Enade vi stå? Inte nu längre.

Enade vi stå, söndrade vi falla. Sant är ju att ensam kan man inte göra mycket. Tämligen enade var de flesta länder före Trump, det fanns en sammanhållning som var grunden för den maktbalans vi haft. Kanske Amerika kan stå på egna ben som Donald Trump vill, men det troligaste är att ensam faller det amerikanska samhället sönder och samman. Vad som då händer med vår värld verkar eller kanske vågar ingen ens tänkt på.

Stora tänkare och filosofer kom på egen hand fram till fantastiska visioner om framtiden. Mycket av vad de förutsåg har besannats, men kommer samma sak att gälla när AI skall försöka se in i framtiden? Kanske använde tänkarna och filosoferna sunt förnuft, har svårt tänka mig att en superdator har det. Den försöker göra det bästa av all information och desinformation och ibland blir resultatet hur tokigt som helst.

Med en tillbakablick kan man se att stora riken fallit, eller sönderfallit. Jantelagen, att inga träd får växa till himlen kanske även gäller för länder vars ledare drabbas av storhetsvansinne. Det kan ju också vara så att vår värld är bestämd att ständigt förändras till dess den förstörs av människors dumhet.

Människan har redan skapat en obalans genom att skövla regnskogar, planetens lungor har jag för mig att de kallas. De luftföroreningar det talas om beror alltså inte bara på det människor, djur, fordon och fabriker spyr ut i atmosfären, utan att reningsfiltren blir allt färre.

Klimatkatastrofer (busväder) inträffar allt oftare och våldsammare blir de också. För tillfället får även vårt land känna av vad värmebölja innebär, men efter sol kommer regn och som det verkar i massor på vissa ställen. Normala skiftningar i vädret har övergått till att bli extrema och vi står helt maktlösa inför de naturkrafter som släpps lösa.

Kanske börjar jag bli paranoid, känslan av att vi bara är i början på någonting ännu värre smyger sig på. Politiska makthavare har tagit på sig att förbättra för miljön, men satt sprätt på pengarna som genom skatter och avgifter skulle bekosta åtgärderna. Nya pengar skulle alltid komma in till kassan, någon tanke på att klimatkatastrofer kanske lurade runt hörnet har inte funnits. Forskade har ju pratat om att det ligger en bra bit framåt i tiden, innan det blir akut.

Det är mycket som påtalats om vad som varit absolut nödvändig att åtgärda, men som fått stå tillbaka för de akuta problemen. Det är den politiska överlevnaden som fått styra besluten, det gäller att hänga kvar så länge det går genom att framstå som behövda. Om de behövs kan diskuteras, för en del ser det dystert ut redan nu, men blir bara de första offren för den förändring som är oundviklig.

Det var då det.

Socialdemokraterna älskar att tala om vad partiet gjort för vårt land. Den tid de hänvisar till, är tiden efter andra världskriget, före det var vårt land fattigt med hög arbetslöshet. Det var minst sagt lätt att göra förbättringar för invånarna, men säg den glädje som varar för evigt. Partiet förändrades i takt med de nya förutsättningarna och för att skyla över att det började bli sämre i vårt land, lade vi oss i andra länders problem.

Under en tid blev vi av någon anledning världens samvete. Bilden av vårt land förskönades, men svenska folket såg baksidan. Vårt land har varit skakigt sedan dess, men pengar som verkligen behövts för att hjälpa invånarna och för att underhålla det som byggts upp har slösats bort på annat. Man kan säga att allt krut har lagts på vad partiet trott skulle ge flera röster, men det lyfte inte. 

De gyllene åren efter kriget blev inte så många i det stora hela, eftersom de krigshärjade länderna på ganska kort tid kom ikapp vårt land (en del till och med förbi) uppstod panik. Det var en enorm omställning för våra politiker, att landet fick konkurrens om det vi tillverkade. Med mindre inkomster för staten mjölkades svenska folket därför på höjda skatter och redan i mitten på sjuttiotalet började de tidigare trogna väljarna vända Socialdemokraterna ryggen.

Hungern att regera har varit drivkraften hos de styrande inom partiet, den ideologi som en gång styrde partiets förslag om förbättringar för invånarna fick hamna på soptippen. Det är inte de tidigare väljarna som svikit sina rötter, det är partiet som kapat bort dem.

Basen för partiet är kvinnorna som i många fall på nära håll ser försämringarna. Männen är mer svårflirtade och misstron mot partiet finns hos många äldre. Det har varit alldeles för många löften det inte blivit någonting av. De äldre har därför svårt förstå vad som gör Magdalena Andersson populär. De frågar sig hur det kunnat bli så tokigt, att en högutbildad person som saknar rötter i arbetarklassen kunnat bli dess ledare? När dessutom partiet under denna ledare i mångt och mycket haft och har samma syn på många saker som de borgerliga partierna, funderar de över om partiet är fågel eller fisk.

