Har en stor del av svenska folket fått nog?

Har en stor del av svenska folket fått nog? Tja, det verkar inte bättre. Vårt samhälle har blivit för stökigt och bökigt, det mesta verkar hänga i en lös tråd. Inte minst då vad våra politiker ska göra för att få fason på ett land där det mesta är på väg att falla sönder och samman. Tyvärr många av landets invånare också.

Kan det vara så att det enorma nyhetsflödet, har en negativ inverkan på människorna? Kan det vara så att det blir för mycket, att det är svårt att ta till sig det som skrivs och sägs? Det har ju faktiskt blivit så att morgontidningarna, inte har en chans att vara först med annat än lokala nyheter. Man får väl se det som att det inte händer så mycket lokalt, eftersom det är riksnyheterna som dominerar i dessa tidningar.

Nyheter är färskvara, ändå ältas de i repris många gånger per dag. Om det bäddas in någon färsk nyhet är de svåra att ta till sig, eftersom hjärnan registrerat att det där har jag hört och sett tidigare. Alla nyhetsprogrammen under dagen har alltså en avtrubbande effekt. Kanske just det är meningen, att folket ska bli avtrubbat och inte uppmärksamma förändringar förrän det är för sent.

En förändring som oroar är mediebevakningen av extrema unga vänsteranhängares aggressiva agerande mot SD:s torgmöten. Ja, en del uppmanar att vända ryggen till. Att de själva vänder ryggen mot verkligheten kommer de att märka när de blir äldre. Det är ju så livet fungerar, värderingar nyggs upp genom erfarenhet. Man få väl se det som att de unga inte är medvetna om att det de gör inte bara är dumt, det är odemokratiskt. Precis som de uttrycker sin åsikt i tron att den är den rätta, har andra rätt att göra samma sak. Om inte kan det hela leda till allvarliga konsekvenser.

Att det blivit så här får de gamla etablerade partierna ta på sig, de har smutskastat istället för att neutralisera SD genom beslut som tagit udden av SD:s planhalva, den kollapsade invandringspolitiken. Den som skriker högst har ingenting att säga, men paniken spred sig när SD:s framgång, fick de en gång så säkra förtroendeuppdragen att försvinna för partikamrater och jobbarkompisar från övriga partier.

När nu även FI bankar på riksdagsdörren, börjar det verkligen osa katt. Det är ju mandaten som är viktigast för att få igenom hjärtefrågorna för partierna, annars blir det bara att sitta och kohandla för att komma fram till beslut. Att bara ha runt trettio procent är inte tillräckligt för att anse sig ha mandat att bestämma.

Glädjande nog upplever jag det som att svenska folket har uppmärksammat det här. Det är folket som har makten i sin hand, inte våra så kallade folkvalda. Rent ut sagt idiotiska beslut, har gjort att till och med de äldre, inte håller inne med vad de tycker och tänker. De nöjer sig inte heller med hur andra bestämt att det ska vara och fogar sig i det.

Antagligen har jag inte varit tillräckligt uppmärksam tidigare, för det senaste halvåret har jag lagt märke till, att väldigt många är missnöjda med sina dagstidningar. Missnöjet riktar sig mot både abonnemangspriset  och läsvärdet. Tidningarna anses inte värda sitt pris, den åsikten hör man ofta från de äldre trogna tidningsläsarna.

Satsningen på digitala upplagor, med påföljd att många äldre måste betala för någonting de inte kan eller vill tillgodogöra sig, kommer att påverka papperstidningarna. De flesta äldre prenumererar troget på sin tidning av gammal vana, men ändå kanske mest för dödsannonserna. Hörde från en äldre person att han inte skulle förnya sin prenumeration, om någon dör får jag höra det i alla fall, sa han.

Utveckling kan samtidigt innebära att vi gör oss av med någonting värdefullt, det ägnas inte en tanke. Inte heller att människan behöver känna trygghet, helst att det ska vara som det alltid varit, annars byggs det upp en oro som är svår att hantera. Det finns en övertro på att människan är anpassningsbar till förändringar, att det är fel bevisas först när människan fått nog.

Har vi börjat nå den gränsen? Att människorna tröttnat på alla förändringar som visat sig leda till ett samhälle ingen vill ha? Det verkar så om man lyssnar på vad folk säger. 

Dagligen ges bevis på, att dumheten styr.

Vinner de rödgröna valet, ska MP se till, att vårt land går i spetsen för att lära andra länder hur man kan rädda vår miljö. Receptet är enkelt, se till att alla miljöbovar får betala. Ingen tycks ens tänka på att det var miljötänkandet och fördyrade kostnader som företagen numera måste ta hänsyn till som orsakade den globala krisen. Att det övergick i en ekonomisk kris var konsekvensen av det. Vem som fått betala det hela vet vi, i slutändan är det alltid kunderna, företagen klarar sig nästan alltid.

