Dags att utreda vilka som är närande och tärande.

Den av våra politiska makthavare fantasifullt målade vackra bilden av vårt land, har börjat rämna efter det senaste årets händelser. Även om mycket som sägs och skrivs kan ses som desinformation, har vårt samhälle blivit mer våldsamt och till och med människofientligt. Man skulle kunna tro att det vi nu kan se, är resultatet av att den tidigare alliansregeringen, började dela upp in invånarna i närande och tärande. men det började långt tidigare.

Vårt lands styrelsesätt och den politiska styrningen av de offentliga verksamheterna, har visat sig vara vårt lands akilleshäl. Rutiner som skapats för att passa det gamla industrisamhället har hängt kvar och orsakat problem. Det fanns ingen beredskap för en övergång till ett högteknologiskt kunskapssamhälle, där skolan skulle ha varit en viktig kugge i det nya maskineriet.

De offentliga verksamheterna med chefer som gått den långa vägen och som suttit kvar i det gamla arbetsledartänkandet att leda och fördela, har på grund av sina bristande kunskaper orsakat landets invånare stor skada. Fixeringen vid arbetslinjen gör att det finns ett motstånd mot att använda de nya teknikerna. Anledningen är naturligtvis att intelligenta datorprogram kommer att avslöja deras okunnighet på ett minst sagt generande sätt.

Ingen trodde för bara några år sedan att det svenska spelmonopolet skulle kunna utsättas för konkurrens, men nu är vi där. Antagligen kommer samma sak att hända med Systembolaget och andra statliga och kommunala monopolbolag. Vi kan se den första rejäla sprickan i det som av politiker kallas den svenska modellen, det kan bli många heliga kor som slaktas.

 

Vårt krackelerade samhällssystem har sin grund i politiska beslut som visat sig tagna utan att inse konsekvenserna. Vårt skattefinansierade samhällssystem, där de offentliga verksamheterna skall utföra uppdrag i invånarnas tjänst, finns inte längre. De har blivit affärsdrivande verksamheter och invånarna ses som kunder, trots att de genom sina inbetalda skatter är de offentliganställdas arbetsgivare. En arbetsgivare som styrs av sina anställda visar hur fel allting blivit.

Tydligen är det politiska etablissemanget så fixerade av vem eller vilka som ska ha makten, att de glömt bort att det är deras väljare som är de egentliga makthavarna. Vad en PK-elit tycker och tänker är totalt ointressant för de människor som ser och utsätts för alla försämringar. De har insett att inflationsmål, nya skatter och ständiga fördyringar innebär, att många tvingas försaka till och med mediciner, för att klara de fasta utgifterna varje månad.

De politiska makthavarna kan inte ha varit ovetande om de missförhållanden som finns, eftersom det pågått under flera år. Det har säkert varit utredningar som fått börja om från början med jämna mellanrum, eftersom förutsättningarna förändrats i snabb takt. Det i sin tur har inneburit administrationen växt och blivit så stor, att den blivit en tärande del av vad vi kallar vår gemensamma kassa. Det är ju ur den alla kostnader betalas.

När inte pengarna räcker till det invånarna betalar skatt för att få utfört, betyder det att administrationen tar en alldeles för stor del av den gemensamma kakan. De ökande kostnaderna för det folk betalar skatt för att få utfört, måste mötas med minskade administrativa kostnader. Det är vad lagen att förvalta skattepengarna på bästa sätt innebär.

Alla de problem som nu tycks ha hamnat i knät på nuvarande regering, är därför både egna och gamla synder som inte längre kan skylas över. Det är inte de stora inkomsterna som gör ett land rikt, det är de små utgifterna. De skatter som betalas in rör sig om enormt med pengar, det är lätt att förtroendevalda tappar greppet om hur pengarna ska användas och fördelas på bästa sätt för invånarna. På grund av detta har de inte insett, vad de själva kostar skattebetalarna.

Den fråga många ställer sig är de förtroendevalda verkligen är värda sina höga löner och förmåner. Lyssnar man på vad folk har att säga, är de det inte. Man kan därför ana slutet på det politiska styrelsesätt vi har, eftersom klyftan mellan det politiska etablissemanget och invånarna växt sig alldeles för stor. Att domen kommer att falla vid nästa val kan vi vara tämligen säkra på, alldeles för många har av skilda anledningar fått det betydligt sämre ekonomiskt.