Har partiet i sin hunger att regera blivit en rutten fisk, eftersom partiet av penninghunger låtit kriminella telefonförsäljare lura på äldre människor lotter de inte haft råd att köpa? Naturligtvis hade högsta ledningen inte haft en aning om att det varit så, utan gottat sig åt de miljoner som hamnade i partikassan. Nu har de sålt eländet till IOGT/NTO och anser saken vara ur världen.

Minnet är kort sägs det, men de som drabbats glömmer aldrig vad partiet gjort mot dem. Nu står partiet inför att ha mindre pengar att röra sig med inför nästa val och pengar behövs för att krydda valfläsket. Av det mesta som lovas brukar det bli vattvälling till de som för att mätta hungern lever på havregrynsgröt. Trots det lutar det i nuläget åt att partiet kan få regera igen, men inte av egen kraft, utan att många fått nog av all idioti och inte kommer att rösta.

Men man vet aldrig, svenska folket är lättlurat och många tror på de politiska löften som ges. I nuläget seglar Socialdemokraterna i medvind tack vare alla svikna löften från den borgerliga regeringen och SD. Men eftersom ingen kan säga hur vårt land kommer se ut om ett år, är det minst sagt öppet. En svensk tiger var budskapet på affischer under andra världskriget, men det var då det.

Vårt land är trasigt.

Vårt land är trasigt. Inte bara vårt land, utan också de människor som offrat sig själva för att vårt land skulle fungera. Minns pandemin. En hopplös kamp vilket många också insett, den hjälp de förtvivlat ropat efter har uteblivit. De pengar som en gång sparades in på det som ansågs onödigt, visar sig nu vara vad som det inte skulle sparats in på. Tänk så tokigt det kan bli, men ändå inte förvånande.

När politiska makthavare genom sina beslut försökt skapa ett välfärdssamhälle, glömdes inte bara bort att det som fanns måste underhållas, de glömde också bort att alla inte är högavlönade som de själva. Tvärtom vimlar det av låglönejobb som om inte de utförs av någon, skulle få vårt samhälle att sluta fungera. Istället för att förbättra för de som fortsätter trots usla löner och vidriga arbetsförhållanden, hittas ständigt på saker som ytterligare försämrar för dem.

Kan förstå att allt fler tröttnar på att bli utnyttjade och vill känna att de har ett eget liv. Något eget liv får de knappast, på grund av att tillsatta chefer hittar på den ena lösningen efter den andra. Alla lika dåliga. För dessa chefer gäller att utnyttja personalen maximalt, vilket för med sig sjukskrivningar på grund av utmattning och därmed mindre tillgänglig personal.

Dessa chefer backas upp av ansvariga politiker som inte vill höra talas om förkortad arbetstid, då skulle det verkligen märkas att personalen inte räcker till. Organisation vet varken politiker eller tillsatta chefer vad det är och lösningen har blivit att arbetsscheman läggs om. Inte för den kvarvarande personalens bästa, utan för att skyla över ett stort misslyckande. Den personal som kan lämnar det sjunkande skeppet, som den kommunala vården och omsorgen måste ses som.

Många äldre bävar för att en dag kanske tas om hand av den vanvård som erbjuds av de flesta kommuner. Inte nog med att en plats på det ”hemmet” kostar mycket pengar, det är inte mycket de boende får för sina pengar. Det snålas in på allt, till och saker det betalas för att få.

Naturliga avgångar av personal har tidigare kunnat täppas till genom att nya kvalificerade anställts, nu är inte de kvalificerade intresserad av att jobba för kommunerna. De privata vårdföretagen tar tacksamt emot dem och försöker behålla kvalificerad personal genom högre löner och bättre arbetsvillkor.

Men även inom dessa slimmas verksamheterna för att ge bästa möjliga vinst, det är ju vad ägarna förväntar sig av sina investeringar. Hur vårt land kunnat hamna i den här rävsaxen är i det närmaste ofattbart. Vården är någonting som invånarna kan kräva skall fungera, eftersom det är vad de betalar skatt för att få. Det är dags att invånarna gör det.

Skaran av människor som upplever att de idag har sämre livsvillkor än för några år sedan, ger naturligtvis nuvarande regering skulden. Om fel gjorts tidigare är det nuvarande regering som skall rätta till dem och inte skylla ifrån sig. Tyvärr är det vad som hänt under många år och därför finns de flesta politiska misstagen kvar.

Politisk överlevnad handlar egentligen om att sälja in det folk vill höra, genom att lova vad som kommer bli bättre om de får makten. För det är makten att styra och ställa det handlar om, ingenting annat. Trots att drygt nittio procent av väljarna inte vill veta av de små partierna, kan de därför ändå få igenom sina hjärtefrågor som tack för hjälpen. Om inte det är alldeles åt helsike, vad vet jag.  

Under många år utan egna idéer om hur folk skulle få det bättre, vädjade istället Socialdemokraterna till sina gamla trogna väljare, att se tillbaka vad partiet gjort för dem. Det enda partiet som kan regera var vad som ofta framhölls. Fortfarande låtsas partiets ledande inte om att verkligheten bevisat motsatsen i många fall.