Men visst satte miljökraven fart på företagen, men inte som tänkt var. Vad som hände var att de stora företagen helt enkelt  flyttade tillverkningen till länder som fullständigt struntar i hur miljön mår. Det hela gick snabbt och innan vi visste ordet av, var massvis med människor arbetslösa. Som vanligt när människan ska hjälpa till uppstår snedeffekter, som förvärrar istället för förbättrar.

Men resultatet har blivit uselt, både för vår miljö och människorna. Förnybar energi skulle skapa massvis med nya jobb. Naturligtvis blev det inte så, istället visade sig miljökrav påverka den globala ekonomin. Man skulle kunna tro att alla de som vill rädda vår miljö tänker långsiktigt, men så är det tyvärr inte. Pang på rödbetan bara, istället för att gå långsamt fram.

Handlandet försvaras med argument och tvetydiga fakta som vanliga människor inte begriper. För den vanliga människan som tvingas gå till jobbet vare sig de är friska eller inte, gäller att tjäna pengar för att överleva. Pengar är viktiga för alla, inte minst för de fattiga. Det är de fattiga som drabbas allra värst av nya pålagor för att rädda vår miljö, det får naturligtvis följdverkningar på ett eller annat sätt.

Någonting som tystats ner är skövlingen av regnskogar, som sägs vara jordens reningsverk. Varför har inte miljöorganisationerna försökt stoppa skövlingen av regnskogar? Finns det en koppling mellan skövlingen av regnskogar och de de nya våldsamma naturfenomen som skapar förödelse i många länder? Ingen vetenskapsman kan påstå att skövlingen av regnskogar inte påverkar vår miljö, de skulle då inte vara trovärdiga.

Som gammal man är jag trött på allt tal om att rädda vår miljö, varje försök skapar bara följdproblem som inte kunnat förutses. Men någonting som kan förutses är att den globala ekonomin blir lidande. Man kan också räkna med att arbetslösheten ökar, mycket av den arbetslöshet som finns i industriländerna i dag, är ett resultat av det hysteriska miljötänkandet.

Läste en forskare som ansåg att den bästa lösningen att minska luftföroreningarna var att plantera lövträd. Naturligtvis är den lösningen alldeles för enkel, även om det skulle innebära att massvis med människor skulle få ett jobb. Den enkla lösningen skulle för all del ta död på miljörörelserna som vill slås mot motordrivna fordon och kärnkraftverk, men det kan de flesta stå ut med

Läste att någon hotellkedja ska sluta med produkter som innehåller palmolja. Som skäl angavs att regnskogar skövlas till förmån för nya och lönsamma planteringar. Tror inte folk i allmänhet skulle sakna palmolja, så varför inte förbjuda det helt och hållet. Antagligen skulle det stoppa de girigas skövling av regnskogar, bara genom en så enkelt åtgärd.

Det finns ingen gräns för vad giriga personer och företag kan göra, även om det på sikt kan innebära jordens undergång. De räknar kallt med att när den dagen inträffar, är de för länge sedan döda. Men fram till dess, kan de vältra sig i pengar. Det är en av nackdelarna med att vi inte har ett evigt liv, för om så var fallet skulle människan leva helt annorlunda.

Men nu är det som det är och antagligen tvingas människorna i vår globala värld att samarbeta för att alla ska ha det så bra som möjligt. Det är alltid de fattiga som skapar de rikas enorma förmögenheter, om de inte skulle behöva jobba skulle de rika stå där med lång näsa. Vi får se vilket land som kommer att gå i spetsen för att pengarna fördelas rättvist.

Men vis av hur det blir när människan ska rädda både det ena och det andra, vet man att det aldrig resulterar i det sätt som var tänkt. Så kommer det säkert också att bli med förnybar energi och ersättningar för bensin och diesel. Vindsnurror har en kort livslängd och vad de ställer till för skada för både djur- och växtlig vet vi inte. Däremot vet vi att en växande rovdjursstam skapar problem för både tamdjur och människor, den frågan kommer att hetta till framöver..

Det sägs att människan är den intelligentaste varelsen på vår jord, varför är det då de minst intelligenta av dessa, som lyckas göra sin röst hörd? Dagligen ges bevis på, att dumheten styr.

Med politiker som går sin egen väg, går vårt land en bedrövlig framtid till mötes.

