Sluta bygga sandslott och kliv upp ur sandlådan.

Miljöpartiets företrädare och då inte minst Åsa Romson har en underlig människosyn, som får det att gå kalla kårar utefter ryggraden. Myggproblemet viftades undan med att det bara var att hoppas på väder och vind istället för myggbekämpning. Har till och med hört miljöfanatiker säga att  myggen också har rätt att leva. Men människan då, är det meningen att de ska vara myggornas matförråd och göra det möjligt att myggkolonierna kan utökas ytterligare?

Naturligtvis blev det en folkstorm och människor i myggtäta områden blev förbannade. Den inbjudan Anders W Jonsson (C) skickade över till Romson att själv vara myggblodgivare resulterade i att nya pengar trollats fram. Men den pudeln räcker inte när den värsta folkstormen bryter ut och sätter MP i skottgluggen. Den kommer när skatten på drivmedel blivit verklighet. Men vågar verkligen Socialdemokraterna riskera att slå ett nytt bottenrekord? Det skulle betyda att både partiet och Löfven satt sin sista potatis.

Att det är Löfven som får skulden för att MP hamnat i regeringen, hör man daglig dags av folk på gatan. Inte undra på att förtroendet för honom har rasat. Men med företrädare som Romson som lever i sin egen värld, ska det till verkliga fanatiker för att sympatisera med MP. Det finns en liten sådan klick i vårt land, men även de backar ur om det inkräktar på deras liv. Jag har en känsla av att vi bara sett början på MP:s kräftgång.

Men vad ska vi göra åt landets kräftgång? Ericsson ska göra sig av med 1.700 personer vilket sätter press på Löfvens storslagna planer att få lägst arbetslöshet i Europa. Problemet är alltså inte hur nya jobb ska kunna skapas, det är att nya tekniker gör att det behövs allt färre för att producera mera. Tyvärr har vi bara sett början av den här utvecklingen, vilket betyder att det blir värre runt hörnet.

Man kan kallt räkna med att vårt land kommer att tappa många högutbildade med specialkompetens till andra länder, det är där jobben och möjligheterna finns. Efter att ha varit ledande inom många tekniska områden, går det utför på samma sätt som med utbildningen. De smartaste tar sin examen och ser karriärmöjligheterna utomlands, de som blir kvar hamnar i bästa fall på jobb de är överkvalificerade för utbildningsmässigt.

Det här har skett tämligen i skymundan, någonting som inte uppmärksammats, men nu börjar det bli ont om kvalificerat folk. Det har lett till att vi behöver invandring av högutbildade, för att kunna bevara vårt välfärdssamhälle. En märklig utveckling som är svår att förstå. Vad har våra politiker gjort för fel, eftersom det saknas svenskar med högre specialutbildning? Man ska inte behöva gå över ån för att hämta vatten.

På kort tid har det mesta av vad våra politiker trodde om framtiden ställts på huvudet. Det finns varken jobb eller bostäder till den explosionsartade ökningen av landets invånare. Åtgärderna för att få arbetslösa i arbete är förvånande, eller kanske man ska kalla dem skrattretande. Att dribbla med RUT och ROT och lite annat småplock här och där kommer knappast att skapa nya hållbara jobb, snarare kommer många småföretag att läggas ner. Det är inte lätt att ta till sig den nya tiden, när inget av de gamla recepten fungerar.

Det märkliga är att våra politiker inte insett att vårt land blivit så byråkratiskt, att det blivit en kvarnsten runt halsen på både regering, riksdag och invånarna. Eller som en politiker sa till mig: Att det skulle bli så här kunde vi inte ens ana. Nej, det kan man förstå för till och med politiker kör i dag huvudet i väggen på grund av alla tokigheter. Politiska företrädare som borde lägga all och kraft på invånarnas överlevnad, tvingas nu klia sig i huvudet för att täppa till hål i lagar som inte förutsett hur allting förändras.

Flyktingmottagningen och strömmen av tiggare från fattiga länder har skapat ett problem som enligt trovärdiga bedömare, på sikt kommer att urholka landets välfärd. Vårt land är inte rustat för att ta emot hundratusentals människor och ge dem mat, husrum samt skolgång. Tidigare regeringar har bevisligen, inte ens klarat av att få den obligatoriska skolundervisningen att fungera för de som är födda i landet.

De makthavande har genom tiggarinvasionen ställts inför ett problem de inte vet hur det ska tacklas. Tidigare har de som att tagit hand om de fattiga och utslagna, varit de många frivilligorganisationernas bord. Genom Frälsningsarméns nedläggning försvinner nu gatukök och härbärgen över hela landet, bördan för de som är kvar blir enorm. Det är en stor förlust för de utsatta i vårt samhälle, men samtidigt ett problem som kanske får våra politiker att vakna upp. Fattigdom har funnits i vårt fantastiska land i många år, men andra har tagit hand om den biten så gott de kunnat.

Före flyktingmottagningen och tiggarinvasionen hade vårt land alldeles för många som slagits ut av samhället och blivit uteliggare. Det har inte funnits någon empati för dessa människor som av skilda anledningar hamnat utanför gemenskapen. Naturligtvis reagerade många människor i vårt land när de uppmanades att öppna sina hjärtan för både flyktingar och tiggare från andra länder. Det är många som sett anhöriga eller bekanta som hamnat på gatan utan att få någon hjälp. Inte ens av det sociala. Ska någon öppna sina hjärtan är det våra politiker.

Släpphäntheten och handlingsförlamningen hos de makthavande när det gäller tiggare från andra länder, har skapat en irriterad stämning både hos allmänheten och markägare där tiggarna upprättat boplatser. Den som inte inser att den stora vinnaren är SD, måste ses som minst sagt naiv.

På sätt och vis kan man säga att makthavande politiker i sin iver att bekämpa rasism, gjort invånarna medvetna om hur invandring, flyktingmottagning och tiggare påverkat deras liv och samhällen. På många orter har de blivit alldeles för många och de inkräktar på det inrutade liv som funnits tidigare, utan att ha haft en möjlighet att säga ifrån.

Det är lättare att rikta ilskan mot flyktingar och tiggare, än mot makthavande politiker. I många fall har utplacering skett, trots protester från människor som fått dem inpå knutarna. Vid de orter dit flyktingar kommer mot invånarnas vilja, växer inte förvånande SD. Det är ingen vild gissning att SD vid nästa val kommer att hamna över tjugo procent.

Omedvetet känns det som att de förtroendevalda i många känsliga frågor trampar över gränsen och diskriminerar de människor som har en annan åsikt än de själva. Det har gjort att många människor skaffat sig en egen åsikt. Det är ren dumhet att med sitt handlande indirekt säga till invånarna att de inte ska lägga sig i det våra politiker håller på med.

Jag kan inte dra någon annan slutsats än att invånarna genom att sympatisera med SD, visar att detta retat upp många. De ser hur andra länder försöker ta tag i liknande problem efter att ha lyssnat på invånarna. Att se till invånarnas bästa är ingen lek, det är blodigt allvar så sluta bygga sandslott och kliv upp ur sandlådan. Det är inte SD som är problemet, det är de övriga partiernas bristande förståelse för hur invånarna vill att vårt land ska vara, som skapat det kaos som nu råder inom alldeles för många områden.

Och med de här funderingarna tar jag semester. Trevlig sommar.