Arbetslinjen nej tack, dags att välja livet.

Sommaren blev kort, några dagar värmebölja gör ingen sommar. Nu är vi inne i den tunga mörka perioden som för många känns som en evighet innan vårsolen eventuellt tittar fram. Man hör och märker att många är slitna redan nu, inte minst de som jobbar inom vården. För många är krafterna på upphällning, de skulle behöva en lång vila.

Men dumhuvuden finns det gott om i vårt land, inte bara i riksdagshuset. Nu fylls sjukhusen igen med människor som i många fall trott sig vara odödliga, men det är ju ingen. Nåja, nu kommer det ännu tydligare att märkas vilka som behövs eller inte inom regionerna och kommunerna. Tror knappast våra politiker är till någon nytta, snarare en belastning.

Pengar är allt brukar en del säga, men sanningen är det är det ändå inte. För en ganska stor del kanske men har läst om unga människor som väljer livet istället för ett tryggt välbetalt arbete. Kanske har de insett att invänta pensionen för att njuta av livet mest kan ses som en chimär när skräcksiffror om kommande pensioner presenteras. Det går utför med invånarnas pensioner så det gäller att njuta av livet redan nu medan det ännu är möjligt.  

Före pandemin var det möjligt resa runt utomlands och bo i en segelbåt, husvagn eller ombyggd skåpbil och utöka reskassan genom tillfälliga jobb. Nu gäller att ha en rejäl reskassa för drivmedel och mat. Arbetslösheten är enorm i de länder som kan vara attraktiva. 

Kan förstå alla som just nu känner sig trötta på hur landet sköts, det är en parodi som utspelar sig varje dag. Tror till och med att Löfven tröttnat på att ständigt ställas inför nya problem orsakade av sina medhjälpande partier. Vart han ser är det oacceptabelt. Det har gått så långt att det inte längre finns en politisk lösning på landets problem, det är bara att avvakta för att se hur bedrövligt det kommer att bli. 

Det finns ingen tvekan om att de stora företagen har störst chans till återhämtning, men alla månader som gått förlorade har kostat enormt med pengar. Än kan vi inte se slutet på vad pandemin egentligen har kostat landet och invånarna. Vi kan därför räkna med att de investeringar som kommer att göras blir att satsa på den nya tekniken som innebär att det kommer att behövas mindre mänsklig arbetskraft.

Kanske är det lösningen på många saker. Psykisk ohälsa exempelvis men också att människan sägs vara den som smutsar ner och förstör vår miljö. Arbetslinjen måste ses som en katastrof för miljön, inte minst alla de som tvingas pendla till sina jobb. Ju fler i arbete, desto fler som smutsar ner vår miljö. Den politik som förts och fortfarande förs är med andra ord förkastlig sedd ur miljösynpunkt.

Politiska beslut har underlättat för uppförande av köpcentra som knappast ligger centralt placerade, det krävs ett fordon för att handla på dessa ställen. I många städer klagas det på att centrum utarmats, butiker har slagit igen och skyltfönster gapar tomma. Precis som man förr ansåg att kyrkan skulle ligga mitt i byn, borde dagligvaruhandel ligga i centrum.

Men det har politiker i många städer lagt krokben för sig själva och anlagt gågator. Människan är av naturen lat så naturligtvis handlar de istället i affärer där de inte behöver gå så många steg. En naturlig följd av ett allt stressigare samhälle, men också att många jobbar inom de offentliga verksamheterna som ser de anställda som förbrukningsvaror. Många går på reservkrafter innan de stupar i säng.

Det behövdes en pandemi för att folk skulle få upp ögonen för hur misslyckat vårt politiskt skapade samhälle blivit. Region- och kommunalråd har hamnat i skottgluggen av den enkla anledningen att de varit och är inkompetenta. Beviset är det samhälle som inte har invånarnas godkännande utan där de istället körts över.