Det är av den anledningen lättare att förstå det som hände i Amerika och den politiska oron i Europa. Folkets vrede vände sig mot etablissemanget och det "fina" folket och där rörde sig Clinton hemtamt. Vi har samma problem i vårt land, men här kallas i folkmun denna ganska stora grupp för Stureplansmaffian. Mitt uppe i denna av allt fler avskydda grupp finns även de som ironiskt nog kallar sig arbetarklassens företrädare. 

Englands utträde ur EU blir en utdragen "skilsmässa" som även kommer att beröra vårt land. Ingen tycks i nuläget veta på vilket sätt, men alla är överens om att vi kommer att påverkas. Vad man redan kan säga med säkerhet är att avgiften till EU kommer att bli större, vilket ger bränsle åt rörelser som vill att vi går samma väg som England.

För vårt exportberoende land är det knappast möjligt, de stora företagen försvinna någon annanstans och definitivt inte bli kvar i vårt land. Men även utan ett utträde ur EU, ser det allt mer oroande ut. Vårt samhällssystem är inte dimensionerat efter en så stor folkmängd vi nu har. De viktiga samhällsfunktionerna skolan, vården, försvaret, polisen mm, har under många år slimmats av kostnadsskäl. Hörde någon säga att det kommer att ta minst tio år, innan de mest akuta problem är lösta. Frågan är viket problem som är mest akut, vården, skolan, polisen, försvaret ...?

Än har vi inte sjunkit tillräckligt djupt i dyn, för att få fäste med fötterna att kunna sparka oss uppåt. men vi är på god väg.

Det kommer att gå åt helvete.

Att skapade myter klätts av på löpande band, betyder att det som inte skulle kunna hända har hänt.  Det var ju ett så idiotsäkert skyddsnät för det politiska etablissemanget som skapats, ingen med förtroendeuppdrag eller hög befattning skulle behöva ta ansvar för sina misstag. Men så började det uppdagas saker och en tidigare hyllad politiker och höga chefer har ställts vid skampålen. Rent ekonomiskt kommer de inte att lida någon skada, än så länge får de bara skämmas.

De flesta generaldirektörer, landshövdingar mm har lång lojal tjänst inom politiken att tacka för sina välavlönade jobb. Genom det politiska styrelsesätt vårt land har, var det meningen att vad de politiska makthavarna och utsedda förtroendevalda gör, har inte övriga svenska folket med att göra. Det hade fungerat, om inte det börjat sparas in på trygghetsförsäkringar och allt annat som invånarna betalar skatt för att få utfört.

Pengarna går ju inte upp i rök, därför börjar det letas anledningar till att pengarna försvinner. Enligt våra politiker utnyttjas vårt fantastiska välfärdssystem, alldeles för många behöver assistenter, blir långtidssjuka och arbetslösa. Ingenting om de ständigt ökade kostnader för den politiskt skapade kontrollapparaten. Och just den stora kontrollapparaten är vårt lands akilleshäl, kostnaderna har ökat i betydligt snabbare takt än vad någon räknat med.

Det är allvarligt när invånarna genom grävande journalister informeras om hur skattepengar inte bara slösas, utan också försnillas. Man förstår hur allvarligt, när politiker skyller på att skandalerna uppförstoras. Men det är inte engångsföreteelser det handlar om, det som hänt är att ett antal personer blivit för giriga och omdömeslösa. Hur många kan vi bara gissa oss till. Senast i raden är ordföranden i Transport och det han gjort har hänt förr. Makt berusar.

Det här visar att det finns två vitt skilda uppfattningar om vårt land, den politiska och den övriga befolkningens.  När politiker talar om vårt fantastiska välfärdssamhälle som måste bevaras, ser alla övriga de enorma problemen som finns inom skolan, vården, Försäkringskassan och Polisen. Att det blivit så här beror på att hela det politiska etablissemanget avskärmat sig från de problem de själva genom politiska beslut, varit med om att skapa.