Vårt land byggdes inte upp av de dåvarande regeringarna, utan pengar för de varor vi kunde tillverka och behövdes för att bygga upp de krigshärjade länderna. Den största orsaken till att många familjer och landet fick bättre ekonomi, var att kvinnorna lockades till en arbetsmarknad där nästan alla behövdes. Läget är ett annat nu och det finns ingenting våra politiker kan skryta med utan tvärtom.

Valet nästa år blir troligen en tävlan om att lova mest. Eftersom väldigt få saker kan bli så mycket sämre, kanske det kommer räcka med att lova att majoriteten skall få det bättre. Det är deras tur nu efter att de rika fått skattesänkningar under många år. Varför inte ta bort skatten helt för de med låga pensioner? 

Byråkrati och administration är värre än en epidemi.

Misstag kan i många fall göras på grund av ungdomlig yra. Men många har insett att vad de trodde var rätt när de var unga, visat sig vara åt helsike fel. När det gäller våra politiker handlar det inte om ungdomlig yra, snarare att de fastnat i det gamla och kan inte ta till sig det nya.

Vad är det då som är nytt och svårbegripligt för de politiker som gått den långa vägen? Problemet är att när de väl klättrat på karriärstegen, har de inga egna åsikter om någonting. De tvingas ta hjälp av anställda tjänstemän och konsulter, men lyssnar också på de gamla kompisarna som blivit anställda av företag för att de vet hur en slipsten skall dras.

Med ett finare namn kallas dessa slipstensdragare för lobbyister, i själva verket försöker de sälja in de bästa lösningarna för företagen att kunna sko sig i den djungel vår byråkrati skapat. De som kontaktas och säger sig vara företrädare för sina väljare, sviker dem därför ofta istället. På sikt en ohållbar sits de satt sig i, men så långt tänker nog inte de flesta av dem.

När det gäller ekonomi är verkligen våra politiker ute på hal is. En del av dem verkar inte ens fatta att inkomster och utgifter måste balanseras. När det tidigare flaggats för underskott har det skapats nya skatter och avgifter, den tiden är sedan länge förbi. Nu väntar någonting de kanske hört talas om, men inte förstått hur det går till, nämligen att rationalisera för att spara pengar.

Rationalisering innebär att plocka bort det som inte är nödvändigt, vad eller vilka som kommer att vara nödvändiga, kommer den grymma verkligheten att visa. Det krävs numera någonting som kommer ses som en nödvändighet på grund av den tekniska utvecklingen, nämligen kompetens. Vilka kompetenser som blir viktigast har vi fått fingervisning om genom företagens rop på hjälp att hitta välutbildad kompetent personal.

Även vården och skolan är i stort behov av utbildad kompetent personal, tyvärr har många av de som har den kompetens som krävs, vänt både vården och skolan ryggen. För politiker på alla nivåer gäller nu att som de bäddat får de ligga. För många politiker blir det en orolig sömn framöver.

De kommer helt enkelt inte att få det gå ihop eftersom det inte är gjort i en handvändning att gå tillbaka till då det fungerade tillfredställande. En stor del av den tidigare personalen, som slutat på grund av usla arbetstider och arbetsförhållanden kommer inte gå tillbaka till sina tidigare jobb. Vad som kommer krävas är att de nu politiska företrädarna byts ut och nya ledningar som vet vad det handlar om tillsätts.

För de som inom en inte alltför lång tid kommer tvingas till att skära ner både byråkrati och administration, kommer det knappast räcka med en röjning. Snarare måste det bli fråga om att kalhugga för att öppna upp. Vårt land byråkrati och administration har förstört möjligheten till öppna landskap. 

Dummare än tåget brukar man säga, det följer bara rälsen till dess det tar stopp. Men det är inte tågens fel att de står stilla och väntar när det blivit rälsbrott, fel på växlar eller att elledningar inte längre har ström. Eftersom det inte ansetts nödvändigt att underhålla våra järnvägar, står tågen nu stilla och förtvivlade resenärer vrålar ut sin vrede. Det hela har ju med orsak och verkan att göra, eller snarare att det inte gjorts någonting för att undvika att tågen numera ofta står stilla.

Det är mycket i vårt land som ansetts onödigt att underhålla eftersom pengarna behövts till inte minst skattesänkningar. Men dessa skattesänkningar måste betalas av någonting och nu sinar lösningar på hur det skall gå till. Tidigare har det tagits pengar från där det funnits och lagts där det fattats, nu fattas pengar över hela linjen.

Det är ingen väl bevarad hemlighet att byråkrati och administration kan vara lika ”dödlig” som en allvarlig epidemi. När politiker använder byråkrati och administration till att försöka ha full kontroll över invånarna, händer så småningom det motsatta.

Vad har vi sett början på?

 Det är lätt för oss äldre att som vårt samhälle blivit, tala om den gamla goda tiden. Lönerna var låga, men för de flesta räckte det till vad som behövdes. Det är mer än man kan säga när det gäller de flestas normallöner. Men det man minns bäst var hur folk umgicks och då inte minst i Folkparkerna. Härliga tider, strålande tider minns jag Thor Modéen säga i en monolog. Vi var glada för alla förbättringar.

