Klokhet får vi genom erfarenhet, erfarenhet får vi genom att göra dumheter.

Det är ett fantastiskt land vi lever i, enligt våra politiker. Men verkligheten är en annan, en ständigt växande grupp anser att vi gått från ett tämligen mänskligt samhälle till ett människofientligt. Det finns många bevis på att människan numera ses som ett medel att suga ut så länge det går, men naturligtvis finns en gräns för hur länge det kan pågå.

I debattartiklar kritiseras den nuvarande regeringen av Moderater, det parti som har störst skuld till att skyddsnäten för de sämst ställda trasats sönder. Moderaternas vill tillbaka till makten men folk på gatan är inte dumma, de kan med egna ögon se hur vårt samhälle förändrats till oigenkännlighet, på grund av den politik som fördes av den borgerliga Alliansen med Moderaterna i spetsen.

Försäkringskassan, en del av de trygghetsförsäkringar invånarna betalar för fungerar inte längre som ett stöd, utan kontrollapparatens förlängda arm. Drabbade är alla som "råkar" bli sjuka och värst drabbade blir de långtidssjuka. Istället för att söka efter orsaken till att så många blir utbrända, gör Försäkringskassan genom sina handläggare allt för att de ska bli ännu sjukare.

Jag tror inte våra politiker fattat hur förtroendet urholkats genom att handläggare kan köra över läkares diagnoser och bedömningar om arbetsförmåga. Man kan inte annat än kalla den nuvarande regeringen för en samling fegisar, som inte vågar rätta till en så uppenbar orättvisa. Försäkringskassan till och med betalar för en reklamsnutt på teve, att även halta och lytta kan göra en insats för landet.

Det får mig att fundera över hur landet skulle se ut, utan politisk styrning och beslut som påverkar invånarna negativt. De mest tärande är inte sjuka, arbetslösa eller personer som tvingas leva på bidrag, det är fullt friska politiker, byråkrater och övriga administratörer, som har sin lön från invånarnas skattepengar.

Det märkliga med vårt land är hur allting kunnat bli dyrare, när det dras in på den service som istället borde ge lägre priser. Bankerna som bantat sin servicepersonal skär i dag guld med täljkniv, den utförsäljning av statliga bolag som inte minst Moderaterna var ivriga påhejare av har skapat fördyringar för invånarna. Elbolagen är inte längre beroende av den el som förbrukas, de tjänar grova pengar på avgifter av alla de slag.

Men faktum är att den flirt som Moderaterna nu börjar med SD för att återta makten, får den växande skaran av människor som fått nog redan nu, att ansluta sig till kravet på en Basinkomst för alla. Efter allt jag läst skrivet av erkänt skickliga ekonomer, är detta oundvikligt. Anledningen är att utan en fördelning av befintliga medel, kommer konsumtionen att falla drastiskt inom bara några år.

Tiden går fort så ganska snart blir det robotiseringen och användandet av smarta datorer som kommer att påverka hela vår värld. Det finns enormt med pengar att spara in på administration, de datorprogram som redan finns och testas har visat sig kunna spara in på miljontals "kontorister". En enda maskin klarar av att hantera både leverantörs- och kundreskontra, det vill säga hålla reda på inkommande fakturor och fakturering för ett medelstort företag. Det finns många medelstora företag, men den största inbesparingen kommer att göras inom de offentliga verksamheterna.

Man kan alltså skrota den manuella hanteringen av inkommande fakturor och fakturering. Utöver detta kommer inte "lönekontor" att behövas, allt kan tas om hand av en smart maskin. Våra politiker har svårt att se vad enkla jobb egentligen är för någonting, det är helt enkelt jobb som inte smarta maskiner och robotar kan ta över. Jobb som inte inte kräver en högre utbildning men som förutsätter att de som utför dessa arbeten inte har tummen mitt i handen .

Det är alltså inte bara "kontorsslavarna" som riskerar att mista sina jobb, utan även många högutbildade,Genom en förfinad AI, det vill säga Artificiell Intelligens, kommer det inte att behövas konsulter av alla de slag. Inte heller tjänstemän som tar fram beslutsunderlag för politiska beslutsfattare. Trots att det låter skrämmande, är det bara att se sanningen i vitögat, det kommer att hända inom en snar framtid.