Vårt land och de offentliga verksamheterna ska drivas enligt företagsmässiga principer, detta trots att endast ett fåtal med förtroendeuppdrag har kännedom om vad det innebär. Men en sak har i alla fall landstings- och kommunpolitiker lärt sig, räcker inte skatterna till går det att höja avgifter i de av svenska folket ägda verksamheterna och bolagen. 

Grunden för vårt skattesystem har raserats eftersom invånarna betalar skatt för någonting de inte längre får valuta för. Med andra ord är det någonting som kostar pengar som det inte är tänkt att göra. Av den anledningen hamnar de så kallade förtroendevalda i fokus, behövs de verkligen?

Svaret blir generande för hela det politiska etablissemanget, de har blivit en börda för svenska folket. De utför ingenting produktivt, dessutom har de inget ansvar för de felaktiga beslut som tas. För att inte misstron ska öka ytterligare, måste tjänstemannaansvar införas på nytt i vårt land. Det skulle rensa upp en hel del i det träsk våra skattefinansierade verksamheter skapat.

De politiker som förfasar sig över vinster i välfärden, nämner inte med ett ord det kostnadskrävande överhänget de offentliga verksamheterna har i form av politiker, byråkrater och administratörer. Det är vårt lands stora problem och som hela tiden växer och gröper ur det invånarna betalar in för de tjänster de offentliga verksamheterna ska utföra. Det är dags att städa uppifrån.

Som ett brev på Posten, det vill säga med försening har regeringen fått nästa problem i knät, det kostar miljarder att få fason på Post Nord. Receptet som Post Nord tänker använda är att göra sig av med personal. Läste till och med att det kunde bli aktuellt med brevutdelning en gång i veckan. Om det är så illa, varför inte omedelbart lägga ner verksamheten och låta någon som kan driva den viktiga verksamheten ta över?

Det pratas mycket om logistik vilket är ett finare ord för att förflytta någonting från en punkt till en annan. Det har Post Nord misslyckats med i alldeles för många fall, vilket betyder att de inte varit vuxna uppgiften. En organiserad verksamhet skapas inte genom en stor administration och en massa chefer, det är människorna som gör "jobbet" som är viktiga. Ses de som ett medel istället för en resurs, faller allt platt till marken. Glömmer man bort och försöker spara in på de som är sist och viktigast i kedjan, att det som skickats kommer fram till adressaten i ur och skur, kan det inte bli annat resultat än det vi kan se.

Egentligen är det vårt lands problem i ett nötskal, de som vet hur jobbet ska skötas för att det ska fungera har ingen talan. De tvingas istället följa givna instruktioner de vet är alldeles åt helsike. Tydligast ser vi tidigare sett det inom vården, skolan och polisen, vilket är ett bevis på att politiska ledningar och beslut förvärrar problemen istället för att lösa dem.

Vet inte hur många gånger jag hört Stefan Löfven säga att det är förfärligt, det är mycket som händer i vårt land som är förfärligt. Men den handlingsförlamning som finns inom regeringen (om man bortser från införandet av flygskatt), dras det mesta i långbäck. Jag fattade först inte anledningen till att en Miljöpartist fick presentera det vansinniga förslaget och inte vår finansminister.

Nu förstår jag bättre, efter att det nu talas om att kraftigt höja bilskatter med för höga koldioxidutsläpp. Ingen har tänkt på hur det kommer att drabba både gamla och unga som inte har råd att åka i bilar för flera hundratusen kronor. Vågar man verkligen utmana nästan fem miljoner bilägare? Om så är fallet kommer det med all sannolikhet att bli ännu förfärligare.

Men så slog det mig att det kan vara sista spiken i MP:s kista, en konkurrent mindre om väljarna och riksdagsplatserna. Genom samarbetet har MP tvingats följa den socialdemokratiska ideologin, det vill säga minsta motståndets lag. Att genomföra någonting som trotsar alla vettiga bedömningar får naturligtvis konsekvenser, för Miljöpartiet. Till och med Löfven kan vara förfärlig, och det  mot ett parti som lojalt ställt sig bakom andra vansinniga påhitt den största regeringspartnern kommit med.