Det mesta folk köpte när det gällde mat var närproducerat och fraktkostnaden minimal. Numera finns det inte så mycket som är närproducerat, det som finns är det flera än producenten som vill tjäna en slant på innan kunden kan köpa den. Allt har kommit att handla om pengar.  

Det finns säkert folk som säger som Thor Modéen, strålande tider, härliga tider. Inte minst de våghalsar som riskerar sina pengar på aktier i nuläget. En börsnedgång kan komma snabbt och då är det inte så trevligt. För den som inte hinner med i svängarna, kan pengar som växt krympa till ingenting.

Många människors girighet är svårt att förstå, pengar ger mer bekymmer än lycka. Ingen vill förlora vad de har, det gäller hela tiden att bevaka sina ekonomiska intressen. Det bekymret har inte de flesta, deras bekymmer är hur pengarna ska räcka till. En dag är dessa inte villiga att dela med sig av det lilla de har och saker händer som inte kan kontrolleras.

Under många år har ledstjärnan för länders makthavare varit ekonomisk tillväxt. Egentligen en naturlig följd när jordens befolkning ökat och som behövt både mat och annat för att överleva. Men det har inte räckt, det har varit ett måste att sälja onödiga varor och tjänster också. Den ekonomiska tillväxten har därför kommit genom att människor som egentligen inte haft råd, satt sig i skuld för att kunna köpa dessa onödiga varor.

Nu står flera länder inför att befolkningen minskar, det dör fler än vad som föds. Det som ansetts vara naturligt, är inte längre det. Amerika har varit skicklig på att utnyttja invandrare, både lagliga och illegala till att skapa det amerikanska välståndet. Att massvis med invandrare deporteras från landet kommer att märkas, men det är så dags då.

På nära håll kommer vi märka samma sak. Utan de bärplockare, som brukar komma varje år, blir bären kvar i skogen. För Amerikas del gäller vad som blir kvar på fälten och fruktträden. Det märkliga är att ändras det i någonting som fungerar, slutar det som regel med att det kommer fungera sämre.

Kan förstå paniken hos företag och regeringar när det inte längre fungerar som tidigare. Den snabba tekniska utvecklingen ställer också till det. När det blivit svårare att tjäna pengar på varor och tjänster, har företagen börjat använda smarta datorer och robotar för att minska personalkostnader. Den omställningen kommer orsaka att många blir utan jobb.

De ekonomiska orättvisor som skapats, blir därför nästa stora problem. Fler människor som har alldeles för lite att handla för, påverkar i sin tur både producenter och säljled. Den ekonomiska tillväxten stannar av och alla storvulna projekt måste läggas på is.

För regeringar och då inte minst vår gäller det att pengarna fördelas, så att de som inte har råd att konsumera, måste få mera pengar. Vår finansminister verkar ha insett det, men troligtvis är det för sent för många. De konkurser vi sett öka, kommer troligtvis bara vara början på någonting ingen ansvarig verkar ens ha anat att det skulle kunna hända.

När kommer en fjärt att beskattas?

 Någonting jag saknar är de kåserier som var så vanliga när jag växte upp. Kardemumma, Gits Olsson med flera fick vardagen att inte vara så tråkig som man som ung upplevde det många gånger. Tiden gick för sakta mellan danskvällar och andra nöjen, det behövdes någonting där emellan. Vad vi var duktiga på var att slå bort allt eländes elände, det fanns roligare saker att ägna sig åt.

Jag är tillräckligt gammal att minnas den danske tecknaren och satirikern Storm Petersen. Minns det nästan ikoniska att om någon ställer sig i en talarstol och säger vi sitter i samma båt, är det han som vill vara kapten och vi får ro. Det var Storm P som i en serie han ritade, Perikles fick frågan när en Tuborg smakade bäst och svaret blev: Hvergang!

Kanske finns det humor i att höra vår statsminister, eller övriga ledande politiker säger samma saker varje gång. Rättare sagt håller fast vid vad till och med de själva borde inse är fel. Det politiska spelet, får mig att tänka på det gamla familjespelet Löjliga familjen. I den gäller att samla ihop korten på familjemedlemmarna.

Ställer man upp den för de flesta anonyma grupp som skall företräda sina väljare i riksdagen, går det inte att lista ut vilken ”familj” de tillhör. Om man bortser från att de tillhör det rika folket, som de av någon underlig anledning blivit en del av. Det är den gruppen som kan resonera att några hundringar mer eller mindra inte spelar någon roll, men för många handlar det om att lägga sig hungriga.

 Inom kommuner och regioner där gamla skolkamrater och grannar känner de som hamnat på toppen inom sina partier, grubblas säkert på hur i hela fridens dagar de lyckats med det. Många av dem har inte framstått som några ljushuvuden som unga, vilket de själva även måste vara medvetna om. Av den anledningen är det ingen status att vara politiker, risken finns att den som presenterar sig som politiker, blir dumförklarad.