Antagligen är det bara önsketänkande, men det verkar som om att många människor de senaste åren förändrats i sitt sätt att tänka. Det förekommer inte bara inom min egen umgängeskrets, man hör det lite här och var. Vad som hänt är att många talar om vad som är väsentligt, det vill säga det vardagliga enkla och naturliga.

Den moderna människan är i många fall bortskämd på många sätt. En mycket stor del av invånarna har höga löner och vant sig vid en levnadsstandard långt över de lågavlönade, pensionärerna, arbetslösa och långtidssjuka. När de nya hårdare reglerna vid arbetslöshet och sjukdom trädde i kraft, fick de uppleva hur dessa saker genom både närstående och bekanta, påverkade de drabbades liv.

Det de kunde se med egna ögon skakade om hela deras värld, de insåg att det skulle kunna hända dem själva. Avsaknaden av förståelse för att människor kan råka illa ut av skilda anledningar, upplevdes som i det närmaste människofientligt. Mitt i allt överflöd fanns plötsligt en hotbild de aldrig ägnat en tanke, och kanske just det fick dem att tänka över vad som är viktigt.

Det har blivit allt vanligare att politikers tal om vårt lands välfärd ifrågasätts. Inte minst av kvinnorna som jobbar inom vården, som ser hur både de själva och patienterna behandlas. Samma sak gäller personal inom Försäkringskassan, där handläggare med ett samvete, dagligen tvingas fungera som domare istället för att stötta de sjuka. Att många av dessa mår dåligt har man full förståelse för.

När det dessutom kommer rapporter om att de fattigdomen sprider sig, ställer sig allt fler fråga: Var finns då den så omtalade välfärden? De som helt oförskyllt drabbats av svår sjukdom, har den hårda vägen  insett hur dåligt skydd invånarna har. Inte ens svårartad cancer har ansetts göra människor arbetsoförmögna.

På något underligt sätt är inte svenska folket förberedda på att det kan hända som ruskar om hela deras tillvaro. Ändå lurar faran hela tiden i bakgrunden. Krisen ute i Europa har visat att det går fort när någonting händer. Greker, Portugiser och Spanjorer blev tagna på sängen, deras regeringar hade mörklagt hur illa det var ställt. Misstankar finns att samma sak gjorts i vårt land av vår regering, den stabila ekonomin talas det tyst om i dag. Istället talas det nu om hur många miljarder det kommer att kosta för att åtgärda det som försummats under många år.

Det är inte längre en väl bevarad hemlighet att våra järnvägar är i uselt skick, precis som många av våra vägar. Vägskatter med mera är tydligen inte öronmärkta, inte heller invånarnas betalade avgifter till trygghetssystemet. Skolan är ett sorgligt kapitel i sig, där det visat sig att snålheten bedrar visheten. Detta förfall kan helt tillskrivas politiska makthavares trolöshet mot sina arbetsgivare, det vill säga landets invånare.

Våra politiska företrädare är ingenting annat än förvaltare av invånarnas pengar. Det står till och med i lagen att de ska förvalta skattebetalarnas pengar på bästa sätt. Skattepengar får inte användas till samhällsexperiment, som de styrande själva kallar reformer och som invånarna tacksamt ska acceptera. Det är dags att våra så kallade folkvalda följer lagen, inte kringgår den.

Med politiker som går sin egen väg, går vårt land en bedrövlig framtid till mötes.

Vår enorma byråkrati är som en kvarnsten runt halsen på invånarna.

Det känns ganska skönt att det nu finns flera än jag, som kritiserar den ekonomiska politik, som till viss del styrts av Anders Borg. Med sina kunskaper var han antagligen den, som skulle lägga grunden för en stabil ekonomi. Av någon anledning hamnade han efter ett par år i kläm, mellan starkare krafter inom partiet. Överskottsmålet lades på is, det var jobbskatteavdraget som skulle prioriteras.

Tror säkert att Borg insåg, att jobbskatteavdraget bara var ett förtäckt bidrag och ett dyrbart sådant. Det fanns inga teorier som stöd för att det skulle ge nya och flera jobb. Och så blev det ju inte heller. Däremot orsakade detta bidrag så att vissa grupper i vårt samhälle drabbades hårt och inkomstklyftorna ökade. Den borgerliga regeringen har haft svårt att skilja mellan, vad som är statens och vad som är invånarnas pengar.

Ökade inkomstklyftor är lika skadligt som en ekonomisk kris, finns det ett flertal ansedda ekonomer som kommit fram till. Det hjälper inte om de som arbetar får mera pengar att röra sig med, när en stor del av den övriga befolkningen får mindre. För att ett land ska kunna ha en långsiktig ekonomisk tillväxt, måste inkomsterna vara någotsånär jämnt fördelade.

