Brott och straff?

Tanken på det stundande valet gör mig vemodig och får mig att tänka på valvakan som Sista natten med gänget. Som det verkar kan vi nu se upplösningen av det politiska etablissemanget, vad som kommer efter vet vi inte. Men att någon kommer att få ta överspillrorna av det en gång stora partiet efter Löfven och att ingenting kommer att bli sig likt är ingen vild gissning. Men visst kommer det mest omvälvande att drabba de som valt den politiska banan.

Det behövs en upprensning av politiska företrädare eftersom det vi har är ett fruktansvärt dyrt styrelsesätt. Det är inte ekonomiskt försvarbart att avlöna massvis med människor som säger sig företräda sina väljare. Läger man dessutom till alla politiskt skapade jobb som i många fall tillkommit genom något som måste ses som vänskapskorruption, borde de makthavarna för länge sedan insett att invånarna en dag skulle sätta sig på tvären och kräva förändring. Att en mycket stor del av befolkningen vänder sig emot de gamla traditionella partierna är därför inte förvånande, bara sättet de visar sitt missnöje genom att sympatisera med SD. Det ger ingenting i slutändan, lite som att hoppa ur askan i elden.

Mycket av det här bottnar i att invånarna är trötta på att ständigt få höra vad som krävs för att bevara vårt välfärdssamhälle. Något välfärdssamhälle har inte funnits sedan saneringen av landets och bankernas urusla ekonomier som landets invånare dyrt fått betala genom försämringar. De styrande har gjort det enkelt för sig och trott att alla i jobb och ekonomisk tillväxt var den framtida lösningen.

Vad det lett till är att massvis med människor nästan jobbat livet ur sig och därigenom har fler blivit fattiga. Genom ett illa genomtänkt pensionssystem dras nu många med usla pensioner, men även de som efter kränkande behandling till slut får ett permanent sjukbidrag. Som straff drabbas de inte bara av usel ersättning utan beskattas också högre än de som arbetar. Försäkringskassan är ett bevis på att de makthavande inte sett längre än näsan räckt, det har helt enkelt silats mygg och svalts kameler..

Risken finns att valet blir ett antiklimax, att det inte alls blir som vi tänkt oss. Socialdemokraterna är desperata, så här i sista minuten skall det delas ut pengar som aldrig förr. Till vilken nytta kan man fråga sig eftersom de som skall hantera pengarna inom inte minst inom sjukvården, kommer att låta dem rinna mellan fingrarna på grund av inkompetenta politiska ledningar. Om staten istället skulle strypa penningflödet skulle de politiska ledningarna tvingas skära ner på sig själva och inom den politiskt skapade byråkratin. Enbart den åtgärden skulle göra att det hinns med mycket mer och vårdköerna skulle minska, det har inte de politiska ledningarna fattat.

Övergången från att vara ett välfärdsland till att människofientligt beror helt och hållet på att vårt land blivit alldeles för byråkratiskt. Det finns med andra ord för mycket folk som skall vara med och styra verksamheterna genom att införa onödiga rapporter och statistik vilket medfört att de på golvet tvingas bli administratörer och därför inte hinner med vad de egentligen skall göra. Fenomenet finns inom vården, skolan och polisen, det är alltså lätt att se vad som orsakat både vårdköer, usla skolresultat och ouppklarade brott.

Jag har under många år försökt föra fram att det moderna samhället har utvecklas snabbare än regeringen hinner tillsätta en utredning och blivit alldeles för komplicerat för så kallade politiskt förtroendevalda. Alla begriper att det inte skulle fungera om amatörer skulle driva våra stora exportföretag, men chansen att duktiga företagsledare skulle kunna styra landet bättre är det knappast någon tvekan om. Svenska folkets stora problem har varit att inte kunna avsätta de som visat sig vara inkompetenta, det har varit partiernas ansvar.

Det märkliga är att politiska chefer utses för att vara chefer över anställda på grund av kunnande och kompetens, vilket orsakar dubbla cheflöner. Finessen med att ha anställda är att de kan sparkas om de visar sig inkompetenta, det är en säkerhetsspärr mot att felaktiga ledarskap skall kunna rättas till. Efter de normer vårt land nu drivs kan vi se vårt land som Aktiebolaget Sverige. Aktieägare i majoritet är svenska folket, som därför skall kunna kräva resultat och att de som anställts (förtroendevalda av alla de slag) är ansvariga och som sin prioriterade uppgift har att förvalta skattepengarna på bästa sätt.