Eftersom dumheten är utbredd i vårt land, har vi fått det land vi nu har och det finns inte mycket att göra åt det. Men det beror bara på att svenska folket inte insett vilka det är som bestämmer, det gör nämligen väljarna. Den dag svenska folket inser att de är betydligt klokare, än de som säger sig företräda dem, kommer hela det politiska maktsystemet falla sönder och samman.

Vädret som vi svenskar ofta har bekymmer med, beror enligt de som vet på människans dumhet. Vi har inte fattat att man inte både kan äta kaka och ha den kvar. Efter all borrning efter gas och olja, underjordiska kärnvapenprov med mera, kan vår planet mest liknas vid en schweizerost och de som ätit den vet hur skivorna ramlar sönder. Kanske vad de kvarvarande får uppleva en dag när det gäller vår stackars lilla planet.

Vädret orkar man inte ens prata om i dessa dagar. Vi frusna svenskar längtar efter sol och värme, men när den kommer till vårt land blir det åt helsike för varmt. Nu klagas det faktiskt på värmen och den stekande solen kan ställa till det för de soltörstande i framtiden. Solen är inte bara livgivande, den kan vara dödlig också.

Precis som med allt annat finns det folk som tjänar pengar på det här och pengar tror ju många är vad livet handlar om. Men vi kanske borde vara nöjda med vad vi har och än så länge är det gratis att släppa en fjärt i alla fall. Ja, gratis är det ju inte, till och med burkarna med Vita bönor och plastkorvar med ärtor och pyttesmå fläsktärningar har gått upp i pris. Men säg den glädje som varar, det finns säkert någon som inser hur mycket skatt fjärtar skulle bättra på statskassan. I vårt land är ingenting omöjligt. Egentligen. 

Det låter stort när katten fiser.

Råkade läsa en debattartikel underskriven av den nya centerledaren Hatt och en med ansvar för näringslivsfrågor. Det låter stort när katten fiser, men det kommer inte så mycket sa min farfar. Det sorgliga är att våra politiker under alla år levt i en politiskt skapad utopisk värld, dit den moderna tiden inte nått. Förslag till ett bättre samhälle skall inte komma från människor som lever i en helt annan värld, utan de som svär ve och förbannelse över det påtvingade samhälle vi har.

Ute i verksamheterna är det ingen som saknar makthavande politiker eller chefer av alla de slag om de av någon anledning inte finns på plats. Däremot märker alla om läkare, sjuksköterskor, lärare eller andra samhällsnyttiga arbetsyrken. Det är dags att våra politiska makthavare och chefer erkänner att det inte har en susning om hur vårt lands problem skall lösas.

SD tror att allt kan lösas genom att skicka tillbaka folk dit de kom ifrån. Det gäller till att börja med att hitta alla de tusental som lever i en gråzon och anledningen till att de kunnat ta sig in i landet. En stor del av dessa antagligen utsända av sina regeringar för att skapa oreda i vårt land. Kanske borde det börjas med att städa bort alla inkompetenta byråkrater och tjänstemän, de har stor del i att det ser ut som det gör.

 Men det handlar inte bara om vårt land, vi tvingas hänga med när saker och ting händer ute i den stora världen. Just nu börjar marken brinna under Donald Trump när han gett sig på den som kan gräva fram all skit om honom, nämligen Rupert Murdoch. Skall bli spännande att se vad det blir.

Jag lever på en ort där det sägs att inga träd tillåts växa till himlen, eller helt enkelt, du ska inte tro att du är någonting. Allt fler amerikaner har tröttnat på hur Trump lever om som en elefant i en glasbutik och skaran växer. Har en känsla av att Trumps dagar är räknade, men kan ju ha fel.

Fel har jag inte när det gäller skadan vårt politiska maktsystem orsakat och fortsätter skada vårt land. Vi får se vad svenska folket kommer att göra åt det.

Idiotin tar inte semester.

Våra samhällen har förändrats, tyvärr inte till det bättre. Uppblandningen av de människor som kommit hit från andra länder och kulturer har knappast bättrat på vad de gamla invånarna tycker om hur vårt land blivit. För mig känns det bara sorgligt att det överhuvudtaget tilläts hända, men våra makthavande politiker visste antagligen inte bättre.

Kanske har jag alldeles fel, men var avsikten med att ta emot folk från fattiga länder att de skulle utföra skitjobben svenskar inte ville ha? När jag ser många dessa människor i mataffären lasta sina vagnar fulla för att sedan stuva in det de köpt i nya dyra bilar som inte många svenskar har råd att köpa, kommer osökt tanken varifrån de får sina pengar. Det kan väl inte vara så att de är ekonomiska flyktingar på grund av olagliga affärer de gjort i sina hemländer?

Uppblandningen har ställt till det på många orter. Den politiker som tror det är möjligt att integrera de hitkommande, tror antagligen på tomten också. Svenska folket har sedan barnsben matats med vad livet går ut på, nämligen att vara nyttig för samhället. Varför vara det när samhället inte ger någonting tillbaka?

