Man kan inte vara alla till lags.

Man kan inte vara alla till lags, var det en ordförande som sa på ett möte där en het fråga diskuterats och som han avbrutit genom att slå klubban i bordet. Det är många om budet vem eller vilka skall vara till lags i vårt land, men det finns ingen som slår klubban i bordet..

Den politiska maktkampen kan inte ses som annat än en parodi på hur ett land skall styras. Ja, styras är fel ord, hur de politiska företrädarna på bästa sätt försöker fördela landets skatteinkomster skall det vara. 

Ingen kan påstå att de lyckats ens komma i närheten av hur det egentligen skall gå till. En liten klick människor där inbördes beundran frodas kläcker dumma förslag om hur de vill ha det. Men alla tycker ju inte lika tack och lov och börjar nu högljutt protestera efter att tidigare inte sagt till på skarpen   

Partiledare slår sig för bröstet trots att en förkrossande majoritet inte sympatiserar med dem. Värst i det fallet är MP:s språkrör. Egentligen ett hån mot svenska folket när företrädare för partier med runt nittiofem procent av väljarna emot sig, kräver att just det de anser vara viktigt skall genomföras.

Det största partiet har tre fjärdedelar av väljarna emot sig, vilket knappast ger utrymme för att vara sina väljare till lags. Ingen blir klok vilken grupp socialdemokrater vänder sig till, men det lutar åt medelklassen.

Medelklassen är en hotad grupp när de smarta maskinerna kommer att ta överi stor utsträckning. Den redan tidigare stora gruppen väljare som inget parti tycks bry sig om arbetslösa, sjuka, pensionärer och lågavlönade. Antalet i dessa grupper växerhela tiden, det är märkligt hur våra politiker tänker.

Naturligtvis kan inte något parti göra någonting åt det för broarna bakåt är brända. Det har folk i gemen insett och just därför står partierna  och stampar på samma fläck. Eller har lyckats göra det än så länge med små variationer på grund av de övrigas svaghet.

Det går inte att skylla på invånarna att det blivit så här, vilket betyder att någonting är allvarligt fel med det politiska maktsystemet. Ett system SD kritiserat och därmed fått sympatisörer. Men även SD suktar efter makt och att gå hand i hand med M och Kd kommer säkert att göra många besvikna.

Kvar är ju motståndet mot invandring förstås, men även M, Kd och även lilla L har sällat sig till den åsikten. Migration är ett känsligt ämne just nu men det har inte Löfven fattat.  

Egentligen inte så svårt att förstå, Löfven lovar och säger saker ingen blir klok på. SD däremot säger vad många i tysthet tycker och tänker vilket naturligtvis drar till sig dessa människor. Men för SD skulle partiet hamna i ett helt annat läge om de fick vara med och driva igenom sina förslag. Ganska snabbt skulle antalet sympatisörer drastiskt minska, det går inte att vara alla till lags.

Nu har M och Kd tydligen kommit underfund med att det finns betydligt fler människor än vad de ens kunnat tänka sig som är emot att människor från andra länder och kulturer kommit till vårt land. Ändå är det inte haken som man brukar säga, det är de sociala och ekonomiska orättvisorna. Det är båda dessa partiers akilleshäl. 

Vad de politiska partierna inte insett är att nutidsmänniskan är bättre informerad än invånarna någonsin varit. Men visst har de som nu insett att migrationen är ett hot mot vad deras skatter är avsedda för höjt rösten. Ett växande antal vill inte dela med sig av det de med sina skatter skall ha i utbyte i form av samhällsservice. 

Tror knappast något land skulle ta emot svenskar om de inte kan göra rätt för sig. Politiska uttalanden om att många har humanitära skäl faller på sin egen orimlighet eftersom en stor del av de som kommit hit måste ses som ekonomiska flyktingar. Det har kostat tiotusentals kronor att komma till vårt land.

Någon kontroll på arbetsinvandring tycks inte ha funnits och finns fortfarande inte. Många av dem som kommit till vårt land är troligen utsända av regeringar eller internationella stöldligor. Tillsammans me de unga gangsters som det vimlar av har vårt land blivit en krutdurk.

Kan förstå om många av de utländska kriminella ser det som att stjäla godis från barn, risken att åka fast är minimal. Precis som folk frågar sig vart alla skattepengar tar vägen är det många som funderar över vad våra politiker egentligen är till för. Inte verkar de vara till för sina väljare i alla fall om man ser till hur vårt land blivit. 

Det kommer troligen att bli nästa stora kris i vårt land.

Framtiden får utvisa hur det blir.

Politiska uttalanden ska man ta med en nypa salt, de sägs av människor som tror sig veta vad som måste göras men inte har en aning om hur det praktiskt ska utföras. Det är alltid någon som ska ta tag i det som måste göras och då kommer vår enorma kår av chefer och byråkrater in i bilden. Vem som ska göra vad blir en rundgång mellan olika myndigheter. Inom data kallas detta för en oändlig  loop.

