Det är de som vänder på alla stenar som måste bort, det är de som kostar pengar.

Har hört många spydiga kommentarer om den globala uppvärmningen i dag. Och värre blir det väl i morgon efter det ymniga snöfall jag kan se utanför fönstret. Kaos på vägarna och tåg som inte klarar av ett normalt snöfall beror antagligen på att de styrande trott att de kalla vintrarna var över och det som måste bekämpas är ett varmare klimat. Skulle inte förvåna om många människor i Italien med flera länder runt Medelhavet, börjar bli lika skeptiska mot global uppvärmning som många svenskar blivit efter den här vintern.

Här hemma rullar det på som vanligt, eller snarare rullar det på allt saktare. Åtminstone inom sjukvården där vårdköerna växer. Det som händer i vårt land kan inte ses som annat än ett haveri. Vad det är som orsakat att skolan, sjukvården och polisen hamnat i kris inser alla utom våra politiker, det är den politiska styrningen som fått oss att hamna i diket trots rak bred väg.

Vem som har haft sista ordet i det som regeringen ställt till med blir ingen klok på, men det borde vara Stefan Löfven. Bristen på fingertoppskänsla lyser igenom och ingen tycks veta vad som gäller eller inte. Efter de krav LO kommit med borde trygghetsförsäkringarna och de sämst ställda grupperna prioriteras, alldeles för många lever som fattiga i dag.

Jag blir inte heller klok på om Löfven med flera ledande socialdemokrater har ett eget hemkok som ideologi, för den är definitivt inte socialdemokratisk. Löfven ses av många gamla garvade politiker som en katt bland hermelinerna, han vet inte hur den politiska slipstenen ska dras. Om så varit fallet skulle knappast MP och V fått vara med och bestämma.

Ingen gråsosse kunde ens ana, att Löfven som högsta ansvarig skulle godkänna, att pengar går före människors väl och ve. Vad som skett är nämligen att  vi blivit ett som många känner det människofientligt land, på grund av det som sker vid Försäkringskassan.

Med den politik som förts riskerar Socialdemokraterna ett svidande nederlag vid valet i höst. Inte för att Moderaterna och övriga partier i Alliansen kan regera bättre, utan för att de i regeringsställning är piskade av ett allt otåligare folk att inte göra det sämre. Det om något bevisar att det politiska styrelsesätt vi har inte fungerar i ett modernt samhälle.

Jag avundas inte politiker som kommer att tvingas försöka förklara, att de inte riktigt vet vad de håller på med. De är människor som blivit ansvariga för någonting de inte har utbildning och kompetens för. Deras direktiv som ska utföras av de viktiga funktionerna i vårt land, präglas av den ideologi de känner sig tvingade att följa.

Med det är så vårt politiska styrelsesätt fungerar, de utsedda företrädarna måste därför förlita sig till personer som har kunskaper och kunnande. Men även där brister det betänkligt, egentligen borde en regering ha statsvetare och välrenommerade nationalekonomer till hjälp, men då skulle de inte få igenom sina förslag till förändring av vårt samhälle.

Läste en artikel om en dansk socialdemokrat som varnade för invandring redan på åttiotalet och som då stämplades som rasist. Nu har denne man fått upprättelse av partiet, han hade varit långt före sin tid. Vi kommer alldeles säkert att se en vändning under galgen även av svenska socialdemokrater, invandring och flyktingmottagning har spårat ur.

Att flyktingar tar sig till vårt land beror på att Europeiska länder plundrat flyktingarnas länder kunde jag läsa i en artikel. Just nu plundras både företag och privatpersoner i vårt land, ska vi se oss om efter att flytta till ett annat land? Den som skrivit artikeln har visserligen förstått vad det handlar om, men ändå missförstått hela saken.

Det är våra media som måste visa modet att skriva och berätta om vad som orsakat mycket av de problem vi nu har fått på halsen. Varför inte öppet säga att våra politiker inte fattade vad de pratade om, när flyktingar skulle tas emot med öppna armar och svenska folket skulle öppna sina hjärtan. När de kommit var det inte längre regeringens eller riksdagens bord, kommunerna skulle se till att ta emot alla dessa flyktingar.

