Ett samhälle på väg att falla sönder och samman.

Livet kommer emellan med jämna mellanrum, det blir sällan som man tänkt sig. Det har med åldern att göra tröstades jag med, tiden rinner iväg snabbare ju äldre man blir. Om man blir klokare vet jag inte, men nya erfarenheter får man vara med om. Börjar tröttna på alla förändringar som inte bara försvårar för oss stackars människor, vi blir fattigare också.

Medvetet eller omedvetet verkar det som att de politiska makthavarna vill sänka medellivslängden. Har svårt att se det på annat sätt när inte bara människor på arbetsmarknaden, utan även de som gått i pension behandlas som någonting katten släpat in. Personal inom vården behandlas som förbrukningsmaterial, samma sak gäller även lärare.

När problemen hopar sig för en regering, görs skrattretande försök att lösa dem. Hur skall det vara möjligt när det är de själva som är problemet, att de inte har den kompetens eller kunskaper som krävs. Det finns inga krav på vad en politiker skall kunna, annat än att säga ja när de blir tillsagda av partiledningar att göra det. Det gör dem till en samling amatörer, som tvingas ta råd av experter eller vända sig till auktoriteter inom olika områden. Tyvärr är det så att auktoriteter har dessa blivit på gamla meriter, när det gäller allt det nya som ständigt tränger sig på är de lika vilsna som alla andra.

När man tänker på uttrycket i reda pengar som ofta användes tidigare, tänker man på kontanter. Har svårt att se hur framtiden kommer se ut när det gäller betalningar, eftersom det verkar som om starka krafter vill att kontanter skall försvinna och ersättas av digitala pengar. För mig är kryptovalutor bara låtsaspengar, de finns ju egentligen inte annat än digitalt. Vart tar de reda pengarna vägen om vi helt övergår till digitala valutor?

Det känns som om vi är på väg tillbaka till en tid då byteshandel blir viktig. Alla är bra på någonting och det skulle fungera alldeles utmärkt att byta tjänster. Jordbruk är en viktig del för att samhällen skall överleva när någonting händer. Men även bönder behöver reservdelar och hjälp av arbetskraft vid ”högsäsong” så även den biten skulle gå att lösa. Det gäller att se möjligheter som finns när det moderna samhället faller sönder och samman.

För sönder och samman finns risk att skall hända. 

Vi vet vad vi har, men inte vad vi får.

Det är lätt att smittas av den tröstlöshet många tycks lida av. Prisökningarna på mat fortsätter med små påslag i taget. Många äldre har lagt om matvanor och köper mindre med potatis som blivit oförskämt dyr, men är idag av sämre kvalitet än tidigare. Blodpudding var det bara äldre som åt tidigare, nu får till och med barnen lära sig äta det.

Det är skrämmande hur vårt samhällsförfall märks allt tydligare, det politiskt skapade samhället visar sig nu från sin sämsta sida. Vi kan se hur ett sjukt samhälle skapar sjuka människor, ingen politisk makthavare har insett konsekvenserna av de beslut som fattats under åren. Om de råkar vakna och öppnar ögonen, kan de själva se vad de ställt till med.

Hur det kunnat bli så fel när det gäller vården och skolan är en gåta. Egentligen är det ju hur enkelt som helst, att de som arbetar med vad de utbildats till att göra, är de som skall bestämma hur arbetet skall utföras. Istället görs experiment som kanske fungerar, men visar sig inte göra det. Det har pågått så många år att ytterligare experiment hotar dessa verksamheters existens.

Har inga som helst förhoppningar om att någon framtida regering, skall kunna få rätsida på alla de problem som självförvållat skapats. Kanske måste allt rasa ihop för att kunna byggas upp på nytt, men då av de som idag håller verksamheterna igång trots, att de motarbetas av politiska makthavare.

Tyvärr är det så att våra politiker inte företräder invånarna längre, de försöker hitta vägar som gynnar staten och dem själva. De har under åren försnillat pengar som skulle underhållit vår infrastruktur, men tyvärr även pensionspengar. Listan kan göras lång hur skattepengar fungerat som att kasta pärlor för svin. Northvolt, skattesänkningar för de rika, utökat rotavdrag, det politiska slöseriet verkar inte ha några gränser.

Men gränsen kanske finns där i alla fall i form av att invånarna får nog och även visar det. Det finns flera sätt att försvaga det politiska maktsystemet, man utnyttjar de demokratiska spelreglerna och rättigheterna. Det politiska maktsystemet har blivit auktoritärt och kan i skydd av majoritetsbeslut köra över invånarna.

Socialdemokraterna skördar frukterna av regeringens oförmåga att ge lättnader till ett ekonomiskt plågat folk. För plågade är många som har svårt få sina pengar att räcka till. Det forna arbetarpartiet som i åratal vänt sina gamla väljare ryggen, försöker nu locka tillbaka dessa. Men de politiska företrädarna ger knappast bilden av att veta hur arbetarklassen lever, inte går de klädda i slips och linnekostymer som Mikael Damberg, snarare tror folk han n representerar Moderaterna.

Mycket hinner ändras innan nästa val, ett år är en lång tid i den osäkra värld vi lever i. Kanske både Putin och Trump är ute ur bilden, omöjligt är det inte. Det enda vi med säkerhet vet, är att vi inte har en aning om hur det kommer att bli.

Välfärdssamhället som blev ett skurksamhälle.

Känslan att blivit blåst på pengar infinner sig allt oftare. Det gäller inte bara efter att ha handlat i mataffären utan också när det gäller annat. Ingenting är gratis borde vi lärt oss, det bara verkar som att det är det. Den som tror sig få någonting gratis på nätet översköljs av annonser som måste tryckas bort från telefoner, klösplattor och datorer.

Har själv läst Readly från och till, men ögonen har blivit sämre, precis som de urvattnade versionerna av Aftonbladet och Expressen som finns att läsa. Senaste tiden har det känts som att läsa någonting man läst dagen före, resten består av reklam sida efter sida. Varför betala för någonting man snabbt bläddrar igenom?

Det finns säkert fler än jag som irriteras av de ständiga nyheter som egentligen skall locka till att läsa hela artiklar, men istället snabbt rensas bort. Papperskorgen fylls snabbt och det är inte med någon saknad man trycker på att tömma den. Kanske har jag nått stadiet som finns med i en gammal musikal, stoppa världen, jag vill hoppa av.

Har hört flera som överväger skaffa en knapptelefon, de saknar den tid då någon ringde och man inte var hemma. Den som inte hade en ”skvallerbytta” som de kallades, var lyckligt omedvetna om att den eller den ringt. Istället för ett SMS kom ett brev om det var någonting viktigt, men så fungerar det inte längre i de flesta fall. Det är alldeles för dyrt och osäkert att skicka brev, det är rena lotteriet om ett brev kommer fram eller inte.

Rena lotteriet är det också för den som försöker få kontakt med företag när någonting krånglar. Glöm det här med service, även det kostar pengar och alla kontakter sköts numera av datorer. Men inte heller datorer går att lita på, de har ju programmerats av människor, med alla fel och brister som människan har. Ett utmärkt bevis på det är sjukhusens nya dyra datorsystem som programmerats enligt de styrandes önskemål, men personalen som tvingas använda det sliter sitt hår i förtvivlan över hur dåligt det fungerar.

Någonting de flesta säkert märkt är hur svårt det blivit att handla med kontanter. Ändå är det vad ekonomer anser viktigt, att ha kontanter hemma utifall någonting händer. Förr eller senare kommer någonting att hända med kortbetalning, kanske en förvarning att det sker lite då och då att bankkort inte fungerar. När det händer är det under en kortare tid, men om det skulle röra sig om veckor, hur gör då alla utan kontanter?

Det moderna samhället är inte rustat för att någonting händer, det finns en övertro på de digitala systemen som vittnar om hur blåögda de makthavande kan vara. Det finns inga idiotsäkra datasystem, både kriminella och andra länders specialister kan komma åt viktig information eller störa den. Med artificiell intelligens ökar faran att ett land kan attackeras på annat sätt än med bomber och kulor. Med dess hjälp skapas nya drönare som ersätter marktrupper.

Värst av allt är ändå hur människor blivit i sin jakt på pengar, det går inte längre att lita på personal vid sjukhus och äldreboenden eftersom värdesaker bara tycks försvinna. Men det är så det blir när desperata människor hamnar i vilt behov av pengar. Det är ju lika lätt som att stjäla godis från småbarn. Det är inte ofta de som stulit ställs inför rätta och ingen arbetsgivare tar på sig ansvaret för vad de drabbade förlorat.

Är det verkligen ett sådant här skurksamhälle vi skall vara nöjda med att ha?

Hur snart händer någonting, ingen trott skulle kunna hända?

Ayn Rand var en av världens mest lästa författare under fyrtiotalet. Hon var en fängslande berättare inte minst när det gäller maktspel och intriger. I boken Och jorden skälvde, finns en kuslig likhet med vad vi kan uppleva idag vad gäller maktspel och intriger. Men som alltid finns ett slut även på detta.

Försöker i min ensamhet komma fram till på vilket sätt förändringar av länder och världen på grund av maktspel och intriger kommer att leda till. Alla berörs på något sätt av det vansinne som pågår. För människor världen över gäller att på något sätt leva vidare, men antagligen med helt nya förutsättningar. Något lyckligt slut på vansinnet kan vi inte vänta oss, men hur illa kommer det att bli?

När makthavare försöker förvränga verkligheten, kan man förmoda att de själva insett att det kommer att gå åt helsike. Det gäller både Putin och Donald Trump som inte kan skilja på utopiska drömmar och hur de kolliderar med verkligheten. För övriga världen är de båda en katastrof som påskyndar det snart oundvikliga, att vi hamnar i en djup depression. Men det kanske måste ske för att förändra vår värld till det bättre.

Hur ekonomin skall kunna förändras så den blir bättre fördelad, är någonting som påtalats länge men först nu har de stora företagen blivit medvetna om det. Det är inte bara skatter som betalar de åtaganden som staten har, det handlar också om invånarnas konsumtion som ger staten pengar genom skatter och avgifter. Den envisa lågkonjunkturen beror på många saker, bristen på pengar hos alldeles för många är en, vilket till stor del beror på att det mesta som behövs blivit dyrare .