Nu jäser det bland invånarna som har fått nog av politiska beslut som går stick i stäv med hur invånarna vill ha det. Visserligen är det två år kvar till nästa val, men hur det ser ut efter det kan man inte förutsäga. Kommer de så kallade politiska företrädarna att ta skeden i vacker hand och lyssna på invånarna eller är de beredda att ta konsekvenserna?

Tror inte aktiva politiker insett att det politiska maktsystem vi har kommer att ifrågasättas av invånarna. Vårt demokratiska styrelsesätt borde varit vägledande och de som tilldelats uppdrag sett till att folkviljan följs. Ingenting varar för evigt, samma sak med ett politiskt styrelsesätt.

För vårt lands del är förändringen än så länge inte synbar för de politiska makthavarna, men den ökande fattigdomen kommer att bli det största problem våra politiker ställts inför sedan drygt nittio år tillbaka i tiden. Då var vårt land fattigt och arbetslösheten hög men vi räddades av ett världskrig. Utan den hjälpen är det svårt att tänka sig hur vårt land sett ut i dag.

Trots många felaktiga politiska vägval är det vår enorma export som hållit landet flytande. I den nya globala värld där konkurrensen ökar för varje år, måste vi se till att vår självhushållning är god. Det har inte våra politiska makthavare ens tänkt på. Jo, i valtider låter det fint att hela landet skall leva, men efter valet utarmas landsbygden som den gjorts sedan slutet på femtiotalet.

Tack vare att vårt land vid tiden för andra världskriget var ett bondesamhälle klarades självhushållningen, i dagens läge klarar sig vårt land högst en vecka. Det hjälper inte med mera pengar till försvaret, det behövs pengar för att rusta upp vår självhushållning av livsmedel. Med dagens teknik går det mesta av det vi behöver att kunna odlas trots vårt kärva klimat.

Har svårt att tänka mig hur alla vegetarianer skall kunna klara sig om importen i all hast sinar. De odlare som finns i vårt land jobbar under helt andra villkor vilket fördyrar inhemska produkter. Endast en liten del av befolkningen har tillgång till närodlade grönsaker, det finns knappast ett överskott till storstäder. Vid en livsmedelskris är det storstädernas befolkning som är förlorare, dags att inse vilken befolkning som är viktigast för vårt land.

Märkligt nog har en aspirant till att bli språkrör för MP fört fram någonting som skall ge ekonomisk trygghet för invånarna, hon (för det är en hon) har dragit fram basinkomst i rampljuset. Oavsett avsikten är det genialiskt och någonting som kan rädda partiet kvar i riksdagen. Men minnet sviker om hon är den första inom MP som visar empati med människor som har dets svårt. Partiet har snarare visat människoförakt än empati för de människor som lever under fattigdomsgränsen.

Naturligtvis kommer då tankar om vad Löfven kommer att säga, eller kanske knycker idén rakt av och kallar den för sin egen. Allt beror på hur vindarna blåser, eller snarare vad som kommer att skrivas och diskuteras om förslaget på våra medier. Det gäller som statsminister att ha kappan rättvänd i stormiga tider.

Men visst lutar det åt att sista striden för socialdemokratin är här, partiet har inte ens en förmåga att fatta beslut som är av största vikt för landet. Det jäser även inom de egna leden, ingen blir klok på vad som egentligen gäller om man bortser från att klamra sig kvar vid makten i kommuner och regioner. Men även där ser det dystert ut eftersom partiets företrädare hela tiden lägger krokben för sig själva.

Hur kommer framtiden att se ut?

 Vad som oförutsett kan hända vill vi inte gärna tänka på. Inte heller att våra liv en dag tar slut. Ändå är det vad ett liv handlar om, oförutsedda saker händer och i de flesta fall är vi ovetande om när våra liv tar slut. 

Pandemin har fungerat som en väckarklocka för många, både drabbade men också anhöriga och vänner. Ingen har förvarnat om att rätt vad det är kan någonting hända. Trump resonerade för en gångs skull förnuftigt när han utgick från att om folk skulle få veta att viruset skulle ta död på en massa människor, skulle det uppstått panik.