Om inte Löfven begriper att det inte är de rika som klagar över hur det blivit, utan helt vanliga människor som fått uppleva nackdelarna, bör han gå tillbaka till sitt fackliga jobb. Någon rådgivare åt de stora företagen som Göran Persson med flera blivit, kommer han knappast att bli. Oavsett om han vill eller inte, måste han före valet tala öppet om vad flyktingmottagningen ställt till med för invånarna. Det är nämligen de som får stå för notan.

Kunde läsa om massuppsägningar vid Sahlgrenska sjukhuset där avdelningar skulle slås ihop på grund av personalbrist. Det här är följden av den kritik som kommit från personal vid sjukhusen under flera år, de politiska ledningarna inom landstingen har gömt sig på sina kontor och överlåtit åt anställda chefer att räta upp det hela. Det är de politiska ledningarna som orsakat att det blivit så här, inte anställda chefer som styrs av direktiv de måste följa.

Alla offentliga verksamheter är någonting svenska folket betalar skatt för att ska fungera. Under många år har det från många håll krävts att landstingen läggs ner och staten ska ta över. Det är inte så man kan få det att fungera, det gäller att ta bort de politiska ledningarna och anställa människor som kan organisera och lyssna till hur de som utför jobben vill ha det.

När det klagas på vinster i välfärden är det de enorma förlusterna inom de offentliga verksamheterna som ska diskuteras. Vad är det som orsakar att kostnaderna är mycket högre för de offentliga verksamheterna? Till våra politiker, sluta vända på alla stenar för att spara kostnader, det är alla stenvändare som måste bort, för att kunna anställa och betala behövlig personal. Men det har de säkert själva kommit underfund med och kämpar med näbbar och klor för att det inte ska ske någon förändring.

Är en naturkatastrof att föredra framför en finanskris?

Vi lever nu i en tid då politiska myter blir avklädda in på bara skinnet och folk lite till mans ställer sig frågande till om de blivit grundlurade. Det samhälle vi nu har, är inte vad svenska folket betalar för att få. Vad de politiska makthavarna erbjuder är ingenting annat än en sekunda vara, trots att svenska folket betalar fullt pris. Det är inte att förvalta invånarnas pengar på bästa sätt som lagen föreskriver.

Jag har ofta hört politiker säga att ju fler som engagerar sig politiskt, desto mer demokratiska blir besluten. Det är en politiskt skapad myt som de flesta genomskådat. Följs den ursprungliga riktlinjen för en demokrati, behövs inte många förtroendevalda för att fatta beslut som följer folkviljan. Istället kan man säga att ju fler kockar, desto sämre soppa, eller i vårt fall en urvattnad demokrati. Att det blivit så är resultatet av att alldeles för många har och har haft politiken som yrke.

Tittar man närmare på vad skattepengar går till som inte alls var tänkt från början, inser man att de som säger sig företräda väljarna är de som kostar enormt med pengar. Men vad får väljarna för dessa pengar? Tja, det är en fråga många funderar över eftersom det blir mer och mer uppenbart att de förtroendevalda definitivt inte för fram sina väljares önskningar. Det här har gjort att invånare och politiker hamnat på kollisionskurs.

Och värre kommer det att bli när högteknologin tar över och de traditionella jobben försvinner. Visserligen säger både politiker och experter att nya jobb kommer att växa fram, så har det alltid gjort när vår värld förändrats. Jodå, visst har människor varit fantastiska att starta upp företag som erbjudit det som inte funnits. Nu är läget ett helt annat och vi måste fråga oss vad som blir över att jobba med.

Det blir invånarna själva som tvingas ta egna initiativ för att överleva. Det samhälle som kommer att växa fram kommer inte att ha några som helst likheter med det vi haft, vilket i sin tur kommer att betyda att invånarna måste få svängrum för att kunna leva sina egna liv. Makthavande politikers påtagna roll som förmyndare istället för invånarnas företrädare, kommer därför att helt försvinna.

För mig är utvecklingen både skrämmande och fascinerande. Läste att flera stora bokhandelskedjor är på väg att försvinna i Amerika, de kan inte konkurrera med handeln på nätet. Och tacka för det, personal och affärslokaler kostar pengar, säljs det mindre över disk rasar intäkterna och det går snabbt utför. Det är alltså människornas ändrade levnads- och köpvanor som styr förändringen.

Samma sak kommer att ske i vårt land, det mesta går faktiskt att köpa på "nätet", inte minst från Kina. På order av regeringen kan man förmoda, ska Tullverket och Posten nu ska sätta stopp för billiga inköp genom avgifter, moms och tull. Naturligtvis kommer massvis med människor att bli förbannade, de har inte råd att handla det som bjuds ut av svenska företag. De svenska näthandlarna kommer knappast att tjäna på det här, inte staten heller.

Det som händer sker snabbare än vad våra politiska makthavare ens kunnat tänka sig. Lite elakt kan man säga att politiker kommit i otakt med tiden, de lever kvar i en värld som den såg ut för flera år sedan. De har också haft svårt att ta till sig att det samhälle vi har skördar människooffer, vilket för med sig att livslängden sakta men säkert kommer att minska.

Det samhälle som mer eller mindre tvingats fram genom politiska beslut, är inte skapat för människor utan för statens, de makthavande och de offentliga verksamheternas överlevnad. Makthavande politiker har med förskräckelse sett att det kostar mer och mer för varje år att hålla kontrollsamhället igång. Det är inte för lite skattepengar som betalas in, det är kostnaderna som blivit alldeles för höga i förhållanden till folkmängden och de som har ett arbete inom det privata näringslivet. Att begränsa vinster i välfärden kommer att påskynda inte bara de ekonomiska problemen, massvis med nya kommer att se dagens ljus.

Det är med andra ord ingen lysande framtid vårt land har att se fram emot. Den rationalisering som kommer att bli en absolut nödvändighet på grund av brist på pengar, kommer att skaka om hela vårt politiska etablissemang. Med de nya teknikernas intåg kommer de att vara helt överflödiga, samma sak om det kommer att införas en statlig medborgarlön. Kanske hör de båda sakerna ihop, det får vi se inom loppet av bara några år.

Hörde en intressant diskussion vid spelhörnan i affären där några personer luftade sina åsikter om det samhälle vi fått men tydligen inte många vill ha. Det finns inget parti som talar om hur de ska göra det bättre för invånarna var det en som sa och fick medhåll av de övriga. Det talas bara om hur vi ska kunna rädda vår miljö, men människan tycks inte vara lika viktig. Ändå är det människan som kommer att behöva räddas betydligt tidigare, än den förmodade naturkatastrof vi ska försöka undvika.

Trots alla varningssignaler fortsätter aktiebörserna som om ingenting hänt senaste veckorna. Men frågan är hur företagen ska kunna klara av de förväntningar som ställs på dem. De experter som visat sig vara mest oroliga är de som ser likheter med den senaste finanskrisen. Aldrig tidigare har vi mitt i brinnande högkonjunktur varit så högt belånade, mycket tack vare de låga räntorna.

Många riksbanker kommer den närmaste tiden att stegvis höja räntorna, vad de minst av allt vill ha är inflation som kommer att bromsa upp allting. Vår egen regering försöker sig på någonting de inte vet konsekvenserna av och riksbanken tvingas vara passiv. Jag får en olustig känsla av att vårt land ligger sämst till av alla andra när det händer någonting.

Byggbolagen har redan dragit år bromsen ett snäpp, vilket kommer att märkas inom många branscher som gått för högtryck ett par år. Att det sedan fungerar som ringar på vattnet och kommer att påverka alla branscher, vet man sedan tidigare. Massvis med småföretagare riskerar att hamna risigt till och då kommer vi också att se arbetslösheten öka.

Många har börjat inse att våra politiker inte är någonting att hålla i handen när det händer någonting. Definitivt inte om vi får en ny finanskris, för det är vad som kan hända precis närsomhelst. Hur kommer vårt land att se ut efter att en sådan har inträffat? Det är vad de politiska makthavarna kan tvingas försöka hantera, men än så länge har de ingen beredskap. De flesta skulle nog föredra en naturkatastrof istället.

Är våra politiker någonting katten släpat in?

Uppropet #metoo  har verkligen ställt till det för flera folkkära artister. Om något vunnit någonting med det här så inte är det svenska folket. Massvis med äldre har tyckt att Lasse Kronér varit barnslig men samtidigt härligt spontan, en programledare som själv hade hjärtligt roligt och älskade det han höll på med. Hans program saknas av många, den som ihärdigt anklagar honom anklagas naturligtvis i sin tur för att lurat dessa människor på de få gånger de kunnat skratta när de tittat på teve.

Visst har det funnits personer som är riktiga skitstövlar, men ingen har öppet vågat säga det åt dem. Inte heller ledningarna har vågat ta tag i någonting som de kan ta äran för, nämligen de pressrosor eller lovord som kunnat läsas om dessa personer. Att de uppfört sig som de gjort har förklarats med att de är genier som är svåra att hantera. Skulden ligger egentligen inte på de som hamnat i skottgluggen, utan de som låtit det gå för långt.

Om dessa genier ställts inför att uppföra sig som folk eller gå arbetslösa, hade antagligen de här personerna krupit till korset. Vana vid att leva ett utsvävande kändisliv skulle då ha tagit slut, till och med genier behöver en lön för att överleva. Det enda det här bevisar är att vårt land är dårpippinas paradis, men det har ju "vanligt" folk upptäckt för länge sedan.

Nåja, vi har en konkurrent om det epitetet, nämligen Amerika. Där härjar ett enligt honom själv ett geni, som tafsat sig fram genom livet i egenskap av kändis och fullskiten med pengar. Men många Amerikaner älskar honom, han är precis lika klantig som de själva. Det politiska etablissemanget begriper honom inte alls, de fattar inte vad han håller på med. Det gör för all del ingen utanför Amerika heller, men det är en helt annan sak.

Kanske är det meningen att det skulle bli så här, att makthavare nu visar att de sannerligen är lika mänskliga som alla andra. Duktiga på att prata och framhålla sig själva är egentligen ingenting att skryta över, men vad vet de om livet? Om dessa personer skulle tvingas leva med oron om det finns mat på bordet eller att hyran kan betalas, hur skulle de då bete sig?

Det är vad det nya tänkandet handlar om hos alla de, som om de inte tvingades jobba för brödfödan, skulle ha råd att ta ledigt och gå en golfrunda när vädret är vackert, eller koppla av en dag med familjen och njuta av att glömma bort det tråkiga jobbet. Eller varför inte odla en hobby som är betydligt intressantare än det stressiga jobbet.

Det är märkligt hur lite man egentligen behöver utöver mat, kläder på kroppen och tak över huvudet. Många familjer är i dag tvungna att ha två bilar för att klara av sin livssituation. Det beror naturligtvis på att en familj på tre personer inte kan klara sig på en lön. I en sådan familj måste någon ta hand om avlämnande och hämtning på dagis med risk för fortkörningsböter för att ta sig till och från jobbet. Det fattas alltid mjölk eller någonting till nästa dags tidiga frukost, affärerna ligger inte runt hörnet längre. Kan förstå alla de som önskar ett helt annat liv.

Så här har det blivit tack vare att vårt samhälle utvecklats hörde jag en politiker säga. Vårt samhälle har inte utvecklats de senaste trettio åren, det har förändrats men det är kosmetiska förändringar så att det ser bättre ut. Men för människorna har det bara blivit sämre, inte minst när det gäller att få träffa en läkare. De har fullt upp med att skriva om de sjukintyg de tidigare skrivit därför att en medicinskt okunnig person inte fattat vad diagnoserna innebär för de sjukskrivna.

Det här kommer i förlängningen att innebära att personal vid Försäkringskassan – i alla fall de som har ett samvete – kommer att drabbas av psykisk ohälsa. Om någon i förtvivlan efter ett avslag av handläggaren tar livet av sig, måste tankar dyka upp om det verkligen är värt den usla lönen att ta livet av folk. Tyvärr har det här hänt i alldeles för många fall, men det är inte de politiska makthavarna som visat några samvetskval.

Nu finns ett upprop om att bombardera Annika Strandhäll med mejl om att sjukförsäkringen måste återställas till vad invånarna betalar för. Det handlar om en försäkring och inget bidrag som bland andra den nuvarande Moderatledaren kallat det. Resultatet blir antagligen att Strandhäll sjukskriver sig och att regeringen försöker tona ner det hela.

Läste en insändare av en läkare som hade fått nog efter att begärt ett sammanträffande beträffande en sjukvårdsanställd som gått in i väggen och nekats sjukpenning. Men Försäkringskassan blåste av mötet med förklaringen att det inte fanns någonting att diskutera. Det säger allt om det maktmissbruk som förekommer och jag hoppas läkarna går ut med ett upprop. De skulle få stöd av alla som läser ett sådant upprop.

Löfven får nog göra en snabbutredning om de sjuka först ska besöka Försäkringskassans handläggare så de själva får se hur illa ställt det är. Därefter ska den sjuka för egen maskin eller med ambulans till läkare för diagnos. Sjukhusen skulle alltså i det fallet ta emot de sjuka, de med mindre krämpor skulle vara hänvisade till Hälsocentraler, vilket skulle undvika de långa väntetiderna på akuten.

Några kompletteringar av sjukintyg skulle inte behövas. Hur ska en handläggare våga sig på att friskförklara en dödsjuk med symptom som endast en expert kan fastställa? Just nu är det vad som händer, de har aldrig sett den person de friskförklarar genom att neka sjukpenning.

Var och en kan förstå att svenska folket inte kan ha något förtroende för våra politiker när någonting sådant här kan förekomma. Tyvärr gäller det här alla politiker oavsett partitillhörighet, någon skulle haft modet att säga ifrån inför tevekameror och struntat i konsekvenserna. Den personen skulle ha blivit helgonförklarad istället för att ses som någonting katten släpat in. 

Det är dags att visa vem som verkligen bestämmer.

Hur många som kommit upp i åren och upptäckt att det de trodde sig veta som ung, har visat sig vara alldeles åt helsike. Läste om en tolvåring som skrivit till Löfven att det borde införas en bilfri dag, men varifrån har han fått den idén? Miljöfanatisk lärare kanske, det är knappast vad en tolvåring kommer på alldeles själv utan vidare. Den här tolvåringen bor knappast så att föräldrarna är tvungna att skjutsa till skolan, det finns många sådana ställen i vårt land.

Om tolvåringen i det här fallet matats med lärdomar som resulterat i brevet, har det gått alldeles för långt. Men det har ju allting annat också gjort. Men var och en med lite förstånd inser säkert hur mycket en bilfri dag skulle kosta samhället och hur många arbetsplatser som skulle gapa tomma ute i landet. Att norr om Dalälven åka kommunalt till jobbet är ingen självklarhet, det fungerar inte så ute på "landet".

Nåja, framtiden handlar om en teknisk utveckling vi har svårt att föreställa oss i dag. Först blir det nu elbilar, det har regeringar bestämt. Kan förstå att elbolagen gnuggar händerna, de ligger hela tiden steget före vår regering. Ser ut att vara samma feltänk som med etanolen som nu är på väg att försvinna, vad har det kostat i form av miljörabatt? Läste att bilindustrin hellre sett regeringar satsa på vätgas vars enda utsläpp är vattenånga.

Teknisk utveckling var jag inne på och visst har vi redan fått en försmak i form av smarta telefoner och möjligheten att skaffa information från nätet var vi än befinner oss. Men nästa steg blir att smarta maskiner och robotar tar över inte bara kontorsjobb, utan också en hel radda av andra jobb. Till och med advokater kan ersättas tack vare att de smarta maskinernas intelligens gör att lagar kan bli vattentäta. Även hackare på nätet kan känna sig blåsta, det kommer inte att bli några "hål" att utnyttja i framtidens datorprogram.

Enligt Bill Gates kommer det att bli bra för människan, mer ledighet och möjlighet att syssla med det som annars bara gjorts som en hobby. Massvis med idéer som kunnat förenkla för människorna har gått förlorad, genom att innovatörerna haft fullt upp med att försörja sig och sina familjer. Alla de som säger sig företräda väljarna också, för den delen.

Många av de sjukdomar som drabbar människorna är en följd av att vi lever fel och stressar alldeles för mycket, det är omänskligt att vara i farten från morgon till kväll med få möjligheter att koppla av och ladda batterierna. Det som kallas psykisk ohälsa kan liknas vid att fläktremmen gått av på en bil, följden blir att batteriet laddas ur. I värsta fall kan batteriet ta slut och ett nytt måste inhandlas. Men hur gör man när en människas "batteri" tagit slut?