Förhoppningsvis är jag inte ensam om åsikten att vårt land har byråkratiserats sönder och samman. Byråkrati fördyrar genom att nya administrativa tjänster tillsätts. Det hittas ständigt på uppgiftslämnande som efter mycket pappersvändande, så småningom når toppen inom byråkratin. Där vet ingen vad de skall göra med den vid det laget totalt värdelösa föråldrade informationen de får. Det händer ständigt nya saker som förändrar förutsättningarna.

De ständigt nya byråkratiska påhitten ökar inte bara administrationen utan också problem som inte förutsetts. När någonting nytt införs påverkar det inte bara det som funnits tidigare, i många fall kolliderar de med varandra. Det är vad vi kan vänta oss framöver, en masskrock mellan alla byråkratiska påhitt och den verklighet invånarna tvingas leva i.

Byråkratin har stor del i att allt fler blir fattiga i vårt land. Många av dessa fattiga tvingas bo i områden där de kriminella håller till. Den ökande kriminaliteten informeras regeringen fortlöpande om, men de har den inte in på knutarna som många oskyldiga nu tvingas ha. Den trygghet som en gång fanns, har ersatts av ständig oro att drabbas på ena eller andra sättet.  

Trygga kan inte längre de känna sig som uppfyllt drömmen om att bo nära havet eller vid sjöar i närheten av städer. Det har varnats i många år nu om vad stigande havsnivå och massiva regnväder kan ställa till med. Verkar vara lättare att förutse regnväder än sol, för nu varnas för kraftigare regnväder i framtiden.

Men världen verkar ha blivit uppochnervänd. Läste att ett samhälle i Alaska avfolkats på grund av att havet knaprat i sig deras kustsamhälle. Permafrosten har börjat tina och den mjukare landmassan dras ut i havet. Samma sak händer på andra ställen, Sibirien har visst också fått varmare väder, men rapporter om det hamnar hos någon rysk myndighet som har helt andra uppgifter.

Utöver det gör den ökande havsnivån att människor tvingas flytta från sina öar till säkrare platser. Vad blir nästa hot, att förändringar i marken gör att höghus kollapsar? Ingen vet och det verkar som om ingen ens tänkt sig att det skall kunna vara möjligt. Men det som hänt med vårt land, har ju inte heller någon trott skulle kunna hända.

Ingen rök utan eld.

Vår finansminister oroar sig över att folk håller i sina pengar, istället för att konsumera. Inte alls konstigt på något sätt, de som fick största skattesänkningarna i kronor räknat, hade redan så de klarade sig. Skattesänkningen har blivit en extraslant på sparkonto, eller kanske köpt lite aktier. De som däremot har haft svårt att klara sig ekonomiskt, har inte ens fått så det täcker kostnadsökningarna.

Tider med höga kostnader visar vad ekonomiska orättvisor för med sig. Det är inte en minoritet med rika människor som får ett land att fungera, det är majoriteten som lever under knappa förhållanden. Vad som hänt är att folk får mindre för sina pengar, vilket betyder att det säljs mindre varor. För de sämst ställda märks knappast en skattesänkning som rör sig om ett par hundra kronor (för många till och med mindre), men en sänkning av skatter på de varor de behöver skulle göra det. 

Förr eller senare måste finansminister och regering tänka om, allt som gjorts tidigare fungerar inte i en värld där inga tidigare ekonomiska regler längre gäller. Tänkt om har en stor av invånarna gjort, som efter att ha blivit påminda om hur jäkligt livet kan vara och därför fått nya värderingar om hur de vill leva. De som kan bryter sig ur ekorrhjulet, vilket knappast är vad en finansminister klappar händerna åt.

Att vara nyttig för samhället upplevs som ett tvång och vad allt fler vill ha är frihet att själva bestämma över sina liv. Visst har pensionärer flyttat till varmare länder tidigare, men inte i den omfattning som nu sker. Dessutom har många unga sagt adjöss till vårt land och provar lyckan i andra länder. Det land vi har är sannerligen inte hur en allt större del av befolkningen vill ha det.

Man kan grubbla över hur allt kunnat bli så fel, men hitta en lösning hur det skall kunna bli bättre är svårt. Alldeles för mycket har förstörts för att ens kunna repareras. Ett trasigt samhälle de styrande tror kan repareras genom nya lagar och förordningar förvärrar det hela. Vad som finns att välja på är tydligen en helt ny typ av politiskt engagerade, eller ett nytt folk.

Kanske blir det så i framtiden, de idag äldre faller ifrån och de unga söker lyckan på annat håll. Varför stanna kvar i ett land där de kriminella tar allt mer plats. Kanske blir vårt land en skurkstat och därmed en bananrepublik, risken finns. Den nostalgiskt politiskt målade bilden av vårt land har i alla fall krackelerat.

Med rötter i den gamla stammen orkar man inte ens bli förbannad, det tar bara kraft från vad som måste göras varje dag. Om jag däremot varit ung idag, skulle jag organisera mig i någon rörelse som har ett bättre samhälle för invånarna som mål. Politiskt skapade samhällen leder till att allt en dag faller ihop som ett korthus. Det saknar nämligen den grund allt vilar på, nämligen stöd av en majoritet av invånarna.  

Det största hotet handlar ändå om ekonomi, för risken att ännu en bubbla spricker är överhängande, eftersom det varje dag går att läsa om att aktiemarknaden är en osäker plats att vara på. Man brukar säga ingen rök utan eld, kanske brinner det redan i knutarna.

Händer det så händer det.

För varje år som går upptäcks brister i vårt samhällssystem, som skulle ha åtgärdats för många år sedan. Inom sjukvården tycks den här sommaren pressa personalen ännu värre än tidigare. Nästa år har troligen många av den nu kvarvarande utbildade erfarna personalen bytt till nya arbetsplatser. Underskatta inte makthavande politikers dumhet, den är mer omfattande än folk tror.

Vår statsminister förlitar sig till de råd han får genom att ställa frågor som artificiell intelligens förväntas ge honom. Naturligtvis en allvarlig säkerhetsrisk, för vad han antagligen inte tänkt på är att han delar med sig av de problem han hoppas få hjälp med.   

Är det så framtidens politiker kommer att inhämta sina råd om hur vårt land skall bli bättre? Visserligen kan de inte få sämre råd än de fått tidigare och beslutat om, men borde de inte tagit lärdom av det? De svar artificiell intelligens ger är baserat på vad de smarta datorerna snappat upp av det som hänt och händer i vår värld.

Har en känsla av att vi så småningom kommer inse att sunt bondförnuft är betydligt bättre. De bästa tipsen om förbättringar kommer ju från de problem invånarna möter i vardagen, att rätta till de problemen för med sig att nya tips strömmar in som kan förbättra ytterligare.

Kanske vi får uppleva att personalen som ställs inför problemen när ”regelboken” försvårar, att de yrkesskickliga får forma arbetssätt och sina arbetsplatser. Som det nu är tvingas akutläkare och övrig personal i många fall improvisera för att rädda liv. Samma sak när det gäller sängplatser, sjuka människor har och fortsätter antagligen placeras i matrum eller korridorer. Detta sker på grund av de styrandes bristande kunskaper om hur vården fungerar.

Redan när det började pratas om arbetslinjen fick det mig att skratta. Men skrattet fastnade i halsen när jag insåg att meningen var att tvinga människor i arbete, arbetsför eller inte skulle inte ha någon betydelse. Politiker pratar fortfarande om arbetslinjen, istället borde de förbereda sig för arbetslöshetslinjen. När det rapporteras om konkurser eller nedläggningar handlar det om att ett antal människor blir arbetslösa, men de är bara början på ett större antal eftersom allt hänger ihop.

Man har förväntat sig att det skall finnas en ständigt ökande efterfrågan på varor och tjänster, men saker händer som är svåra att förutse. Vad som glömt bort är att det återkommande sker en minskning av efterfrågan på varor och tjänster på grund av att någonting skapat obalans i ekonomin. Det är med andra ord någonting naturligt som händer, men enligt gamla erfarna ekonomer är alla teorier och regler satta ur spel när det gäller ekonomin. Ändrar man på någonting som fungerar, kommer det ofta obehagliga överraskningar.  

Läste nyligen en skrämmande artikel om vilken skör tråd den globala ekonomin hänger i och som kan brista inom bara några veckor. Just nu förlitar sig de som satsar stort på börsen till kanske det händer, men inte just nu. Det gäller att sko sig så länge det går. Allt hänger på hur nervösa investerare börjat bli och håller fingret på säljknappen för att ta hem sina vinster. Om och när någonting händer, handlar det om minuter eller kanske sekunder.

Om det händer vet vi att i spåren av en sprucken ekonomisk bubbla väntar massarbetslöshet. Hur skall våra politiska makthavare kunna hantera det? Vad är plan B när det gäller arbetslinjen eller den utökade pensionsåldern, om det blir ont om jobb? Tyvärr finns den gamla vanan ingrodd hos politiker att de skall leda och fördela, men genom att leda och fördela efter eget huvud, har det gett oss ett samhälle som blivit oigenkännligt.

Den för de flesta okända D.R. Fink skrev en gång för längesedan att det behövs en vana och en god sådan, för att rå på en dålig vana. Våra politiker skulle verkligen behöva en ny god vana, den gamla måste ses som en katastrof.

Hur är det möjligt?

Om det är någonting jag är tacksam över, är det att mina föräldrar slipper se och uppleva hur vårt land blivit. De slipper se hur deras uppoffringar för att alla skulle få det bättre, inte var värda ett dugg. Många av de människor som bidrog till att skapa ett tryggt och rättvist samhälle, vänder sig med all säkerhet i sina gravar.

Vad politiska beslut gjort de senaste trettio åren, är att riva det som en gång byggdes upp. De skyddsnät som skulle finnas för de inte lyckosamma är idag helt söndertrasade. Istället för att skapa ett bättre samhälle, utnyttjas människorna till dess de en dag inte orkar stiga upp ur sängen.

Politikernas dröm om att invånarna skall kunna jobba längre, motarbetas av dem själva. Den arbetsmarknad vi har kräver att ständigt jobba ”en man kort”, det vill säga underbemanning är det stora problemet. Tyvärr kommer det inte finnas pengar att rätta till det här, ökade försvarskostnader tar det mesta av det ekonomiska utrymmet. Det talar man naturligtvis inte högt om, det gäller att hålla skenet uppe eftersom det snart är val.    

