Det politiskt skapade samhällssystemets kollaps.

Efter att vecka in och vecka ut läst och hört andras åsikter, borde man inte behöva ha några egna. Men det har fungerat tvärt om, man kommer på sig själv med att ha åsikter som går stick i stäv med vad de så kallade auktoriteterna har att komma med. Ja, om nu dessa människor kan kallas auktoriteter som de själva vill ses som. För gemene man i vårt lågutbildade land är dessa tyckare ingenting annat än en samling "dönickar", som ägnar sig åt idioti och inbördes beundran. 

Nu är det ju väl känt att de som anses vara auktoriteter, blivit det på gamla meriter. Av den anledningen är de fullständigt vilse, i det högteknologiska samhälle som växt fram. Allting baseras på vad som hänt, men eftersom det inte stämmer överens med de svängningar vi kan se, skapar det oro om vad som är rätt väg att gå. Om det finns någon, för problemet är att ingen tycks veta vart vi är på väg, eftersom framtiden varit inställd på autopilot. När ingen vågar ta över kommandot, bråkar alla om vems fel det är, att vi hamnat alldeles åt helsike.

De flesta som har ögonen öppna kan se att det politiskt skapade samhälle vi har, är på väg att falla sönder och samman. Den nuvarande regeringen gör det lätt för sig och ändrar inte på de misstag som gjordes av den föregående regeringen. Mycket beroende på att de är medskyldiga till att besluten kunde drivas igenom. Det är alltså inte bara den föregående Alliansregeringen ledd av Moderaterna, som orsakat de skador som troligtvis aldrig går att reparera. Risken för att vi hamnar i allvarlig kris är överhängande, men det är invånarna som måste skrapa ihop resterna och försöka bygga upp någonting nytt.

Att skilja på mitt och ditt tycks vara svårt för hela den politiskt uppbyggda byråkratin som skall vara i invånarnas tjänst. Det demokratiska styrelsesätt vi en gång hade, har ersatts av ekonomiskt tänkande och lönsamhetskrav, utan en tanke på vad som är bäst för invånarna. Bäst för invånarna är inte hårt arbete och höga skatter som ska se till att välfärden och det gammalmodiga styrelsesättet bevaras. Vi har sett under åren att ju mer pengar som kommit in, desto mer har det slösats. Det kan bli så när ingen kan ställas till svars för sina handlingar.

Ja, att de inte hade något personligt ansvar är väl vad en del fifflare trodde, nu kommer det säkert att nystas upp att det gjorts som det alltid gjorts. Med andra ord kommer svenska folket att få en förklaring på de offentliga verksamheternas ständiga behov av nya pengar. Det är bara att titta på de löner många politiker och höga chefer har, de som beslutat om dessa löner har inte haft en tanke på att det är invånarnas pengar lönerna betalas med.

Göran Greider, chefredaktör och en ofta sedd person i morgonprogram på teve med hårtestarna spretande åt alla håll, skrev för några år sedan att den svenska medelklassen blivit dummare. I det har han säkert alldeles rätt, men det beror på vad man menar med medelklass. Många av våra politiska företrädare måste lönemässigt ses som övre medelklass. Det enda det bevisar är att utbildning inte alltid betyder höga inkomster, det räcker att satsa på en politisk karriär.

Jag blev aldrig klok på vad Greider menade med sin artikel. Om det inte var de högavlönade politikerna han ansåg blivit dummare, var det medelklassen överlag? Kanske är det sant det han skrev, men det gör oss till ett oerhört dumt folk. Naiva och godtrogna är svenskar kända för att vara, men dumma ... Är det därför vi fått ett samhälle vi själva inte begripit är alldeles åt helsike innan det är för sent att göra någonting åt det?

Resultatet av bristen på högre utbildning och kompetens visar sig av naturliga skäl när världen och vårt samhälle blir mer och mer komplicerat. Det under åren skapade kontrollsystemet fungerar inte, det lever okontrollerbart sitt eget liv. Införs ett kontrollsystem för invånarna måste ett liknande finnas för de verksamheter som fungerar som servicefunktioner i vårt samhällsmaskineri.

Den skapade kontrollapparaten är förnedrande för många människor, trots alla fagra ord från våra politiker är inte alla lika mycket värda. Det som händer i vårt land är resultatet av politiska beslut som undergrävt förtroendet för vår demokrati och förnedrar många människor. Ingen ska behöva tigga pengar från socialen, det ska vara en självklarhet att den som behöver ska ha ekonomisk hjälp. Men som vi fått reda på, pengarna rinner mellan fingrarna inom de offentliga verksamheterna.