Moderaternas politik går ut på det rakt motsatta. Övertygelsen att mera pengar till de rika skapar nya jobb, inger inget förtroende. Bäst bevisas det av de storslagna planerna partiet hade för åtta år sedan. Vår statsminister talade ofta under den första mandatperioden om att Moderaterna skulle bli ett statsbärande parti. Drömmen om att bli ett statsbärande parti sprack redan vid förra valet, därför är vi nu framme vid ett femte jobbskatteavdrag. En panikåtgärd, javisst, men de hade ingen plan B om den egna politiken skulle misslyckas.

En sak har förhoppningsvis vår statsminister lärt sig, det går inte att köpa röster genom bidrag, det fick sossarna lära sig den hårda vägen. En god sak har det i alla fall fört med sig, de båda stora partiernas politik har fått väljarna att tänka sig för både en och flera gånger. Med den intensiva bevakning som finns i vår moderna värld, är det lätt att se hur nackdelarna av beslut väger tyngre än fördelarna. Men någonting som definitivt underskattats av de stora partierna är, att invånarna tröttnat på att styras i en riktning de själva inte vill gå.

Det politiska styret har helt enkelt gått för långt och inkräktar alldeles för mycket på invånarnas livsvillkor. De skatter som betalas in är ämnade för att staten, kommunerna och landstingen ska utföra saker i invånarnas tjänst. Vad som hänt är att invånarna tvingas föda allt fler med politiska uppdrag eller politiskt skapade jobb, vilket gjort att kärnverksamheterna tvingats till besparingar. Till och med de politiskt aktiva måste inse det ohållbara i att detta kan fortsätta.

Det är inte de så kallade folkvaldas uppgift att skapa ett samhälle som de vill ha det, de ska helt enkelt försöka skapa ett samhälle invånarna vill ha. Utan att våra makthavande politiker ens lagt märke till det, har vårt land blivit så byråkratiskt, att inte ens de själva kan driva igenom vad de tänkt sig.

När nu en siffra presenterats som säger att endera måste skatterna höjas med mellan 50 och 100 miljarder, eller så måste pengarna sparas in på något sätt, inser man allvaret. Vår enorma byråkrati kostar åtskilliga miljarder per år, men det gör även politiker och politiskt skapade jobb. Vi börjar med andra ord närma oss den punkt då staten måste anpassa sig till verkligheten. Invånarna är inte villiga att betala mera i skatt, om det inte sparas in på kostnader för vårt lands byråkrati.

Riksdagens ledamöter  kan utan problem bantas till hälften, det skulle ge kortare beslutsvägar och effektiviteten öka. En sådan åtgärd skulle inte bara spara in en massa riksdagsmäns löner, utan också den administration som riksdagsarbetet kräver. Tjänstemannastaben har växt oroväckande de senaste åtta åren. Ett politiskt förtroendeuppdrag ska innebära att personen för att ta sitt sociala ansvar, till och med bantar bort sig själva om det är nödvändigt.

Så har det aldrig resonerats inom de politiska kretsarna, istället har de produktiva medarbetare inom de offentliga verksamheter avskedats. Inom den offentliga sektorn är lönekostnaden för politiker och politiskt skapade jobb en kostnad som invånarna i framtiden inte kommer att orka bära. Om inte någonting görs åt detta redan nu, finns ingen framtid för vårt land.

Förbjud politisk inblandning i människors sätt att leva.

Det är ingen idé att gråta över spilld mjölk, hörde man ofta på den tiden man var ung. Vad som menades var ju att det som hänt inte går att ändra på. Faktum är ju att det som hände för en sekund sedan inte går att ändra på.

Det är alltså ytterst viktigt att tänka sig för innan man gör någonting. Blir det fel kan det vara svårt att ändra på. Det är antagligen en av anledningarna till att vårt samhälle förändrats till oigenkännlighet för många, det som var meningen att bli rätt har blivit åt helsike fel.

Notiser glimmar förbi som visar att våra så kallade folkvalda, inte alls är några underdjur, utan bara vanliga människor. Ja, egentligen inte när man kan läsa om ministrar som inte sjukanmäler sig trots sjukdom. Det är medvetet fusk, precis som det regering anklagade svenska folket att göra och därför försämrades reglerna vid sjukdom. Det hela vittnar om dubbelmoral och sådana människor bör inte heller föra folkets talan.