Egentligen är hela vårt samhällssystem uppbyggt för att allt ska vara lagom. Vi balanserade redan för trettio år sedan på gränsen till att resurserna skulle räcka till, det var definitivt inte skapat för det invånarantal vi har i dagsläget. Vi har blivit för många, vilket också många oroade sig över när flyktingströmmen tog våra politiker och myndigheter på sängen.

Mycket av det som då blev fel, verkar flera politiska partier upptäckt i efterhand. Många var de som kallade oliktänkande för rasister, nu säger de själva samma sak. Det är ett stort problem med de kulturer de hitkommande vill fortsätta leva efter.

Ensamkommande barn frågade sig ingen hur eller varför de kunde komma till vårt land. När det visade sig att det gav möjlighet till anhöriginvandrig var det försent. Många äldre som på det sättet kommit hit har inte tillfört vårt land någonting, men visat sig kosta enormt med pengar ur den gemensamma kassan.

De kommande åren är det stor risk att det inte handlar om integration, utan konfrontation. Det kostar att ta på sig vara världens samvete, men vilka är villiga att betala för det? Den frågan måste våra politiker ställa sig i ett samhälle där det nu förekommer hedersmord och andra underligheter de flesta inte förstår.

Det som hänt med vårt land kan liknas vid att någon varit avskärmad från världen ett par år och förvånad ser vad som hänt. Frågan vad som hänt under tiden dyker upp så snart det gäller att handla det som behövs. Hur har osten som kostade 39.90 per kilo, kunnat öka till nästan 130? Ja hur har det kunnat vara möjligt, har de flesta som inte varit frånvarande också frågat sig. Svaret kan bara våra politiker ge. 

Det gäller att lyssna på goda råd.

Kunde inte låta bli att i smyg titta på en äldre kvinna i affären som följde en monter och gick sedan vidare till nästa. Letade hon efter någonting? Antagligen inte, för efter att ha synat alla gick hon raka vägen och lade en blodpudding i korgen på sin rollator. Kanske letade hon någonting som var billigt, vad vet jag?

Men jag har även sett unga kvinnor plocka upp en vara, men sedan lagt tillbaka den. För en del tar det en stund innan de ångrat sig och lägger då varan på de mest konstiga ställen i affären. Hittade ett paket fläsk vid toapapperet, det går att hitta saker som inte ansetts vara nödvändiga på borden med choklad också. Eller hade de räknat ut att pengarna inte räckte? Är det så det blivit i en tid då pengar styr allt?

Har svårt att fatta hur våra politiker kan säga att vi har ett välfärdssamhälle. Den minoritet av människor som tycker att vi har det, har svårt att fatta att en majoritet inte upplever att vi har ett välfärdssamhälle. Man brukar tala om att leva i två olika världar och två ekonomiska världar har vi bevisligen fått genom medveten politisk styrning.

Meningen med tekniska framsteg och förbättringar är vad jag kan förstå, någonting som är tänkta att förbättra för oss människor. Tyvärr måste man nu istället se det som tvärtom, det nya högteknologiska samhället jäklas ständigt i våra försök att få hjälp. För hjälp behövs när dessa fantastiska ”hjälpmedel” krånglar.

Med tiden får de flesta äldre sämre hörsel, mycket beroende på de arbetsmiljöer som fanns inom inte minst industrin. Vid liknande arbetsplatser som då, används numera hörselskydd för att dämpa oljuden. De unga tänker inte så långt, det är en vanlig syn att unga människor har proppar i öronen eller hörlurar för att lyssna på högljudd musik. Kanske måste någon smartare lösning tas fram än telefonsvarare i framtiden, när hörseln blir dålig kan den information som ges missförstås.

Men det är inte bara hörseln som kan bli ett problem, redan idag uppstår problem på grund av att personal inom många områden pratar för de äldre obegriplig svenska. Har själv upptäckt det i samband med läkarbesök, men det visade sig att läkarens engelska var betydligt bättre än den svenska hen försökte prata.

För tio år sedan välkomnades alla flyktingar, nu få de till och med betalt om de flyttar ifrån vårt land. Blev det som våra politiker då trodde? Knappast troligt, många kom hit av fel anledningar, man vet aldrig vad som slinker in när dörren är vidöppen. Visst behövs många av de som kom hit av rätt anledning, men många har kommit hit och fortsätter leva som de gjorde i sina hemländer och som de vant sig att det skall vara.

Förhoppningsvis har våra politiker lärt sig en läxa, men besparat sig den om de lyssnat på Olof Palme. Enligt Palme kunde man inte att blanda in andra kulturer i vårt speciella land. Så rätt han hade. 

Enade vi stå? Inte nu längre.

Enade vi stå, söndrade vi falla. Sant är ju att ensam kan man inte göra mycket. Tämligen enade var de flesta länder före Trump, det fanns en sammanhållning som var grunden för den maktbalans vi haft. Kanske Amerika kan stå på egna ben som Donald Trump vill, men det troligaste är att ensam faller det amerikanska samhället sönder och samman. Vad som då händer med vår värld verkar eller kanske vågar ingen ens tänkt på.

Stora tänkare och filosofer kom på egen hand fram till fantastiska visioner om framtiden. Mycket av vad de förutsåg har besannats, men kommer samma sak att gälla när AI skall försöka se in i framtiden? Kanske använde tänkarna och filosoferna sunt förnuft, har svårt tänka mig att en superdator har det. Den försöker göra det bästa av all information och desinformation och ibland blir resultatet hur tokigt som helst.

Med en tillbakablick kan man se att stora riken fallit, eller sönderfallit. Jantelagen, att inga träd får växa till himlen kanske även gäller för länder vars ledare drabbas av storhetsvansinne. Det kan ju också vara så att vår värld är bestämd att ständigt förändras till dess den förstörs av människors dumhet.

Människan har redan skapat en obalans genom att skövla regnskogar, planetens lungor har jag för mig att de kallas. De luftföroreningar det talas om beror alltså inte bara på det människor, djur, fordon och fabriker spyr ut i atmosfären, utan att reningsfiltren blir allt färre.

Klimatkatastrofer (busväder) inträffar allt oftare och våldsammare blir de också. För tillfället får även vårt land känna av vad värmebölja innebär, men efter sol kommer regn och som det verkar i massor på vissa ställen. Normala skiftningar i vädret har övergått till att bli extrema och vi står helt maktlösa inför de naturkrafter som släpps lösa.

Kanske börjar jag bli paranoid, känslan av att vi bara är i början på någonting ännu värre smyger sig på. Politiska makthavare har tagit på sig att förbättra för miljön, men satt sprätt på pengarna som genom skatter och avgifter skulle bekosta åtgärderna. Nya pengar skulle alltid komma in till kassan, någon tanke på att klimatkatastrofer kanske lurade runt hörnet har inte funnits. Forskade har ju pratat om att det ligger en bra bit framåt i tiden, innan det blir akut.

Det är mycket som påtalats om vad som varit absolut nödvändig att åtgärda, men som fått stå tillbaka för de akuta problemen. Det är den politiska överlevnaden som fått styra besluten, det gäller att hänga kvar så länge det går genom att framstå som behövda. Om de behövs kan diskuteras, för en del ser det dystert ut redan nu, men blir bara de första offren för den förändring som är oundviklig.

Det var då det.

Socialdemokraterna älskar att tala om vad partiet gjort för vårt land. Den tid de hänvisar till, är tiden efter andra världskriget, före det var vårt land fattigt med hög arbetslöshet. Det var minst sagt lätt att göra förbättringar för invånarna, men säg den glädje som varar för evigt. Partiet förändrades i takt med de nya förutsättningarna och för att skyla över att det började bli sämre i vårt land, lade vi oss i andra länders problem.

Under en tid blev vi av någon anledning världens samvete. Bilden av vårt land förskönades, men svenska folket såg baksidan. Vårt land har varit skakigt sedan dess, men pengar som verkligen behövts för att hjälpa invånarna och för att underhålla det som byggts upp har slösats bort på annat. Man kan säga att allt krut har lagts på vad partiet trott skulle ge flera röster, men det lyfte inte. 

De gyllene åren efter kriget blev inte så många i det stora hela, eftersom de krigshärjade länderna på ganska kort tid kom ikapp vårt land (en del till och med förbi) uppstod panik. Det var en enorm omställning för våra politiker, att landet fick konkurrens om det vi tillverkade. Med mindre inkomster för staten mjölkades svenska folket därför på höjda skatter och redan i mitten på sjuttiotalet började de tidigare trogna väljarna vända Socialdemokraterna ryggen.

Hungern att regera har varit drivkraften hos de styrande inom partiet, den ideologi som en gång styrde partiets förslag om förbättringar för invånarna fick hamna på soptippen. Det är inte de tidigare väljarna som svikit sina rötter, det är partiet som kapat bort dem.

Basen för partiet är kvinnorna som i många fall på nära håll ser försämringarna. Männen är mer svårflirtade och misstron mot partiet finns hos många äldre. Det har varit alldeles för många löften det inte blivit någonting av. De äldre har därför svårt förstå vad som gör Magdalena Andersson populär. De frågar sig hur det kunnat bli så tokigt, att en högutbildad person som saknar rötter i arbetarklassen kunnat bli dess ledare? När dessutom partiet under denna ledare i mångt och mycket haft och har samma syn på många saker som de borgerliga partierna, funderar de över om partiet är fågel eller fisk.

Har partiet i sin hunger att regera blivit en rutten fisk, eftersom partiet av penninghunger låtit kriminella telefonförsäljare lura på äldre människor lotter de inte haft råd att köpa? Naturligtvis hade högsta ledningen inte haft en aning om att det varit så, utan gottat sig åt de miljoner som hamnade i partikassan. Nu har de sålt eländet till IOGT/NTO och anser saken vara ur världen.

Minnet är kort sägs det, men de som drabbats glömmer aldrig vad partiet gjort mot dem. Nu står partiet inför att ha mindre pengar att röra sig med inför nästa val och pengar behövs för att krydda valfläsket. Av det mesta som lovas brukar det bli vattvälling till de som för att mätta hungern lever på havregrynsgröt. Trots det lutar det i nuläget åt att partiet kan få regera igen, men inte av egen kraft, utan att många fått nog av all idioti och inte kommer att rösta.