Men hur kommer alla som vänder MP ryggen att rösta på vid nästa val?  Och kommer Socialdemokraterna att gå skadelös när massvis med bilägare, bland dem många gamla trogna väljare retats upp? Knappast troligt och just nu verkar det bli Centern som plockar väljarna, men det partiet har lagt alla ägg i samma korg och det kan bli pannkakssmet av allting. Man kan säga och tycka vad man vill om politik, men tråkig blir den aldrig, det finns många uttalanden att skratta åt, men mest vill man gråta.

Desinformation ges när inte sanningen får komma fram.

Under veckorna ser man glimtar av ministrar som med allvarlig min, talar om vad som måste göras med det ökande våldet, krisen inom skolan, vården och polisen. Efter dessa uttalanden formas alltid en fråga i mitt huvud: Hur har det kunnat bli så här? För bara ett par år sedan såg allt ut att vara frid och fröjd, det vara bara att det behövdes mer skatter och fler i arbete som var problemet.

Men så hamnade skolans urusla resultat i fokus. Politiska underbarnet "Lille Fridolf" lovade att få fason på skolan inom hundra dagar. Men han var inte ensam, alla hade en lösning på skolans problem. Ingen offrade tid på att försöka ta reda på vad som gått snett. Det är ju politiska beslut som orsakat problemet.

Men de politiska misstagen har varit många, ingen kunde ju ens ana konsekvenserna av att ha öppna gränser. För att göra det hela ännu värre kärvade till sig ytterligare, eftersom problem som skolan, polisen och vården också pockade på uppmärksamhet. Och det hela har bara blivit värre och värre.

Sedan kom hotet från öst och spillran av vårt tidigare försvar fick våra politiker att undra över vad de ställt till med. Misstagen har varit många och journalister och en växande grupp missnöjda har börjat ifrågasätta politikers roll i vårt numera komplexa samhälle. Fler än en politiker har säkert ställt sig själva frågan, vad ända in i helsike som hänt med svenska folket.

Att folk gnällde var egentligen ingenting att bry sig om. Men att allt fler blev sjuka och missnöjda med sina arbeten inom de offentliga verksamheterna och sade upp sig i protest, det var någonting nytt. Man har full förståelse för den panik som uppstått inom de politiska partierna, utom inom Centern och SD som gnuggat händerna av förtjusning.

Moderaterna trodde sig precis som Socialdemokraterna kunna leva på gamla meriter, men vad de en gång gjorde har noll och intet värde i den värld vi nu är på väg att träda in i. För visst har vårt land nästan oöverstigliga problem att brottas med framöver. Läste att de stora biljättarna lider av stora skälvan inför den förändring de redan kan se. De jobbar för fullt med att möta de utmaningar som inte är längre bort än några år.

Biljättarnas ledningar har insett att de har fel produkt i framtiden, men vad gör våra politiker? De har aldrig tänkt så långt, att det politiska etablissemanget är det stora problemet. Vårt i demokratisk ordning fattade beslut fungerar inte längre demokratisk, och det är också omodernt i en högteknologisk värld. Vad ska de skylla på den dag då allt brakar samman? I deras resonemang är det alltid någon annans fel, men vad hjälper det.

Eftersom politiker är ett tvärsnitt av folket, är de i grunden konservativa och tål inga nymodigheter. Förändrar man ett samhälle utan att ha det i åtanke, kan det gå käpprätt åt helsike. Och vi är på god väg. Alldeles för mycket har förändrats av det samhälle vi en gång hade och det är definitivt de politiska makthavarnas fel.

Den svenska arbetsmarknaden förändrades och försvårade för ungdomar med dåliga betyg att få ett jobb. Att som i nuläget prata om ingångsjobb är lite som att brandkåren kommer fram när huset brunnit ner. Det hade ju varit så enkelt att återinföra lärlingsjobb igen, då hade vi haft relativt unga som kunnat manuell svarvning där datorstyrda maskiner gått bet.

Massvis av de som inte har eller kan lära sig teoretiska kunskaper, kan som regel utföra underverk med sina händer genom sin tekniska begåvning. Om någon skulle gått i spetsen för att bevara hantverksyrken i vårt land skulle det varit Socialdemokraterna. Men de kapade sina rötter med arbetarrörelsen för många år sedan och riktade in sig på medelklassväljare. De hade ju själva blivit medelklass genom sina löner.