Med de söndertrasade trygghetsförsäkringar vi fått, förstår var och en konsekvenserna av det hela. Vad vi också förstår är att det inte går att vänta till dess vi står inför fullbordat faktum, att det enbart i vårt land försvinner flera hundratusen arbeten. Politiska makthavare har uppmuntrat och trott att det som kallas tjänstesamhället, skulle bli lösningen på fler i arbete. Vad det handlar om är företag som sysslar med att ta betalt för tjänster. Det är alltså en sårbar satsning eftersom det står och faller med att folk har råd med de tjänster som bjuds, för ingenting tillverkas och kan exporteras.

Ericssons nedläggning av tillverkningen i vårt land är antagligen bara början, det utländska ägandet är i dag så stort att en regering inte kan påverka att ytterligare tillverkning försvinner. Vad värre är att dessa inte längre "svenska" företag betalar betydligt mindre i skatt än vad våra en gång så stolta exportföretag gjorde.

Med ständigt ökande offentliga kostnader betalda med skattemedel, ökar trycket på att lönearbete måste beskattas hårdare. Det kan inte ens Moderaterna ändra på, om de inte kan hitta på någonting som drastiskt skär ner de offentliga utgifterna. Den nuvarande regeringen hade chansen efter de skandaler som uppdagats och skattepengar slösats och tittat närmare på vad som kan sparas in på, istället för att försöka få in så mycket skatter som möjligt.

Det är inte de stora inkomsterna som gör någon rik, det är de små utgifterna läste jag för många år sedan. Många rika beskylls för att vara snåla, men det är ju det som gjort dem rika. Våra regeringar under de senaste tjugo åren har uppmuntrat invånarna att konsumera och bankerna har sett till att det inte varit lönsamt för "vanligt" folk att spara i bank. Det måste till några miljoner för att kunna få avkastning på pengarna.

Förr sa man att allting handlar om politik, men numera handlar allt om pengar. Pengar måste alla ha för att kunna ha tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen. Men i vårt fantastiska land är det inte alla förunnat. Ensamstående föräldrar har det kämpigt och barnfattigdomen ökar för varje år. Många pensionärer lever långt under den fattigdomsgräns som angivits av EU, vilket även gäller de som fått "sjukpension". Att använda ordet välfärdssamhälle till dessa människor är som att de får en spottloska i ansiktet av våra politiker.

Såg en artikel om hur många i vårt land som vantrivs med sitt arbete, men tvingas ändå gå till jobbet varje dag, även om de känner av en sjukdom. Levnadsomkostnaderna har ökat drastiskt bara de senaste tio åren, varje krona är värdefull för en stor del av befolkningen. Att psyket påverkas är lätt att förstå, även att det för med sig andra hälsoproblem.

Människan  är ingen maskin som klarar sig med lite smörjning då och då, jobbskatteavdraget lät kanske som musik för en del, men priset som måste betalas är alldeles för högt. Våra politiker är på väg att skapa ett sjukt land där det måste hittas en lösning som skapar ett friskt folk.

När det gäller att få rätsida på alla orättvisor som skapats tycks inte våra politiker fattat att det är de själva som drabbas i slutändan. Istället för statens bästa måste ett samhälle skapas för invånarnas bästa, annars väntar det man kan se embryot till som kan leda till anarki. Svenskarna är ett tåligt folk, men när de fått nog kan vikingablodet svalla. Redan kan man se tendenser att vårt samhälle är på väg att gå över styr och det är ungdomarna som tar saken i egna händer.

Jag är medveten om att jag ser alltmer pessimistiskt på vårt lands framtid, men det går inte att vara optimistisk när man ser alla försämringar. I vår komplicerade värld kan inte landets framtid ligga i amatörers händer, trots de rådgivare våra så kallade folkvalda har. De tjänstemän som utarbetar beslutsunderlagen är inte valda av folket (vilket inte heller de förtroendevalda är), det handlar därför bara om krasst ekonomiska ställningstaganden som inte ser till invånarnas bästa.