Men man vet aldrig, svenska folket är lättlurat och många tror på de politiska löften som ges. I nuläget seglar Socialdemokraterna i medvind tack vare alla svikna löften från den borgerliga regeringen och SD. Men eftersom ingen kan säga hur vårt land kommer se ut om ett år, är det minst sagt öppet. En svensk tiger var budskapet på affischer under andra världskriget, men det var då det.

Vårt land är trasigt.

Vårt land är trasigt. Inte bara vårt land, utan också de människor som offrat sig själva för att vårt land skulle fungera. Minns pandemin. En hopplös kamp vilket många också insett, den hjälp de förtvivlat ropat efter har uteblivit. De pengar som en gång sparades in på det som ansågs onödigt, visar sig nu vara vad som det inte skulle sparats in på. Tänk så tokigt det kan bli, men ändå inte förvånande.

När politiska makthavare genom sina beslut försökt skapa ett välfärdssamhälle, glömdes inte bara bort att det som fanns måste underhållas, de glömde också bort att alla inte är högavlönade som de själva. Tvärtom vimlar det av låglönejobb som om inte de utförs av någon, skulle få vårt samhälle att sluta fungera. Istället för att förbättra för de som fortsätter trots usla löner och vidriga arbetsförhållanden, hittas ständigt på saker som ytterligare försämrar för dem.

Kan förstå att allt fler tröttnar på att bli utnyttjade och vill känna att de har ett eget liv. Något eget liv får de knappast, på grund av att tillsatta chefer hittar på den ena lösningen efter den andra. Alla lika dåliga. För dessa chefer gäller att utnyttja personalen maximalt, vilket för med sig sjukskrivningar på grund av utmattning och därmed mindre tillgänglig personal.

Dessa chefer backas upp av ansvariga politiker som inte vill höra talas om förkortad arbetstid, då skulle det verkligen märkas att personalen inte räcker till. Organisation vet varken politiker eller tillsatta chefer vad det är och lösningen har blivit att arbetsscheman läggs om. Inte för den kvarvarande personalens bästa, utan för att skyla över ett stort misslyckande. Den personal som kan lämnar det sjunkande skeppet, som den kommunala vården och omsorgen måste ses som.

Många äldre bävar för att en dag kanske tas om hand av den vanvård som erbjuds av de flesta kommuner. Inte nog med att en plats på det ”hemmet” kostar mycket pengar, det är inte mycket de boende får för sina pengar. Det snålas in på allt, till och saker det betalas för att få.

Naturliga avgångar av personal har tidigare kunnat täppas till genom att nya kvalificerade anställts, nu är inte de kvalificerade intresserad av att jobba för kommunerna. De privata vårdföretagen tar tacksamt emot dem och försöker behålla kvalificerad personal genom högre löner och bättre arbetsvillkor.

Men även inom dessa slimmas verksamheterna för att ge bästa möjliga vinst, det är ju vad ägarna förväntar sig av sina investeringar. Hur vårt land kunnat hamna i den här rävsaxen är i det närmaste ofattbart. Vården är någonting som invånarna kan kräva skall fungera, eftersom det är vad de betalar skatt för att få. Det är dags att invånarna gör det.

Skaran av människor som upplever att de idag har sämre livsvillkor än för några år sedan, ger naturligtvis nuvarande regering skulden. Om fel gjorts tidigare är det nuvarande regering som skall rätta till dem och inte skylla ifrån sig. Tyvärr är det vad som hänt under många år och därför finns de flesta politiska misstagen kvar.

Politisk överlevnad handlar egentligen om att sälja in det folk vill höra, genom att lova vad som kommer bli bättre om de får makten. För det är makten att styra och ställa det handlar om, ingenting annat. Trots att drygt nittio procent av väljarna inte vill veta av de små partierna, kan de därför ändå få igenom sina hjärtefrågor som tack för hjälpen. Om inte det är alldeles åt helsike, vad vet jag.  

Under många år utan egna idéer om hur folk skulle få det bättre, vädjade istället Socialdemokraterna till sina gamla trogna väljare, att se tillbaka vad partiet gjort för dem. Det enda partiet som kan regera var vad som ofta framhölls. Fortfarande låtsas partiets ledande inte om att verkligheten bevisat motsatsen i många fall.

Vårt land byggdes inte upp av de dåvarande regeringarna, utan pengar för de varor vi kunde tillverka och behövdes för att bygga upp de krigshärjade länderna. Den största orsaken till att många familjer och landet fick bättre ekonomi, var att kvinnorna lockades till en arbetsmarknad där nästan alla behövdes. Läget är ett annat nu och det finns ingenting våra politiker kan skryta med utan tvärtom.

Valet nästa år blir troligen en tävlan om att lova mest. Eftersom väldigt få saker kan bli så mycket sämre, kanske det kommer räcka med att lova att majoriteten skall få det bättre. Det är deras tur nu efter att de rika fått skattesänkningar under många år. Varför inte ta bort skatten helt för de med låga pensioner? 

Byråkrati och administration är värre än en epidemi.

Misstag kan i många fall göras på grund av ungdomlig yra. Men många har insett att vad de trodde var rätt när de var unga, visat sig vara åt helsike fel. När det gäller våra politiker handlar det inte om ungdomlig yra, snarare att de fastnat i det gamla och kan inte ta till sig det nya.

Vad är det då som är nytt och svårbegripligt för de politiker som gått den långa vägen? Problemet är att när de väl klättrat på karriärstegen, har de inga egna åsikter om någonting. De tvingas ta hjälp av anställda tjänstemän och konsulter, men lyssnar också på de gamla kompisarna som blivit anställda av företag för att de vet hur en slipsten skall dras.

Med ett finare namn kallas dessa slipstensdragare för lobbyister, i själva verket försöker de sälja in de bästa lösningarna för företagen att kunna sko sig i den djungel vår byråkrati skapat. De som kontaktas och säger sig vara företrädare för sina väljare, sviker dem därför ofta istället. På sikt en ohållbar sits de satt sig i, men så långt tänker nog inte de flesta av dem.

När det gäller ekonomi är verkligen våra politiker ute på hal is. En del av dem verkar inte ens fatta att inkomster och utgifter måste balanseras. När det tidigare flaggats för underskott har det skapats nya skatter och avgifter, den tiden är sedan länge förbi. Nu väntar någonting de kanske hört talas om, men inte förstått hur det går till, nämligen att rationalisera för att spara pengar.

Rationalisering innebär att plocka bort det som inte är nödvändigt, vad eller vilka som kommer att vara nödvändiga, kommer den grymma verkligheten att visa. Det krävs numera någonting som kommer ses som en nödvändighet på grund av den tekniska utvecklingen, nämligen kompetens. Vilka kompetenser som blir viktigast har vi fått fingervisning om genom företagens rop på hjälp att hitta välutbildad kompetent personal.

Även vården och skolan är i stort behov av utbildad kompetent personal, tyvärr har många av de som har den kompetens som krävs, vänt både vården och skolan ryggen. För politiker på alla nivåer gäller nu att som de bäddat får de ligga. För många politiker blir det en orolig sömn framöver.

De kommer helt enkelt inte att få det gå ihop eftersom det inte är gjort i en handvändning att gå tillbaka till då det fungerade tillfredställande. En stor del av den tidigare personalen, som slutat på grund av usla arbetstider och arbetsförhållanden kommer inte gå tillbaka till sina tidigare jobb. Vad som kommer krävas är att de nu politiska företrädarna byts ut och nya ledningar som vet vad det handlar om tillsätts.

För de som inom en inte alltför lång tid kommer tvingas till att skära ner både byråkrati och administration, kommer det knappast räcka med en röjning. Snarare måste det bli fråga om att kalhugga för att öppna upp. Vårt land byråkrati och administration har förstört möjligheten till öppna landskap. 

Dummare än tåget brukar man säga, det följer bara rälsen till dess det tar stopp. Men det är inte tågens fel att de står stilla och väntar när det blivit rälsbrott, fel på växlar eller att elledningar inte längre har ström. Eftersom det inte ansetts nödvändigt att underhålla våra järnvägar, står tågen nu stilla och förtvivlade resenärer vrålar ut sin vrede. Det hela har ju med orsak och verkan att göra, eller snarare att det inte gjorts någonting för att undvika att tågen numera ofta står stilla.

Det är mycket i vårt land som ansetts onödigt att underhålla eftersom pengarna behövts till inte minst skattesänkningar. Men dessa skattesänkningar måste betalas av någonting och nu sinar lösningar på hur det skall gå till. Tidigare har det tagits pengar från där det funnits och lagts där det fattats, nu fattas pengar över hela linjen.

Det är ingen väl bevarad hemlighet att byråkrati och administration kan vara lika ”dödlig” som en allvarlig epidemi. När politiker använder byråkrati och administration till att försöka ha full kontroll över invånarna, händer så småningom det motsatta.

Vad har vi sett början på?

 Det är lätt för oss äldre att som vårt samhälle blivit, tala om den gamla goda tiden. Lönerna var låga, men för de flesta räckte det till vad som behövdes. Det är mer än man kan säga när det gäller de flestas normallöner. Men det man minns bäst var hur folk umgicks och då inte minst i Folkparkerna. Härliga tider, strålande tider minns jag Thor Modéen säga i en monolog. Vi var glada för alla förbättringar.

Det mesta folk köpte när det gällde mat var närproducerat och fraktkostnaden minimal. Numera finns det inte så mycket som är närproducerat, det som finns är det flera än producenten som vill tjäna en slant på innan kunden kan köpa den. Allt har kommit att handla om pengar.  

Det finns säkert folk som säger som Thor Modéen, strålande tider, härliga tider. Inte minst de våghalsar som riskerar sina pengar på aktier i nuläget. En börsnedgång kan komma snabbt och då är det inte så trevligt. För den som inte hinner med i svängarna, kan pengar som växt krympa till ingenting.

Många människors girighet är svårt att förstå, pengar ger mer bekymmer än lycka. Ingen vill förlora vad de har, det gäller hela tiden att bevaka sina ekonomiska intressen. Det bekymret har inte de flesta, deras bekymmer är hur pengarna ska räcka till. En dag är dessa inte villiga att dela med sig av det lilla de har och saker händer som inte kan kontrolleras.