En svår balansgång när sanningen skall sägas, men många gånger är det bättre att veta än sväva i ovisshet. Ansvarig myndighet i vårt land valde (eller beordrades) att invånarna skulle hantera viruset genom att ta eget ansvar. Med tanke på att de makthavande inte ansett invånarna själva inte är kapabla att kunna fatta egna beslut utan gjort det år dem i alldeles för många år, måste det uppfattas som att de makthavande drabbades av panik.

Vi kan redan nu se hur vårt samhälle förändrats, men det har även påverkat människors sätt att tänka. Det de ser är inte vad de vill ha, det gäller inte minst de som har sin inkomst från skattepengar. Statens kaka är liten men säker sa man förr, nu klagas på dåliga löner, usla arbetsförhållanden och ledningar som ibland uppfattas att de inte vet vad de håller på med. Sammantaget har det skapat ett förakt för så kallade politiska företrädare

Hur ser då framtiden ut? För oss vanliga dödliga ser den skrämmande ut, men tvingas möta den efter eget huvud. Med det menar jag att se över hur vi vill leva, inte vad som är bäst för staten och dess byråkrati. Vi måste hitta ett sätt som är bäst för oss själva och mänskligheten.

Vi får inte vara dåligt förberedda. I framtiden är det inte omöjligt att de nyfödda förses med en manual som talar om hur de skall leva genom regelbunden service vilket innefattar att ta hand om sig själva och sitt välbefinnande. Vad människan sysslar med om hundra år behöver vi inte bry oss om, det kan vara så illa att vår värld inte ens finns kvar längre.

Men tiden fram till dess, hur kommer den atts se ut? VI kan inte ens skapa en bild över hur det kommer att se ut om tio år, pandemin har gjort en värld medveten om alltings förgänglighet. Många har sett döden i vitögat, klarat livhanken men tvingas leva resten av sitt liv med sviter efter att ha drabbats av ett virus.

 

Det märkliga är att det som fått vår värld att fungera glömts bort, nämligen människan. Marknaden som det talas om är ingenting annat än mänskligheten, utan människor och deras förmåga att betala finns ingen marknad i dagens mening, däremot antagligen en bytesmarknad där folk byter tjänster eller varor med varandra.

I framtiden är staten antagligen överflödig, varför betala in till någonting som är tänkt att betala tillbaka på olika sätt till invånarna? Vår jord är redan överbefolkad så en dödligare pandemi för att råda bot på det kommer alldeles säkert att drabba mänskligheten. Tanken slår mig att vår jords existens är så finurligt uttänkt att samma sak gäller för djur och människor. 

Urbanisering betyder bara att dra ihop så många som möjligt i ett område för att göra det hela mer överskådligt. Ingen tänkte så långt att alla dessa människor som dras till storstäder måste ha förnödenheter att leva av. Men allt gick att importera, även det lättare att kontrollera än en massa mjölk- och köttbönder eller svinfarmare. Grönsaker går att importera året om.

Storstäder har fungerat på samma sätt som att ljuset drar till sig insekter, men när ljuset slocknar finns ingen dragningskraft kvar. Vad blir kvar när allt byggts upp kring banker och företags huvudkontor och deras behov, om och när de försvinner står plötsligt en massa människor utan försörjningsmöjligheter. 

Tjänster av alla de slag är vad som gett människor arbete i storstäder, men finns inga betalande vad skall människorna då göra? Stressade företagsledare har inte tid med det som tidigare setts som någonting absolut nödvändigt, nämligen representation. Om så var fallet skulle knappast världsledande företag etablera sig på små orter i vårt land.

Pandemin har påskyndat en utveckling som redan varit på väg, nämligen videokonferenser och affärskontakter via videolänkar. Även distansundervisningen i skolor kommer att förfinas, det blir billigare med gratis uppkoppling för elever än att bygga nya skolor.