Det som hände i Rinkeby och som händer på många platser i vårt land, är ingenting annat än resultatet av skapade orättvisor. Folk blir förbannade och gör saker de annars inte skulle ha gjort. Våra regeringar inklusive vår nuvarande har vägrat inse att många blivit fattigare och måste göra någonting åt det. De har skapat den krutdurk de själva sitter på i nuläget på grund av en skrämmande inkompetens.

Den gamle författaren Frans G Bengtsson upptäckte någonting som han också skrev ner nämligen följande: Mänskligheten dumhet har inte blivit större under tidens lopp, men dess möjlighet att ge uttryck åt sin dumhet har allt blivit större. Slutsatsen av det måste bli att våra politiker inte blivit dummare, men det moderna samhällets möjligheter att göra dumheter, har blivit oändligt mycke större.

Vår tidigare hyllade inrikesminister ser mer och mer uppgiven ut, det måste skapas nya och strängare lagar för att få bukt med våldet och den ökande brottsligheten. Tänk om det vore så enkelt, det som sker har med orsak och verkan att göra. Massvis med beslut måste rivas upp och människan sättas i första rummet och det är inte gjort i en handvändning. Det samhälle vi fått och ingen vill ha, är konsekvenserna av dåligt genomtänkta beslut, som på ett fruktansvärt sätt drabbat ett mycket stort antal människor. Hela det politiska etablissemanget borde veta hut.

Dubbelmoral är bra.

Sverige är fantastiskt låter som någonting positivt, men ordet används allt oftare i negativ bemärkelse. Problem har vårt land haft sedan trettio år tillbaka i tiden. Ja, till och med längre än så, men hur har problemen åtgärdats? Egentligen inte alls, det har lappats och lagats för syns skull. Man har försökt laga de sprickor som påtalats eftersom de blivit stora och  iögonfallande så att alla kunnat märka dem, men aldrig åtgärdat anledningen till att det blivit sprickor.

Det stora problemet är att politiker redan på sjuttiotalet fick lära sig hur viktigt det är att retoriskt svara på frågor och skylla på de politiska motståndarna. De dimridåer som lagts ut har sedan legat kvar och till slut har inte ens de som lade ut dimridåerna grepp om vad som hade skylts över.

En så självklar sak som att män och kvinnor ska ha samma värde har på största allvar stötts och blötts bland våra folkvalda. Har det fört vårt land framåt? Inte alls, gubbväldet frodas som aldrig förr och de skräddarsydda gubbarna vaktar sin position i samhället. Men bland PK-eliten debatteras detta flitigt på fullaste allvar och alla säger sig vara feminister

Man vad menas egentligen med att vara feminist, inte bara att säga sig vara det? Ser man till hur kvinnoyrkena ses av dessa kostymnissar och så kallade folkvalda, lever vi fortfarande kvar i stenåldern. När genusperspektivet började diskuteras för många år sedan, reagerade inte ens "vanligt" folk. Väldigt få fattade vad det egentligen handlade om. Det blev en lekstuga på en nivå en majoritet av svenska folket fullständigt sket i, på ren svenska.

Men så kom då HEN, som skulle ersätta han och hon, så var genusproblemet ur världen. Mer jämlikt kunde det inte bli. Vad de inte räknat med var att svenska folket förstod hur löjligt det var och gapskrattade åt denna löjeväckande elit. Folk på gatan frågade sig hur dessa töntar ens kunde få komma till tals. Vårt land har enorma problem, men så sitter folk avlönade med svenska folkets skattepengar och hittar på en så vansinnig sak.

Men PK-eliten har mycket värre saker på sitt samvete. Vårt kulturarv har utsatts för censur, vilket måste anses vara en skandal utan like. Börjar man ändra på det förgångna, raderar vi snart hela vårt lands historia. Att miljontals av Astrid Lindgrens älskade böcker om Pippi Långstrump sålts utomlands går inte att ändra på, man kan med andra ord aldrig censurera efter vad som kan anses vara politiskt korrekt, i en tid då våra politiker inte verkar har några egna åsikter om någonting.

