Kunde inte se det här komma, det bara kom.

Råheten som präglar de ungas sätt att uttrycka sig mot varandra tycks vara en del av det råare samhälle vi fått. Barnfattigdomen i vårt land är ett faktum och det i ett land som säger sig vara rikt. Många av dessa med fattiga föräldrar hånas för att de inte bär märkeskläder eller en häftig telefon med obegränsad surf. Man kan förstå hur de fattiga barnen känner sig när klasskamrater kommer till skolan i nya mopedbilar och de själva på en cykel som sett sina bästa dagar.

Redan som ung upplever barnen de orättvisor son finns i vårt samhälle och kommer att bära det med sig genom livet. Utslagning sker redan under de viktigaste åren i barnens liv istället för att skapa framtidstro. En fråga om drömmar om ett yrke eller ett jobb till dessa ungdomar kan utmynna i svaret: Socialfall. Det är ju vad som väntar ungdomar med usla avgångsbetyg av skilda anledningar, men i alldeles för många fall för att de  inte kan läsa och skriva.

Under åren har politiska beslut format landet till att bli människofientligt, det är helt andra saker som går i första hand. Om politikerna undviker att se de mänskliga problem som finns går vi mot ett samhälle ingen vill ha. När politiker talar om snabbtåg istället för de mänskliga problem som finns, undergräver de vikten av sina uppdrag som företrädare för väljarna.

Vad bryr sig gamla, sjuka och långtidsarbetslösa om snabbgående tåg när de själva tvingas vända på pengarna för att ha mat på bordet, medicin för sina sjukdomar eller gå med tandvärk därför att det inte finns pengar till ett tandläkarbesök. Det är sorgligt nog den verklighet många lever i, långt från den levnadsstandard politikers väl tilltagna löner och pensioner kan gotta sig åt.

Om inte våra politiker ser vardagsproblemen för en stor del av invånarna kan de inte heller fatta rätt beslut när det gäller vårt samhälles framtid. Som det blivit är våra politiker hästlängder efter hur illa samhället de varit med om att skapa fungerar, de kunde inte ens ana vilka konsekvenser besluten kunde innebära för en stor del av invånarna. Det är först när våldet blivit ett storstadsproblem som det anses vara akut och det måste ageras, det som händer i övrigt i vårt land lämnas utan intresse.

Den situation landet hamnat i kräver handlingskraftiga beslutsfattare, oppositionen kan knappast klaga om regeringen tar i med hårdhandskarna. Men det är inte bara våldet och den ökade brottsligheten, statens kassa används till så mycket annat än vad skattepengarna är avsedda för. Sida har under många år varit ett sorgebarn där biståndspengar hamnat i fel fickor, det är dags att det kassaflödes stoppas under en tid framåt för pengarna behövs i vårt eget land.

Vi har blivit ett överbefolkat land och inom några år kan det vara så illa att vårt land behöver bistånd från andra länder, EU har knappast förståelse för hur ett rikt land kunnat hamna på dekis, trots att de klappat Löfven på huvudet och talat om hur duktig vårt land varit att ta emot flyktingar och yrkeskriminella. Kan förstå om de kriminella upplever det som att ha hamnat i en godisbutik där det bara är att ta för sig.

Det handlar om välorganiserade ligor som har mer resurser än polisen både vad gäller teknisk utrustning och pengar. För de organiserade ligorna är det som att stjäla godis av barnungar, risken att bli tagna av polisen är försvinnande liten. Vårt land inbjuder till att utländska ligor smugglar det som genom skatter blivit för dyrt, nämligen sprit och cigaretter. Enbart på detta förlorar staten enormt med pengar.

Friskolorna börjar det nu skrivas artiklar om, hur lättlurade svenska myndigheter är men inte minst hur godtrogna de politiska makthavarna är. Det är dags att staten tar tillbaka ansvaret över skolan och stoppar penningflödet till privata aktörer. Lärarna vid de privata skolorna måste ju ha ett jobb så automatiskt kommer lärarkåren i en statlig skola att fyllas på med dessa lärare som blir övertaliga om de privata tvingas läggs ner.