Istället för svårigheter kan man nu se möjligheter att inte bara spara tid, utan också pengar. Tyvärr innebär det även inbesparing av kostnader för anställd personal, personer med erforderlig kompetens kommer att gå att hyra per timme. Om någonting skall ställas till svars för den här utvecklingen är det nyliberala idéer som måste ses som beställningsjobb av stora företag och riskkapitalister.

Fler mindre företag betyder mindre åtagande för staten, de som startat och driver företagen gör det på egen risk utan socialt skyddsnät. Endast småföretagare kan berätta hur lite det blir kvar på varje intjänad hundralapp, men de blir inte trodda av de politiska företrädarna. 

Det är inte den information de har fått. De har fått höra att konkurrens kommer invånarna tillgodo och blundar för att det som skett i vårt land inneburit fördyringar. Det är vad som hänt med privata ägare vid elbolag, bilprovning och apotek bara för att nämna några. 

Vad som förbisetts är att konkurrens även dödar genom att flera slåss om kunderna. Men det är först då företag hamnar på fallrepet det blir billigare för kunderna, men bara för en kort tid innan de penningsvaga företagen försvinner. Det som våra politiska makthavare sett som framtidens frälsare, var dödfött redan från början. Vad människan vill är en sak, men den kan aldrig fullt ut hantera vad den förstör.

Vad kan rädda ett sjukt samhälle?

Vi är på väg mot en helt ny typ av samhälle, där människors värderingar hamnar i kollisionskurs med det politiska tänkandet. Att psykisk ohälsa ökar är inte förvånande, det finns en gräns för vad människans kropp och psyke klarar av. Anledningen är att människan som ett redskap för att nå politiska mål, det glöms bort att det handlar om individer med egna drömmar att förverkliga. Men vad är det som kan rädda ett sjukt samhälle?

Försök att hålla konsumtionen under armarna var att förse vissa grupper med mera pengar genom jobbskatteavdraget, orsakade stor skada genom att splittra invånarna. De som hade behövt pengarna fick mindre, de som av skilda anledningar saknade möjligheten att kunna arbeta straffades. Det som politiker trodde skulle uppmuntra till fler i arbete och därmed ökad konsumtion skapade istället ett sjukt samhälle.

Pandemin har fått många friställda att inse att det politiskt skapade samhället grundlurat dem. Den som inte arbetar skall inte heller kunna leva som andra, ett idiotiskt tänkande som nu kommer att visa hur feltänkt det var. 

Redan före pandemin hade sjukvården stora problem att hinna med de vårdsökande, vi hade vårdköer före den enorma flyktingmottagningen. Det politiskt styrda samhället var helt enkelt inte anpassat för det invånarantal vi hade före flyktingströmmen. 

Det är inte de stora inkomster för staten som skapar rikedom, det är att inte låta utgifterna skena iväg. De svarta hålen där pengar rinner ut i strid ström har blivit fler vilket gör att det invånarna fyller på med genom sina skatter inte kommer att räcka om några år.

Man talar nu om en politisk kris, men den har funnits i många år, det är nämligen det politiska maktsystemet som skapar de problem som landet nu tvingas hantera. Alla besut som tagits utan invånarnas medgivande är det som slår tillbaka med kraft. Man kan redan ana en revolt mot sättet vårt land styrs utan möjlighet för invånarna att kunna påverka.

Många av de som drabbats av viruset kan få men för resten av livet. De kommer att bli tärande istället för närande som ett cyniskt politiskt tänkande gör dem till. Men för ett högt (nåja en överdrift) stående land bör alla människor vara en tillgång. Även de som av skilda anledningar slås ut bidrar till att spendera sina pengar. En stor del av dessa pengar kommer tillbaka till staten i form av skatter och avgifter.