HEN är det verkliga lågvattenmärket, ja rent av det löjligaste som hittats på av auktoriteter som drivit igenom detta. Genom tevereklam har det matats med engelska ord under många år och man kan därför med rent samvete, kalla det politiska etablissemanget för Hönsgården, för höna på engelska är ju faktiskt HEN. Allt kackel från våra politiker har fått sin förklaring, även att de vid kriser far runt som yra höns. Det kan också förklaras varför de själva tror att de genom sina beslut kan lägga guldägg.

Men den moderna världen är grym och hänsynslös, det finns inget utrymme för grova misstag. När svenska folket nu lärt sig en läxa den hårda vägen – att deras pengar försnillas av regeringen tillsatta personer, pensionsfonder mm, – har allt förtroende för det politiska etablissemanget raserats. Man ser våra politiker som sagoberättare istället för kompetenta människor som vet vad de gör.

Förklaringen till det som nu uppdagas beror på en kultur som frodats under många år läste jag i en artikel. Snarare ska man se det som maktfullkomlighet på grund av att ingen kan avkrävas ansvar. Det ska mycket till innan en riksdagsledamot kan sparkas har vi fått veta i fallet med Sverigedemokraten som ägnat sig åt oprovocerat våld i en krogkö. Det finns ingen ursäkt för en sådan handling.

Försiktighet är en dygd, det kan man utläsa av de uttalanden som görs av både statsminister och regeringsmedlemmar. När gängmedlemmar och oskyldiga personer blir dödade är det förfärligt och borde inte få förekomma i ett land som vårt. För mig låter det som: Aja baja, så får man inte göra. Var och en begriper att vi snart hamnar i ett läge då det gäller öga för öga, tand för tand. Eller snarare att polisen tvingas skjuta först och frågar sedan. Det kan bli ett blodbad om inte de här brottslingarna avväpnas och hamnar inom lås och bom i rödaste rappet.

Vad den organiserade brottsligheten gör är egentligen att utnyttja de makthavande politikernas beslutsångest och den oreda som finns inom polisen. Den mest idiotiska omorganisation som gjorts i vårt land (kanske), Men allt som händer har sin förklaring, skapas ett kontrollsamhälle, måste det finnas någon som håller i trådarna. För vad det handlar om är, att utgår man från att marionetter ska göra jobbet, ska det också finnas någon som rycker i trådarna så att de sprattlar.

 På gatan kan man höra hur folk tycker och tänker. En äldre man sa att det är bara SD som vågar rensa upp och sätta hårt mot hårt, för de är inte politiskt korrekta. Skulle några tusen gamlingar få vara med i en opinionsundersökning, skulle många politiker skita i byxan. Och kanske är det så att makthavande politiker måste gå utanför de gamla ramarna och fatta beslut efter det som händer i nuläget. Om inte det politiska etablissemanget gör gemensam sak istället för att blockera nödvändiga beslut, blir det invånarna som tar saken i egna händer vid nästa val.

Inom politiken kan man se en dubbelmoral som är skrämmande. Men det är klart, Henrik Tikkanen hade en poäng i det han skrev en gång: Dubbelmoral är bra. Mister man den ena har man den andra kvar. Och det är väl så våra politiker tänker, annars skulle de ha svårt att sova på nätterna.

Ineffektiviteten i vårt land tycks vara organiserad.

Centerpartiets Annie Lööf har ambitionen att bli regeringschef, om inte vid nästa val så valet efter. Hon är en ettrig retoriker som eldar på sina anhängare, men att runt nittio procent av invånarna inte sympatiserar med henne än naturligtvis ett aber. Det är svårt att se framåt i tiden när faktum är, att en stor del av landets invånare inte ens orkar tänka på morgondagen utan släpar sig igenom dag för dag som de kommer. Det finns ingenting att se fram emot, bara oroa sig över vad som kan hända.

Moderaterna har en poäng i att SD måste få vara med i den politiska leken, att "portförbjuda" runt en femtedel av invånarna därför att de har fel åsikt enligt övriga partier är naturligtvis ohållbart. Men det kan ta en ända med förskräckelse att lägga fram ett sådant förslag, reaktionen lät inte vänta på sig.

Men om man tittar på de små partierna var för sig, är det runt nittiofem procent som tycker att V, KD, MP och L har fel åsikter. Råkar något småparti bara ha strax över nittio procent emot sig, uppstår glädjeyra, vilket får "vanligt" folk att fundera över vad politik egentligen handlar om. Men att V åker jojo har vi vant oss vid, med det är S och MP som blir lidande varje gång. Men det brukar gå över som allting annat.