Samma sak med sjukvården, lägg ner landsting och regioner och staten får stå som ansvarig. Landsting och regioner har överlevt tack vare ständiga skattehöjningar och ökning av patientavgifter. När det gäller avgifter är det enda gången patient nämns, alla sjuka har ju blivit kunder som någon idiot till byråkrat hittat på.

Om det handlar om att inte förlora ansiktet att erkänna hur allt blivit fel är det definitivt inte sådana politiker som landet behöver. Att göra om och göra rätt skulle mottas positivt av de flesta. Det gäller i allra högsta grad Försäkringskassan som inte smickrande precis ökar på antalet självmord ocg psykiska problem. Löfven verkar inte ens veta av hur illa ställt det är,  men det är ju inte ovanligt precis. Han har inte sett någonting av det som händer, varit på väg att komma.

Under det här året har SD inte ens behövt ragga sympatisörer, det har Löfven och Co försett dem med. Borde inte regeringen titta på vad konsekvenserna blivit av de beslut som fattats och istället göra tvärtom. Det kan inte bli mer fel i alla fall.

Den som slänger skit i fläkten, blir själv nerstänkt.

Våldet eskalerar och polis och myndigheter är låsta till händer och fötter av sekretesslagar och straffrihet för omyndiga unga förbrytare. Det parti som tydligen blockerar en snabb förändring är MP, vars medverkan i regeringen måste ses som en samhällsfara. Inget parti har ställt till med så mycket elände för svenska folket och då inte minst de svaga grupperna. Det är dags att MP skickas ut i kylan.

Många äldre svär ve och förbannelse över de fördyringar MP orsakat genom miljöskatter och miljöavgifter som tär hårt på deras ynkliga pensioner. Det är människan som måste stå i centrum för beslut, inte vad som kan komma att hända med vår miljö. Människan lever nu och har bara ett liv, jorden kommer antagligen att leva några miljontals år ytterligare. Om inte våra politiker insett det skall de inte heller säga sig företräda invånarna.

Det politiska maktsystemet är föråldrat och överlever än så länge bara på det politiskt uppbyggda kontrollsystemet som är så korrumperat att det inte längre har något existensberättigande. Att det blivit så beror på makthavande politikers inkompetens och handlingsförlamning när det uppstår en kris. Vi har sett det hända i flera fall, men med den nuvarande ökande kriminaliteten är det uppenbart för alla.

Snart har säkert Annie Lööf fått kalla fötter eftersom värnskatten som varit hennes skötebarn och som gått före brottsbekämpning ifrågasätts. Konsekvenserna av det har hon inte reflekterat över men det gynnar knappast partiet att hålla fast vid den politik C nu har. Förvånansvärt att de fyra partierna kan samsas när MP finns med i bilden, är det våld som nu händer det som spräcker överenskommelsen?

Jag tror det, för det gäller politisk överlevnad eftersom allt som nu händer gynnar SD. Allt som sker spelar SD i händerna och de behöver inte ens yttra sig om det som händer. De har ju redan för flera år sedan varnat för den här utvecklingen och kan säga: Vad var det vi sa!

Kristersson vädrar morgonluft med all rätt, ingen klappar händerna åt regeringens agerande precis. Misstroendeförklaring mot de två av de största stolpskotten i regeringen skapade bara rubriker, ingenting mer. Det är en uselt sammansatt regering som inte får någonting vettigt ur händerna, det bästa vore att vi får ett nyval även om det på nytt blir ett kaos. men partierna borde ha lärt sig läxan och börjar samarbeta för landet och invånarnas skull, annars sitter de själva löst.

För Löfven är det bara att bita i det sura äpplet och erkänna att svenska folkets vilja är att SD får vara med i beslutsprocesserna, allt annat är odemokratiskt. Den som kastar skit i fläkten blir själv nerstänkt brukar man säga. Inom politiken kallas de retorik när de i själva verket vänder svart till vitt och tvärtom, men istället för retorik är det nu mest pajkastning. Skit samma vad det kallas men alla blir nerstänkta av pajer också om de slängs i fläkten.

Man kan förstå att folk tröttnat och ingen politiker kan skylla ifrån sig eftersom de varit med om att skapa det samhälle som nu skrämmer allt fler. Det är ingen idé att i efterhand tala om vad som skulle ha gjorts, den dagen kommer när de ansvariga får stå till svars för det. Det är politiska beslut som skapat samhällsklyftor istället för att ena ett folk.

Hörde inrikesministern säga att om några år har vi fler poliser, det skulle ha sagts för fem år sedan så hade dessa poliser förhoppningsvis funnits på gatorna nu när de behövs. Några visionärer är knappast våra politiker, men duktiga att hänvisa till statistik de kan läsa i form av tårtbitar. Men statistik är någonting som hänt så det blir en eftersläpning som förvärras i den demokratiska processen som det kallas.

Med de löner poliserna har kommer säkert de rutinerade att jobba inom säkerhetsbolag inom kort. Varför jobba åt en arbetsgivare som erbjuder usla arbetsförhållanden och löner? En dag kanske till och med de politiska makthavarna inser att det största problemet för att få vårt land att fungera igen är ledningen. Politiskt tillsatta chefer utses efter hur duktiga byråkrater de är och är totalt okunniga om de verksamheter de skall ansvara för.

Lärare, läkare, sjuksköterskor och poliser på "golvet" och ute i verkligheten är de som bäst kan komma på lösningar, men de styrs istället av politiska ledningar med inkompetenta personer utsedda av respektive partier. Är huvudet dumt får kroppen lida sa man förr och visst är det så. I vårt land tycks dumhet premieras, på annat sätt kan man inte tolka när politiker eller byråkrater som inte håller måttet ändå blir försörjda av invånarna.

Våra politiker borde ta till sig följande citat av Zarathustra: Är du tveksam om en handling är god eller dålig så avstå från den. Eller gör de kanske det och det är därför ingenting händer. Istället för fatta nödvändiga beslut,  är det mycket lättare att tillsätta en utredning så att allt går politiskt korrekt till. Det gäller ju att rädda ansiktet även om det går åt helsike.

Hur gör man när sista tåget har gått?

Arbetarekommunerna har tidigare varit socialdemokratiskt ledda kommuners bollplank när det gällt lokala frågor. LO-ordföranden har insett hur lite han kan påverka nuvarande regering och väljer därför avgå. Att påverka den lokala politiken börjar bli lika svårt  så det ser lika illa ut för arbetarekommunerna.

Partiet är visserligen än så länge störst på en del orter, men tvingas ta hjälp av andra partier för att kunna klubba igenom beslut. Det som händer är att kvarlevor från en helt annan tid nu går i graven i takt med ett tynande en gång enväldigt parti.

Man brukar i gammal lek där det letas efter någonting fråga om det är fågel eller fisk. Det kan man fråga sig när det gäller dagens socialdemokrati, som genom de överenskommelser som gjorts med andra partier inte passar in någonstans hos väljarna. Partiet har istället för att regera blivit en bricka i det politiska spelet och det är endast på papperet de regerar.

Många av de lagar som finns har visat sig vara både snåriga och tandlösa, de försvarar definitivt inte invånarna. Utvisade personer som inte kan utvisas därför att en instans kommit på att det går inte på grund av en lag andra beslutsfattare inte haft en aning om. Det är det som är vårt politiskt skapade kontrollsamhälles stora problem, nämligen en byråkrati som inte ens de makthavande insett vilka befogenheter de har på grund av skapade lagar. Vår byråkrati måste bli enhetlig och jobba efter samma riktlinjer, lagar måste ändras i samma takt som samhället förändras, inte flera år i efterhand.

Ungdomsbrottslingar går fria och begår nya brott, det vore enkelt att snabbt klubba igenom att dessa unga verkligen får känna av vad de gjort. Återinförandet av uppfostringsanstalter där dessa unga får lära sig disciplin den hårda vägen exempelvis. De måste ju bort från gatorna där de terroriserar både gamla, unga och butiksägare. Men värst av allt dödar varandra.

Politiken är på väg att förändras vilket är på tiden. Om LO drar in sitt stöd till Socialdemokraterna, mister partiet inte bara sin koppling till arbetarrörelsen, utan också de miljoner LO pumpat in i partiet. Utan denna partner kommer partiet tvingas till att reformeras, försöka rekrytera nytt folk och göra sig av med den gamla ledningen plus en hel del andra företrädare.

Socialdemokraterna har en fantastiska verktygslåda som finns att använda med hjälp av den gamla ideologin. Den behöver inte ens anpassas till modern tid, fattigdomen har kommit tillbaka, sjuka människor behandlas sämre än djur, men utrotningshotade djur skyddas av en lag. Varför då inte en lag som skyddar svaga, gamla och sjuka människor? Problemet för partiet är att dess nuvarande företrädare inte tycks ha någon förståelse för hur gamla, sjuka och långtidsarbetslösa har det.

Socialdemokratin värnade en gång om de utsatta och svaga i vårt samhälle, skall det vara så svårt att få företrädarna att göra det igen? De orättvisor som orsakats av politiska beslut måste rättas till oavsett vilken regering som kommer efter den nuvarande. Om inte kan vi vänta oss oroligheter och ökande kriminalitet eftersom det går hand i hand med de sociala orättvisorna. Ett sjukt land med en svag regering skapar en befolkning som tappar respekten för lag och ordning. Varför följa lagar som inte de politiska makthavarna bryr sig om?

Människor ute i landet förvånas inte över SD:s framgång, de är trötta på de yrkespolitiker som på alla sätt försöker hålla sig kvar och försörjas av invånarna. De kan inget annat och kan inte räkna med att kunna få de fantasilöner de har på den privata arbetsmarknaden. Endast ett fåtal avdankade politiker plockas upp av privata företag, om de har ett nätverk som kan påverka de beslutsfattande.

Naturligtvis hade inte skaparna det politiska maktsystemet en tanke på att systemet kunde utnyttjas till att utmynna i vänskapskorruption. Andra länder är korrumperade, men inte vårt har vi hört från politiskt håll och det trodde säkert många, men så grävs det av journalister fram att det är mer utbrett än någon ens kunnat tro. Det är faktiskt partierna som sinsemellan ger utnämningar till landshövdingar, generaldirektörer mm till avdankade politiker.

Med det komplicerade samhälle vi har, behövs verkligen landshövdingar, eller en massa statliga verk? Vad som hänt är att många statliga verksamheter gör allt för att berättiga dess existens trots att EU står för direktiven. Ofta med i invånarnas ögon vansinniga förslag som bevisar hur desperat många ledningar av verksamheterna är. Förr eller senare måste staten börja rensa upp för att spara pengar.

Har en känsla av att tåget redan gått för vårt land och när nästa kommer vet vi inte. Det kan ta år innan nästa kommer. Kanske tänker våra politiker som Gilbert Keith Chesterton en gång skrev: Det enda sättet på vilket jag kan hinna till tåget, är att komma försent till närmast föregående. Men hur gör man när sista tåget har gått?

Storm i ett vattenglas.

Har på gott och ont för vana att tänka framåt, även när jag nu kommit upp i åren. Men det är inte för egen del utan för de som kommer efter. Istället för att krångla till det tittar jag närmare på orsak och verkan på några års sikt. Det finns många orsaker till att det ser ut som det gör nu och det kommer att bli kärvt för svenska folket framöver.

Nu varnar IMF för skuldberget som globalt vuxit till ny rekordnivå. Vårt land är inget undantag och en nedgång i konjunkturen påverkar även vårt land. Minusräntan användes i ett läge då många länder oroade sig över den låga inflationen, vår Riksbank kämpar förgäves att få upp den till två procent. Men inflation betyder att prisökningar slagit igenom och det påverkar invånarnas ekonomi. Inflation är inte vad invånarna vill ha.

Nu har vi ytterligare ett problem för invånarna, nämligen den svaga svenska kronan, Det är inte bara dyrare att åka utomlands på semester, det mesta i våra butiker är importerat vilket ger prisökningar. Låg inflation är med andra ord bra för invånarna, inte minst för de grupper i samhället som kompenseras ekonomiskt i efterhand. Kan förstå de ekonomer som nu tittar närmare på vad en statlig basinkomst skulle innebära.

De ökande ekonomiska klyftorna finns egentligen bara på papperet i de flesta fall. Vid en börskrasch blir det många före detta miljonärer och lägre pensioner också för den delen. Det värsta scenariot är att vi hamnar i en lågkonjunktur och vi får en ny finanskris. Det hänger ihop så omöjligt är det inte. Vår globala värld börjar mer och mer likna ett korthus som kan rasa ihop när som helst.

Många vet inte ens vad en lågkonjunktur innebär, ordet passerar tämligen obemärkt och skrämmer inte folk som ordet klimatkatastrof. Det borde det göra eftersom en lågkonjunktur ligger betydligt närmare till i tiden och innebär att många kommer att förlora sina jobb. Många företag ligger i dag på marginalen och kan inte överleva en långvarig lågkonjunktur.

Vill det sig riktigt illa kan en lågkonjunktur bli lika långvarig som den högkonjunktur vi haft. Alla tecken tyder på att det knappast blir som den senaste finanskrisen, nu kommer det att handla om företagen som överlever på att folk har pengar att handla för. Och just det finns med i det ekonomer räknar på när det gäller statlig Basinkomst/Medborgarlön, folk måste ha pengar att handla för. Det kommer knappast att heta varken eller, snarare kallas för en statlig grundlön.

Någon form av ekonomisk plattform kommer länders regeringar att tvingas besluta om, fattigdom skapar oro som kan övergå i våldsamheter. Ekonomiska och sociala orättvisor kan ställa till mycket i ett land, håller inte för otroligt att den svarta marknaden kommer att växa. Pengar måste alla ha så endera tar människor som är utan pengar där de finns, eller om skatterna blir för höga måste det fifflas för att överleva.

Svenska folket har varit alldeles för ärliga i förhållande till många politiker och byråkrater. Eller snarare har vårt land ett kontrollsystem som tvingar invånarna att vara ärliga. Men det förutsätter att myndigheter har resurser att kontrollera, nu kan det bara göras stickprov. Byråkratin har inte en chans när den svarta marknaden växt sig stor.

Skulle inte förvåna om svartarbete är mycket omfattande i nuläget och ju fler de blir desto svårare att kunna kontrollera. Den okontrollerade arbetskraftinvandringen passar inte in i den svenska modellen som våra politiker ofta hänvisar till, den förutsätter att alla är ärliga. Men så är det ju inte, inte ens våra politiker är ärliga när det handlar om pengar.

Det är just det som oroar mest, går det inte att lita på de politiska företrädarna eller offentliga chefer för det med sig följdverkningar som inte kan överblickas. Ju mer journalister gräver kommer ständigt nya saker fram som visar att vårt land är lika korrumperat som många andra länder. Kan förstå varför det finns politiker som vill sätta käppar i hjulet för det fria ordet, det som kommit fram är bara lite skrap på ytan.

Såg en artikel där det stod att SD:s framgång beror på Åkessons folklighet. Jodå, han säger vad folk tycker och tänker, men ger inga svar på hur vårt lands problem skall lösas. I takt med framgångarna och ett kaxigare tonläge måste Åkesson ses som en ulv i fårakläder, SD har ingen lösning på de svaga gruppernas problem, är inte ens intresserade av dem. Det är precis så Socialdemokratin fungerat och som nu straffar sig, gruppen som ligger på fattiggränsen rör sig om enormt med människor.

På något underligt sätt påminner det här om trettiotalet före andra världskriget, missnöjda människor fick till en ändring som tog en ände med förskräckelse. Det är dags att det politiska etablissemanget börja föra en mänskligare politik och se till att de ekonomiska och sociala orättvisorna försvinner. Om inte väntar alldeles säkert för alla obehagliga saker i framtiden. Och det har ingenting med en klimatkatastrof att göra, den är bara som en storm i ett vattenglas. 

Skall vi sätta en dumstrut på huvudet på våra politiker?

Det här med att vädret växlar är ingenting nytt, vad som är nytt är att det gör det över hela vår värld. De zoner som tidigare ansetts vara stabila drabbas nu av överraskningar precis som alla andra. Saker händer som det med förundran beskrivs som att det inte hänt på över hundra år, men det har alltså hänt liknande saker tidigare.

Skillnaden nu är att människan påverkat de naturliga cyklar som är en del av vår planets förändring. Skillnaden mot när den gamla Bondepraktikan var någorlunda tillförlitlig är nästan ofattbar, vädret växlar i en takt som gör att inte ens väderobservatörer hinner med i svängarna. I takt med att människan försöker rädda vår miljö avlöser katastrofer varandra på löpande band, det kanske är dags att ta Time Out och utvärdera de försök som gjorts.

Samma sak med att politiker är de som avgör invånarnas framtid. I den komplicerade värld som växt fram är det de minst kunniga som fattar beslut. Naturligtvis borde en utvald expertpanel med hjälp av konsekvensanalyser om hur invånarna påverkas utforma de beslut som skall fattas. Alla de felaktiga beslut som tagits gör att vårt land en dag hamnar vid vägs ände.

Politiker har ett bäst före datum precis som nästan allting annat. Människan når sin topp vid en viss ålder, sedan går det långsamt utför. Att vara folkvald skall ses som exempelvis tränare inom olika idrotter. Om inte önskat resultat uppnås byts tränarna ut, det är spelets regler. Visst finns det tränare som hållit på i många år men det är tack vare att de visat sig kunna prestera resultat.

Många politiker har aldrig kunnat uppvisa några resultat utan i många fall bara misslyckanden men finns ändå kvar. Det om något visar att det politiska system vi har är förkastligt. Jag vill gå så långt som att klassa politiken som en hobby som helst skall utföras ideellt. Många säger sig brinna för att förändra men lågan slocknar ganska så snart i det tunggrodda så kalla demokratiska styrelsesätt vi har.

Vårt politiska styrelsesätt har övergått från att vara demokratiskt till att fatta majoritetsbeslut till varje pris. Det är av den anledning även småpartier som MP kunnat få igenom förslag som slagit hårt mot inte bara de svagaste grupperna i vårt land, de har även drabbat de som bor utanför storstäderna.

Våra politiker har inte lyssnat på hur invånarna vill att vårt samhälle skall se ut och har därför hamnat i den situation de nu befinner sig. Omställningen kommer att bli smärtsam för många som vant sig vid att folk har knorrat men mer har det inte blivit. Nu har de hamnat i ett läge då minsta felsägning eller ställningstagande kan vara avgörande för både dem själva och partiet. Ett utmärkt exempel är Annie Lööf och Centern som hamnat totalt snett i hur svenska folket tycket och tänker.

Motståndet mot SD visar att de vissa partier fattat allvaret i hur en mycket stor del av invånarna ser på det politiska misstaget att ta emot alla dessa "flyktingar". Det är inte bara flyktingar som kommit hit utan även organiserade stöldligor, svartarbetare, tiggare mm som påverkar många orter i vårt land. Har en känsla av att det inte är de som kommit hit som skulden skall läggas på utan de politiker som inte vågat ta tag i den heta potatisen.

Man kan inte hantera någonting så sprängladdat som ilskan hos de som upplever att det var helt fel att släppa in en massa människor i landet utan att veta vad de kan tillföra vårt land. Den första tanken borde ha varit om vårt land verkligen har råd att ta emot så många. Redan innan flyktingströmmen gjordes neddragningar av det svenska folket betalar skatt för att få utfört.

Om jag inte tar alldeles fel kommer det att bli en kostnadsfråga våra politiker inte kan prata sig ur genom att använda retorik. Eller som Morgan Johansson ljuga om hur duktiga våra byråkrater var vid storbränderna och hur fantastiskt bra vårt land fungerar. Det fungerade inte vid Estonia katastrofen, inte heller vid tsunamin i Thailand och fungerade definitivt inte efter de stora bränder vi haft.

Frågan är om vi har haft en så stor samling klantiga ministrar någon gång som gör bort eller säger bort sig gång på gång. Vårt utrikesdepartement verkar vara en samling snedtänkande människor som ställer vårt land och vårt lands säkerhet i skottgluggen. Det var till och med på vippen att en så klantig person som Kristersson kunnat bli statsminister. En man som vid tidigare förtroendeuppdrag fått skattepengar att om inte gå upp i rök så i alla fall hamna i fel händer. Dessutom totalt ovetande om vad som är försäkringar eller bidrag, enbart det borde rendera en dumstrut på huvudet.

Det är bara dumt folk som jobbar åt andra.

Vill man vara säker på att få någonting utfört, måste man göra det själv. Så fungerar det inte inom politiken, där fattas beslut om hur det skall vara för att sedan överlåta ansvaret på andra att se till att de utförs praktiskt. Bara detta en utmaning för de myndigheter som berörs eftersom många beslut inte är förankrade i verkligheten utan måste ses som önsketänkande att de skall fungera.

Går vi tillbaka och tittar närmare på de senaste fem åren har politiska beslut skapat någonting som kanske aldrig går att reparera. Det kommer inte att spela någon roll vilka politiska beslut som fattas, de kommer inte att fungera på annat sätt än att ytterligare reta upp invånarna. Den politiska okunskapen om hur det fungerar ute i samhället är skrämmande för inte minst de som ser hur deras livssituation drastiskt har förändrats.

När politiska beslut drabbar en allt större del av invånarna sker någonting som setts som omöjligt för bara några år sedan, att svenska folket sätter sig på tvären. Varje partiledning måste noga överväga hur de bäst skall kunna stryka de flesta medhårs. I det läget är det verkligen en straffspark att vara i opposition eller som SD stå utanför och som lobbyister försöka påverka M och KD. I opposition kan det dessutom lovas vad som helst eftersom det bara kan ses om en ropandes röst i öknen.

De partier som plockar politiska poäng just nu är V, SD och KD som hamnade utanför den slutliga tandlösa kompromissregeringen. Inte konstigt att Moderaterna föll på Kristersson, han är knappast någon att hålla i handen när åskan går. Men visst var de som var inblandade i regeringsstriden de stora förlorarna, vinnare blev de som ser möjligheten att kunna locka väljare till ett alldeles nytt parti. Med rätt sakfrågor är det möjligt att göra samma resa som SD enbart genom att vända sig till de drabbade och på annat sätt missnöjda.

Kan inte annat än ruska på huvudet åt det som händer i Göteborg, slitningarna inom Socialdemokraterna börjar bli uppenbara. Har full förståelse för de utbrytare som försöker införa demokrati på dagordningen, märkligt nog behövs det inom partiet numera. Den Socialdemokratiska ledningens mångåriga företrädare har dessutom svårt att acceptera de ungas krav på ett rättvisare samhälle, de vill istället ta i med hårdare tag för att styra de unga.

I framtiden är dessa gamlingar döda och troligen också det en gång stora partiet. Mycket på grund av den vänskapskorruption partiet införde och som gjort att vårt samhälle raserats bit för bit. Vi har nog bara sett början på vad de politiska företrädarna ställt till med. En god vän skrev i en krönika att politikerna själva vill framhålla att de har förtroendeuppdrag, med andra ord är inte politiken ett yrke och skall därför inte behandlas som ett sådant.

Det måste bli klara regler om hur länge en politiker får ha förtroendeuppdrag, till och med två mandatperioder är för länge för många så kallade förtroendevalda. För att det skall fungera mellan valen kan det införas rullande förtroendeuppdrag, det vill säga byten kan ske vid mitten av en mandatperiod. Det skulle om inte annat få många politiker och partiledningar att anstränga sig.

Hur man än ser på den politiska kartan numera har vi ett vänsterparti och tre högerpartier, den regering vi nu har måste ses som mittenpartier. Det skälls mycket på Björklund och Lööf men de gjorde precis som Löfven ville ha det för att få fortsätta vara statsminister. Enligt dem själva tror de sig fattat rätt beslut, det var bara det att de missuppfattat hur en mycket stor del av svenska folket vill ha det.

Som vanligt fattar politiker beslut och ser sedan i eftertankens kranka blekhet hur tidigare väljare flyr partierna. De båda ytterpartierna tackar och tar emot, men det är ju bara för en kortare tid de kan gotta sig åt de stigande opinionssiffrorna. De partier som fortfarande sitter i riksdagen lever nämligen farligt, de har gett utrymme för att nya partier kan se  dagens ljus och precis som SD stiga upp som en sol.

Kan med säkerhet säga att de beslut den nuvarande regeringen fattar får till följd att skaran av missnöjda kommer att växa. Den moderna människan vill inte styras utan vill ha frihet. Hur våra politiker skall kunna hitta på någon lösning på det övergår mitt förstånd.

Skulle inte förvåna om kravet på Medborgarlön eller Basinkomst som en del kallar en statlig lön utan krav på arbetsprestation kommer att föras fram. Är inte främmande för att MP blir det parti som kommer att föra fram det kontroversiella förslaget. Partiet har under de senaste åtta åren framfört de mest vilda idéer men efter "Lille Fridolfs" avgång ges partiet en chans att lyssna på medlemmarna.

Har talat med flera Miljöpartister som med vår miljös bästa för ögonen, inte kan se något annat alternativ för invånarna än att leva annorlunda. Lättare sagt än gjort eftersom arbetslinjen är den största miljöboven av alla, den tvingar människor att förstöra vår miljö. Det är först när människan kan välja hur de vill leva som vårt samhälle kan förändras.

Jag har varit kritisk till hur människor beskattas för att rädda vår miljö, det kommer aldrig att lösa problemet med den klimatförändring som blir tydligare för varje år. För den som varit med länge så började bilfabrikanter få ned koldioxidvärdena i bilar för över trettio år sedan och är nu nere på värden där vi i vårt land knappast förorenar miljön i förhållande till många andra länder. Vad vi gör för miljön i vårt land är knappast mätbar i det stora hela.

Har talat med ett flertal unga sammanboende med barn där båda jobbar heltid men upplever att den extra lönen inte ger dem någon ekonomisk trygghet. Tvärtom lever de hela tiden på gränsen att det skall gå ihop. Ingen verkar tänka på det, men det är dyrt att jobba i vårt land. De allra flesta har för kort restid för att få dra av resor till och från jobbet, eller kommer inte upp i det belopp som inte får dras av. De med långa avstånd till jobben med bil får genom den milersättning som inte ens täcker de fasta kostnaderna betala en del av lönen för att jobba. Inte säger de sig glad att vara svensk.

Börjar man tänka i de här banorna kan man fundera över varför våra så kallade förtroendevalda tvingar invånarna att jobba. Ingen blir rik på att arbeta i ordets rätta bemärkelse, ser man på alla miljonärer och miljardärer i vårt land lönar det sig bättre att låta pengarna jobba. Dumt folk som jobbar finns det ju gott om resonerar de säkert. Hur har vårt land kunnat bli så här?