Kan vi inte bevara vår identitet, vad har vi då kvar? Frågan har dykt upp med jämna mellanrum i huvudet och pockat på svar. Handlar det om att de värderingar vi en gång levde efter, inte går att anpassa till det moderna samhälle som skapats? Närmare sanningen är antagligen att det skapats ett samhälle, som inte är anpassat för människors välbefinnande.

Under många år har politiker delat in invånarna i närande och tärande, utan att vara medvetna om att de själva blivit en stor tärande grupp. Det är många som säger sig ta på sig ansvaret att på bästa sätt föra sina väljares önskningar. Så är det naturligtvis inte, eftersom partiledningar själva stakat ut hur de vill att vårt samhälle skall se ut. 

Går vi tillbaka tio år i tiden vill de dåvarande partledningarna inte ta något som helst ansvar för hur det blev. De kunde ju inte ens ana sig till hur vårt samhälle skulle förändras. Nu vet alla och de som beskylldes vara rasister visade sig ha rätt i sin kritik.

Alldeles för ofta har det visat sig att en stor del av befolkningen haft rätt och makthavande politiker har haft fel. Partiledningar har inte lyssnat på sina väljare, det gäller över hela linjen. Det har gjort att många väljare inte anser det mödan värt att rösta på något parti, något man hör hos många unga idag.

Men kommer svenska folket att kunna enas som de en gång gjorde? För många gäller att de inte ens orkar tänka längre, det är fullt upp med att överleva sviterna av alla politiska experiment. Man brukar säga att trappan ska städas uppifrån, det är därifrån skiten hamnar längst ner i trappan. Beslut skall inte tas över huvudet på de som skall utföra jobben, det borde till och med chefer och politiker begripa.

Men det är antagligen det stora problemet med vårt land, inkompetensen lyser igen när det gäller hur chefer och politiker tycker och tänker. Värst är det inom kommuner och regioner som antagligen blir de som kommer hamna i skottgluggen framöver. Har svårt tänka mig någon idag ansvarig politiker att någonsin våga skryta över monument de skapat över sig själva

Vårt nuvarande levnadssätt kan inte ses som annat än var och en sig själv närmast. Det är inte bara regering efter regering som skjutit över ansvaret på den enskilde, även banker och företag har gjort det och fortsätter göra det. Människor tvingas idag själva göra jobb, de betalar för att få utförda.

Finns det någon möjlighet att sätta stopp för politisk idioti? Kom gärna med förslag. 

Livet går vidare.

Livet går vidare, tröstas de med som mist nära och kära. Men för de som blir kvar har livet förändrats till en helt ny verklighet. Livet handlar om att människor förändras, eftersom vi lär så länge vi lever. En sak vi lär oss är att inte ta någonting för givet, livet bjuder ständigt på överraskningar.  

Människan behöver trygghet och stabilitet för att må bra, det glömdes bort i ivern att skapa ett politiskt samhälle. De som ansåg sig veta bäst skulle göra vårt samhälle modernt och allt skulle bli så bra. Men hur blev det? Knappast som de makthavande beslutsfattarna trodde det skulle bli.

Kanske är vi ett land som inte kunde anpassa sig till de nyliberala experimenten. De förändringar som gjorts har skapat osäkerhet och otrygghet av den enkla anledningen att beslutsfattarna inte hade en aning om följderna av sina beslut. Arbetsmarknaden förändrades och det stora antalet chefer på olika nivåer har skapat en oreda ingen kunnat bli klok på.

Kompisrekryteringar inom de offentliga verksamheterna som avslöjades visade bara att det var mer en regel än undantag. Går man tillbaka i tiden är det så det alltid gjorts. För den stora allmänheten gäller någonting helt annat och många utan fast anställning lever ur hand i mun. Hur framtiden ser ut för alla dessa människor, är någonting makthavande politiker inte ägnat en tanke.

Men osäkerheten finns även om ekonomin, för de som kan gäller att sko sig så länge det går. Tiden då aktier sågs som en långsiktig säker placering är troligen över, nu är det snabbt in och snabbt ut som gäller. Den säkra hamn där pensionspengar placerats kan lika väl bli en förlustaffär. Jag är nog inte ensam om att oroas over hur det kommer gå för våra AP-fonder. De hänger inte alls med i de snabba skiftningar vi nu kan se, utan förlitar sig till hur det alltid varit.

Skillnaden mellan förr och nu är att många företag förlitar sig på att smarta maskiner hjälper till med besluten. I och för sig är det snäppet bättre än vad mänskliga hjärnor klarar av, men av egen erfarenhet kan svar ges, som är alldeles uppåt väggarna. Visst kan dessa fantastiska maskiner lära sig själva efter hand, men det är människor som skapat grunderna för vad de skall och kan göra.

Vad som kommer krävas i framtiden är därför sunt förnuft, som utvärderar vad maskinerna spottar ur sig i svindlande fart. Människor med sunt förnuft är det ont om, den moderna människan har fördummats i takt med den tekniska utvecklingen. Vi är idag långt ifrån vad de gamla filosoferna och tänkarna kunde se i framtiden och i många fall hur rätt de hade.