Men om något visar det att vårt land är i utförsbacken på flera sätt. Den stabila ekonomin tycks ha tappat fotfästet och nu måste saker och ting rättas till. Bankerna ska klämmas åt, vilket naturligtvis kunderna kommer att drabbas av. Nu är det inte längre bara Riksbanken som talar om att svenska folket är alldeles för skuldsatt för att det ska gå att förklara bort, utan även de politiska makthavarna. Massvis med svenskar lever med en orosknut i magen att de ska tvingas gå från hus och hem.

Naturligtvis blir det den borgerliga regeringen som kommer att få stå där med hundhuvudet om bostadsbubblan spricker. Regeringen har ju faktiskt uppmuntrat invånarna att konsumera. Men den ekonomiska politik som förts, passar illa när konjunkturen går ner. Det fanns en alldeles för stor optimism om att det snabbt skulle vända uppåt, men verkligheten blev en annan. Redan nu kan man säga att den förda ekonomiska politiken fungerade på kort sikt, men sett i ett längre perspektiv har det gjort landet och dess invånare en björntjänst.

Kanske kommer det att gå så illa att vi får ett ekonomiskt förfall, beslutsfattarna har helt enkelt inte brytt sig om konsekvenserna. Men samma sak tycks även drabbat en stor del av svenska folket och då handlar det inte bara om ekonomi. Förfallet kan man tydligt se på all nedskräpning och hundskit där människor ska gå. Börjar man fundera över varför allt fler helt enkelt struntar i vad det innebär för andra, är det svårt att hitta svaret. Antagligen får vi skylla oss själva att det gått så långt.

För någon dag sedan hörde jag en hundägare som aldrig brukar ha en påse med sig när han går ut med hunden beklaga sig. Hunden hade skurit sig i ena tassen på en trasig flaska som legat gömd i gräset. Lite försynt påpekade jag då att visserligen blir det ingen sårskada av en hundskit, men det är inte trevligt att göra ren skon.

Han brusade upp och menade att hundskit var någonting harmlöst, men sönderslagna flaskor var en annan femma. Visst hade han rätt i det fallet, men nedskräpning som nedskräpning. Lite försynt påpekade jag att som de gamla sjunga, kvittra de unga. Ser ungdomarna att äldre inte bryr sig, så varför ska de göra det. På det svarade han inte utan drog iväg med sin hund.

Efteråt slog det mig att många äldre knappast är ett bra föredöme för våra ungdomar. Till och med gamla människor bär sig drumligt åt och fnyser att ungdomar inte längre har någon respekt för äldre. Jag har sett fall där äldre med bister uppsyn trängt sig in i köer, ja till och med försökt tränga in sig längst fram i kön. På något underligt sätt ser jag det som ett samhälle i förfall.

Naturligtvis är det bara ett fåtal som utmärker sig, eftersom jag inte vet vem eller vilka de är, kanske de gjort så hela livet. Men de sticker ut och det spiller över på alla övriga gamla. De ungdomar som drabbats av dessa drumliga äldre, kan knappast känna någon respekt för andra äldre människor än sina anhöriga.

Till och med i sydliga länder har äldre personer sett hur det moderna samhället förändrat både barn och barnbarn. De i dag gamla växte upp i ett samhälle där det ansågs som en självklarhet att ta hand om de äldre, på samma sätt som de som unga tagits om hand av de äldre inom familjen. Det är beklagligt, men familjebanden håller på att försvinna, var och en har sina egna liv att leva.

Ytterst ansvarig för att det blivit så här, är de politiska makthavarna. När de inför varje val talar om solidaritet, talar de bara i egen sak. Utan folkets stöd är de ingenting annat än en onödig kostnad för invånarna. För att det politiskt skapade samhällssystemet ska fungera, krävs fullständig kontroll över invånarna. Den dag de tappar kontrollen, faller allt ihop som ett korthus.

En första vink om hur invånarna förändras enbart under de senaste fyra åren, kommer valet till EU att visa. Har inte hört någon som tänkt rösta, däremot att de slängt röstsedlarna som ramlat ner i brevinkastet eller brevlådan. En kommentar om EU som fastnade var från en gammal man som stödd mot sin rollator sa: EU bara jävlas med folk. Men det gör ju vår regering också, så alla politiker kan fara åt helvete.

Det kan bli så när den enda glädje han har är en pris snus och den har blivit betydligt dyrare och dyrare ska det bli. EU vill ju helst förbjuda snuset, bara det kan reta gallfeber på oss som snusar. Vår regering tror  egentligen inte att en rejäl prishöjning ska få folk att sluta snusa, dom bara ute efter mer pengar. Nä, förbjud politiker istället, det kan spara pengar åt alla länder, sa han och stapplade stödd på rollatorn iväg med korta hasande steg.

Att utöva politik är svårt, om man inte lyssnar på sina väljares och medmänniskors behov.

