När förnuftet sviker.

Av någon underlig anledning hakar jag upp mig på uttalanden av politiker. Många gånger uppvisar de politiker som nått de översta pinnarna på den politiska karriärstegen, en förbluffande okunnighet. Men inte bara okunnighet, utan också avsaknaden av sunt förnuft. Mest framträdande har det varit i debatterna om vinster i välfärden.

Jonas Sjöstedt är en duktig retoriker, men från min sida är det inget beröm. Tvärtom anser jag duktiga retoriker vara människor som lever i fablernas värld. Sjöstedts ständiga utfall mot allt som inte utförs av de offentliga verksamheterna, visar bara att han drabbats av tunnelseende.

Kritiken borde istället rikta sig mot de politiska ledningar och gammalt tänkande som raserat det en gång någorlunda fungerande verksamheterna skola, vård och omsorg. Det är ju inom dessa områden privata aktörer konkurrerar med de offentliga verksamheterna. Problemet är att de privata företagen kan uppvisa vinster, med samma pengar som de offentliga verksamheterna.

Eftersom de offentliga verksamheterna numera drivs enligt företagsmässiga principer, borde dessa verksamheter uppvisa motsvarande vinst som de privata aktörerna. Det finns alltså en anledning till överskottet, vilket personer som bär det politiska ansvaret bör titta närmare på. Det är inte en fråga om att vända på alla stenar, de har fakta mitt framför ögonen. Vad är det som kostar mera inom de offentliga verksamheterna, som gör att de offentliga verksamheternas kostnader blir högre?

De offentliga verksamheternas kostnader är vad som ligger till grund för uppköp av tjänster hos de privata företagen. De offentliga verksamheterna har med andra ord väldigt höga kostnader, som gjort det intressant för privata företag att konkurrera. Med samma kostnader för de offentliga verksamheterna skulle det inte vara intressant.  

Men de privata företagen har sett vad som kostar pengar, nämligen politisk styrning och därmed en omfattande byråkratisk administration. Inte undra på att det går att göra vinst på samma pengar. Det är med andra ord inte vinster i välfärden som ska avskaffas, det är de politiska ledningarna och de anställda cheferna som slösar med pengar inom de offentliga verksamheterna.

De människor som av sina partier belönats med förtroendeuppdrag, har ingen som helst utbildning i hur en verksamhet ska organiseras. Ansvaret har överlämnats med varm hand till anställda tjänstemän, som även de visat sig sakna organisationsförmåga och därmed skapat en toppstyrning av verksamheterna. Region Gävleborg under ledning av Svante Lönnbark är ett utmärkt varnande exempel. Med politiska ledningens godkännande har de mest häpnadsväckande omorganisationer gjorts med förödande verkan.

Vad som hänt är att verksamheterna inom regionen blivit en byråkratisk lekstuga, där administrationen ökat i sådan omfattning att det kväver verksamheterna. Byråkrati har en förmåga att flytta fokus från kärnuppgiften till onödigt pappersarbete och statistik som bara visar vad som hänt. Av den anledningen har inte bara budgetunderskott utan också vidlyftiga hyreskontrakt med mera, kunnat komma som en överraskning för den politiska ledningen. Eller har de kanske varit informerade, men blundat för vad det kostar invånarna?

De få ekonomiskt kunniga inom partierna har svårt att bli förstådda. Ett utmärkt exempel är Kjell-Olof Feldt, som avgick eftersom ingen förstod vad han pratade om. I och för sig inte så konstigt, de flesta politiker ägnar inte en tanke åt att det inte är deras pengar som spenderas. Visserligen säger de ofta att Vi har satsat pengar på det eller det, eftersom att lägga pengar på rätt saker kan köpa röster. I själva verket är det en försäkring om ett fortsatt liv som politiker med allt vad det innebär ekonomiskt.

 Ja, det är så det varit, men nu visar det sig att pengar som borde använts till att underhålla viktiga funktioner i vårt samhälle, istället slösats bort på annat. Att återställa kan locka väljare, ett betydligt bättre och rättvisare sätt än jobbskatteavdraget. Landets infrastruktur är viktig för landet har vi fått höra, men det har snålats in på underhåll av vägar och järnvägar i många år. Försvaret har nedmonterats och måste byggas upp igen, för att inte tala om hur illa personalen behandlats inom vården, skolan och polisen.

När allt börjat uppdagas kan man se hur det snålats in på saker, som invånarnas skatter är ämnade för. Skatter är inte ämnade för en ständigt växande byråkrati och en enorm massa människor som har sin utkomst från att vara heltidspolitiker. Inom det privata näringslivet bör inte administrationen belasta budgeten med mer än runt tjugo procent. Av den anledningen är det administrationen som måste rationaliseras när det ska spara pengar.

Det har inte våra politiska makthavare lärt sig, de ser det som om inte pengarna räcker, måste det komma in mera pengar. Det är en av anledningarna till att skattetrycket är så högt i vårt land. Just nu går ekonomin på högvarv, vilket betyder de svagaste grupperna kommer att halka efter ytterligare. Den som är prismedveten har sett hur priserna på basvaror stigit, inte minst på mjölkprodukter. Kött är inte att tänka på för de sämst ställda grupperna.

 Det är bland de som av en Socialdemokratisk toppolitiker en gång kallades "köttberget", det vill säga pensionärerna, som det nu kommer larmrapporter om att många är undernärda. Många pensionärer har inte råd att laga tänderna, hämta ut sin medicin, eller köpa näringsrik mat. Vad säger det om vårt så kallade välfärdssamhälle?