Om någon ska kunna ta oss ur de problem som inte är precis nya utan funnits i många år, så inte är det de så kallade förtroendevalda. De sitter fast i gammalt tänkande och försvarar envist ett system som inte fungerar. Våra politiker gör i dagsläget större skada än att vara till nytta för invånarna. Det är dags att den politiska makten urholkas och experter tar över ansvaret för landets och invånarnas överlevnad. Vår omtalade demokrati fungerar inte, det har blivit en politisk maktkamp som inte har invånarnas bästa för ögonen.

Läste en gång att klokheten får vi genom våra erfarenheter, men erfarenhet kommer från dumheter vi gjort. Den som har ett sunt bondförnuft passar sig för att göra om samma dumhet. Tyvärr gäller det inte våra politiker, som ständigt gör om samma dumheter. Hur stort förtroende kan man ha för dessa människor?

Vad är det som händer med vårt land?

Har under två veckor umgåtts med människor som aldrig besökt vårt land, utan kan se på det som händer ur ett helt annat perspektiv. De har inte haft några som helst förutsatta meningar om hur vårt land fungerar, men naturligtvis hört och läst de myter som förts ut över världen om vårt lands fantastiska välfärd.

Genom rapporteringar på teve och i tidningar har de förvånats över att det mesta inte tycks fungera i vårt land. Kaoset när flyktingströmmen drabbade vårt land pekade på ett politiskt styrt land som helt saknade organisation. Att våra politiker blev tagna på sängen, trots alla uttalanden om hur välkomna flyktingar var till vårt land. De uttalanden ledande politiker gjorde vid det tillfället, visade att de definitivt inte hade folket bakom sig.

Problem som tidigare pratats bort började sticka upp som ogräs lite här och var i den omtalade gröna gräsmattan. Omvärlden har kunnat läsa om hur vår en gång omtalade sjukvård nu dras med enorma problem med väntetider upp till tolv timmar på akuten och gamlingar som missköts. Det höjdes många ögonbryn när det rapporterades om en skola, där barnen inte får lära sig någonting och att poliser placeras vid skrivbord istället för att vara ute på gatorna. Det har sparats in så mycket på försvaret att Putin kastar lystra blickar på att inta den strategisk viktiga ön Gotland.

Allt det här förvånar naturligtvis en spanjor, eftersom svenska folket betalar världens högsta skatter och avgifter. Att svenska folket utöver att betala hög skatt till sjukvården, ändå måste betala om de blir sjuka. En återkommande fråga har varit: Varför betalar ni inte en sjuk- och tandvårdsförsäkring istället för som ni nu har det? Tja, det kan man fråga sig.

Det är lätt att komma till tals med spanjorer och inte alls som någon skrev i en tidning att de är blyga. Snarare är de reserverade innan de vet om man är fågel eller fisk. Har nästan varje dag träffat och talat med en mycket lärd man. som läst om växande rasism i Sverige men även i Tyskland. Det är politiska beslut som skapar "rasister", sa han. Eller snarare att politiker inte vet hur de ska hantera människor som kommer från andra länder och andra kulturer, samtidigt som de inte har en aning om hur invånarna tänker och tycker.

När politikerna själva inte vet hur de ska göra, är det en naturlig följd att de försöker tvinga på invånarna sin egen åsikt. Lite av att så här anser vi att ni ska tycka i den här frågan. När det sedan visar sig att inom de politiska leden, har knappast någon en aning om hur invånarna tänker och tycker, utan det är vad kollegor och partikamraters åsikter som de sedan för vidare. Lever man i en värld av inbördes beundran kan det inte bli annat än fel.

Hursomhelst, som jag tolkade den lärde mannen betyder det inte bara att främlingsfientlighet beror på bristande information, utan också politiska beslut som inte finner gehör hos en stor del av befolkningen. Vårt land har aldrig kunnat hantera invandring av den enkla anledningen, att erfarenhet saknas hur dessa människor ska kunna integreras i ett samhälle som cementerats av det långvariga industrisamhället. Det var under den tiden som våra politiker och LO skapade det som kallas den svenska modellen.

Om den svenska modellen verkligen fungerade en gång, gör den det inte nu i vår moderna tid och med den folkmängd landet nu har. Det varken finns eller kan skapas jobb åt alla. Vårt land måste alltså ta en ny oprövad väg full med överraskningar och fallgropar. Kanske det rent av väntar en ekonomisk kollaps eftersom en stor del av befolkningen lever över sina tillgångar.