Våra så kallade folkvalda politiker är betydligt mer anonyma än vad de själva tror. Det gäller inte minst inom kommuner och landsting. De skulle utan problem kunna röra sig ute bland folk och skapa sig en bild av hur folk tycker och tänker nu för tiden, utan att bli igenkända. Det skulle också ge dem en bättre bild av, hur människorna vill att vårt samhälle ska se ut, vilket skulle rasera den bild de själva varit med om att skapa.

Den moderna människan kräver att få valuta för sina skattepengar, de har de senaste åtta åren lärt sig att var och en måste stå för sina kostnader. Allt fler anser med andra ord att de inte är villiga att betala för andra än för sig själva. Inte ens de politiskt aktiva som pratar om solidaritet, har den blekaste aning om vad det innebär för dem själva. De har inte insett att det politiskt styrda samhället inte passar in i vår nya globala värld.

Man märker det tydligt genom att det gamla politiska etablissemanget, har börjat känna av att det tidigare fogliga svenska folket inte längre är det. De sociala umgängesformerna har ändrats, budskap måste skickas via olika media, den personliga kontakten har nästan helt försvunnit.

Partistrateger gör som de blivit lärda, men deras budskap når inte fram. De gamla partiet har ansett kvinnorna vara lojalare väljare än männen, men nu har även det ställts på huvudet. Med Gudrun Schyman i spetsen, stormar nu FI fram mot en plats i Riksdagen, det ska bli intressant att följa vad det innebär för de övriga partierna.

Naturligtvis plockar FI väljare någorlunda jämnt fördelat från andra partier, vilket kommer att få följdverkningar för dessa partier. Bland annat kommer politiker att bli över i sina nuvarande partier, vilket kan betyda problem. När den egna födkroken försvinner, måste de leta efter en ny inom politiken, eftersom det är det enda de kan.

Det kan ju faktiskt hända att både KD och C blir utanför riksdagen efter valet, och om FI istället kommer in, blir Gudrun Schyman en svår nöt att knäcka för de övriga. Gudrun är intelligent, kunnig om det som rör sig i maktens korridorer och dessutom gatusmart. Hon rör sig ute bland folk och tar till sig hur människorna vill att vårt samhälle ska fungera.

Spydigheter från S och M biter inte på Gudrun, slänger de skit i fläkten kommer de själva att bli nerstänkta. De partier som domineras av lite för konservativa representanter, kommer att hamna rejält i skottgluggen och många betongrövar kommer att få lämna det dukade bordet. Gamla ideologier passar inte in i vårt nuvarande moderna samhälle. För den som tänker efter lite, är det här någonting som ligger i tiden, men det har de som levt ett skyddat liv inom politiken i många år inte ens ägnat en tanke.

Om det inte var för att en massa gamlingar inte orkar med att vara företrädare för pensionärerna på toppnivå, skulle ett gemensamt pensionärsparti få samma framgång som SD och FI nu är på väg att få. Det går inte längre att dra svenska folket över en kam eftersom invånarna splittrats i grupper genom de senaste årens förda politik. De partier som är lyhörda för hur invånarna vill ha det, är också de som kommer att överleva.

Ett parti som totalt tappat bort sina rötter som det en gång hade ute i landsbygden, har också fått känna av det. Centerpartiet försökte förnya sig eftersom kärnkraftsfrågan för länge sedan är utnött. Nu är det rykande kolkraftverk som blir nästa stora miljöfråga. En konsekvens av motståndet mot kärnkraft som inte gjort det hela bättre.

Men det är inte det som fått de gamla trogna väljarna att vända partiet ryggen, de känner inte igen sig. Med en partiledning som lyssnar på en inre krets istället för de gamla trogna väljarna, kan det inte bli annat än det nu är. Den skada partiledningen orsakat partiet kommer inte att kunna repareras inom överskådlig tid.

Att utöva politik är svårt, om man inte lyssnar på sina väljares och medmänniskors behov.

Är det inte dags att fråga invånarna hur de vill ha det?

Bakslag är någonting man alltid måste räkna med, oavsett vad det gäller Att vädret är nyckfullt har vi vant oss vid, men att givna spelregler ändras, är någonting helt annat. Tyvärr är det vad våra politiker gör hela tiden, men ändrade spelregler skapar osäkerhet och misstänksamhet mot allt vad de säger.

De förändringar som gjorts de senaste trettio åren, kan bara ses som ett försök att visa att de gör någonting överhuvudtaget. Det är inga väl genomtänkta ändringar av invånarnas liv och leverne som klubbats igenom,  försämringarna har kommit som en överraskning för både makthavarna och invånarna.