Tänker man i ett längre perspektiv är det lätt att se hur viktigt det är att invånarna har pengar att handla för. Om inte pengar försvinner som betalningsmedel förstås, men det kommer knappast att hända inom överskådlig tid. De myter som skapats att rikedom föder rikedom har blivit avklädd i samband med pandemin. Det faller ingenting från den rikes bord.

Nyliberalismen har fått sig en känga, vad det handlar om är inte bara att köra på utan skyddsnät, utan att marknaden skall ta hand om allt. De nyliberala idéerna hade naturligtvis inte räknat med att vi skulle drabbas av en pandemi utan ha ständig tillväxt i ekonomin. Det som nu visar sig är intressant, det är nämligen mänskligheten som är marknaden.

Allt vilar på att människor har pengar till att handla varor och tjänster, av den anledningen är det skrämmande att se vad som händer när någonting drabbar både rika och fattiga. Det är vad som nu hänt i de turistländer som lamslagits av pandemin där inte bara personal vid hotellen ställts utan inkomst, utan även hotellägarna.  

Affärer beroende av turism gapar tomma och personalen uppsagda. Det hela kan liknas vid uppställda dominobrickor, faller en faller alla. Vad det handlar om är i själva verket att ett samhälle är helt beroende av att alla har pengar att handla för. Det räcker inte med att ett fåtal har det för att kunna driva rörelser och anställa folk, det måste finns en ekonomisk bas som ser till allas trygghet att ha tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen.

Medborgarlön är någonting som förts fram som enda lösningen på en värld i ständig förändring på grund av den tekniska utvecklingen. Nästa stora steg i utvecklingen är smarta maskinerna som kommer att göra många yrken överflödiga. Även om det inte kan ses som ett yrke, kan dessa maskiner även ersätta huvuddelen av de politiskt aktiva.

Vad utredningar och remissinstanser ödslar månader på, klarar de smarta datorerna av att ge ett svar på bara några minuter. Dessutom utan några som helst kompromisser, svaret innehåller en konsekvensanalys där för och nackdelar anges. Det säger sig självt att det får politiker världen över att slå bakut och om möjligt försöka stoppa användandet.

För att rädda sitt skinn har politiker i flera länder nu börjat tala om en statlig basinkomst, det vill säga att alla får en viss summa som skall täcka boende, mat och annan nödvändig konsumtion. Det är inte bara i de nu drabbade turistländerna man ser på en sådan lösning, andra länder har insett att det behövs om landet drabbas av klimatförändring eller en ny pandemi.

Den stora förändringen ligger en helt annan orsak bakom, pandemin har gett människorna helt nya värderingar. Många har jobb de vantrivs med och skulle vilja göra någonting helt annat. Ett växande antal kommer antagligen att jobba hemifrån och även där handlar det om nya levnadsförhållanden.

Läste att allt fler i storstäder drömmer om att bosätta sig på landet, till och med små städer är landet för Stockholmare. Stora amerikanska bolag placerar sina enorma serverhallar på landsbygden, på sikt flyttar även de stora svenska bolagen sina huvudkontor. En utflyttning från storstäder ger utrymme för förslumning och ännu fler som kan flyr storstäderna. 

Det är varför medborgarlön eller basinkomst om man så vill, även i vårt land kommer att bli så viktig i den förändring som kommer att ske. De politiska misstag som gjorts har skapat ett samhälle som inte bara skapat ökande fattigdom utan även att ett ekonomiskt skydd för invånarna saknas. 

 

Istället för politiska företrädare som talar om hur det skall vara kommer en tid då människan tar kommandot och talar om hur de vill ha det. Felet med att vårt land kunnat hamna i det bekymmersamma läge landet nu befinner sig, är att invånarna inte sagt ifrån och fört fram hur de vill ha det. Men dit är vi nu på väg och förhoppningsvis visar det sig redan före nästa val.

Väder och dumma politiker rår ingenting på.

Hela den offentliga sektorn, från regeringen, regioner och ner till minsta kommun drivs med en byråkratisk nit som är skrämmande. Hur läkare, sjuksköterskor, lärare med fler yrkesgrupper kunnat få administrativa uppgifter som påverkar deras profession är för mig en gåta. Varken vården eller skolan har blivit bättre, utan tvärtom.