Politik handlar definitivt inte om att representera invånarna och se till att det inte uppstår orättvisor. I jobbet ingår att försöka rätta till de fel som gjorts, både egna och andras. Beslutsfattarna är bara människor med alla de fel och brister vi alla tyvärr har. Det är mänskligt att göra fel, eftersom ingen är ofelbar. Men problemen har växt till oanade proportioner de senaste åren. 

Utöver flyktingmottagningen är det gamla problem och bekymmer som hotar växa vårt lands styrande över huvudet. Det stora politiska misstaget har varit att försöka forma ett samhälle där ideologier fått styra, inte invånarnas behov. När det politiska läget blivit så att flera ideologier måste kompromissa för att kunna fatta beslut, blir det hela som ett lapptäcke med olika färger.

Politiker som vill förverkliga sina drömmar, tappar bort verkligheten. Vi blev kvar längre i det gamla industrisamhället än andra länder, våra politiker togs därför på sängen av den tekniska utvecklingen. Av den anledningen har vi fortfarande rester kvar av det gamla industrisamhället än i dag. Det finns till och med politiker i riksdagen som grät när Berlinmuren föll och DDR gick i graven.

Vad ingen tycka ha tänkt på är att våra politiker inte är skolade utan självlärda. Ja, egentligen har de varit lärlingar och "rövslickande" har undan för undan lett dem fram till toppositioner i vårt samhälle. Med lite sunt förnuft inser man varför utbildning inte prioriterats, ett folk får inte vara både kunnigare och smartare än de politiska företrädarna. Av den anledningen har skickliga tjänstemän och konsulter fått ersätta den bristande kompetensen. Men det är folkets skattepengar som används till att betala extrakostnaderna.

Det är naturligt att dumbommarna är i majoritet i riksdagen; de är i majoritet i folket, skrev en gång författaren Hjalmar Söderberg. Nackdelen med det styrelsesätt vi har är att våra politiker är ett tvärsnitt av folket, det vill säga är inte klokare än invånarna i övrigt. Vi har kunnat läsa att till och med högskolestuderande inte har de baskunskaper som krävs. En majoritet av folket är lågutbildade, många saknar till och med godkända avgångsbetyg.

Makthavande politiker har under många år blundat för de felaktiga beslut som togs en gång. Den största skadan har utökad skolgång orsakat. Elever som saknat läshuvud eller helt enkelt varit skoltrötta, har tvingats kvar i skolan. Det angavs aldrig att största anledningen till utökad skolgång var den växande ungdomsarbetslösheten, också det på grund av felaktiga politiska beslut.

Ingen tänkte på att värdefulla hantverksyrken skulle försvinna med den nya inriktningen att bli ett högt stående land. Det skulle skapas forskningscentrum som skulle dra till sig forskare från andra länder som genom fantastiska resultat skulle ge landet en status de makthavande suktat efter i många år. De för landet livsviktiga yrkena glömdes bort och av den anledningen har vi nu personalkris inom sjukvården, skolan och polisen. Försvaret skrotades bit för bit för pengarna behövdes till annat, det skulle aldrig mer kunna inträffa ett krig.

Med lite sunt förnuft hade våra politiker insett att utan renhållningspersonal skulle vårt land bli hälsovådligt. Utan rörmokare och elektriker skulle det vara stopp i avloppen och folk skulle få sitta i mörker. De yrkesgrupper som ser till att vårt land fungerar är inte rädda att få skit under naglarna, men tacken för det blir en dag usel pension.

En stor del av en befolkning sysslar inte med saker som behöver en högre utbildning, många yrken måste nytillkommande ledas in i av yrkeskunniga yrkesmänniskor. Vissa saker går helt enkelt inte att lära sig enbart genom teori. Det handlade inte om teori tidigare när hantverksyrken gick i arv, det var se och lära. Dessa ovärderliga kunskaper är nu på väg att försvinna, vilket vi på sikt kommer att få känna av.

En gång fanns en yrkesstolthet som gjorde att vårt land blev känt för sina kvalitetsprodukter. Men så trissades lönsamhetskraven upp och resultatet är det vi nu kan se. Eftersom det saknas människor som kan reparera har vi fått slit och släng. Inom loppet av bara några år blir tekniska prylar omoderna, det är enda sättet att få folk som behöver dessa varor att köpa nytt. Men det räcker inte med att köpa nytt för alla kommuner som sparat in på underhållet av sina gamla vatten och avloppsnät som vittrar sönder, någon måste kunna göra jobbet så det håller lika länge som det gamla, annars blir det dyrt.

