Vart tog socialdemokratin vägen?

Vart tog socialdemokratin vägen? Den frågan ställer sig många äldre som minns hur partiet var för sjuttio år sedan. Nu har tillkommit en ny grupp, de som osjälviskt i försök att rädda liv blivit smittade och som tack blivit utförsäkrade. Fram till dess har även deras privatekonomi påverkats.

Vi äldre bar med oss erfarenhet från en fattig uppväxt och ett världskrig som precis som den pågående epidemin tvingade invånarna att gilla läget som man i dag säger. Nästan alla satt i samma båt vilket skapade det man kallar solidaritet, man ställde upp för varandra.

Den sammanhållande länken var socialdemokratiska partiet. Dåtidens makthavare insåg hur viktig underhållning för folket att hålla modet uppe. Skådebröd åt folket var ett gammalt recept att använda, men vi var inte ensamma om det, inte minst Amerika och England gjorde samma sak för att höja stridsmoralen.

Vid den tiden fanns ett livskraftigt SSU som såg till att ungdomar med ett minimum av pengar kunde roa sig. Det utmärkande var att politik inte var det viktigaste, det var att ge de unga framtidshopp. Tillsammans är man starkare och det budskapet tog de unga omedvetet till sig.

Det lade grunden för de lojala väljare partiet haft fram till Göran Perssons tid då ideologin fick stryka på foten för att rädda staten och bankerna. Det är den politiska förändringen som skapat den politiska oro som finns och gjort invånarna vilsna. När de politiska budskapen drar åt olika håll istället för åt samma håll, funderar invånarna vad ända in i helsike de så kallade förtroendevalda håller på med.

Vem har rätt och vem har fel? Den frågan har folk börjat ställa sig efter vad de kan se och uppleva hur vårt samhälle förändrats. Protester mot hur pandemin hanterats kan man förstå eftersom det dagligen kan läsas och höras genom våra media. Inte ens utomlands blir experter kloka på hur vår regering hanterat pandemin.

Men även ute i kommunerna jäser det och många kommunpolitiker har fått en blåslampa i baken när det gäller skolan och nu även bakläxa för äldrevården. Det är inte konsulter och anställda tjänstemän som med ekonomisk utgångspunkt skall lägga fram beslutsunderlag, det är invånarnas behov och hur de vill ha det.

De unga bryr sig inte om Löfvens predikningar, de följer och lyssnar på influencers som manar dem: Kör på bara, livet är kort. Vårt lands stora problem är att de unga inte har någon som helst respekt för politiker och det med all rätt. Inte ens de äldre har det efter år av svikna löften och idiotiska beslut.

I en tid då inte ens experter är överens, hur skall då så kallade politiska företrädare kunna få grepp om kriminaliteten, invandring och flyktingar som kommer till vårt land. Allt beror på de felbeslut som lett fram till att en stor del av svenska folket utöver att ha blivit fattigare, också splittrats av de olika åsikter som finns. 

Vårt land är inne i en förändring av butiker och företag, redan gapar många skyltfönster tomma och firmabilarna på gatorna har blivit färre. De kapitalsvaga är de som först tvingas ge upp, men nu minskar även de stora butikskedjorna ner antalet butiker. Invånarnas nya köpvanor kommer knappast att ändras efter pandemin.

Naturligtvis har även invånarna påverkats, inte minst alla de som jobbar inom vården som fått uppleva den tragiska pandemins verkningar på nära håll. Någonting de kommer att bära med sig under lång tid framöver, kanske aldrig kan skaka av sig. Knappast uppmuntrande för dessa att höra att pandemier kan bli någonting vi får leva med.

Men våra politiker tycks inte märka av pandemin. Läste att Ebba Usch Bush som en äldre kvinna kallade henne, fortsätter att sätta åt en gammal man om en åtråvärd fastighet med sjötomt. En sjötomt är grejer det i dagens läge, det visar att man har pengar. Hon är säkert medveten att hon pratat omkull honom, men det skiter hon i. Denna partiledare är tydligt maktberusad, ve och fasa om hon skulle hamna i en regering.

Varför alla partier tydligen tror att kvinnliga partiledare skall ge bättre opinionssiffror är svårt att förstå. Liberalerna gjorde en dundertabbe i sitt val av kvinna, de äldre kommer inte ens ihåg vad hon heter. Bara att hon har en skrikig röst som skär i öronen. Men sen är det där med att vara liberal förstås, det fattar ingen vad det går ut på i dag. 

Kvinnor är aggressivare i debatter men det är knappast en fördel när folk slutat lyssna på politiker. Det är på nätet det händer och det gäller att få så många tummen upp som möjligt. Följare ger pengar och många av de som har sin inkomst från dessa är villiga att dela med sig om de mest smaskiga detaljer. Ju smaskigare desto fler följare.

Det är ju så Trump skapat sin image. Hans ego har växt i takt med att folk svalt hans rövarhistorier. Vad det kan leda till när människor sväljer det som sägs med hull och hår är att allt brakar åt helsike en vacker dag.

Nåja, det brakar nog åt helsike i alla fall. Det hållbara samhället var en önskedröm, eller snarare vad lobbyister sålt in hos våra så kallade folkvalda i riksdagen. Vad som blir kvar när röken lagt sig efter pandemin är vi lyckligt ovetande om.

Tidigare turistparadis kommer inte att kunna kännas igen. Massvis med hotell, barer, restauranger och affärer har konkursat redan nu. De kvarvarande tappra klarar troligen inte ett halvår till så vad kommer att bli kvar? Ingen vet om det stora antal som tidigare reste har råd i framtiden, de som kommer att ha pengar ger knappast ett myller av turister.

Inte undra på att man tappar sugen eftersom det inte finns någonting att se fram emot. Det är ju det som berövats människorna genom pandemin och på det väntar den tekniska utvecklingen med smarta maskiner. När vi åter får träffas i större antal kanske det dyker upp kurser i att umgås eller skratta, det har folk glömt bort hur man gör. Men folk är uttröttade och ingen orkar ens skratta åt våra politiker trots deras skrattretande uttalanden.

Det som borde oroa våra politiker är de restriktioner som gör att människor inte kan umgås Många har suttit ensamma under lång tid vilket gett dem tid att tänka. Skrev för många år sedan ner någonting tänkvärt skrivet av Ernest Dimnet. 

Konsten att tänka är konsten att vara sig själv och denna konst kan endast läras om man är för sig själv. Ensamheten kommer vårt medvetande att klarna.

 

Hur många som kommer fram till att det inte ens är värt att rösta på de politiker vi har är en tanke som leker. Kanske dags att svenska folket utnyttjar sin röst att inte lägga sin röst. Blir det många som inte gör det, kommer inte våra politiker ha mandat att ens bilda en regering. Om det bara är de närmast sörjande partimedlemmarna som röstar, kommer kanske valet att ifrågasättas som det nu görs av Trump. Det kan bli så när politik handlar om bluff och båg