Under många år har ledstjärnan för länders makthavare varit ekonomisk tillväxt. Egentligen en naturlig följd när jordens befolkning ökat och som behövt både mat och annat för att överleva. Men det har inte räckt, det har varit ett måste att sälja onödiga varor och tjänster också. Den ekonomiska tillväxten har därför kommit genom att människor som egentligen inte haft råd, satt sig i skuld för att kunna köpa dessa onödiga varor.

Nu står flera länder inför att befolkningen minskar, det dör fler än vad som föds. Det som ansetts vara naturligt, är inte längre det. Amerika har varit skicklig på att utnyttja invandrare, både lagliga och illegala till att skapa det amerikanska välståndet. Att massvis med invandrare deporteras från landet kommer att märkas, men det är så dags då.

På nära håll kommer vi märka samma sak. Utan de bärplockare, som brukar komma varje år, blir bären kvar i skogen. För Amerikas del gäller vad som blir kvar på fälten och fruktträden. Det märkliga är att ändras det i någonting som fungerar, slutar det som regel med att det kommer fungera sämre.

Kan förstå paniken hos företag och regeringar när det inte längre fungerar som tidigare. Den snabba tekniska utvecklingen ställer också till det. När det blivit svårare att tjäna pengar på varor och tjänster, har företagen börjat använda smarta datorer och robotar för att minska personalkostnader. Den omställningen kommer orsaka att många blir utan jobb.

De ekonomiska orättvisor som skapats, blir därför nästa stora problem. Fler människor som har alldeles för lite att handla för, påverkar i sin tur både producenter och säljled. Den ekonomiska tillväxten stannar av och alla storvulna projekt måste läggas på is.

För regeringar och då inte minst vår gäller det att pengarna fördelas, så att de som inte har råd att konsumera, måste få mera pengar. Vår finansminister verkar ha insett det, men troligtvis är det för sent för många. De konkurser vi sett öka, kommer troligtvis bara vara början på någonting ingen ansvarig verkar ens ha anat att det skulle kunna hända.

När kommer en fjärt att beskattas?

 Någonting jag saknar är de kåserier som var så vanliga när jag växte upp. Kardemumma, Gits Olsson med flera fick vardagen att inte vara så tråkig som man som ung upplevde det många gånger. Tiden gick för sakta mellan danskvällar och andra nöjen, det behövdes någonting där emellan. Vad vi var duktiga på var att slå bort allt eländes elände, det fanns roligare saker att ägna sig åt.

Jag är tillräckligt gammal att minnas den danske tecknaren och satirikern Storm Petersen. Minns det nästan ikoniska att om någon ställer sig i en talarstol och säger vi sitter i samma båt, är det han som vill vara kapten och vi får ro. Det var Storm P som i en serie han ritade, Perikles fick frågan när en Tuborg smakade bäst och svaret blev: Hvergang!

Kanske finns det humor i att höra vår statsminister, eller övriga ledande politiker säger samma saker varje gång. Rättare sagt håller fast vid vad till och med de själva borde inse är fel. Det politiska spelet, får mig att tänka på det gamla familjespelet Löjliga familjen. I den gäller att samla ihop korten på familjemedlemmarna.

Ställer man upp den för de flesta anonyma grupp som skall företräda sina väljare i riksdagen, går det inte att lista ut vilken ”familj” de tillhör. Om man bortser från att de tillhör det rika folket, som de av någon underlig anledning blivit en del av. Det är den gruppen som kan resonera att några hundringar mer eller mindra inte spelar någon roll, men för många handlar det om att lägga sig hungriga.

 Inom kommuner och regioner där gamla skolkamrater och grannar känner de som hamnat på toppen inom sina partier, grubblas säkert på hur i hela fridens dagar de lyckats med det. Många av dem har inte framstått som några ljushuvuden som unga, vilket de själva även måste vara medvetna om. Av den anledningen är det ingen status att vara politiker, risken finns att den som presenterar sig som politiker, blir dumförklarad.

Eftersom dumheten är utbredd i vårt land, har vi fått det land vi nu har och det finns inte mycket att göra åt det. Men det beror bara på att svenska folket inte insett vilka det är som bestämmer, det gör nämligen väljarna. Den dag svenska folket inser att de är betydligt klokare, än de som säger sig företräda dem, kommer hela det politiska maktsystemet falla sönder och samman.

Vädret som vi svenskar ofta har bekymmer med, beror enligt de som vet på människans dumhet. Vi har inte fattat att man inte både kan äta kaka och ha den kvar. Efter all borrning efter gas och olja, underjordiska kärnvapenprov med mera, kan vår planet mest liknas vid en schweizerost och de som ätit den vet hur skivorna ramlar sönder. Kanske vad de kvarvarande får uppleva en dag när det gäller vår stackars lilla planet.

Vädret orkar man inte ens prata om i dessa dagar. Vi frusna svenskar längtar efter sol och värme, men när den kommer till vårt land blir det åt helsike för varmt. Nu klagas det faktiskt på värmen och den stekande solen kan ställa till det för de soltörstande i framtiden. Solen är inte bara livgivande, den kan vara dödlig också.

Precis som med allt annat finns det folk som tjänar pengar på det här och pengar tror ju många är vad livet handlar om. Men vi kanske borde vara nöjda med vad vi har och än så länge är det gratis att släppa en fjärt i alla fall. Ja, gratis är det ju inte, till och med burkarna med Vita bönor och plastkorvar med ärtor och pyttesmå fläsktärningar har gått upp i pris. Men säg den glädje som varar, det finns säkert någon som inser hur mycket skatt fjärtar skulle bättra på statskassan. I vårt land är ingenting omöjligt. Egentligen. 

Det låter stort när katten fiser.

Råkade läsa en debattartikel underskriven av den nya centerledaren Hatt och en med ansvar för näringslivsfrågor. Det låter stort när katten fiser, men det kommer inte så mycket sa min farfar. Det sorgliga är att våra politiker under alla år levt i en politiskt skapad utopisk värld, dit den moderna tiden inte nått. Förslag till ett bättre samhälle skall inte komma från människor som lever i en helt annan värld, utan de som svär ve och förbannelse över det påtvingade samhälle vi har.

Ute i verksamheterna är det ingen som saknar makthavande politiker eller chefer av alla de slag om de av någon anledning inte finns på plats. Däremot märker alla om läkare, sjuksköterskor, lärare eller andra samhällsnyttiga arbetsyrken. Det är dags att våra politiska makthavare och chefer erkänner att det inte har en susning om hur vårt lands problem skall lösas.

SD tror att allt kan lösas genom att skicka tillbaka folk dit de kom ifrån. Det gäller till att börja med att hitta alla de tusental som lever i en gråzon och anledningen till att de kunnat ta sig in i landet. En stor del av dessa antagligen utsända av sina regeringar för att skapa oreda i vårt land. Kanske borde det börjas med att städa bort alla inkompetenta byråkrater och tjänstemän, de har stor del i att det ser ut som det gör.

 Men det handlar inte bara om vårt land, vi tvingas hänga med när saker och ting händer ute i den stora världen. Just nu börjar marken brinna under Donald Trump när han gett sig på den som kan gräva fram all skit om honom, nämligen Rupert Murdoch. Skall bli spännande att se vad det blir.

Jag lever på en ort där det sägs att inga träd tillåts växa till himlen, eller helt enkelt, du ska inte tro att du är någonting. Allt fler amerikaner har tröttnat på hur Trump lever om som en elefant i en glasbutik och skaran växer. Har en känsla av att Trumps dagar är räknade, men kan ju ha fel.

Fel har jag inte när det gäller skadan vårt politiska maktsystem orsakat och fortsätter skada vårt land. Vi får se vad svenska folket kommer att göra åt det.

Idiotin tar inte semester.

Våra samhällen har förändrats, tyvärr inte till det bättre. Uppblandningen av de människor som kommit hit från andra länder och kulturer har knappast bättrat på vad de gamla invånarna tycker om hur vårt land blivit. För mig känns det bara sorgligt att det överhuvudtaget tilläts hända, men våra makthavande politiker visste antagligen inte bättre.

Kanske har jag alldeles fel, men var avsikten med att ta emot folk från fattiga länder att de skulle utföra skitjobben svenskar inte ville ha? När jag ser många dessa människor i mataffären lasta sina vagnar fulla för att sedan stuva in det de köpt i nya dyra bilar som inte många svenskar har råd att köpa, kommer osökt tanken varifrån de får sina pengar. Det kan väl inte vara så att de är ekonomiska flyktingar på grund av olagliga affärer de gjort i sina hemländer?

Uppblandningen har ställt till det på många orter. Den politiker som tror det är möjligt att integrera de hitkommande, tror antagligen på tomten också. Svenska folket har sedan barnsben matats med vad livet går ut på, nämligen att vara nyttig för samhället. Varför vara det när samhället inte ger någonting tillbaka?

Kan vi inte bevara vår identitet, vad har vi då kvar? Frågan har dykt upp med jämna mellanrum i huvudet och pockat på svar. Handlar det om att de värderingar vi en gång levde efter, inte går att anpassa till det moderna samhälle som skapats? Närmare sanningen är antagligen att det skapats ett samhälle, som inte är anpassat för människors välbefinnande.

Under många år har politiker delat in invånarna i närande och tärande, utan att vara medvetna om att de själva blivit en stor tärande grupp. Det är många som säger sig ta på sig ansvaret att på bästa sätt föra sina väljares önskningar. Så är det naturligtvis inte, eftersom partiledningar själva stakat ut hur de vill att vårt samhälle skall se ut. 

Går vi tillbaka tio år i tiden vill de dåvarande partledningarna inte ta något som helst ansvar för hur det blev. De kunde ju inte ens ana sig till hur vårt samhälle skulle förändras. Nu vet alla och de som beskylldes vara rasister visade sig ha rätt i sin kritik.

Alldeles för ofta har det visat sig att en stor del av befolkningen haft rätt och makthavande politiker har haft fel. Partiledningar har inte lyssnat på sina väljare, det gäller över hela linjen. Det har gjort att många väljare inte anser det mödan värt att rösta på något parti, något man hör hos många unga idag.