I dagens läge finns alldeles för många, som inte har några egna åsikter om någonting. Det är tjänstemän och konsulter som förser makthavande beslutsfattare med underlag, men som tyvärr är utformade efter politiska ideologier. De moderniserade ideologierna kan mest ses som fria fantasier och inte som många politiker tror, ligger i tiden. Inte undra på att det mesta slutar i kaos.

Finns det någon möjlighet att se vartåt det barkar för vårt land? Forskare använder moduler som visat sig ha brister genom att saker och ting snabbt kan förändras. När det gäller hur samhällen förändrats och vad det kan leda till, kan en fingervisning ges genom algoritmer. De flesta resultat av det som presenterats, är rent ut sagt skrämmande.

Kanske är det så att allt måste bli sämre, för att kunna bli bättre. Sämre kan det förhoppningsvis enligt många inte bli. Men som det ser ut, kommer det att ta några år innan vi åtminstone står på fastare mark. Det sorgliga är att de flesta inte har tålamod eller ekonomi att vänta, vi kan därför vänta oss att det blir lite stökigt framöver.

Svinhugg går igen.

Det fanns en tid då folk såg Konsum som sin butik, men den tiden är sedan länge förbi. Nu går det utför med det ”folkägda” företaget. Orsaken verkar vara åratals inkompetenta ledningar, som skapat en enormt dyr administration och genom det, en prissättning som skrämt bort de tidigare gamla köptrogna kunderna. Någonting som inte längre finns är köptrogna kunder, folk handlar där de får mest för sina pengar.

Maten kommer aldrig bli billigare läste jag för några dagar sedan. Mat kommer därför att bli en regeringsfråga, om folk inte har råd med mat är våra politiker illa ute. Folk blir förbannade när en finansminister uppmanar de som tycker maten är för dyr att pruta. Har tydligen inte insett att det finns en massa skatter och avgifter som fördyrar i vårt land, det är där våra politiker måste börja se över vilka skatter som kan tas bort.

Det är ju en självklarhet att en regering i sina beslut, måste se till invånarna bästa i första hand. Tyvärr har det varit si och så med det under alldeles för många år. I nyliberal anda skulle folket erbjudas valfrihet, men det var knappast vad som bäst behövdes. Dessutom har det visat sig innebära att det mesta blivit dyrare. Med valfriheten har också suspekta företag sett dagens ljus och de blir kvar så länge det finns pengar att håva in.

Privat ägande av tidigare offentliga verksamheter har varit lönande, men slutet närmar sig snabbt. Krafttag måste till för att få ordning på vården och skolan, kommuner och regioner som kommer tvingas rationalisera verksamheterna. Rationalisera och omorganisera blir troligtvis statens uppgift, de amatörer som styr kommuner och regioner kan det inte.

När man som jag, gammal som gatan, ser tillbaka hur det var under andra världskriget och det svenska ”undret” som kom efter det, blir man bara förbannad. Bristen på allt i de krigshärjade länderna var vad som lyfte vårt land ur hög arbetslöshet och fattigdom.

Men redan i slutet på sextiotalet när de krigshärjade länderna fått igång sina egna industrier, fick vi själva betala genom höga skatter för de reformer som genomfördes under de goda åren. Redan på sjuttiotalet började vårt land knaka i fogarna, på åttiotalet var vi verkligen illa ute.  Under de årtiondena började våra styrande politiker trixa sig fram genom att devalvera vår valuta och att ta pengar där de fanns.

Så kom nittiotalet och efter en katastrofal inledning drabbades vi av Göran Perssons berömda sanering av statens och bankerna ekonomier. Den skada som det orsakade hänger fortfarande med i form av att kommuner och regioner, inte klarar av de uppgifter de fick. Vem minns inte hur erfarna välutbildade sjuksköterskor exporterades till inte minst Norge. Med god hjälp av Landstingen som de då hette. Hur har våra politiker kunnat klanta till allting så fruktansvärt?

Politiker i modern tid har skrotat det skyddsnät som skapades, alla i arbete var vad som skulle skapa ett välfärdssamhälle. De som drabbas av långvarig sjukdom eller arbetslöshet fick skylla sig själva. Följden har blivit att psykisk ohälsa blivit en folksjukdom, eftersom människor sliter ut både kroppar och psyke eftersom de tvingas försörja de tärande. Den tärande är varken de sjuka eller gamla, utan vårt lands enorma byråkrati, administration och de som lever på att vara företrädare för sina väljare

Det politiskt skapade samhället har gett oss miljardärer och politiker med direktörslöner, men tyvärr också en allt fattigare befolkning. Svinhugg går igen sa min farfar och med det menas antagligen att svinet skulle få sitt straff. Naturligtvis kommer de som ställt till det för invånarna också att straffas på ena eller andra sättet. 

Vad kommer ersätta tjänstesamhället?

