Det är minst sagt märkligt att våra media riktat en så stor uppmärksamhet på valet i Amerika. Av valet blev en soppa liknande den vi fick efter förra valet. Inte på grund av utgången utan att sittande president vägrar erkänna sig besegrad. Att regera vidare utan mandat kan nästan ses på samma sätt, det var ju vad som hände i vårt land efter valet.
Visst har Biden vunnit men kan tvingas till samma kohandel som Löfven om republikanerna behåller makten i senaten. Därför finns säkert fler än jag som nu är dödstrött på någonting som är amerikanska folkets huvudvärk, vi har vår egen så det räcker och blir över.
Den som lyssnar på vad folk pratar om, drar slutsatsen att vårt politiska styrelsesätt skadar mer än det gör nytta. Det makthavande politiker beslutar om är inte vad invånarna vill ha, men det kan ju inte bli annat när inte invånarna blir tillfrågade. Inte ens på lokal nivå vet makthavande politiker hur invånarna tycker och tänker.
Det är först när beslut tagits eller lagts fram för beslut som det visar sig i form av protester. Det handlar inte om för sent skall syndaren vakna, det handlar om överrumpling och i många fall att ställas inför fullbordat faktum.
Det verkar som om S är villig att förlora väljare för att få behålla makten, både på riksplanet och de orter partiet fortfarande är störst. Men så dum kan väl ändå inte partiets företrädare vara? Om man ser till hur partiet sviker både de trogna väljarna och sin ideologi finns tvivel om att det verkligen är så.
Den ekonomiska och sociala orättvisorna är ingenting att leka med, inte heller det misstroende för vad våra politiska företrädare verkligen kan göra för invånarna. Mitt i en allvarliga pandemi, kohandlade vår statsminister om hur det skall bli med las. Den frågan hade varit lämplig att ta upp när vi vet hur många jobb som försvunnit. Det är ju långt ifrån solklart vilken skada pandemin orsakat, vi kanske inte sett det värsta än.
Den svenska modellen har verkligen hamnat i blåsväder. Förmodligen därför att den kom till i en tid som såg helt annorlunda ut, men vem gynnas egentligen av den? Vad det i grunden handlar om är en uppgörelse mellan ett vid den tiden starkt LO och arbetsgivarna. Det har hänt mycket sedan dess, faktum är att det inte ens finns några likheter.
Regering efter regering har omhuldat det här men inte minst arbetsmarknaden är nu så komplicerad att det Centern vill kommer att komplicera det ytterligare. Naturligtvis inte om man ser till nyliberalt tänkande, men nyliberala idéer passar inte in i det samhälle vi får efter pandemin. Det om något kan man verkligen förutsäga eftersom arbetslöshet är någonting vårt land tvingas leva med många år framöver.
Hur skall man kunna driva en arbetslinje när smarta maskiner tar över traditionella jobb och då inte minst de som rör administrativa arbetsuppgifter. Det är någonting de smarta maskinerna maskinerna klarar betydligt bättre och snabbare. Bankerna har insett det och snart finns kanske bara bankernas huvudkontor kvar. Vad de skall göra på huvudkontoren om kunderna lämnar bankerna är en fråga bankernas ledningarna får ställa sig själva.
Tror inte vi kan bilda oss en uppfattning om hur mycket som förändrats på grund av pandemin. Det är inte en knäpp på näsan regeringar och de stora företag nu fått, det är en rejäl dagsedel. Från att allt gått på räls spårade plötsligt allting ur, ingen var förberedd på att någonting så världsomfattande skulle kunna hända.
Kan förstå paniken hos många länders styrande, monument över sig själva ryker all världens väg och de styrande ställs inför uppgiften att rädda vad som räddas kan. Inte det lättaste efter en mycket lång tid ha tittat på ekonomiska tillväxtsiffror. Statistik blir knappast en trevlig läsning för många makthavande politiker, att jämföra vad som en gång var med hur det blivit kan vara deprimerande.
Värre ändå är det för politiker på regional- och kommunnivå som får fylla på med rött bläck när statistiken skall skrivas ut. Senaste jag läste var att ett års nedgång av det slag vi får uppleva, tar tio år att återhämta. Men det fanns även en brasklapp att det skulle bero på hur snabbt de smarta maskinerna tas i bruk av företagen.
Även regeringen tycks ha insett att vi går en mörk tid till mötes och då är det inte vintermörkret som åsyftas. Naturligtvis har det här orsakat stor skada för landets företag, stort som litet. Man måste snart våga ställa sig frågan vad som kommer att finnas kvar.
Om jag inte tar alldeles fel kommer vi att se en ökning av antalet fattiga, många av dessa har trott på framtiden och skuldsatt sig upp över öronen. Många familjer är beroende av att båda arbetar, om en mister jobbet rubbas hela privatekonomin. Det är i ett läge då det händer oförutsedda saker som påverkar privatekonomin en ekonomisk trygghet för invånarna är så viktig.
För staten, regioner och kommuner är det ett gyllene tillfälle att skära ner på administrationen, vår enorma byråkrati och politiskt tillsatta chefer över anställda sådana. I vårt land har genom den politiska styrningen blivit lite som kaka på kaka. Tyvärr även många som upptäckts med handen i den gemensamma kakburken.
Vänskapskorruptionen är vitt utbredd, inte minst när det gäller tillsättning av tjänster och lönesättningar. Det handlar i dagens läge om svindlande månadslöner för i alldeles för många fall inkompetenta personer. Vi måste ställa krav på att de politiska företrädarens löner är rimliga. De kan inte hänvisa till att de har betalt för sitt ansvar, det har de inte när det kommer till kritan, då är ansvaret kollektivt.
Många längtar efter kompetenta personer som säger sig vilja ta ansvar för att räta upp landet. Vad som krävs är hårda nypor när det gäller de som skall utföra sina uppdrag i invånarnas tjänst. Trots att SD slår på trumman för hårdare tag är det inte deras hjälp svenska folket behöver, det behövs erfarenhet av hur allt kan räddas genom rationaliseringar.
Vårt land drivs numera efter företagsmässiga principer av personer som inte har en susning om hur man driver ett stort företag. Staten är ett jättestort företag, men även regioner och kommuner har enorma skatteintäkter att röra sig med. Så stora att många bypolitiker inte kan få grepp om pengarna de beslutar om och spenderar.
Den som inte begriper att det inte längre går att ha amatörer som driver vårt land, regioner och kommuner, förstår inte heller att vårt lands väg utför är det som oroar invånarna mest. En växande skara har insett att vårt land sett sina bästa dagar, när inte ens det gett de svagare grupperna någon förbättring, finns bara hopplöshet kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar