Vad är det som händer med vårt land?

Har under två veckor umgåtts med människor som aldrig besökt vårt land, utan kan se på det som händer ur ett helt annat perspektiv. De har inte haft några som helst förutsatta meningar om hur vårt land fungerar, men naturligtvis hört och läst de myter som förts ut över världen om vårt lands fantastiska välfärd.

Genom rapporteringar på teve och i tidningar har de förvånats över att det mesta inte tycks fungera i vårt land. Kaoset när flyktingströmmen drabbade vårt land pekade på ett politiskt styrt land som helt saknade organisation. Att våra politiker blev tagna på sängen, trots alla uttalanden om hur välkomna flyktingar var till vårt land. De uttalanden ledande politiker gjorde vid det tillfället, visade att de definitivt inte hade folket bakom sig.

Problem som tidigare pratats bort började sticka upp som ogräs lite här och var i den omtalade gröna gräsmattan. Omvärlden har kunnat läsa om hur vår en gång omtalade sjukvård nu dras med enorma problem med väntetider upp till tolv timmar på akuten och gamlingar som missköts. Det höjdes många ögonbryn när det rapporterades om en skola, där barnen inte får lära sig någonting och att poliser placeras vid skrivbord istället för att vara ute på gatorna. Det har sparats in så mycket på försvaret att Putin kastar lystra blickar på att inta den strategisk viktiga ön Gotland.

Allt det här förvånar naturligtvis en spanjor, eftersom svenska folket betalar världens högsta skatter och avgifter. Att svenska folket utöver att betala hög skatt till sjukvården, ändå måste betala om de blir sjuka. En återkommande fråga har varit: Varför betalar ni inte en sjuk- och tandvårdsförsäkring istället för som ni nu har det? Tja, det kan man fråga sig.

Det är lätt att komma till tals med spanjorer och inte alls som någon skrev i en tidning att de är blyga. Snarare är de reserverade innan de vet om man är fågel eller fisk. Har nästan varje dag träffat och talat med en mycket lärd man. som läst om växande rasism i Sverige men även i Tyskland. Det är politiska beslut som skapar "rasister", sa han. Eller snarare att politiker inte vet hur de ska hantera människor som kommer från andra länder och andra kulturer, samtidigt som de inte har en aning om hur invånarna tänker och tycker.

När politikerna själva inte vet hur de ska göra, är det en naturlig följd att de försöker tvinga på invånarna sin egen åsikt. Lite av att så här anser vi att ni ska tycka i den här frågan. När det sedan visar sig att inom de politiska leden, har knappast någon en aning om hur invånarna tänker och tycker, utan det är vad kollegor och partikamraters åsikter som de sedan för vidare. Lever man i en värld av inbördes beundran kan det inte bli annat än fel.

Hursomhelst, som jag tolkade den lärde mannen betyder det inte bara att främlingsfientlighet beror på bristande information, utan också politiska beslut som inte finner gehör hos en stor del av befolkningen. Vårt land har aldrig kunnat hantera invandring av den enkla anledningen, att erfarenhet saknas hur dessa människor ska kunna integreras i ett samhälle som cementerats av det långvariga industrisamhället. Det var under den tiden som våra politiker och LO skapade det som kallas den svenska modellen.

Om den svenska modellen verkligen fungerade en gång, gör den det inte nu i vår moderna tid och med den folkmängd landet nu har. Det varken finns eller kan skapas jobb åt alla. Vårt land måste alltså ta en ny oprövad väg full med överraskningar och fallgropar. Kanske det rent av väntar en ekonomisk kollaps eftersom en stor del av befolkningen lever över sina tillgångar.

Integrering är inte lätt i något land. Den lärde mannen tog svenskar, norrmän, tyskar och engelsmän som exempel på vad som hänt när de flyttat till någon av de Kanariska öarna. Istället för att leva spanskt och anamma det nya landets seder och bruk, skapas "kolonier" där de olika nationaliteterna träffas. De klumpas till och med ihop på vissa orter och sätter avtryck på dessa platser.

Samma sak händer med de invandrare och flyktingar som kommit hit till vårt land, vilket knappast gynnar integrering i det nya landet. Mycket talar för att de som kommer hit inte vill bli svenskar. De för med sig de gamla sederna och bruken och fortsätter leva som de alltid gjort i det gamla hemlandet. Problemen kommer därför att växa med åren för att till slut skapa en ohållbar situation. Det var ingen uppmuntrande framtid han målade upp.