Men kommer svenska folket att kunna enas som de en gång gjorde? För många gäller att de inte ens orkar tänka längre, det är fullt upp med att överleva sviterna av alla politiska experiment. Man brukar säga att trappan ska städas uppifrån, det är därifrån skiten hamnar längst ner i trappan. Beslut skall inte tas över huvudet på de som skall utföra jobben, det borde till och med chefer och politiker begripa.

Men det är antagligen det stora problemet med vårt land, inkompetensen lyser igen när det gäller hur chefer och politiker tycker och tänker. Värst är det inom kommuner och regioner som antagligen blir de som kommer hamna i skottgluggen framöver. Har svårt tänka mig någon idag ansvarig politiker att någonsin våga skryta över monument de skapat över sig själva

Vårt nuvarande levnadssätt kan inte ses som annat än var och en sig själv närmast. Det är inte bara regering efter regering som skjutit över ansvaret på den enskilde, även banker och företag har gjort det och fortsätter göra det. Människor tvingas idag själva göra jobb, de betalar för att få utförda.

Finns det någon möjlighet att sätta stopp för politisk idioti? Kom gärna med förslag. 

Livet går vidare.

Livet går vidare, tröstas de med som mist nära och kära. Men för de som blir kvar har livet förändrats till en helt ny verklighet. Livet handlar om att människor förändras, eftersom vi lär så länge vi lever. En sak vi lär oss är att inte ta någonting för givet, livet bjuder ständigt på överraskningar.  

Människan behöver trygghet och stabilitet för att må bra, det glömdes bort i ivern att skapa ett politiskt samhälle. De som ansåg sig veta bäst skulle göra vårt samhälle modernt och allt skulle bli så bra. Men hur blev det? Knappast som de makthavande beslutsfattarna trodde det skulle bli.

Kanske är vi ett land som inte kunde anpassa sig till de nyliberala experimenten. De förändringar som gjorts har skapat osäkerhet och otrygghet av den enkla anledningen att beslutsfattarna inte hade en aning om följderna av sina beslut. Arbetsmarknaden förändrades och det stora antalet chefer på olika nivåer har skapat en oreda ingen kunnat bli klok på.

Kompisrekryteringar inom de offentliga verksamheterna som avslöjades visade bara att det var mer en regel än undantag. Går man tillbaka i tiden är det så det alltid gjorts. För den stora allmänheten gäller någonting helt annat och många utan fast anställning lever ur hand i mun. Hur framtiden ser ut för alla dessa människor, är någonting makthavande politiker inte ägnat en tanke.

Men osäkerheten finns även om ekonomin, för de som kan gäller att sko sig så länge det går. Tiden då aktier sågs som en långsiktig säker placering är troligen över, nu är det snabbt in och snabbt ut som gäller. Den säkra hamn där pensionspengar placerats kan lika väl bli en förlustaffär. Jag är nog inte ensam om att oroas over hur det kommer gå för våra AP-fonder. De hänger inte alls med i de snabba skiftningar vi nu kan se, utan förlitar sig till hur det alltid varit.

Skillnaden mellan förr och nu är att många företag förlitar sig på att smarta maskiner hjälper till med besluten. I och för sig är det snäppet bättre än vad mänskliga hjärnor klarar av, men av egen erfarenhet kan svar ges, som är alldeles uppåt väggarna. Visst kan dessa fantastiska maskiner lära sig själva efter hand, men det är människor som skapat grunderna för vad de skall och kan göra.

Vad som kommer krävas i framtiden är därför sunt förnuft, som utvärderar vad maskinerna spottar ur sig i svindlande fart. Människor med sunt förnuft är det ont om, den moderna människan har fördummats i takt med den tekniska utvecklingen. Vi är idag långt ifrån vad de gamla filosoferna och tänkarna kunde se i framtiden och i många fall hur rätt de hade.

I dagens läge finns alldeles för många, som inte har några egna åsikter om någonting. Det är tjänstemän och konsulter som förser makthavande beslutsfattare med underlag, men som tyvärr är utformade efter politiska ideologier. De moderniserade ideologierna kan mest ses som fria fantasier och inte som många politiker tror, ligger i tiden. Inte undra på att det mesta slutar i kaos.

Finns det någon möjlighet att se vartåt det barkar för vårt land? Forskare använder moduler som visat sig ha brister genom att saker och ting snabbt kan förändras. När det gäller hur samhällen förändrats och vad det kan leda till, kan en fingervisning ges genom algoritmer. De flesta resultat av det som presenterats, är rent ut sagt skrämmande.

Kanske är det så att allt måste bli sämre, för att kunna bli bättre. Sämre kan det förhoppningsvis enligt många inte bli. Men som det ser ut, kommer det att ta några år innan vi åtminstone står på fastare mark. Det sorgliga är att de flesta inte har tålamod eller ekonomi att vänta, vi kan därför vänta oss att det blir lite stökigt framöver.

Svinhugg går igen.

Det fanns en tid då folk såg Konsum som sin butik, men den tiden är sedan länge förbi. Nu går det utför med det ”folkägda” företaget. Orsaken verkar vara åratals inkompetenta ledningar, som skapat en enormt dyr administration och genom det, en prissättning som skrämt bort de tidigare gamla köptrogna kunderna. Någonting som inte längre finns är köptrogna kunder, folk handlar där de får mest för sina pengar.

Maten kommer aldrig bli billigare läste jag för några dagar sedan. Mat kommer därför att bli en regeringsfråga, om folk inte har råd med mat är våra politiker illa ute. Folk blir förbannade när en finansminister uppmanar de som tycker maten är för dyr att pruta. Har tydligen inte insett att det finns en massa skatter och avgifter som fördyrar i vårt land, det är där våra politiker måste börja se över vilka skatter som kan tas bort.

Det är ju en självklarhet att en regering i sina beslut, måste se till invånarna bästa i första hand. Tyvärr har det varit si och så med det under alldeles för många år. I nyliberal anda skulle folket erbjudas valfrihet, men det var knappast vad som bäst behövdes. Dessutom har det visat sig innebära att det mesta blivit dyrare. Med valfriheten har också suspekta företag sett dagens ljus och de blir kvar så länge det finns pengar att håva in.

Privat ägande av tidigare offentliga verksamheter har varit lönande, men slutet närmar sig snabbt. Krafttag måste till för att få ordning på vården och skolan, kommuner och regioner som kommer tvingas rationalisera verksamheterna. Rationalisera och omorganisera blir troligtvis statens uppgift, de amatörer som styr kommuner och regioner kan det inte.

När man som jag, gammal som gatan, ser tillbaka hur det var under andra världskriget och det svenska ”undret” som kom efter det, blir man bara förbannad. Bristen på allt i de krigshärjade länderna var vad som lyfte vårt land ur hög arbetslöshet och fattigdom.

Men redan i slutet på sextiotalet när de krigshärjade länderna fått igång sina egna industrier, fick vi själva betala genom höga skatter för de reformer som genomfördes under de goda åren. Redan på sjuttiotalet började vårt land knaka i fogarna, på åttiotalet var vi verkligen illa ute.  Under de årtiondena började våra styrande politiker trixa sig fram genom att devalvera vår valuta och att ta pengar där de fanns.

Så kom nittiotalet och efter en katastrofal inledning drabbades vi av Göran Perssons berömda sanering av statens och bankerna ekonomier. Den skada som det orsakade hänger fortfarande med i form av att kommuner och regioner, inte klarar av de uppgifter de fick. Vem minns inte hur erfarna välutbildade sjuksköterskor exporterades till inte minst Norge. Med god hjälp av Landstingen som de då hette. Hur har våra politiker kunnat klanta till allting så fruktansvärt?

Politiker i modern tid har skrotat det skyddsnät som skapades, alla i arbete var vad som skulle skapa ett välfärdssamhälle. De som drabbas av långvarig sjukdom eller arbetslöshet fick skylla sig själva. Följden har blivit att psykisk ohälsa blivit en folksjukdom, eftersom människor sliter ut både kroppar och psyke eftersom de tvingas försörja de tärande. Den tärande är varken de sjuka eller gamla, utan vårt lands enorma byråkrati, administration och de som lever på att vara företrädare för sina väljare

Det politiskt skapade samhället har gett oss miljardärer och politiker med direktörslöner, men tyvärr också en allt fattigare befolkning. Svinhugg går igen sa min farfar och med det menas antagligen att svinet skulle få sitt straff. Naturligtvis kommer de som ställt till det för invånarna också att straffas på ena eller andra sättet. 

Vad kommer ersätta tjänstesamhället?

Vi äldre växte upp med industrisamhället, mellantiden sedan det gick i graven, har präglats av nyliberala experiment. Just nu lever vi i tjänstesamhället, istället för en fast trygg anställning, har många idag sin inkomst som frilansare, utan trygghet. Samma sak gäller egenföretagare som ser att de i slutändan efter skatt, inte ens får kvar hälften av vad de jobbat in.

Vårt lands krångliga byråkrati gör det inte lättare med den typ av samhälle vi fått. När nu ett nytt tränger sig på, kommer det bli sju resor värre. Genom de förändringar AI kommer orsaka, kan nästa samhällsexperiment bli servicesamhället? Service är någonting som plötsligt bara försvann, den kostade pengar.

Försvann gjorde många sjuksköterskor och lärare när politiker försökt ändra efter eget huvud. Numera vimlar det av icke behöriga inom skolan, eftersom det för kommuner gäller att nöden inte har någon lag. Vart tog beslutet att få så många certifierade lärare som möjligt vägen? Berodde det på att de välutbildade lärarna försvann till administrativa yrken? Inom administrationen har det sannerligen anställts folk, inte minst inom kommuner och regioner.

Inom vården vet vi orsaken till sjuksköterskeflykten, urusla ledningar och arbetsförhållanden. Det löser man inte genom mer pengar, utan genom att rensa bort de som ställer till oreda för personalen. Det finns många chefer och underchefer som utöver den högsta ledningen ställer till det. De som verkligen har lösningar på hur det skall fungera tillfrågas aldrig.

Det mest vansinniga som hänt är att läkare, sjuksköterskor och lärare belastas med administrativa uppgifter, som knappast är vad de utbildats till. Det i sin tur har gjort att antalet administratörer ökat för att ta hand om det läkare, sjuksköterskor och lärare tvingats förse dem med. Vad som sedan presenteras för våra politiker är statistik i form av färgglada staplar eller tårtbitar. Månads- och kvartalsrapporter i form av siffror, skulle inte de makthavande bli kloka på.