Naturligtvis skulle alla de ungdomar med usel utbildning och åtföljande dåliga avgångsbetyg en dag tappa tålamodet. Stenhårda regler för arbetssökande och svårigheter att få pengar från socialen skulle tvinga dem att ta skeden i vacker hand. Trodde man! Det har bara lett till att de nu har skarpladdade vapen i sin hand och använder dem också. Som de unga människorna (Ja, äldre också för den delen) behandlas, kommer det politiska etablissemanget att bli behandlat. Våld föder våld, det är hämnd många är ute efter i dag.

Storstäder är en utmärkt plats för hatet att växa. Ju större, desto svårare att överblicka och kontrollera. För att ta tillbaka gatorna krävs att polisstyrkan dubbleras, att det finns poliser överallt på gatorna dygnet runt. Men precis som med sjukvården och patienter som blir lagda i korridorer och nödutrymmen, var ska alla smågangsters låsas in? Plockas alla in blir det knökfullt som man brukar säga. Ja, jösses vilken soppa vårt politiska etablissemang har skapat.

Jag har återkommande benämnt vårt moderna samhälle som människofientligt och det stämmer ganska bra. För om inte människan sätts i första rummet, blir det som det nu blivit. Politiska beslut har visats öppet förakt för människor som blivit sjuka på grund av att de tvingats brottats med underbemanning och urusla chefer. Ett folk uppför sig inte bättre än de politiska makthavarna kan man säga. Vad som händer är att allt fler nu ger tillbaka med samma mynt och sätter hårt mot hårt.

Den stora frågan är vem eller vilka som har modet att rensa upp inom vår enorma byråkrati och administration. Det går inte längre att vara politiskt korrekt, det måste till okonventionella åtgärder för att få fason på vårt land. Den politiker som tror att det finns tid fram till nästa val kommer att bli besviken, det måste ske så snart som möjligt innan SD bär iväg mot trettio procent. De kanske redan är där, det skulle knappast rapporteras i våra media utan locket läggas på. Svenska folket gör helt rätt som inte litar på myndigheters rapportering och opinionsundersökningars resultat, det finns alldeles för mycket desinformation i omlopp.

Smarta maskiner kan återinför demokratin i vårt land.

Varje dag kan man läsa eller höra om det ökade våldet, det är svårt att fatta förändringen av det samhälle vi en gång hade. Och vad har hänt på arbetsplatserna? Många inom de offentliga verksamheterna drabbas av utmattning, eller psykisk ohälsa som våra politiska makthavare vill kalla det. Bland vanligt folk säger man att någon gått in i väggen, både kropp och huvud har sagt ifrån att nu får det vara nog. Ett sjukt samhälle skapar sjuka människor, det är ett som är säkert.

Anledningen till denna nya folksjukdom inom inte minst vården, beror på underbemanning. Inom Landstingen och de nyskapade regionerna, finns ett överflöd av människor inom den politiska ledningen, chefer och administratörer. Det har fått till följd att en mycket kostsam politisk ledning och administration urholkar de skatter som betalas in. De politiska ledningarna oförmåga att styra verksamheterna samt inbesparingar, leder oss mot en hotande katastrof.

Det låga löneläget för sjuksköterskor och undersköterskor samt svårigheten för dem att påverka sin arbetssituation, har fått många erfarna att hoppa av och söka sig till privata vårdgivare. Även kommunerna är med och konkurrerar om dessa duktiga  yrkesmänniskor, som redan i dag får många landsting att skaka i sina grundvalar. Frågan om landstingen verkligen behövs är mer aktuell än någonsin. De har blivit kolosser på lerfötter med en alldeles för stor administration och byråkratisk organisation som skapat kaos istället fört ordning och reda.

Personalbrist på golvet väcker frågan hur en skattefinansierad verksamhet kunde börja göra besparingar på personal. Skulden får naturligtvis de privatiseringar som genomförts. Men utan dessa privata vårdgivare, hur skulle det då se ut? Med långa vårdköer inom landstingen söker sig de vårdbehövande till de privata vårdföretagen, var och en sig själv närmast.