Lägst arbetslöshet i Europa och att få ner sjuktalen kan ses som oändliga loopar eftersom svaret hur det skall göras inte finns med. Nu är M inne på en likadan med löfte om att halvera långtidsarbetslösheten. Algoritmer begriper sig inte våra politiker på. ändå är det vad det mesta handlar om

Det finns många anledningar till att människor blivit långtidsarbetslösa, det första M måste ta reda på är den verkliga orsaken. En mycket stor del av de långtidsarbetslösa kan av skilda anledningar inte utföra produktiva jobb utan bara sysselsättas för syns skull. Till glädje för många obskyra företag men ett slöseri med skattepengar.

Bidrag är som ett rött skynke för M och kallar därför de bidrag de vill införa som skattesänkningar. Om bidragen ges till företag eller enskilda människor är det ändå samma sak. Problemet är att alla invånare måste precis som företag ha  tillräckligt med pengar varje månad för att kunna överleva.

Oavsiktligt leder M:s politik oss in på att alla måste ha en statlig basinkomst eftersom arbetsmarknaden snabbt förändras. Många jobb som finns idag kommer inte att finnas om några år. Det kommer att behövas ett skyddsnät i samband med inte minst omskolning till andra yrken där personal behövs.

Men många kommer att bli över och det problemet måste lösas innan det blir ett faktum. Den form av yrken som kan växa fram hamnar inom kategorin låglöneyrken. Det är ju vad nyliberalister försvarade invandringen med, någon måste utföra skitjobben. 

Mest svårplacerade blir de politiker som måste omskolas till att bli nyttiga medborgare. De tekniska framstegen kommer att gå snabbt och beslutsprocesser kommer att skötas av smarta datorer genom Artificiell Intelligens. Landet och invånarna kommer inte att ha råd med de mänskliga misstag som görs.

För misstag görs på löpande band. Det här med EU har våra politiker och byråkrater aldrig riktigt fattat vilken inskränkning av vad vi kan göra aningslöst accepterats. Det senaste är den fond EU vill ha pengar till, oklart vad det skall rädda.  Tror inte folk i gemen fattat vad det innebär att utöver uppbyggnad av en tidigare underfinansierad vård och skola skall vårt land dela med sig 150 miljarder till EU.

Kan redan se de problem det kommer att orsaka. Någonting vår finansminister inte nämnt med ett ord är hur mycket skatteintäkterna minskat under förra året. Alldeles säkert kommer det att hänga med även det här året vilket betyder att vi kan glömma en förändring av pensionssystemet, 

Vad vi kan förvänta oss är att pengar blir en bristvara för regeringen vilket inte ger utrymme för det obligatoriska valfläsket. En finansminister kan aldrig säga i klartext att det brinner i knutarna utan talar om tomma lador. De ladorna är nu tomma och kommer inte att kunna fyllas på under överskådlig tid utan vilda protester från invånarna. 

 

Trots åratal av ekonomisk tillväxt har de sämst ställda halkat efter ekonomiskt och dessutom blivit fler. En fattigare befolkning betyder inte bara minskning av konsumtionen utan också att staten tvingas ta ett större ekonomiskt ansvar. Hur det ska gå till blir ett huvudbry för vår finansminister.

För regeringen är det minst sagt pinsamt att de orättvisor som fanns när den tillträdde fortfarande finns kvar. Ja, i många fall även förvärrats. När vi får en slutsummering av vad som gjorts och inte gjorts under pandemin är det knappast pluspoäng som kan räknas in. Tvärtom har det blivit uppenbart för alla att så här kan vi inte ha det.

Vad som hänt med invånarna under den långa pandemin är att humöret rinner över och frun, sambon eller flickvänner har fått en omgång stryk. Vad det handlar om är människor som glidit fram på en räkmacka som man säger men som nu mött motgångar.

Man kan säga att svenska folket blivit oberäkneligt och det går inte att förutsägoch lojala a hur de eventuellt kommer att hämnas. Efter Löfvens uttalande att sossarna mer skall ses som ett medelklass parti kan jag förstå, det är många sossar som fått sina välbetalda jobb genom partiet. De gamla en gång trogna och lojala väljarna söker frenetiskt ett parti som värnar om de svaga grupperna i samhället.  

De uppfattar SD som det enda parti som vågar ta i med hårdhandskarna mot kriminaliteten och den ständiga ökningen av hitkommande från andra länder. Vägen dit för SD är lång, de kommer knappast att tillåtas styra politiken. Men det politiska styrelsesättet börjar ifrågasättas eftersom det inte längre fungerar demokratiskt.

Man talar nu om att pandemin förändrat vår värld men vi inte kan säga på vilket sätt. Vad några experter kommit fram till är att människorna förändrats, men det är ingen nyhet precis, så har det alltid varit. Hittade bland det jag skrivit ner för många år sedan och sett som kloka ord något Jacques Ducharme skrivit.

“ Historien kan lära oss att det inte finns något fast i denna värld, att allt är flytande och att följaktligen människan till sin natur också är i ett tillstånd av förändring.”

Hur vi har förändrats kommer att visa sig. Ett första tecken på en helt ny syn på arbete visar inte minst alla de sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal genom att säga upp sig. Det är en helt ny situation för de politiska ledningarna inom vården. Passar inte galoscherna kliver folk ur dem.