 Nu står vi antagligen inför frågan vad alla de personer, som hanterar den inom vården och skolan påtvingade administrationen skall syssla med i framtiden. Ja, det gäller förstås flera yrken där det inte krävs skickliga "yrkeshänder", som inte kan ersättas med högteknologisk hjälp. Den stora frågan är vad de människor som blir över kommer arbeta med överhuvudtaget, i den nya värld som snabbt växer fram. Kommer lösningen bli skatt på de nya tekniska undren och på så sätt försörja alla de som inte kan få ett jobb?

Man kan förstå företagen just nu gnuggar händerna över att robotisering och administrativt arbete kan tas över av smarta datorer. Mänsklig arbetskraft kostar pengar, alla företag ser över sina kostnader för att kunna maximera vinster. Det finns naturligtvis en hake i deras iver att tjäna pengar, om folk blir arbetslösa kan de inte köpa deras produkter.

Arbetslösheten i vårt land är hög och värre kan det tyvärr bli. Den stora boven är kostnadsökningarna som nu plågar en stor del av befolkningen. Det finns inte utrymme för att konsumera annat än det absolut nödvändigaste. Just nu är det många som ser mörkt på framtiden, eller rättare sagt hur de skall klara sig det här året. Det i sin tur drabbar de människor som jobbar inom inte minst handeln som riskerar bli utan jobb.

Skattesänkningar för de rika blev som att kasta pärlor för svin, därför försöker regeringen istället se långt fram i tiden, den som ligger mitt framför näsan finns inga lösningar på. Nu är en minister orolig på grund av att det föds för få barn, det kommer på sikt påverka vår välfärd. Det problemet ligger tydligen femtio år framåt i tiden, men vem bryr sig om det? För många, många år sedan talades om en åldrande befolkning, som de äldre av en politiker sågs som ett köttberg. Då fanns gott om tid att ta hand om det, än verkar inte våra politiker kommit igång med att hitta en lösning.

När det gäller att för få barn föds kanske det beror på den moderna tidens enkönade förhållanden och giftermål? Naturligtvis är det också en kostnadsfråga, denna minister kan fråga ensamstående föräldrar hur tufft det är, att leva med de höga kostnaderna för mat och boende. Egentligen skall vi vara glada över att färre barn föds, en minskande befolkning är någonting forskare påpekat är ett måste, om det skall finnas mat till alla.

Platser där livsmedel kan odlas försvinner på grund av klimatförhållanden. Endera regnar odlingar bort eller så torkar de bort. Må så vara att det ligger några år framåt i tiden, men forskarna är numera eniga om att förr eller senare så … I nuläget kan människor runt Medelhavet se och känna att det som händer, inte är normalt. Sol vill vi ha, men det kan bli för mycket av det goda också.

Under tiden cirkus Trump rullar vidare och bjuder på hisnade upplevelser, rullar vårt land på i sakta mak och våra politiker bjuder på konsten att kunna stoppa huvudet i sanden. Visst är det en fantastisk värld som skapats av makthavande politiker.  

Allting har med orsak och verkan att göra.

 Allting har med orsak och verkan att göra. När någonting går alldeles åt helsike, är det konsekvensen av ett tidigare felaktigt beslut. Det är mycket som gått alldeles åt helsike i vårt land, men som kunnat undvikas. De politiska partierna har för länge sen slutat lyssna på gräsrötterna, ett misstag som bäddat för alla felaktiga beslut.

När politiker med öppna armar tog emot den enorma anstormningen av flyktingar, såg gräsrötterna hur deras orter ute i landet förändrades. När nu sossarna yrar om att integrera dessa människor i vårt samhälle, har de inte en susning om hur folk ute i landet tänker och tycker. Kulturkrockar sker hela tiden eftersom många av de som kommit hit, vill leva som de gjorde där de kommit ifrån.

Det är inga billiga resor de betalat för att komma till vårt land, men de makthavande verkar aldrig ställt sig frågan varifrån dessa pengar kommit. Handlar det om människor som kommit hit för att få skydd, eller handlar det om ekonomiska flyktingar? Än värre, har de fått sina resor betalda av regeringar, med avsikt att infiltrera och inhämta information om vårt land?

Att hålla svenska folket i herrans tukt och förmaning genom vår byråkrati är en sak, att försöka hålla reda på de som kommit hit en annan. Det gnälls på SD trots att de flesta partier numera accepterat att det är dags att städa upp bland de som kommit till vårt land. Eller som är skrivna här, men åkt tillbaka dit de kommit ifrån. Lättlurade har våra politiker och myndigheter varit i alla fall.

Förtroende för våra politiker verkar inte många ha och det kan man förstå. Vad man däremot har svårt att förstå, är varför inte svenska folket sagt ifrån. Visserligen har folk missnöjesröstat, men det är lite som att hoppa ur askan i elden. Det ser man inte minst genom SD:s agerande i bakgrunden, där de sätter press på Kristersson. För de sämst ställda i vårt land har det bara skapat nya problem.

Därför förvånade det mig inte att det finns folk som vill lära ut hur vi ska bli lyckliga. Osökt få det mig att tänka på hur det startades skrattkurser en gång för länge sen. Vore det inte enklare att de makthavande skapade förutsättningar för folk att bli lyckliga och kan skratta? Tyvärr är det så att det skapats ett samhälle där allt ska tas på allvar, till och med ett skämt. Våra politiker är livrädda att uppfattas som löjliga. Trots det visar de genom sina uttalanden och beslut, att de inte är annat än löjliga pajaser.

Kanske det enda som biter är att våra politiker blir utskrattade. 

Framtiden finns i backspegeln.

 

Läste för ett tag sen att framtiden finns i backspegeln. Kanske är det så att våra makthavande politiker, borde se tillbaka hur man gjorde förr, då vårt samhälle fungerande någorlunda tillfredsställande. Det stora felet med politisk styrning är att alldeles för många får vara med och besluta. I slutändan handlar det om kompromisser för att alla ska vara med på tåget.

Vår finansministers övergång från optimist till pessimist lockar knappast de som har råd att lätta på plånboken. Samtidigt har vi den växande gruppen med människor som inte får pengarna att räcka till. Vad det handlar om är avigsidan av att ge de som redan har, tusenlappar i skattelindring. De som verkligen skulle behöva mer pengar ska jubla åt ett par hundralappar.

Det måste löna sig att arbeta får vi ofta höra, men frågan med vad finns ingen lösning på. Det har skapats ett samhälle där valfrihet skulle vara lösningen, det har bara gett oss högre priser och till följd av det ökat antal konkurser. Blir en vara för dyr säljs den i allt mindre omfattning. Tyvärr kommer det även gälla livsviktiga mediciner, men i det fallet handlar det inte om konkurser, utan snarare en för tidig död för många.

Men det kanske är meningen med det vansinniga beslutet. De gamla måste städas bort för att ge plats åt de unga. Nu råkar de gamla blivit så många att de börjar bli en maktfaktor, vid nästa val kommer säkert många av dessa tänka att hämnden är ljuv. Ska man lyssna till vänner och bekanta lutar det mer åt att inte rösta alls.

Man kan förstå dem, kommuner och regioner har blivit amatörernas lekplats där det leks herre på täppan. Det är en salig blandning som idag styr många kommuner och regioner och pengarna rullar. Om inte på fler administratörer så på inköp av odugliga datorprogram. Det är dags att de ansvariga ställs ekonomiskt ansvariga, för att få stopp på vansinnigheterna.

Vansinnigt är också det som nu händer vid Medelhavet. Jodå, folk älskar sol och värme, men det kan bli för mycket av det goda också. Vi kan säkert vänta oss turister som vill svalka av sig. Om det är någonting vårt land kan bjuda på är det svalt ostadigt väder under sommarmånaderna. Tyvärr för de som jobbar kommer de soliga dagarna under veckan, helger brukar vara sämre.

Men livet går vidare, om än inte för alla. Det är så livets lotteri fungerar.

Gno mindre, hinn mer.

 

Gno mindre, hinn mer, sitter i bakhuvudet sen långt tillbaka i tiden. Ett gott råd till alla de som idag springer benen av sig inom inte minst vården. Problemet för dem är de politiska företrädarna som helt missuppfattat sina uppdrag. Det finns ett enormt motstånd mot kortare arbetstid, trots att det bevisligen sliter ut människor att jobba långa arbetspass. Människan är ingen förbrukningsvara, utan en resurs man måste ta hand om.

Vårt politiska maktsystem är en katastrof, massvis med så kallade politiska företrädare måste ses som dummare än tåget. Det finns inga krav på en politiker vare sig det gäller vett och förnuft, eller kunskaper. Hur det kan vara möjligt i en högteknologisk värld har jag svårt att fatta.

Men vi ser det som händer med vårt samhälle när dessa personer är med och fattar beslut. Dem själva drabbar det ytterst lite, men en majoritet av invånarna tvingas leva efter de beslut som fattas. Mest påtagligt är det inom vården och skolan där ansvariga politiker gör som tok säger, det vill säga vad partiledningar anser de ska tycka och göra. Själva verkar ansvariga ministrar, inte ha några egna åsikter om någonting.

Har själv varit skeptisk till det vi kallar globala uppvärmningen. Ja, global är den ju inte, snarare lokal. Men visst ställer klimatet till det för oss alla på ena eller andra sättet. Inte minst att vi tvingas betala skatter och avgifter för att rädda vår miljö. Det politiskt skapade samhället kräver att vi måste förflytta oss till arbetet, förskolan, barnens fritidsaktiviteter och att handa mat. Om någon ska betala är det de företag som byggt stora affärer utanför stadskärnan eller skitar ner genom sin tillverkningsindustri.

Förhoppningsvis kommer det politiska maktsystemet att gå i graven inom överskådlig tid. Det har gett oss en byråkrati som är enorm, men även de politiska företrädare har blivit fler och det är ingen liten stab våra riksdagsledamöter behöver ha för att ta hand om skitgörat att läsa igenom och i många fall även besvara och försvara de klavertramp som gjorts.