Den oro som finns inför framtiden har gjort att många pensionärer med ekonomiska möjligheter "emigrerar" på gamla dagar till andra länder. Eftersom det finns många fördelar med en flytt (inte minst ekonomiska) för en pensionär, kan man förstå den utflyttning som sker till varmare länder. Jag har själv imponerats av den Spanska sjukvården, inte minst hur snabbt man får hjälp.

Den situation vårt land nu befinner sig i har satt myror i huvudet på våra politiker. Vissheten att den minsta felsägning kan spoliera den politiska karriären är naturligtvis skrämmande, men ändå mer skrämmande är att de inte ens vet hur deras väljare vill att vårt samhälle ska se ut. Att ta ställning mot någonting är inte bara dumdristigt, det är ett politiskt självmord.

Löfven trampar gång på gång i klaveret på grund av sina ställningstaganden. Tyvärr tycks han inte veta bättre, det fackliga sitter i ryggmärgen och kolliderar därför med den bistra verkligheten. Det dräller av problem som regeringen måste ta tag i, men istället försöker Löfven övertyga invånarna att det egentligen inte finns några problem.

Världen stannar inte upp för att vårt land har problem och väntar på att vår regering ska få tid till att ta hand om dem. Istället för att försöka övertyga andra om att övriga länder ska bli som vårt, måste Löfven ta av sig skygglapparna för att se det elände många invånare tvingas leva i.

Så mycket tid och kraft som läggs ner på att vårt land ska synas, kan man befara att några lösningar på de allvarligaste problemen knappast kommer att presenteras. Men det går inte att vänta och se om det hela löser sig av sig självt, problemen med skolan, vården, försvaret, polisen och grunden till det som skapat oroshärdarna måste få högsta prioritet.

Linslusen Göran Greider skrev att nu går det utför för SD och partiet blir en parentes i svensk politik. Men så kom den senaste mätningen och SD får nästan tjugo procent, det vill säga lägger sig hack i häl med Socialdemokraterna och Moderaterna. Lägger man till alla som inte sagt vilket parti de kommer att rösta på vid nästa val, skulle det inte förvåna om SD är eller blir större än båda dessa partier.

Man behöver bara lyssna på det som sägs för att få en klar bild av hur stort missnöjet är med de gamla etablerade partierna. En samling pratmakare som istället för att företräda folket företräder sig själva. Om Alliansen haft en så fantastisk politik som de själva påstår, skulle de varit kvar vid makten. Men alla försämringar för en stor del av befolkningen fick många att dra åt sig öronen och började tänka att försämringarna kan drabba även dem själva.

Att politiker inte förstår sig på verkligheten visar deras uppfattning av vårt land går som tåget just nu. Om de bara tänkte efter lite skulle de inse likheten med de problem järnvägen har, går tågen för fort finns risken för att de spårar ur. Alla dessa flyktingar som kommit till vårt land behöver någonstans att bo, mat och kläder, naturligtvis blir det ett uppsving i handeln av den anledningen. Men sedan då? Det här är en engångsgrej som kanske varar ett år, sedan väntar kärvare tider.

Att allt inte är frid och fröjd visar Ericssons besked att lägga ner all tillverkning i Sverige vilket fått kommunalråd att framträda i teve och säga att staten måste göra någonting. Med det menas förstås att ösa skattepengar över de drabbade orterna, det är ju så det alltid fungerat och pengar kastats i sjön. För mig är den stora frågan vad staten kan göra för mjölkbönderna, politiska beslut är på väg att utrota  våra bönder.

Men det finns gott om människor som skulle kunna leva loppan på sina löner och bonusar. Men det gör de inte utan istället sparar de pengar som aldrig förr, trots att det inte ger någon ränta. Man kan likna det vid att lägga pengar under madrassen för kommande behov. För visst kommer vårt land att få betala för de politiska misstag som gjorts, frågan är bara hur snart det kommer. Med tomma lador och skatter som långsamt stryper konsumtionen kan vi inte annat än se fram emot kärvare tider.

När jag hör politiker med allvarlig min talar om hur alla vårt lands kriser ska lösas, får det mig att tänka på Thorvald Gahlin, som antagligen bara äldre minns. Han skrev en gång: Det sägs många kloka saker på skämt, men det är ingenting mot de dumheter som sägs på allvar. 

Och det är väl så man får se på det våra välbetalda politiker har att säga.