Försäkringskassan som skapades för att vara en trygghet för invånarna är sedan flera år tillbaka en plåga för både läkare och de som blir sjuka. De offentliga verksamheterna är till för att hjälpa invånarna, vilket enkelt förklarat betyder att de är i invånarnas tjänst som också via sina skatter betalar deras löner. 

Ordet brukare som politiker och chefer inom det offentliga använder sig av, kan inte ses som annat än att förminska invånarnas roll som den verkliga arbetsgivaren. Sjukvårdens personal ser fortfarande de som är i behov av hjälp som patienter, för lärarna är de unga elever som behöver kunskaper för framtiden. 

Inom äldrevården och hemtjänsten blir gamla människor hjälpta eftersom de har svårt att klara sig själva, men som trots höga skatter på pensioner får betala för denna hjälp. Om de skall ses som någonting är det betalande kunder och behandlas därefter. Men frågan om varför inte de inbetalade skattepengarna räcker till, står fortfarande obesvarad. 

Bevisligen blir ett land mer svårhanterligt ju mer byråkratiskt det blir, någonting man kan se resultatet av i form av vårdköer, ökande fattigdom och kriminalitet. Vad man kan utläsa är att det inte finns personal där det behövs, men överskott av byråkrater och administratörer som blivit en stor tärande grupp för invånarna.

Ingen saknar en politiker eller rent av flera som av skilda anledningar inte kan ta sig till sina uppdrag. Pandemin visade att det var personalen som organiserade mottagandet och vården av smittade. Under alla månader har den politiska ledningen bara kunnat se på eftersom det som hänt är långt över deras kunnande. De hade inte ens haft en tanke på att en allvarlig kris skulle kunna inträffa.

Nu ropas det på att staten skall ta över både sjukvården och skolan. Egentligen behövs bara att politiska ledningar ersätts av kompetenta chefspersoner som kan organisera och rationalisera bort det som bara kostar pengar till ingen nytta. Dessa chefer kan också avsättas om de visar sig inte klara jobbet. Den möjligheten finns inte med de politiska ledningarna som det visat sig vara svårt att välja bort.

Varför krånglas det till vad som borde vara enkelt. Med användande av sunt förnuft förstås, men det passar inte in i det politiska styrelsesätt vi har. Men missnöjet är stort och det skulle förvåna om inte nästa val kommer att ruska om det tidigare dominerande partiet. Partiet som visat sig inte kunna hantera de problem som vårt nya samhälle fört med sig.

Värre kommer det antagligen att bli eftersom vi ännu inte kan se slutet på pandemin, kanske det blir en andra våg trots Tegnells besked att det inte kommer att hända. Men de unga är trötta på alla restriktioner och anser att ingen skall tala om för dem hur de skall göra. Livet är till för att levas, även om dumhet kan göra det kort.

Det är inte bara hos de unga tålamodet tryter, många äldre känner det som att deras sista år tas ifrån dem. Många nyblivna pensionärer som säkert gjort upp planer på en lång resa till solen och njuta av livet, sitter nu istället hemma och bör inte ens träffa sina barn och barnbarn. Naturligtvis kommer det att letas syndabockar den dag det är över, men det som hänt går inte att ändra på.

De politiska felbeslut som tagits drabbar hela det politiska etablissemanget, det har varit och är fortfarande som en hönsgård där alla irrar runt. Alla försök att retoriskt komma undan ansvar och varför ingenting händer har verkligen lyckats göra folk i gemen rent ut sagt förbannade. Vet inte våra politiker hur de skall göra är det deras skyldighet att öppet erkänna det.

Vår statsminister är urusel på att använda rätt ord vid rätt tillfälle, men också visat sig usel på att verkligen ta tag i saker som måste göras. Ständigt startas utredningar om saker som kräver snabba besked, det är inte så man hanterar problem i verkligheten. Alla utom politiker tvingas dagligen fatta beslut som de sedan får ta konsekvenserna av.

