Vem vet hur framtiden ser ut, den har vi ju tagit ut i förskott.

Tänkte inte sätta mig vid datorn, men sommarvärmen blev kortvarig. Regnet har öst ner och det är bara tretton grader. Ingen ljusning inom de närmaste tio dagarna, vem vet om det blir någon sommar överhuvudtaget ...

Egentligen borde MP anmälas för falsk marknadsföring. Det är inte en global uppvärmning som drabbat världen, det är en fläckvis uppvärmning. Att förklara vad det beror på har miljöforskare svårt att förklara, tänk om allt beror på solen. Hur ska de kunna förklara att där solen lyser är det varmt, men där den inte gör det, är det kallt. Det är någonting som inte stämmer med det budskap miljöfanatiker framhållit i så många år.

  

Efter Almedalsveckan känns det som om vi lever i vår egen lilla ankdamm. Det finns ingen hejd på vad man kan använda våra skattepengar till och hur duktiga våra förtroendevalda är. Låt andra länder hålla på med sitt, de förtroendevalda tar hand om alla problem vårt land brottas med. De har lösningar på allt, men det kommer att ta tid att genomföra de förändringar som behövs. Tyvärr är det inte mycket verkstad som utförs inom politiken, men välsmort munläder har de alla, vilket ger applåder.

Men när folk applåderar gäller det bara själva uppträdandet, politik har ju blivit ett skådespel. Men visst kommer lyssnarna ihåg det som sägs och lägger det på minnet. Så var det inte förr, folk glömde bort vad som blev sagt, men så är det inte längre. Det som sägs kan visas i repris hur många gånger som helst, om talarna glömt bort vad de sagt. När hela gänget av partiledare sagt sitt, minns de flesta ordet vi.

Det tycks vara svårt för våra politiker att inse betydelsen av ordet vi. När en politiker använder ordet vi, är det en åsikt några stycken kommit överens om, men glömt bort att fråga den stora allmänheten vad den anser. Tydligast blir det då de små partierna använder ordet vi, där runt nittiofem procent av invånarna inte tillfrågats, men alldeles säkert har en helt annan åsikt. Inte minst den nuvarande regeringen borde vara försiktig med att använda ordet vi, de företräder bara lite över trettio procent av invånarna.

Det här belyser på ett utmärkt sätt det vansinniga i Decemberöverenskommelsen. Eftersom vårt land är en demokrati (åtminstone på papperet) ska det som beslutas backas upp av en majoritet, men det fungerar inte längre i vårt land. Anledningen till det är att en massa människor visat, att de inte tror på det styrelsesätt som finns, på grund av att det är föråldrat.

Politik går ut på att någon ska ha makten och besluta om villkoren för hur invånarnas skattepengar ska fördelas. Istället för att förvalta pengarna på bästa sätt för invånarna som helhet, används pengarna till att inte bara blidka samarbetspartners utan också försöka köpa sympatisörer. Rösta på oss kommer ni att få mera i plånboken är Moderaternas taktik, den nuvarande regeringen tycks inte ha någon taktik alls, den sprider ut pengarna i hopp om att någonting ska lyckas.

Någonting som definitivt kommer att sätta spår i opinionssiffrorna, kommer vi att se när drivmedlet blir dyrare. Det kommer inte bara att öka på arbetslöshetssiffrorna, utan också göra många småbarnsfamiljer fattigare och förbannade. Många är tvungna att använda bilen, inte minst för att skjutsa barnen. Till gruppen missnöjda kommer även de som tvingas pendla till jobbet, det rör sig om en rejäl fördyring.

Det är lätt att se det hela som en såpopera, där kaffet sätts på i första avsnittet för veckan, men blir inte klart förrän veckans sista avsnitt. Däremellan händer inte så mycket som för handlingen framåt, det kommer först de sista minuterna i veckans sista program, för att locka tittare till nästa veckas avsnitt. Precis som skådespelarna i såporna har det blivit för vårt lands invånare. Skådespelarna vet lika lite som invånarna om vad som ska hända dag för dag. För skådespelarnas del  eftersom avsnitten skrivs efterhand dag för dag, för svenska folket börjar det bli samma sak. Nya förslag om ändringar som påverkar invånarna dyker upp med jämna mellanrum.

Men precis så är även den verklighet vi lever i, det är så mycket som kan hända som inte gått att förutse. Det är just det som är vårt politiskt styrda samhälles svaghet, det är inte skapat för den värld vi nu lever i. En värld där allting kan förändras på kort tid med förödande konsekvenser för inte bara landet utan också invånarna. Det stora hotet mot mänskligheten är inte den aviserade klimatförändringen, den ligger längre fram i tiden än de hot som kan sätta världen i brand närsomhelst.

Orättvisorna har ökat lite varstans, till och med i vårt land. Det skapar ett instabilt samhälle som blir oberäkneligt på många sätt. Det ökar misstron mot de så kallade förtroendevalda, som inte drabbas på samma sätt som alla övriga. De har den ekonomiska trygghet en majoritet av invånarna inte har, vilket naturligtvis väcker avundsjuka. Skaran av de som känner sig överkörda växer, men efter senaste valet har många insett, att det verkligen går att rå på det politiska systemet. Den största demonstrationen mot våra politiker, skulle vara att bojkotta valen.

Vad som helst är bättre än som det nu är, resonerade Grekerna och röstade nej. Vad det innebar att rösta nej var de flesta omedvetna om, det fungerar så när det gäller folkomröstningar. De minst informerade är de som ska fatta viktiga beslut som kan gälla landets framtid. Att makthavande politiker i alla andra frågor gällande invånarnas liv och leverne, ställer invånarna inför fullbordat faktum genom politiskt fattade beslut, är en helt annan sak.

Det är nu inte bara Grekland som hamnat på pottkanten utan även EU. Oavsett vad som kommer att hända, är det ingen som kan förutsäga konsekvenserna. Att ge pengar till Grekland för att kunna betala tidigare lån är ohållbart. Skrivs skulderna ner eller till och med av, står andra länder på tur och vill ha samma behandling. Det här med EU och euron var kanske det största misstag som gjorts i Europa, eftersom det blev till en byråkratisk lekstuga.

Men visst ska det bli intressant den närmaste tiden, det är mycket som står på spel. Det gäller även för vårt land och inte minst för vår svaga regering. Att regera på en budget som spikades för snart ett år sedan, går det verkligen att regera efter en sådan? Det mesta har ju redan ställts på huvudet och nu väntar dessutom en ekonomisk turbulens. För visst blir det väl en sådan, oavsett vad som händer med Grekland ...? Vem vet hur framtiden ser ut, den har vi ju tagit ut i förskott.