Med ett finare ord kallas någonting väl genomtänkt för en konsekvensanalys. Det är ungefär som att tänka: Om jag tar bort hjulet på cykeln, går det att åka på den då? Svaret är givet i det fallet, men när det gäller att ta bort saker som borde höra dit, men aldrig provats om det fungerar utan, är det en helt annan sak.

Det är då sunda förnuftet ska träda in och rädda oss från ett ödestiget misstag, men sunt förnuft är en bristvara hos de politiska makthavarna. De har en manual att följa, trots att den är lika svårbegriplig som en monteringsanvisning till varor vi köper i en kartong. Den som har för bråttom att sätta ihop sin nyinköpta grej, inser snabbt att enkelt är det inte.

Har man som regering en massa saker som måste passa ihop, gäller det verkligen att skapa en bild av hur helheten kommer att se ut. Misslyckas en enda detalj, blir det kattskit av alltihop. Anledningen till det är att allt i vårt samhälle hör ihop, det går inte att underhålla bara vissa delar, då går det snabbt utför.

Redan på femtiotalet hörde jag äldre personer opponera sig mot att politiska makthavare såg sig själva som en sorts överförmyndare. Redan då hade de så kallade förtroendevalda tagit på sig rollen att tala om för invånarna hur de ansåg att vårt samhälle skulle vara. Av någon underlig anledning har det fortsatt, utan att invånarna gett sig ut på gatorna och demonstrerat.

Missnöjet med det politiska styret har funnits i många år, men i takt med att det moderna högteknologiska samhället växt fram, har människorna fått ett flertal olika forum till hjälp att kunna lufta sitt missnöje. De så kallade folkvalda har inte lyssnat på varningssignalerna om vad det kan komma att innebära på annat sätt, än att försöka strypa åsiktsfriheten. Det sker till och med i ett demokratiskt land som vårt.

De nya tekniker som står till buds är betydligt effektivare än partiledardebatter och stora affischer som inte många läser. När de äldre ser dessa affischer tänker de på en gammal slagdänga från flydda tider: Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt. Konserverad gröt låter inte smakligt, men många äldre fattigpensionärer överlever i dag på att äta just egen tillagad gröt, de har inte råd med kött på bordet.

Det gnälls på vår statsminister att han inte har någon förståelse för hur många gamlingar har det, men oppositionen har redan visat att de är lika goda kålsupare. Att de stirrar sig blinda på att alla ska ha ett arbete, beror på att det är en överlevnadsfråga för dem. Kommer det inte in mera skattepengar, måste de politiska uppdragen bantas.

Det är inte de gamla, arbetslösa och sjuka som är en kostnad för samhället, det är våra politiker och politiskt skapade jobb. Med EU som fattar beslut om det mesta, behövs inte vår enorma byråkrati, det står klart för de flesta. Det betyder att valet i höst bara är ett spel för galleriet, de som kommer att ha regeringsmakten kan inte göra mycket utan att först fråga EU om lov.

Därför ser i alla fall jag det som minst sagt märkligt, att inte EU tagit upp det olagliga ingreppet att försämra vårt lands trygghetssystem. Det är invånarnas inbetalade premier som konfiskerats. Men visst finns det många länders representanter som höjt ögonbrynen när de sett vårt lands kräftgång inom många områden. Skolan och sjukvården är väl det som mest stuckit i ögonen, men vägar och järnvägar som förfaller kommer inte långt efter.

Politiskt styrning är inte det säkraste sättet att möta framtiden. Så länge som det går rakt fram märks inga problem, men om det blir nödvändigt att ändra färdriktning är vi illa ute. Det beror på att vårt politiskt uppbyggda samhälle tycks ha kopplat in ett rattlås, som inte kan kopplas ur.

Ska bli spännande att se vart vi hamnar, men vi kommer knappast dit de politiska makthavarna tänkt sig. Är det inte dags att fråga invånarna hur de vill ha det? 

För den fattige är pengar mera värt än vackra ord.

Runt om i världen ser man med oro på det som händer i Ukraina, kan det vara början på ett nytt världskrig på gång? Kanske ändå inte, för ansedda ekonomer anser det mindre troligt, än en ny ekonomisk kris. Anledningen anses vara att alla pengar måste vara i omlopp i vår nya globala ekonomi, att frysa inflytelserika och enormt rika ryssars pengar, skapar obalans i hela systemet.

Visst kan det finnas en sanning i det, men det bevisar i så fall att pengar, är mäktigare än något lands ledare, att pengar till och med kan få dem avsatta. Att vara den som haft stenkoll på Rysslands pengar har gjort det möjligt för Putin att ha full kontroll. Men han hade inte räknat med att de kunde bli ett vapen som riktades mot honom själv, vilket kan visa sig vara hans stora misstag.