Misstron mot att våra politiska makthavare ska kunna få ordning på det hela, har gjort att nya pensionärer med god ekonomi flyttar utomlands. Läste att i Portugal betalar en svensk pensionär ingen skatt, vilket fått vår finansminister att reagera. Fortsätter trenden blir det bara fattigpensionärer kvar som ska bära upp det hela. Med bara en gnutta ekonomiska kunskaper inser var och en att det hela på sikt är ohållbart.

Under Göran Perssons sanering av landet och bankernas ekonomier, exporterades många sjuksköterskor med hjälp av både Arbetsförmedlingen och landstingen. Det kalkylerades med att svenska folket skulle bli friskare och psykiatrin behövdes inte alls eller i väldigt liten omfattning. Det tar tid innan effekterna visar sig, det är med andra ord inte förvånande att många människor går in i väggen eller tar sina liv i förtvivlan över den omänskliga behandling de utsätts för av Försäkringskassan.

De mänskliga misstagen av våra politiska makthavare har varit förödande, men i den högteknologiska värld som vuxit fram finns i alla fall hopp om framtiden. Vi står inför en enorm omvandling av hela vårt samhälle. Den tekniska utvecklingen kommer att innebära den största omvandlingen, övergången från ett samhälle som styrts av i demokratisk ordning fattade beslut, till beslutsunderlag framarbetade genom Artificiell Intelligens.

Enkelt uttryckt är det datorprogram som bearbetar alla kända fakta men även tar hänsyn till konsekvenserna och presenterar det beslutsunderlag som är bäst för alla. Det betyder att det inte kommer att behövas förtroendevalda som på grund av bristande kompetens tvingas anlita konsulter. Istället kommer ett fåtal förtroendevalda att utses till en form av kontrollanter, det vill säga bevakar invånarnas intressen. Visst låter det som en saga, men det är faktiskt så framtiden kommer att se ut enligt de rapporter som publicerats.

Redan för många år sedan visade det sig att en dator kunde minnas de drag som mästarna i schack gjorde och den (eller snarare programmet) blev bara bättre och bättre. I dagens läge vågar ingen schackmästare utmana en dator i ett parti, de skulle inte ha en chans.

Och det är vad Artificiell intelligens går ut på, de fakta programmet inte har, lär det sig undan för undan. Man kan säga att detta fantastiska hjälpmedel kan sålla ut alla misstag som gjorts och kan även påvisa varför misstagen gjorts. Med andra ord ett hjälpmedel vi skulle ha haft stor nytta av i vårt land. Vi hade definitivt inte hamnat i den situation vi nu befinner oss i.

Hur man än vänder och vrider på de samhällsproblem vi nu har, är det politiska misstag som orsakat dem. Den mänskliga faktorn har ställt till det. Politisk styrning fungerar aldrig, eftersom det är människor som inte är utbildade till att få allting att fungera som är beslutsfattare. På grund av sin okunnighet är de dessutom lätta att manipulera och de har därför inte en aning om vad konsekvenserna blir av deras beslut.

Naturligtvis är det smarta maskiner som behövs istället för utsedda revisorer som genom vänskapskorruption inte brytt sig om vad som försiggått. En smart dator är obeveklig och slår ner på alla felaktigheter, oavsett vem eller vilka som gjort dem. Det vill säga även regeringen hamnar i skottgluggen för beslut som inte är för alla invånares bästa. Märkligt att det ska behövas smarta maskiner för att återinföra den demokrati vi en gång hade, de kommer nämligen att ta hänsyn till folkviljan och följa lagen. Det gör inte våra politiska makthavare.

Måttet är rågat.

Politik har blivit så konspiratorisk, att det inte längre går att lita på någon. Var och en sig själv närmast är vad som nu gäller, men samtidigt att vara politiskt korrekt och hålla sig neutral i alla frågor. Det är av den anledningen vi fått det kaos, som nu genomsyrar nästan alla av våra offentliga verksamheter. Och det är rädsla som är den drivande kraften.

En myt bland alla andra som klätts av, är att man inte behöver vara politiskt aktiv för att kunna påverka den förda politiken. Det är betydligt effektivare att använda lobbyister, till och med en före detta statsministrar används till det. Man borde istället säga att det krävs politiska kontakter för att kunna påverka.

