden?

Mitt i allt miljötänkande behövs fler i arbete. Hur mycket luftförorening som orsakas enbart genom resor till och från jobbet har ingen räknat ut. Det finns de som tvingas pendla runt tjugo mil om dagen eftersom inget arbete finns på hemorten. Fler i arbete kan alltså betyda försämringar för miljön, de politiska budskapen går inte ihop.Miljön är inte det viktigaste, det är skattepengarna.

Har hört miljövänner säga att alla borde cykla eller åka kommunalt, de borde prova på att bo i en glesbygd några år, istället för i Stockholms innerstad. Vi ska inte äta kött, det är inte bra för miljön. Kanske vi ska lägga till ärtsoppa, bruna och vita bönor också, för visst måste väl pruttande människor vara ett miljöhot. Till och med miljövänner och vegetarianer släpper en fjärt några gånger per dag.

Eftersom våra välbetalda politiker inte kan komma på annat än det ena mer vansinniga än det andra, gör det mig melankolisk. Det känns som om någonting brister inombords. Endera sätter mans sig och gråter, blir ursinnig, eller sätter igång kaffebryggaren. Det senare brukar vara det jag använder mig av, kaffe ska ju vara bra mot cancer har jag läst någonstans. Men det finns säkert folk som är av annan åsikt, konstigt vore det annars.

Efter att ha talat med en avdankad politiker, fick jag förklarat för mig att det är vårt bedrövliga klimat som gör att vi svenskar blivit både grinigare, sjukare och misstänksamma mot de så kallade förtroendevalda. De långa kalsongernas natt börjar inte längre i november, den börjar tidigare och håller på till efter midsommar. Förra sommaren vill de flesta glömma, ingen global uppvärmning i sikte förrän i augusti. Efter förklaringen jag fick slog det mig: Varför bekämpar vi den globala uppvärmningen?

Bronsålderns vackra varma väder var en fantastisk period, men efterträdande järnåldern var både kall och blöt, ungefär som de flesta upplevt vårt lands väder de senaste tio åren. Kanske är Bronsålderns vackra varma period på väg tillbaka, lagom till det nya ”högteknologiåldern”.

Varför ingen tänkt tanken att vi kanske är på väg in i en ny varmare tidsålder, istället för att koldioxid och växthusgaser ställer till med global uppvärmning är minst sagt märkligt. Men det är klart, det finns inga pengar i att vår jord är på väg mot en naturlig förändring.

Egentligen vet vi ingenting om vad som orsakar naturliga förändringar, vi är ju liten kula i det universum vi befinner oss. Vi tror oss vara medelpunkten allting kretsar omkring, men inte ens det vet vi med säkerhet. Hur vet vi då på vilket sätt jorden ska kunna räddas? Vet någon?