Än så länge verkar svenska folket inte ryta till att det får vara nog, men det kommer säkert. De som har politiska uppdrag skall underlätta för sina väljare, inte tala om att så här måste ni göra för att rädda vårt välfärdssamhälle. Något välfärdssamhälle har vi knappast, inte är vi heller en demokrati i ordets rätta bemärkelse utan vad som gäller är att få en majoritet för sina förslag. Om det sen bär käpprätt åt skogen går det alltid att skylla på någonting.

Minns de gamla skyltarna som bars vid 1:a majtågen där det stod ner med kapitalet. Nu är de som går främst i leden kapitalister. Tänk hur det kunnat bli.

Att dela med sig.

 Jag har länge funderat på att folk gratis ska kunna läsa det jag skrivit. Tydligen skrev jag min bok Änglar, visst finns dom! alldeles för tidigt. Pandemin, räntesmällen och alla kostnadsökningar har gett många helt nya värderingar om hur de vill leva. Många vill säkert drömma sig bort från allt eländes elände och där har min bok som skrevs för 25 år sen kanske en funktion att fylla. Varför inte läsa om ett utopiskt samhälle dit tiden inte nått? En humoristisk berättelse kan kanske ersätta det vanskliga vädret och sommarvärmen som lyser med sin frånvaro. Den är helt gratis att ladda ner och läsa, allt du behöver göra är att mejla till mig så skickar jag boken som finns i pdf-format. Min mejladress är: spiken36@gmail.com. 

Ha en skön sommar.

Var finns kämpaglöden?

Tiden rinner iväg och tid är det vi äldre inte har så gott om. Kanske är det så att ju äldre man blir, ju mer tar de dagliga problemen över. Det är inte bara att startsträckan blir längre varje morgon, motoriken i kroppen är inte som den en gång var så allt tar längre tid. Tyvärr tycks samma sak gälla våra politiker, de verkar ha sovit över varje morgon och yrvakna försöker de förstå vad som händer.

 

Politik har blivit färskvara med ett bäst före datum, det gäller att försöka lösa akuta problem och skjuta de grundläggande problemen framför sig. Med när de viktiga samhällsfunktionerna vård och skola infiltrerats av inte bara vinstgivande privata företag utan tydligen även kriminella, är vårt land verkligen ute på hal is.

 

Vad vi lärt oss av de politiska misstagen är att det som beslutas, får konsekvenser en lång tid framåt. Ju fler felaktiga beslut, desto större påverkan på vårt samhälle. I en värld då gamla ekonomiska regler inte längre stämmer med verkligheten, krävs därför en kompetens våra så kallade politiska företrädare inte har..

 

Det som förvånar mig är att inte ett nytt parti växt fram, ett som för fram de problem de lågavlönade och svaga grupperna har genom sin försämrade köpkraft. De unga tycks tänka annorlunda idag, de vill känna trygghet istället för den osäkerhet det politiskt skapade samhället erbjuder.

 

Det är skillnad på folk och folk idag, det kan ingen förneka. Naturligtvis kommer de ekonomiska orättvisorna att så småningom förändra vårt samhälle, men knappast med det politiska maktsystem vi har. Vad vi vet och fått de flesta att inse är att vårt politiskt skapade samhälle måste ändras radikalt.

 

De flesta har säkert också insett att SD inte är någonting att luta sig emot när det gäller hantera att en majoritet av folket blivit betydligt fattigare. Vad som saknas hos de borgerliga partierna är empati och förståelse för de uppoffringar de svaga grupperna tvingas till.

 

På kort tid har världen förändrats så att vi inte ens vet hur det kommer se ut inom ett halvår. Ett stort problem för de makthavande blir få ner de fasta kostnaderna för att inte folk skall bli ännu fattigare.

 

Politik handlar om makt att förändra vårt samhälle och det är vad SD är ute efter. Men vem vill ha ett land som liknar Amerika, som Donald Trump är på väg att förstöra? Med den retorik och desinformation som partiet flitigt använder  är det vad SD är ute efter, vilket fått många av de tidigare missnöjesröstande att dra öronen åt sig. Kärntruppen kommer alltid av vara kvar i partiet, men den är inte stor.

 

Mycket kommer hända inom det närmaste halvåret, på vilket sätt det kommer påverka oss är vi lyckligt ovetande om. De ständiga prisökningarna på mat och boende tycks det inte finnas något slut på, men folkviljan kan i alla fall förändra för de politiker som inte har invånarnas bästa för ögonen. Sorgligt nog är det de unga som måste tvinga fram en förändring, den kämpaglöd som krävs hos de medelålders går åt till att oroa sig över att pengarna skall räcka till.

Väntar ett kaos?

 För de unga väntar en tid som liknar den vi som föddes på trettiotalet fick vara med om. Fattigdom och stor arbetslöshet hade vårt land före andra världskriget, det ser ut som om historien upprepar sig. Vi äldre var ju också med under det kalla krigets dagar, men hotet idag är betydligt allvarligare.

 

Våra politiker envisas med att vi alla fått det bättre, men så är det ju inte. De som redan haft så de klarar sig ekonomiskt har fått det bättre, övriga har smärtsamt märkt att pengarna räckt till allt mindre. Eftersom gruppen som har svårt att få ekonomin gå ihop, ökar misstron mot vad våra makthavande politiker kan göra.

 

För de unga handlar det mesta om den egna ekonomin, de har varit vana vid att kunna spendera pengar. Många av dem jobbar inom serviceyrken som redan påverkats av att många har mindre att konsumera för. Regeringen kommer säkert att märka av att ekonomiska orättvisor är den värsta krutdurk den kan sitta sitta på. Någon kan hitta stubinen och tända på och den stora smällen är ett faktum.

 

Tydligen har jag varit med alldeles för länge, det finns nämligen ingen rim och reson i det som nu händer. Vår nuvarande regering sätter myror i huvudet på mig genom att satsa stort på rotavdraget. Visst finns det fortfarande folk som har råd att renovera lägenheter och hus vilket ska ge firmor en chans att hänga sig kvar ett tag till, men det kan mest liknas vid konstgjord andning.

 

Problemet med ett tjänstesamhälle är att det måste finnas betalande kunder och den gruppen krymper i snabb takt genom att privatekonomin påverkats kraftigt att höjda priser. Många företag har råkat ut för det som nu händer, att när en vara blir för dyr, säljs den inte. Det är bland annat en av anledningarna till den kris COOP hamnat i, en annan de enorma administrativa kostnaderna som skapat en helt galen prissättning på varorna..

 

För några år sedan drog jag slutsatsen att saker som inte kan styras politiskt, blir det som förmår göra det som inte kunnat göras tidigare, att antalet så kallade politiska företrädare kommer bli de stora förlorarna. Omvärlden kan vi inte påverka och en allt fattigare befolkning, kommer påverka skatteintäkterna och de avgifter det finns så gott om i vårt land.

 

Staten kommer naturligtvis att känna av det, men värst kommer det drabba kommuner och regioner. De står inför att tvingas kapa sina  kostnader, enda alternativet är attt minska den administrativa personalen. Konsekvenserna av att minska ner på personal i verksamheterna och därmed försämra servicen inom de områden invånarna betalar skatt för att få utfört, är knappast längre ett alternativ för de politiska ledningarna.

 

Så långt tillbaka jag kan minnas har det sagts att om Amerika nyser, får vi lunginflammation. Som det ser ut gäller det nu hela vår globala värld. Vågar inte ens titta ett halvår framåt vad som kan hända, men vi bör nog bereda oss på det värsta. Kan inte se annat än det Donald Trump stället till med och fortsätter att ställa till det, bara kan sluta i ett fullständigt kaos. Det verkar inte vara så långt borta.

Vad är det som väntar?

För de idag unga väntar en tid som liknar den vi som föddes på trettiotalet fick vara med om. En osäker värld som blev till andra världskriget. Vi äldre var ju också med under det kalla krigets dagar, men hotet idag är betydligt allvarligare.

 

För de unga handlar det mesta om den egna ekonomin och den kommer säkert ruskas om rejält. I ett land där många har så de klarar sig genom frikostiga skattesänkningar, har vi en växande grupp som har svårt att överhuvudtaget ha mat på bordet. Ekonomiska orättvisor är den värsta krutdurk en regering kan sitta på. Någon kan hitta stubinen och tända på och den stora smällen är ett faktum.

 

Tydligen har jag varit med alldeles för länge, det finns nämligen ingen rim och reson i det som nu händer. Vår nuvarande regering sätter myror i huvudet på mig genom att satsa stor på rotavdraget. Visst finns det fortfarande folk som har råd att renovera lägenheter och hus vilket ska ge firmor en chans att hänga sig kvar ett tag till, men det kan mest liknas vid konstgjord andning.

 

Problemet med ett tjänstesamhälle är att det måste finnas betalande kunder och den gruppen krymper i snabb takt genom att privatekonomin påverkats kraftigt att höjda priser. Många företag har råkat ut för det som nu händer, att när en vara blir för dyr, säljs den inte. Det är bland annat en av anledningarna till den kris COOP hamnat i, en annan de enorma administrativa kostnaderna som skapat en helt galen prissättning på varorna..

 

För några år sedan drog jag slutsatsen att saker som inte kan styras politiskt, blir det som förmår göra det som inte kunnat göras tidigare, att antalet så kallade politiska företrädare kommer bli de stora förlorarna. Omvärlden kan vi inte påverka och en allt fattigare befolkning, kommer påverka skatteintäkterna och de avgifter det finns så gott om i vårt land.

 

Staten kommer naturligtvis att känna av det, men värst kommer det drabba kommuner och regioner. De står inför att tvingas kapa sina  kostnader, enda alternativet är attt minska den administrativa personalen. Konsekvenserna av att minska ner på personal i verksamheterna och därmed försämra servicen inom de områden invånarna betalar skatt för att få utfört, är knappast längre ett alternativ för de politiska ledningarna.

 

Så långt tillbaka jg kan minnas har det sagts att om Amerika nyser, får vi lunginflammation. Som det ser ut gäller det nu hela vår globala värld. Vågar inte ens titta ett halvår framåt vad som kan hända, men vi bör nog bereda oss på det värsta. Kan inte se annat än det Donald Trump stället till med och fortsätter att ställa till det, bara kan sluta i ett fullständigt kaos. Det verkar inte vara så långt borta.