Partierna är så toppstyrda att de på nedersta pinnhålen ska hålla käften och vara lojala med partiledningen. Den mentaliteten finns alldeles säkert inom alla partier, vilket betyder att alla partier är lika goda kålsupare. Med vikande väljarstöd och ett SD som lurar i vassen, har det blivit en strid på kniven. Det är inte längre bara en fråga om att locka väljare med fagra löften, det är en kamp att överleva.

Det kostar enormt med pengar att med politisk makt styra ett land. Det skattepengarna är avsedda för räcker inte, till stor del beroende på de enorma administrativa kostnaderna. Tyvärr kommer alla dessa människor med politiskt skapade jobb att kosta pengar för skattebetalarna så länge de lever. Det är inom det politiska maktsfären det behöver städas upp, invånarna är inte beroende av politiska företrädare, däremot är de politiska företrädarna helt beroende av invånarna.  

Det land som skrutit mest om hur alla invånare var en del av en stor familj, har blivit ett andra länder pekar finger åt. Vi är numera ett varnande exempel på vad som kan hända, när makthavande politiker får för mycket makt utan insyn för invånarna. Alla lögner backas upp av statistik som inte är värt ett ruttet lingon, men ingen statistik talar om för invånarna vad hela vår politiskt uppbyggda byråkrati kostar. 

Nu visar det sig att någon statistik över de brott som utförs i vårt land och av vilken nationalitet inte alls är viktig enligt regeringen. Naturligtvis skulle en sådan statistik slå hål på allt som sagts när det gäller invandring och flyktingmottagning. När makthavande personer säger en sak och invånarna ser någonting helt annat, blir reaktionerna starka.

Riksbanken kämpar hårt för att få upp inflationen, men opinionsundersökningar har det gått inflation i. Det kommer ständigt nya som tolkas på olika sätt av politiker, men  invånarna har börjat tänka på annat sätt.  För att få en klar bild av hur invånarna tycker och tänker, ges aldrig den rätta bilden. Om ett parti har tjugosju procent, är det sjuttiotre procent som inte sympatiserar med partiets politiska budskap. En skrämmande bild av hur splittrat vårt land är, eftersom  det är största partiet som har så litet stöd bland invånarna.

Vårt politiska styrelsesätt sägs vara demokratiskt, men de i demokratisk ordning fattade besluten är bara styrkebesked, det handlar om att få ihop tillräckligt många ja-röster. Av den anledningen har vi under åren sett hur små partier fått igenom någonting av sina hjärtebarn som tack för hjälpen. Det småparti som på det sättet blivit belönad, skryter sedan om vad de fått igenom. Ett hån mot alla de invånare som inte alls sympatiserar med småpartiets (eller småpartiernas) ideologier.

För mig är det intressanta hur länge det här kan pågå, utan att folk börjar demonstrera på gator och torg. Läste om sjuksköterskan som gått in i väggen men nekas av en handläggaren vid Försäkringskassan att vara sjukskriven. Det är inte bara ett människofientligt samhälle vi fått, vi har politiska makthavare som inte borde ha de förtroendeuppdrag de har. Tyvärr är enda sättet av avsätta dem vid valurnorna, men tiden till nästa val är alldeles för lång.

Men det är väl som det sägs, den som ges tillräckligt med rep hänger sig själv. Ett uttryck för personer som blivit för giriga och samlat på sig. Samma sak kan man säga om felaktiga beslut som inte bara försvarats, utan också fått ligga fast. Domens dag kanske inte är så långt borta.

Jag har länge funderat över vad som händer om SD blir största part efter nästa val. Det är ingen hypotetisk fråga, det är med stor sannolikhet det kan hända om inte regeringen lyssnar på invånarna. Konsekvenserna av flyktingmottagningen kommer att ha visat sig, både i form av problem och kostnader, så frågan är hur mycket invånarna tål.

När allting sker ovanför invånarnas huvuden utan en möjlighet att påverka, väcker det både frustration och ilska. Den tid som är kvar fram till valet är därför oerhört viktig för inte minst regeringen, ett misslyckande kommer att betyda ett svidande nederlag. Risken finns att hela det politiska etablissemanget drabbas, eftersom måttet är rågat för alla de som fått det sämre i vårt land.