Enligt samstämmiga media står vi nu inför en ny regeringskris, men den kommer säkert att undvikas genom någon kompromisslösning. Innerst inne vill ingen av partiledarna ta över om man bortser från Åkesson och Busch, men inte ens två flugor gör en sommar. Det får rulla på så gott det går fram till nästa val för att göra svenska folket ännu mer förbannade.

Klimatet som det talas om börjar nu visa sig i vårt land och om det vill sig illa kan bli en svinkall och snörik vinter. Då kommer det att visa att vårt land inte är beredd på någonting dylikt. Det är den politiska styrningen svaghet, man utgår från tidigare vintrar och att klimatet skall bli varmare, snö och kyla spräcker spikade budgetar och det måste sparas in på annat. 

Med stillastående vindsnurror på grund av snö och kyla uppstår problem som beslutsfattarna inte heller räknat med. Det är en önskedröm att tro vårt land inte kan drabbas av elbrist, vattenkraft och den kärnkraft vi har kvar räcker inte på långa vägar vid en extremt lång och kall vinter. En test hur elbilar klarar sig i snö och kyla skulle vi i alla fall få.

För en redan hårt pressad sjukvård skulle snö och halka innebära ytterligare belastning och då av akut karaktär. Nästa varning från Löfven kan bli att alla äldre skall hålla sig inne för att undvika bryta armar, ben och höftleder, det kan knappast vara Folkhälsomyndighetens bord. Men antagligen finns någon annan myndighet som kan ta på sig ansvaret, det finns en uppsjö av sådana som kan dras fram i rampljuset.

En sak bör vi vara medvetna om, klimatet rår ingen människa på och har aldrig gjort det. Det kan bli så att forskare som spått en kommande istid har mer rätt än de som talar om global uppvärmning. Men från tidigare erfarenheter vet vi att när människan försöker rädda någonting, uppstår problem för människan. Feltänkande eller helt enkelt dumhet har styrt vår värld alldeles för länge.

Dags för Löfven och regeringen att avgå.

 De flesta har säkert hört socialdemokratiska företrädare säga att partiet är det enda som kan regera. En myt som skapats efter ett långt regeringsinnehav men även som styrande i kommuner och regioner ute i landet. Det är ingen imponerande meritlista partiet kan hänvisa till, varken på riksnivå eller ute i landets kommuner och regioner. 

På riksnivå kan man tydligt se bristerna, det har blivit ett parti som skyller ifrån sig istället för att ta ansvar. Har full förståelse för att Morgan Johansson förhalar det som skulle beslutats om för många år sedan, att tjänstemannaansvaret återinförs. Det är inte invånarna som skall betala för politiska företrädares misstag och slösande med pengar.

.

Vår statsminister är ute på tunn is och det knakar i vilken riktning han än försöker ta sig fram. Risken finns att han snart ligger i en vak och ropar på hjälp, men folk viftar avvärjande att den risken vill de inte ta och själva dras med ner i djupet. 

Den ständigt förmanande Löfrven borde aldrig ha gett sig ut på den tunna isen, utan istället tagit den säkra vägen. En säker väg hade varit att lyssna på vad de svagare grupperna har att säga. En stor del av vårt lands invånare ligger under EU:s fattigdomsgräns men även strax över. Alla dessa känner sig överkörda av de beslut som fattats och ser ingen ljusning.

Alla dessa människor är potentiella väljare för det parti som inser att någonting måste göras nu, de kan inte vänta i flera år. Det är nu alla dessa människor känner hopplöshet när de måste vända på varje krona, men samtidigt kan läsa om att antalet rika ökar i vårt land. Det har blivit så att de svaga grupperna som inte har råd med de fördyringar många beslut orsakar, men tvingas se på när de rika får skattelättnader.