Vårdens problem har ju inte varit personalen utan den politiska styrningen av verksamheterna. Enda möjligheten att få rätsida på vårdens problem är att de på golvet kan styra hur det skall vara för att fungera. Av den anledningen kan man se fram emot att många politiska uppdrag tas bort, de är ett hinder istället för en resurs.

Tillbaka igen.

Pandemin har förändrat mitt liv, för den tid jag har kvar. Att vi avskyr förändringar är känt sen urminnes tider, men den här förändringen av vårt sätt att leva måste vi gå tillbaka till andra världskriget för att hitta. Alla har i alla fall blivit en erfarenhet rikare, om man bortser från våra politiker.

Har svårt hålla mig för skratt när det nu börjat talas om ett nytt normaltillstånd, för vad är det som är normalt? Egentligen. Kan förstå att våra politiker längtar tillbaka hur det var, men nu måste de kasta bort instruktionsboken om löften som inte kan infrias för den gäller inte längre.

Låter som klyscha, men att vi måste ta vara på dagarna som om de vore de sista är ju vad livet handlar om. En dag kommer den sista, men när är vi tack och lov omedvetna om. Men genom pandemin har många insett och frågat sig själva om sättet de lever sina liv verkligen är det rätta.

Ett liv som styrs av att äta, sova och arbeta inte är normalt, det är ett slöseri med den tid som står till buds. Men valfriheten vad vi vill göra med våra liv är begränsad, vilket inte gäller de som föds i rikedom. Av den anledningen tvingas “vanliga” människor för att överleva, arbeta ihop ännu mera pengar till de som redan har tillräckligt.

Myten att utan dessa riskkapitalister som man kallar dem skulle alla bli fattigare stämmer inte. Någonting som motsäger är att ökningen av rika skapat ännu fler fattiga. Vi närmar oss en punkt då det kommer att ske protester och demonstrationer av ett slag våra politiker inte ens kunnat tänka sig.

Än så länge viftas en statlig basinkomst bort som en envis fluga, men i flera länder diskuteras det seriöst och ses vara den enda hållbara lösningen för framtiden. Automatisering och utnyttjandet av högteknologiska maskiner kommer att förändra det som setts som traditionella jobb. Vad som blir kvar som inte dessa maskiner och robotar klarar av blir nästan uteslutande serviceyrken.

Den i snabb takt växande butiksdöden påverkar även fastighetsägare, en utveckling knappast många räknat med. Nästa blir antagligen de stora kontorslokalerna när allt fler kan arbeta hemifrån, det för med sig att andra företag får problem. Vad som startat är lite av katten på råttan, råttan på repet osv.

I dagens läge har vi inte en aning om hur det som hänt och kommer att hända framöver kommer att påverka både landet och invånarna. Vad blir billigast, sysselsättningsåtgärder eller att betala ut ekonomiskt stöd utan villkor? Naturligtvis det sistnämnda eftersom det kostar att administrera sysselsättningsåtgärder.

Med en statlig basinkomst skulle Centern få som de vill och Af läggs ner, men även den av många hatade Försäkringskassan kan reduceras till ett minimum. Faktum är att hela vår offentliga administration skulle kunna minska och då även så kallade förtroendevalda.

Skulle inte förundra om allt är förutbestämt redan från födseln, genforskningen kommer säkert fram till någonting så småningom. Kanske kommer även svar på på de oidentifierade föremål som visar sig med jämna mellanrum. Antagligen är vi inte den enda befolkade planeten i vårt enorma universum och kanske ligger någon av dessa århundraden före oss i utveckling.

Vem kunde tro att seriefiguren Blixt Gordon vars fantastiska äventyr och förmåga man kunde läsa om redan i slutet på fyrtiotalet skulle kunna bli verklighet? Nåja, jag hade inte ens kunnat tänka mig att skriva böcker vid den tiden.

På sätt och vis är det pandemin som gav mig tid att skriva färdigt boken som jag började med redan 2019. Men så drabbades jag av en Tia och förlorade både hörsel och balansnerv på vänster sida och sviterna har jag fått jobba bort. Vissa saker, som att det försvinner ord eller att jag kastar om dem får jag leva med.

Glädjande nog fick jag höra från förlaget att e-boken rullar på. Tillät utlåning för bibliotekens skull och ett av dem har redan nappat. Förhoppningsvis blir det fler för om jag får säga det själv är boken underhållande och lättläst. Skulle vara trevligt om folk får upp ögonen för den, man vill ju bli läst.

Man brukar säga att skrivandet är en bra terapi och i mitt fall stämmer det. Utan skrivandet vet jag inte hur jag skulle ha hanterat det handikapp Tian orsakade. Numera har jag vant mig och tänker bara att jag hade tur att det inte blev värre.

Med boken klar och än så länge bara börjat på en ny berättelse helt annorlunda mot det jag brukar skriva, ska jag försöka skriva bloggar igen. Siktar på en i veckan om jag har någonting att skriva om, men våra politiker bjuder ju hela tiden omedvetet på sig själva.

Om någon är intresserad heter min bok “Den ofrivillige agenten” är är utgiven på BoD.