Vår finansminister är ur demokratisk synvinkel helt enkelt en anställd kassör och statsministern verkställande direktör. Man kan därför se riksdagsledamöterna som styrelsemedlemmar med det ansvar som finns angivet i aktiebolagslagen. Har full förståelse varför tjänstemannaansvaret togs bort, men har svårt att förstå att inte svenska folket krävt att det skall återinföras. Efter alla skandaler med skattepengar som skingrats för vinden (eller hamnat i någons fickor) kan vårt land inte ses som annat än Firma Bluff och Båg UPA.

Det här har kunnat fortgå därför att invånarna inte bara haft fullt upp med att få tiden att räcka till, utan också febrilt letat efter vad som kan göra dem lyckliga. Hus, bil, båt, ja att att visa upp för alla hur lyckliga de är, när de i själva verket är djupt olyckliga över sina liv. Problemet med dagens samhälle är att människorna inte har full kontroll över sina liv, de är snärjda i att arbeta för att kunna överleva. Eller som den situation både äldre och svårt sjuka hamnat i, att välja bort det som inte är absolut nödvändigt. Tyvärr har det för många betytt att de inte kunnat laga sina tänder eller köpa den medicin de behöver.

Naturligtvis måste man fråga sig vad för sorts samhälle vi har och om det verkligen är värt de höga skatter invånarna tvingas betala. Istället för att ständigt leta nya skatter som skall finansiera vad de makthavande tror att invånarna behöver, varför inte lägga ner statliga verk och andra verksamheter som inte behövs, det mesta styrs ändå av beslut inom EU. Kan inte vara svårt för ansvariga makthavare att följa direktiven, även om det sätter käppar i hjulen för dem.

Det är vad som görs för invånarnas bästa som ger resultat och det är de som väljer sina företrädare. Kan det vara så enkelt att det parti som inriktar sig på att se till att folk i gemen har det bra och inte bara de som redan har så de klarar sig också får majoritetens stöd? Tänk efter själva och ni förstår säkert varför de traditionella partierna har det svårt just nu, de har glömt bort en stor del av landets invånare och det straffar sig nu.

Det händer saker, som våra politiker inte trodde skulle kunna hända

.

Ingen skall vara omedveten om att desinformation är en viktig del i vad de politiska partierna presenterar för svenska folket. Alla är lika goda kålsupare och genom retorik görs avart till vitt och tvärtom. Det är upp till var och en att försöka ta reda på om det som sagts är sant eller inte. Men det som retar upp folk mest, är när partierna framhåller sig själva som de som uträttat mest. Det finns ingenting att skryta över när det gäller hur vårt land blivit, men mycket våra politiker borde skämmas över.

Om det är någonting folk tror på så är det i alla fall sina ögon och det de kan se med egna ögon stämmer inte med vad våra politiker säger. Det är ett allvarligt problem, eftersom det är så många saker som negativt påverkat alldeles för många av landets invånare.

Just nu står torkan och att en stor del av avlånga land brandhärjats i fokus, vad nästa katastrof blir är vi lyckligt omedvetna om. Att ha beredskap för eventuella katastrofer är en form av försäkring, men i tider då ingenting händer är det en onödig kostnad och pengarna behövs till skattesänkningar med mera. Det är mycket som setts som onödiga kostnader och andra saker som ansetts viktigare av makthavande politiker.

När kommunerna övertog ansvaret för skolan, hängde de makthavande upp sig på vad de uppfattade som betald fritid. Ingen politiker förstod att lärares arbetstid inte slutade när lektionerna gjorde det. Samma sak med ambulanspersonal som de makthavande fick för sig fick betalt för att sova sig igenom nattskiften.

Bakom all denna idioti finns politiska företrädare som ständigt hänvisar till att ha vänt på alla stenar för att spara pengar. Under stenar finns småkryp, men om de tittat upp hade de sett att alla som vände på stenarna kostade pengar, kanske till och med mer än vad de eventuellt hittade. Det är stenvändare det måste sparas in på.

Torkan och skogsbränderna innebär inte bara personliga förluster, det betyder också ett inkomstbortfall för staten i form av skatteintäkter. Det har fått oppositionspartierna att kritisera nuvarande regering, men inte minst Alliansens medlemmar glömmer bort att deras skattesänkningar har stor del i att vårt land inte har någon katastrofberedskap. Inte några trygghetsförsäkringar värda namnet heller för den delen.