Vi hör ofta att vi måste spara på vår miljö, men människan tycks helt ha glömts bort. Om det sparas på människorna kommer vår miljö på köpet att må bättre. För att dagen och livets pussel ska gå ihop, tvingas människor använda bilen till att skjutsa barnen till dagis, åka till jobbet, hämta på dagis och sedan till affären för att handla. Den moderna människan har sannerligen fullt upp och stressen nöter på både kropp och psyke.

Den utveckling som obönhörligt kryper närmare vänder upp och ner på vårt politiskt skapade samhällssystem, där lönearbete och skatteintäkter ska finansiera det hela. Med ständigt stigande kostnader för det politiskt skapade samhället, har regeringars enda lösning varit att få fler i arbete, men också att människorna måste jobba längre. En kortsiktig lösning som knappast löser de kommande problemen, bara skjuter dem framför sig så länge det går.

Vem vet, två mandatperioder framåt kanske vi redan är inne i det nya högteknologiska samhället där robotar och smarta maskiner gör jobben, men vad ska då de friställda leva av? Det blir nästa delikata problem för vår regering, oavsett vem eller vilka de är som då kommer att sitta vid makten. Som politiker skulle jag verkligen oroa mig för det som kommer, det kommer att bli minst sagt omvälvande.

Visionärer har det alltid funnits, men det som ligger framför oss är okänd mark. Vi vet vad de nya maskinerna kan och kommer att kunna göra, men hur kommer det att påverka människorna? Redan nu pressas människorna att producera mera, men den mänsklig arbetskraften är alldeles för skör för att pressas ännu mer. De som insett det håller redan på att förbereda för införandet av robotar och smarta maskiner.  

Nästa steg blir alldeles säkert att sätta press på regeringar att invånarna måste ha pengar att handla för när jobben försvinner, annars får de inte sälja sina produkter. Frågan är hur vår regering tänkt, en maskin kostar betydligt mindre vid stillestånd än mänsklig arbetskraft, utvecklingen kanske sker därför att företagen kan se en ryckigare eller till och med minskad konsumtion framöver. Idealet för företagen är att nästan personaltomma industrier blir Produce on Demand istället, det vill säga tillverkning sker i takt med efterfrågan.

Naturligtvis kommer omställningen från att gå på högvarv hela dagarna till att plötsligt ha tid för det som det inte funnits tid till tidigare att kännas ovant. Att låta barnen sova ut på morgonen istället för att slitas upp ur sängen i ottan, kan betyda sovmorgon även för föräldrarna. Visst låter det som en önskedröm, men det är så det kan se ut i framtiden.

Alla regeringar är medvetna om att den här förändringen kommer och den kan komma betydligt tidigare än vad experter sagt. Det är alltså regeringars ansvar att se till att de som blir utan jobb, inte ställs på bar backe. Vår regering har inte ens kommit i startgroparna, när andra redan kommit ur dem. Det verkar som om våra politiker inte fattat, att vad de än beslutar om för att undvika att de högteknologiska maskinerna tar över deras jobb , kommer utvecklingen att köra över deras beslut.

Redan nu kan man se och höra partiernas ledare komma med förslag som för tankarna till flydda tider. Jodå, det var bättre förr, men de tiderna får vi aldrig tillbaka. Framtiden däremot kommer rusande emot oss och går inte att stoppa. Den fråga som oroar mig mest är att dessa personer har vårt lands framtid i sina händer. Det verkar vara sista chansen att invånarna inser att det är de som har de politiska företrädarnas framtid i sina händer. Sägs det inte ifrån nu är det kört som man brukar säga.

Det är alltså dags att invånarna säger och visar att nu får det vara nog. De politiska företrädarna har av sina partier utsetts att företräda väljarna, därför är det dags att de också sköter sitt jobb. Det har de bevisligen inte gjort när man ser till det som hänt inom skolan, vården och polisen, de har inte tagit sitt sociala ansvar att sätta invånarna i första rummet. Det är dags att skrota vårt politiska maktsystem som bara fört elände med sig de senaste trettio åren genom att gömma sig bakom i demokratisk ordning fattade beslut.

Det gäller med andra ord att vända upp och ner på den politik som förts och ta från de rika och ge till de fattiga. Om de politiska företrädarna inte ser till invånarnas bästa och skapar ett rättvisare samhälle med rejält krympta inkomstklyftor, har de ingen funktion att fylla.