Integrering är inte lätt i något land. Den lärde mannen tog svenskar, norrmän, tyskar och engelsmän som exempel på vad som hänt när de flyttat till någon av de Kanariska öarna. Istället för att leva spanskt och anamma det nya landets seder och bruk, skapas "kolonier" där de olika nationaliteterna träffas. De klumpas till och med ihop på vissa orter och sätter avtryck på dessa platser.

Samma sak händer med de invandrare och flyktingar som kommit hit till vårt land, vilket knappast gynnar integrering i det nya landet. Mycket talar för att de som kommer hit inte vill bli svenskar. De för med sig de gamla sederna och bruken och fortsätter leva som de alltid gjort i det gamla hemlandet. Problemen kommer därför att växa med åren för att till slut skapa en ohållbar situation. Det var ingen uppmuntrande framtid han målade upp.

Den oro som finns inför framtiden har gjort att många pensionärer med ekonomiska möjligheter "emigrerar" på gamla dagar till andra länder. Eftersom det finns många fördelar med en flytt (inte minst ekonomiska) för en pensionär, kan man förstå den utflyttning som sker till varmare länder. Jag har själv imponerats av den Spanska sjukvården, inte minst hur snabbt man får hjälp.

Den situation vårt land nu befinner sig i har satt myror i huvudet på våra politiker. Vissheten att den minsta felsägning kan spoliera den politiska karriären är naturligtvis skrämmande, men ändå mer skrämmande är att de inte ens vet hur deras väljare vill att vårt samhälle ska se ut. Att ta ställning mot någonting är inte bara dumdristigt, det är ett politiskt självmord.

Löfven trampar gång på gång i klaveret på grund av sina ställningstaganden. Tyvärr tycks han inte veta bättre, det fackliga sitter i ryggmärgen och kolliderar därför med den bistra verkligheten. Det dräller av problem som regeringen måste ta tag i, men istället försöker Löfven övertyga invånarna att det egentligen inte finns några problem.

Världen stannar inte upp för att vårt land har problem och väntar på att vår regering ska få tid till att ta hand om dem. Istället för att försöka övertyga andra om att övriga länder ska bli som vårt, måste Löfven ta av sig skygglapparna för att se det elände många invånare tvingas leva i.

Så mycket tid och kraft som läggs ner på att vårt land ska synas, kan man befara att några lösningar på de allvarligaste problemen knappast kommer att presenteras. Men det går inte att vänta och se om det hela löser sig av sig självt, problemen med skolan, vården, försvaret, polisen och grunden till det som skapat oroshärdarna måste få högsta prioritet.

Linslusen Göran Greider skrev att nu går det utför för SD och partiet blir en parentes i svensk politik. Men så kom den senaste mätningen och SD får nästan tjugo procent, det vill säga lägger sig hack i häl med Socialdemokraterna och Moderaterna. Lägger man till alla som inte sagt vilket parti de kommer att rösta på vid nästa val, skulle det inte förvåna om SD är eller blir större än båda dessa partier.

Man behöver bara lyssna på det som sägs för att få en klar bild av hur stort missnöjet är med de gamla etablerade partierna. En samling pratmakare som istället för att företräda folket företräder sig själva. Om Alliansen haft en så fantastisk politik som de själva påstår, skulle de varit kvar vid makten. Men alla försämringar för en stor del av befolkningen fick många att dra åt sig öronen och började tänka att försämringarna kan drabba även dem själva.

Att politiker inte förstår sig på verkligheten visar deras uppfattning av vårt land går som tåget just nu. Om de bara tänkte efter lite skulle de inse likheten med de problem järnvägen har, går tågen för fort finns risken för att de spårar ur. Alla dessa flyktingar som kommit till vårt land behöver någonstans att bo, mat och kläder, naturligtvis blir det ett uppsving i handeln av den anledningen. Men sedan då? Det här är en engångsgrej som kanske varar ett år, sedan väntar kärvare tider.

Att allt inte är frid och fröjd visar Ericssons besked att lägga ner all tillverkning i Sverige vilket fått kommunalråd att framträda i teve och säga att staten måste göra någonting. Med det menas förstås att ösa skattepengar över de drabbade orterna, det är ju så det alltid fungerat och pengar kastats i sjön. För mig är den stora frågan vad staten kan göra för mjölkbönderna, politiska beslut är på väg att utrota  våra bönder.