Alla akuta problem är någonting som skulle ha förebyggts för länge sedan, istället har de sopats under mattan eller helt setts som att det inte var någon brådska att ta itu med dem. Att förebygga kommande problem ger kortsiktigt inga politiska poäng, det gäller att sätta  sprätt på pengar som i alla fall sympatisörerna får glädje av.  

Så här inför valet är det inte högerkrafter som är det stora hotet för invånarna, det är att den demokrati vi sägs ha inte fungerar. I folkets ögon har vi istället fått någonting som inte kan kallas för annat än orättvis makt. Det är vad i demokratisk ordning fattade beslut övergått till att bli. 

När det skall sparas pengar inom det privata näringslivet är det administrationen som är minst lönsam och därför bantas ner. Inom de offentliga verksamheterna ökar administrationen vilket kan vara en förklaring till att pengarna har svårt att räcka till att anställa nödvändig personal.

Att spara pengar på personal som utför vad verksamheterna är till för medför på kort sikt en inbesparing som sedan blir betydligt dyrare än tidigare. Det visar inte minst kostnader för inhyrd personal. Personal som tidigare i många fall varit anställda inom de offentliga verksamheterna, men på grund av urusel personalpolitik hoppat av. Vad våra politiska makthavare hållit på med är att göra två flugor på smällen, som farsan brukade säga. Det har blivit fler "flugor" som svärmar runt maten istället för tvärtom.

Verkar som om de politiska ledningarna som fungerar som chefer över anställda chefer, inte vet vad ordet rationalisering betyder. Det sitter i väggarna att om inte skattepengarna räcker måste skatterna höjas, tänk om det privata näringslivet skulle fungera efter samma regler. Nåja, tänker man efter så fungerar elmarknaden efter samma principer som politiska beslut, behövs pengar hittar man på avgifter för kommande behov. Hur kunde beslutsfattarna vara så dumma att de gav monopol till privata ägare, för någonting alla måste ha, kosta vad det kosta vill.

Till en viss smärtgräns naturligtvis, sedan blir de makthavande tvingade att endera ta tillbaka eller skapa lagar som förhindrar de privata ägarna att skinna invånarna. Duktiga lobbyister som grundlurade våra politiker skrattade säkert hela vägen till banken. Att konkurrens ger lägre priser gäller bara i vissa fall, i vårt land blir det dyrare. Det är inte bara elen som blivit dyrare, en bilbesiktning kostar i dag nästan dubbelt så mycket, det var knappast vad våra politiker trodde.

När folk ser att hur än våra politiska makthavare försöker så blir det fel, blir det invånarna som tvingas sätta ner foten. Som det ser ut är det vad valet nästa månad kommer att handla om, för det är svårt att hitta något parti som ser till invånarnas bästa. Man kan förstå de som ser det som lönlöst att rösta och därför inte kommer att göra det.

Är huvudet dumt får kroppen lida.

Det varma vädret inbjuder inte till att utföra ansträngande kroppsligt arbete, ingen avundas den släckningspersonal som finns ute i skogarna eller bönderna på sönderbrända fält. Själv håller jag mig i skuggan och försöker se det som händer lite från ovan för att få perspektiv på det hela. Våra politiker som svävat i det blå under många år, hade om de tittat nedåt sett vad som var på väg att hända. Ja, inte torkan och bränderna förstås, men att oförutsedda saker händer daglig dags. Det är någonting de genom sin självpåtagna roll som politisk företrädare för sina väljare att sköta landet på bästa sätt, alltid måste vara beredda på att kunna hantera.

Inte bara för de oförberedda regeringspartierna utan också för de politiska motståndarna, fick svenska folket nya bevis på att ingenting kan tas för givet. Alliansen prioriterade skattesänkningar före invånarnas säkerhet och drog ner på försvaret och fick folk att hoppa av från frivilligbrandkårer. Nu ser man hur det går när snålheten bedrar visheten.

Kostnaden för torkan och bränderna kommer att passera en miljard, vilket i sin tur kommer att få ekonomiska konsekvenser flera år framöver. Inte bara för de människor som drabbats, utan också för staten, kommunerna och landstingen. Att vårt land fått problem genom ytterligare någonting våra politiker inte trodde skulle kunna hända, borde skrämma livet ur svenska folket.