Men det verkligt stora problemet är att väntan på att det ska gå sönder istället för ständigt underhåll blivit en kostnadsfråga. Det gräver stora hål i kommunernas budget att byta ut ledningsnäten, vilket visat sig i form av ökande kostnader för vatten. Det är alltid invånarna som får betala i slutändan.

Våra lokaltidningar är ett utmärkt exempel på vad som händer när någonting blir för dyrt. Många gamla prenumeranter togs på sängen när de tvingades betala extra för en digital upplaga. De gamla trogna prenumeranterna fick betala för någonting de inte kunde använda och eftersom allt fler tvingats leva på låga pensioner har den gamla kära dagstidningen sagts upp.

Tyvärr är det Sverige i ett nötskal, invånarna tvingas betala för någonting de inte vill ha. I takt med att allt fler blir fattiga påverkas hela vårt lands ekonomi och lösningen har politikerna trott vara fler i arbete. Men så fungera det inte i verkliga livet, det blir istället fler som måste dela på de medel som kommer in. Gränsen för när allt gått för långt har passerats, nu kan vi bara vänta på vad som kommer härnäst.

Vi klagar över ett de offentliga verksamheterna saknar organisation, men orsaken är kanske att det verkligen finns en byråkratiskt skapad organisation. Skriven på byråkratspråk på ett sätt, som gjort det omöjligt för våra makthavande politiker att förstå. Väldigt få invånare begriper nämligen den byråkratsvenska som flitigt används av våra myndigheter. Detta slog mig efter att ha bläddrat i mina gamla anteckningar, där jag kunde läsa följande citat av Henrik Tikkanen: Det krävs goda byråkrater för att hålla en välorganiserad ineffektivitet igång. Tänk på det. 

Våra politiska makthavare har fått en blåslampa i baken.

Det känns lite märkligt att läsa en firad bokskrivande ekonoms domedagsbeskrivning av svensk landsbygd. En man med det rykte han har och som lovprisar urbanisering, måste ha ett tunnelseende utan like. Att överhuvudtaget tro att övriga landet utanför storstäderna kommer att bli skräpytor i framtiden, visar att det finns en total okunnighet om hur snabbt ett lands förutsättningar för överlevnad kan förändras.

Utan en levande landsbygd kanske inte storstäderna dör, men det skulle bli betydligt mer problematiskt att bo i dem. Storstäder har inte mycket att komma med om man bortser från affärs- och nöjesutbud. Vad ingen politiker eller denna ekonom förstått – eller helt enkelt inte brytt sig om – är vad en forskare kommit fram till, att vi blivit alldeles för många i vårt land. Att hela vår värld redan är överbefolkad.

  

Att se om sitt eget hus är någonting man gör under lång tid, det kan komma tider då vårt land tvingas klara sig på egen hand när det gäller förnödenheter. Vårt land kommer att vara i stort behov av självhushållning redan om några år, det vill säga att det produceras tillräckligt med livsviktiga förnödenheter i vårt land. Tio miljoner människor behöver mat på bordet, vad händer om det av någon anledning blir svårare att importera?

Med Trump vid rodret i Amerika kan vi vänta oss vad som helst, det är mannen som genom ett plötsligt infall kan starta ett världskrig genom några vansinniga åtgärder. Vad han gör är att försöka driva Amerika som om det är hans eget företag, så även om det är lite långsökt, finns risken att Amerika kan gå i konkurs.

Hursomhelst har han väckt frågan om protektionism, ett försök att både äta kakan och ha den kvar. För ett exportberoende land som vårt skulle det vara en katastrof, eftersom vi tvingas importera det mesta. Vi kan inte äta malm, stål och skogsprodukter mm som vi exporterar, alla behöver mat på bordet och bönder börjar det bli ont om.

Vad som kan hända är inte enbart handelshinder, det är bara att titta på priserna på många grönsaker för att se att vad som helst kan hända. Mitt i den globala uppvärmningen snöar det i sydliga länder. Vi skulle kunna vara självförsörjande på många grönsaker med de tekniker som finns, men vårt land är alldeles för krångligt för att det ska kunna vara möjligt. Vår byråkrati och politiska beslut sätter stopp för det mesta och fördyrar svenska varor.