Men det finns gott om människor som skulle kunna leva loppan på sina löner och bonusar. Men det gör de inte utan istället sparar de pengar som aldrig förr, trots att det inte ger någon ränta. Man kan likna det vid att lägga pengar under madrassen för kommande behov. För visst kommer vårt land att få betala för de politiska misstag som gjorts, frågan är bara hur snart det kommer. Med tomma lador och skatter som långsamt stryper konsumtionen kan vi inte annat än se fram emot kärvare tider.

När jag hör politiker med allvarlig min talar om hur alla vårt lands kriser ska lösas, får det mig att tänka på Thorvald Gahlin, som antagligen bara äldre minns. Han skrev en gång: Det sägs många kloka saker på skämt, men det är ingenting mot de dumheter som sägs på allvar. 

Och det är väl så man får se på det våra välbetalda politiker har att säga.

Fel arbete ger ohälsa och fattigdom.

Man kan tro att det är en Norge historia, men klassningen av lakritspipor som tobaksvara i Norge är verkligen sann. Från att ha varit en anonym vara som knappast såldes, säljs lakritspipor som aldrig förr. Samma sak är det ju med nya förbud och skattepålagor på varor folk vill ha, men är till för att kringgås och smugglarna gör finfina svarta affärer. Märkligt att ingen politiker fattat att det är ärligt folk  och staten som förlorar pengar när beslutsfattarna gör dumheter.

Varje beslut som drabbar invånarna slår tillbaka mot staten och det politiskt styrda samhället, det blir lite som droppen som urholkar stenen. Den misstro som finns mot det politiska etablissemanget är följden av beslut som visat sig vara förödande för många invånare.

Nu börjar felaktiga beslut även ställa till kriser inom många av de offentliga verksamheterna och kommunerna. Enligt Löfven existerar inga kriser och tidigare beslut är känsliga att ta tag i. Antagligen måste det bli slut med svetstråd i landet innan någonting kan benämnas kris.

Hörde en orolig kommunalpolitiker säga att den verkliga flyktingkrisen får vi uppleva om några år. Med det menade han att då kommer de ekonomiska problemen att göra "rasister" av en stor del av befolkningen ute i landet och anledningen till det är skatter kommer att höjas utan att invånarna får någonting för dem. Eftersom många gamla och sjuka redan i dagsläget lever under fattiggränsen, kommer det att bli droppen som får bägaren att rinna över.

Det är inte okej som Löfven brukar säga, att folk känner sig lurade av de politiska företrädarna. Beslut fattas som någon ska utföra, men denna någon förlitar sig till marknadskrafterna, det vill säga att någon annan tar tag i det som måste göras. Politiska företrädare har informerats om det prekära läget med ökande fattigdom, men det är ju kris överallt så handlingsutrymmet är begränsat.

Det som startade den misstro som nu växer bland invånarna var hur Alliansen såg på trygghetsförsäkringarna. Att de sannerligen inte var några försäkringar vid arbetslöshet och sjukdom utan ersättningen skulle ses som bidrag. Märkligt att inte pensionerna av politiker kallas för bidrag, det är ju faktiskt samma sak.

Naturligtvis är det ett hån mot de hundratusentals gamla med usla pensioner, de genom långvarig sjukdom hänvisade till att leva på en usel "sjukpension" om våra politiker kallar det för bidrag. Hur en försäkring kan vara ett bidrag är svårt att förstå, men att jobbskatteavdraget är det står utom all tvivel. Ändå försvaras det inte bara av Alliansen utan även av en Socialdemokratiskt ledd regering.

Jag har misströstat när det gäller hur vi ska kunna komma ur det politiskt skapade kontrollsamhället, men nu kan man tydligt se att det som skulle vara idiotsäkert, istället bara är ett korthus. Det är bara så länge vårt kontrollsystem kan styra människorna att jobba livet ur sig, för att föda den armada av tjänstemän och politiker som finns så att de kan överleva. Nu växer skaran av människor som anser att skatterna ska fördelas rättvist så att alla har en säkerställd grundinkomst.