Vi äldre växte upp med industrisamhället, mellantiden sedan det gick i graven, har präglats av nyliberala experiment. Just nu lever vi i tjänstesamhället, istället för en fast trygg anställning, har många idag sin inkomst som frilansare, utan trygghet. Samma sak gäller egenföretagare som ser att de i slutändan efter skatt, inte ens får kvar hälften av vad de jobbat in.

Vårt lands krångliga byråkrati gör det inte lättare med den typ av samhälle vi fått. När nu ett nytt tränger sig på, kommer det bli sju resor värre. Genom de förändringar AI kommer orsaka, kan nästa samhällsexperiment bli servicesamhället? Service är någonting som plötsligt bara försvann, den kostade pengar.

Försvann gjorde många sjuksköterskor och lärare när politiker försökt ändra efter eget huvud. Numera vimlar det av icke behöriga inom skolan, eftersom det för kommuner gäller att nöden inte har någon lag. Vart tog beslutet att få så många certifierade lärare som möjligt vägen? Berodde det på att de välutbildade lärarna försvann till administrativa yrken? Inom administrationen har det sannerligen anställts folk, inte minst inom kommuner och regioner.

Inom vården vet vi orsaken till sjuksköterskeflykten, urusla ledningar och arbetsförhållanden. Det löser man inte genom mer pengar, utan genom att rensa bort de som ställer till oreda för personalen. Det finns många chefer och underchefer som utöver den högsta ledningen ställer till det. De som verkligen har lösningar på hur det skall fungera tillfrågas aldrig.

Det mest vansinniga som hänt är att läkare, sjuksköterskor och lärare belastas med administrativa uppgifter, som knappast är vad de utbildats till. Det i sin tur har gjort att antalet administratörer ökat för att ta hand om det läkare, sjuksköterskor och lärare tvingats förse dem med. Vad som sedan presenteras för våra politiker är statistik i form av färgglada staplar eller tårtbitar. Månads- och kvartalsrapporter i form av siffror, skulle inte de makthavande bli kloka på.

 Nu står vi antagligen inför frågan vad alla de personer, som hanterar den inom vården och skolan påtvingade administrationen skall syssla med i framtiden. Ja, det gäller förstås flera yrken där det inte krävs skickliga "yrkeshänder", som inte kan ersättas med högteknologisk hjälp. Den stora frågan är vad de människor som blir över kommer arbeta med överhuvudtaget, i den nya värld som snabbt växer fram. Kommer lösningen bli skatt på de nya tekniska undren och på så sätt försörja alla de som inte kan få ett jobb?

Man kan förstå företagen just nu gnuggar händerna över att robotisering och administrativt arbete kan tas över av smarta datorer. Mänsklig arbetskraft kostar pengar, alla företag ser över sina kostnader för att kunna maximera vinster. Det finns naturligtvis en hake i deras iver att tjäna pengar, om folk blir arbetslösa kan de inte köpa deras produkter.

Arbetslösheten i vårt land är hög och värre kan det tyvärr bli. Den stora boven är kostnadsökningarna som nu plågar en stor del av befolkningen. Det finns inte utrymme för att konsumera annat än det absolut nödvändigaste. Just nu är det många som ser mörkt på framtiden, eller rättare sagt hur de skall klara sig det här året. Det i sin tur drabbar de människor som jobbar inom inte minst handeln som riskerar bli utan jobb.

Skattesänkningar för de rika blev som att kasta pärlor för svin, därför försöker regeringen istället se långt fram i tiden, den som ligger mitt framför näsan finns inga lösningar på. Nu är en minister orolig på grund av att det föds för få barn, det kommer på sikt påverka vår välfärd. Det problemet ligger tydligen femtio år framåt i tiden, men vem bryr sig om det? För många, många år sedan talades om en åldrande befolkning, som de äldre av en politiker sågs som ett köttberg. Då fanns gott om tid att ta hand om det, än verkar inte våra politiker kommit igång med att hitta en lösning.

När det gäller att för få barn föds kanske det beror på den moderna tidens enkönade förhållanden och giftermål? Naturligtvis är det också en kostnadsfråga, denna minister kan fråga ensamstående föräldrar hur tufft det är, att leva med de höga kostnaderna för mat och boende. Egentligen skall vi vara glada över att färre barn föds, en minskande befolkning är någonting forskare påpekat är ett måste, om det skall finnas mat till alla.

Platser där livsmedel kan odlas försvinner på grund av klimatförhållanden. Endera regnar odlingar bort eller så torkar de bort. Må så vara att det ligger några år framåt i tiden, men forskarna är numera eniga om att förr eller senare så … I nuläget kan människor runt Medelhavet se och känna att det som händer, inte är normalt. Sol vill vi ha, men det kan bli för mycket av det goda också.

Under tiden cirkus Trump rullar vidare och bjuder på hisnade upplevelser, rullar vårt land på i sakta mak och våra politiker bjuder på konsten att kunna stoppa huvudet i sanden. Visst är det en fantastisk värld som skapats av makthavande politiker.