Helt felaktigt kallas storstäder för motorn i vår ekonomi, Huvuddelen av företagen i storstäder är tjänsteföretag, det vill säga beroende av att det finns köpare av deras tjänster. Verkligen ett halmstrå att klamra sig fast vid i den oroliga värld vi nu lever i.

Det troligaste är därför att inom tio- till femton år, kommer många storstäder att ha enorma problem. Antagandet är baserat på den snabba tekniska utvecklingen. Det förutspås att enbart inom handeln kommer företag och tusentals jobb att försvinna tack vare nya tekniker och ökad e-handel. Företagen som driver e-handel är inte beroende av att verka i storstäder, dessutom är det lättare att hitta en både bättre och billigare plats för ett stort lager någonstans ute i landet. .

Utbyggnaden av bredband gör att många företag kan ha anställda som jobbar hemifrån och därmed spara in pengar på stora dyra kontorslokaler. För de anställda innebär det inte bara ett nytt sätt att arbeta utan också fördelar genom att slippa resor till och från jobbet. Dessutom är storstäder ingen bra uppväxtplats för barn, många familjer längtar efter en lugnare miljö.

När väl det nya fungerar smärtfritt, kan vi räkna med att många väljer flytta ifrån storstäder. Det kommer naturligtvis att påverka hela den politiskt skapade urbaniseringsapparaten som byggts upp. Det som glömdes bort i ivern att avfolka landsbygden, var hur den viktiga samhällsapparaten skulle fungera när befolkningen ökade i storstäder och minskade ute i landet. Svaret har vi redan fått, det fungerar inte alls.

Ingen politiker tycks ens anat vart det hela är på väg, de har bara trott att allt skall bli bättre och bättre. Men hur ska de göra om det bara blir sämre och sämre? I storstäder kan det gå så långt, att fastighetsägare tvingas göra om kontors- och affärslokaler till hyreslägenheter. Än så länge har inte Stockholm känt av butiksdöden, men det kommer precis som i småstäder ute i landet. Visserligen kan en del av bostadsproblemet lösas, men samtidigt minskar skatteintäkterna.

Men den största anledningen till att storstäderna får problem, är med all säkerhet den lånebubbla som finns och som till och med Nordea börjat oroa sig för. När en storbank börjar oroa sig, men samtidigt försöker släta över, brinner det i knutarna. Det är ju faktiskt så att en hel värld just nu darrar i väntan på vad Trump ska ta sig till dag för dag. Det han redan gjort är bara början, den mannen är kapabel till vad som helst.

Men våra politiker är inte bättre, trygghetsförsäkringarna ger miljardöverskott varje år som staten använder till annat än det är ämnat för. Stöld är ett alldeles för milt uttryck och det stjäls från utsatta människor. När folk blivit uppmärksammade på bedrägeriet blir de först ledsna, sedan förbannade och bestämmer sig för att nu jävlar får det vara nog. Redskapen för att stjälpa hela det politiska etablissemanget och vårt politiska maktsystem finns, det har inte våra politiker ens kalkylerat med.

Överbefolkning ställer alltid till problem, inte minst känner sig människorna i storstäder  otryggare än de som bor på "landet". De sociala orättvisorna och invandringen är på väg att skapa alternativa "samhällen". De som hamnat i gråzonen lever på det andra människor har och de själva behöver, det vill säga en växande grupp kriminella tar där det finns och lägger där det fattas. Och man kan förstå det, det är fråga om överlevnad i många fall..

Hur vårt land kunnat bli så här är det ingen idé att fundera över, istället måste vi titta närmare på vad som går att göra åt det. Att snålheten bedrar visheten vet vi sedan gammalt, likaså att det kan bli mer än dubbelt så dyrt att reparera en skada som skulle ha åtgärdats för länge sedan. Och det är väl vad allt handlar om i dag, men först nu börjar det gå upp för invånarna vad de politiska makthavarna ställt till med.

Skandalerna som rullas upp har gett våra grävande journalister blodad tand. Alla förstår att det än så länge bara skrapats på ytan, vilken antagligen är anledningen till att ledande politiker säger sig vara chockade. Det är knappast på grund av vad som hänt, utan snarare vad det framöver kan komma att grävas fram. Kan vi vänta oss att de politiska makthavarna försöker sätta munkavle på våra media? Omöjligt är det inte, för nu har de fått en blåslampa i baken.