Information om det som kallas Basinkomst eller Medborgarlön har mött hårt motstånd och desinformation. Men i takt med att allt fler länder börjat titta närmare på fördelarna, har det uppmärksammats av människor som insett att det inte är arbete som ger hälsa och välstånd. I dagens Sverige borde vi istället säga att fel arbete ger ohälsa och fattigdom. Eller som någon lär ha sagt: Arbete är nog bra, men det tar bort så förbaskat mycket tid.

Men det många ekonomer påpekat måste vara en väckarklocka för många människor, vi har passerat toppen och är på väg utför. Anledningen anges inte bara vara att vi blivit för många i förhållande till jordens resurser, utan också snedfördelningen av inkomster. Senast för någon dag sedan såg jag att det fört med sig att många med ekonomiska möjligheter, nu börjat sparar för sämre tider. De fattiga däremot spenderar alla sina pengar för att överleva. Vad händer med alla dessa människor när det hela rasar ihop?

Man kan förstå de som börjat spara, för varningsklockorna har ringt i drygt två år. Den minskade konsumtionen har kommit smygande i takt med att allt fler blivit fattiga. Det har kommit som en chock för många företag som haft fullt upp med att köpa upp konkurrerande företag för att kunna bli Herre på täppan. Men när det börjat visa sig att de som har råd att köpa deras varor börjat hålla hårt i plånboken och de fattiga inte har några pengar att handla för,  kan det inte bli annat än en avmattning av efterfrågan. Det är en av anledningarna till svårigheten att få upp inflationen till två procent och om allt blir dyrare säljs det ännu mindre och vi kan vänta oss deflation istället.

Går man tillbaka lite i tiden var rea någonting som återkom vår och höst, nu reas varor ut under årets alla månader. Den som har is i magen väntar några månader efter lanseringen av en ny vara kan köpa den till nästan halva priset. Visserligen blir glädjen kortvarig, för några månader senare kommer en uppgradering som gör varan ännu bättre.

En pensionär visade mig en gammal mobil med stora sifferknappar inköpt för hundra kronor för något år sedan. Jag kommer att gråta blod den dag den här går sönder. På den här ringer jag till alla vänner och bekanta för nittiofem kronor i månaden och pratar hur mycket jag vill, sa han.

För inte så länge sedan var det vad vi använde den fasta telefonen till, men med fasta avgiften och kostnaden för samtal blev det till slut för dyrt. Nöden har ingen lag så många äldre har ersatt den fasta telefonen med en enkel mobiltelefon och ett billigt abonnemang. De är inte intresserade av att surfa, de ser det som en säkerhet genom att kunna ha telefonen med sig överallt.

Efter samtalet slog det mig att en åldrande befolkning kommer att påverka konsumtionen ytterligare framöver, vilket även kommer att påverka det politiskt skapade kontrollsamhället. Alla politiska makthavare under åren har varit medvetna om det ökande "köttberget" som Nuder uttryckte det en gång och "fick äta upp". Men ingen har haft kraft att ta tag i problemet.

Vad våra politiker har hållit på med kan liknas vid att bygga paradgator med snygga fasader för att gömma undan ruinerna av det som byggt tidigare men inte underhållits. Det som nu händer inom sjukvården, skolan och polisen är följden av ett enormt politiskt fiasko. Det handlar om verksamheter som en gång var förebilder för andra länder, men nu i artiklar utomlands används som varnande exempel på hur ett land kan förfalla.

Problemet allt bottnar i är att politiker lovat saker som ställt förväntningar hos invånarna som därför kräver mer och mer för sina skattepengar. Tyvärr är det en omöjlighet genom att byråkrati föder ännu mer byråkrati och de som producerar och inte avlönas med skattepengar blir allt färre. Välfärden i vårt land kan bäst beskrivas med det jag hörde en person säga: Jag började med två tomma händer, nu har jag jobbat ihop skulder på över två miljoner. Det är vad som kallas framgång i vårt fantastiska land.   

Med det åker min fru och jag bort i två veckors för att fira vår sextioåriga bröllopsdag. Jag har förbjudits av min fru att ta med datorn, vi ska koppla bort allt och känna att vi finns till. Men det som skapas i huvudet under tiden kan hon ju inte förbjuda att samla på mig, så vi får se vad som samlas under de kommande två veckorna.