Det här är naturligtvis en krutdurk regeringen men även de övriga partierna satt sig själva på, en dag går någon och viftar med en röd flagga och ropar: Tänt var det här. Och smällen kommer att drabba hela det politiska etablissemanget. 

Vad kommer det att betyda när vårt land som nation blir fattigare? Det behöver nödvändigtvis inte bli sämre eftersom det skulle medföra att hela vår enorma administration måste bantas. Statliga verk och offentliga verksamheter måste drivas rationellt av kompetenta människor vana att hantera komplexa problem.

Rationaliseringar skulle ha gjort för länge sedan, istället har administrationen inom staten och de offentliga verksamheterna växt. Var finns partiet som vill rädda människorna från en väntande katastrof? Den klimatförändring det hotas med upplevde de i dag gamla på fyrtiotalet, men då var det kylan som lamslog vårt land. 

Varför skall de gamla efter ett långt liv betala för någonting som antagligen kommer att visa sig att någonting som hänt åtskilliga hundratals år tillbaka i tiden händer igen. Vi borde oroa oss mer för att solen mister sin kraft, utan den försvinner allt på vår jord. 

Miljön, utrotningshotade rovdjur, djurens vänner med mera är tydligen betydligt trevligare att engagera sig i än människor som är precis lika utsatta som det fanatiker av alla der slag ständigt försvarar och demonstrerar för. Utan de svaga gruppernas skatter skulle inte dessa fanatiker kunna göra sina röster hörda.

Eftersom vi inte längre kan anses vara en demokrati kan vi nu jämföra oss med en bananrepublik och det har blivit jungelns lag som gäller. De som kan roffar nu åt sig så mycket det går eftersom de insett att det hela inte kommer att hålla i längden. Varken vårt styrelsesätt eller landets ekonomi.

De uttalanden som säger att en finanskris inte kan hända, är de som är mest oroliga för att det skall hända. Alla tecken finns där och det är bara en fråga om när det skall hända, inte om det skall hända. Pandemin blev långt mer segdragen än de flesta tänkt sig och fortfarande kan vi inte se slutet, vilket gör att många stora företag nu landsätter plan B.

De har insett att det stora antalet arbetslösa och permitterade blivit så många att konsumtionen kommer att påverkas flera år framåt. De flesta nationer kommer att bli betydligt fattigare och det blir länder med lägst fasta kostnader som kommer att återhämta sig först. Men det talas redan från ekonomiska experters håll att det kommer att ta många år att reparera den skada pandemin orsakat.

För vårt lands del är det oroande eftersom vi inte ens i högkonjunktur kunde bekämpa varken fattigdom eller ökande brottsligheten. Det har nu gått så långt att även där handlar det om flera år att få kontroll över de kriminella. Har en känsla av att den svarta marknaden omsätter miljardbelopp som kan få vår finansminister att gråta.

Om och när nästa kris händer måste vi ha en stark regering, inte den världsfrånvända vi har i dag. Socialdemokratin som en gång växte sig stor på sin ideologi, har lyckats spoliera den totalt och saknar idag en egen ideologi. Vems eller vilket partis ideologi som styr besluten har invånarna svårt att fatta, det är inte en med svenska folkets bästa för ögonen.

Det bästa för landet och invånarna är om Löfven och regeringen avgår innan det blir sämre än det nu är. Varför inte öppet erkänna att alla problem växt regeringen över huvudet. De kriminella ligorna som blir fler, en sjukvård och skola som snart inte är värda namnen. Inga positiva saker har hänt under de sex år Löfven lett regeringen, tvärtom har det undan för undan blivit värre.

Ett gammalt talesätt är skomakare bliv vid din läst, Löfven har tagit på sig ett uppdrag han inte är kvalificerad för, så enkelt är det. Kanske finns någon annan politiker i vårt land som gör det, men jag tvivlar. Men som det nu ser ut skulle inte en haverikommission vara fel, eller att det utses en förmyndare för regeringen.