Att det kan gå snabbt utför med ett lands ekonomi är ingen väl bevarad hemlighet. Inte heller att Putin med hjälp av Ryska folkets pengar köpt lojalitet, vilket varje dag kostar enorma summor. Den dag det inte längre finns obegränsat med pengar, försvinner också de tidigare lojala.

Det för tanken till likheter med vårt eget land. Jobbskatteavdraget är inget annat än ett försök att köpa lojalitet. Av den anledningen har vår statsminister med en stridshingsts frustande försvarat jobbskatteavdraget. Men ett bidrag som har en osäker framtid ger inget gehör, när de samtidigt talas om skattehöjningar.

Nåja, det är inte bara den borgerliga alliansen som använt alla pengar till så kallade reformer istället för underhåll av landet och dess invånare. Det har pågått sedan sextiotalet när andra länder kommit ikapp det försprång vårt land hade efter andra världskriget. Vi har sedan dess haft regeringar som slösat bort invånarnas pengar på ett skrämmande sätt.

Varför inga ekonomer – om man undantar Ulf af Trolle på sjuttiotalet – fördömt den enorma utbyggnaden av vår byråkrati, är åtminstone för mig en gåta. Ulf af Trolle förespråkade att hitta den inkomstbringande kärnan i krisande företag och göra sig av med resten. För ett land gäller samma princip, ju större barlast desto djupare och tyngre går vår stolta svenska skuta. Att den dessutom vid hårt väder riskerar slagsida och sjunka, ska bara ses som en parentes.

En åsikt som delas av många är att Moderaternas stora inflytande på den förda politiken har varit förödande för både landet och en stor del av invånarna. I och för sig märkligt eftersom vi har haft en minoritetsregering senaste fyra åren. Eftersom Moderaterna mist sin styrka, måste det betyda att oppositionen varit svag.

Det inger knappast förtroende att oppositionspartierna ska vara de som ska åtgärda landets problem. Ju mer MP och V lägger fram sina önskemål blir många väljare osäkra. De måste i vår moderna värld se om sitt hus, det vill inte förlora någonting av det de fått. Antalet invånare som inte fått någonting alls, utan snarare fråntagits det de haft tidigare har växt senaste åren. Antagligen blir det som vanligt, att den som lovar mest blir vinnare vid valet.

Av någon anledning utgår våra politiskt aktiva från att svenska folket ska ställa upp och rädda landet ytterligare en gång. Men ett folk som återkommande fått höra att det måste rädda välfärden, men istället sett den falla sönder och samman, letar efter orsaken till varför inte pengarna räcker till det de är avsedda för.

De frågar sig om det verkligen behövs så många med politiska uppdrag, när personal som behövs ständigt bantas bort och de som blir kvar inte klarar av sina arbetsuppgifter. Behövs verkligen politiska "arbetsledare" som övervakar meriterade anställda chefer? Hur mycket skulle sparas in om dessa förtroendeuppdrag togs bort? De politiskt tillsatta måste ses som en onödig kostnad invånarna inte har råd med när pengarna tryter.

Alla är medvetna om hur viktiga pengar är, de är en nödvändighet för att överleva. Det talas inte mycket från politiskt håll om att många blivit fattigare i vårt land de senaste åtta åren. Mycket på grund av försämringarna inom trygghetssystemen, men också att kostnaderna ökat för inte minst hyror av bostäder. Hyran har blivit en tung post för alla med låga pensioner, drabbats av sjukdom eller arbetslöshet.

På något underligt sätt tycks våra politiker bortse från detta och koncentrerar sig istället på att tävla om hur fler jobb ska kunna skapas och att undervisningen i skolorna ska bli bättre. Vad jag kan förstå kan inget av dessa saker lösas av de politiska makthavarna, det måste ske på naturlig väg. Att skapa nya jobb inom de offentliga verksamheterna dränerar de gemensamma medlen, vilket leder till att skatter måste höjas. Med andra ord står politiker maktlösa när det gäller att reparera tidigare misstag.

Så långt i resonemanget, vad har då våra politiker att erbjuda inför valet i höst? Vad vi får höra är floskler inlindade i vackert tal, vilket ger en känsla av att inget av de politiska partierna, har någon lösning att komma med. För alla de som lever på fattigdomsgränsen (vilket är alldeles för många i vårt land) är pengar viktigare än vackert tal. Om inte pengarna fördelas på ett rättvist sätt, kommer vårt så kallade välfärdssamhälle att rasa ihop.