Politik i ett nötskal är egentligen att partierna berättar uppdiktade historier för att locka anhängare. Det stora problemet för partierna är att bli trodda, därför finns flera olika versioner på lager att ta till om det de berättar inte upplevs som trovärdiga. Och så har verkligheten en förmåga att ställa till det också förstås. Men partiledningarnas berättelser sätter ständigt företrädarna på pottkanten, de vet inte vad de skall göra, eftersom den politiska verklighet och invånarnas är två vitt skilda saker.

Moderaternas utlovade skattesänkningar kan bara göras på bekostnad av de sämst ställda, det är märkligt hur en känsla av makt kan berusa. Men tänker man cyniskt är det ju en fråga om att dessa stackare på samhällets botten kommer ju ändå aldrig att rösta på partiet. Det kanske däremot anhöriga, släkt och vänner till alla de hittills drabbade tänkt göra. Men på grund av de försämrade trygghetsförsäkringarna fått kalla fötter, det kan ju hända även dem.

Att uppmuntra till ett samhälle där var och en är sig själv närmast är dömt att misslyckas. Enade vi stå, söndrade vi falla är inte taget ur luften, det är en lärdom inte minst våra politiker skulle ha haft som ledstjärna. Solidaritet föds när människor utsätts för stora prövningar, av den anledningen växer demokratirörelser i snabb takt. Det blir inte våra politiker som kommer att förändra för invånarna, det blir helt vanliga människor som brinner för att förändra och rätta till de orättvisor som skapats.

Jag tror det skulle vara nyttigt för alla att stanna upp och tänker efter, då skulle ingen vilja ha det samhälle våra politiker skapat. Men det kommer säkert som en följd av att allt fler går in i väggen och upplever hur privatekonomin försämras. För visst händer det en dag, det man aldrig tror skall kunna hända. Man kan inte säga att det då händer plötsligt, det är bara det att folk inte lyssnar på kroppens varningssignaler eller olyckskorparnas kraxande om en ny finanskris..

Tror inte människan föds till att utnyttjas att genom hårt arbete föda andra. Hjälpa varandra möjligen, för i grunden är människan ett flockdjur. Antagligen medvetet har det politiskt skapade samhället gjort det svårare för folk att umgås och utbyta tankar, nu sker det på de lättillgängliga sociala medierna på nätet istället. Underskattat till en början av de makthavande, nu någonting som slår hål på deras uppdiktade historier om det samhälle som aldrig kan bli verklighet.

Det är nu sanningen och den obarmhärtiga verkligheten stirrar våra politiker i ansiktet, det är nu de står inför att bevisa att de är till för folket och inte tvärtom. Det är nu de skall vara ute bland folk och höra vad som sägs, för det är deras vara eller inte som diskuteras. De flesta har insett att det blir en fråga om att höja skatter eller spara in på det som behövs minst. En rejäl utrensning av heltidspolitiker och byråkrater är det som minst kommer att påverka invånarna och invånarnas skatter inte heller är avsedda för att avlöna. Har en känsla av att politiker är vår största "yrkesgrupp" och den mist nyttiga för invånarna.

Ser man tillbaka på vad som lett oss fram till dagens samhälle som en ständigt ökande grupp av invånarna inte vill ha, har det inte varit fråga om demokratiska beslut utan någonting som måste betecknas som orättvis makt. Men ekonomisk osäkerhet är den politiska stabilitetens fiende. Ju fler som får sämre ekonomi och anser sig orättvist behandlade, desto mer instabilt blir hela vårt samhälle.

 Förhoppningsvis inser våra traditionella partier att deras roll att styra vårt samhälle utan att ha invånarna bakom sig, skadar dem själva lika mycket. Vad som framträder genom allt det som händer är hur lite de behövs. De utför inget jobb, det får andra som kan det bättre göra och så kan vi inte ha det. Politikerna har själva drivit fram att vårt land skall drivas efter lönsamhetsprinciper och glömt bort att de skatter som betalas in är en betalning för tjänster som skall utföras.

Förtroendevalda politiker skall fungera som kontrollanter i invånarnas tjänst och se till att pengarna används på bästa sätt. Att i skydd av i demokratisk ordning fattade beslut spendera pengar på annat än de är avsedda för, är vad man nu kan se det som kom att straffa de traditionella partierna. Är huvudet dumt får kroppen lida brukar man säga och visst är det så.