torsdag 5 november 2020

Har vår värld blivit upp och nervänd?

I väntan på avgörandet av valet i Amerika och roskänslan över vad som kan hända efter det, gnager på samma sätt som pandemin. Får Amerika snuva drabbas vårt land av lunginflammation sa man förr. Naturligtvis är vi beroende av vad som händer i det stora landet i väster, mer än vad våra politiker vill erkänna.

Mitt uppe i allt detta ödslar våra ledande politiker tid på att fördröja åtgärder som beslut redan skulle varit tagna. Regeringen med Löfven i spetsen har verkligen lyckats röra till det så att det blir allt svårare att få fason på landet. En statsminister skall peka ut riktningen med hela armen åt vilket håll vi skall gå, istället snurrar han runt och pekar åt alla håll.


I en mätning som gjorts visade det sig tydligt att förtroendet för Löfven är förbrukat, det är inte en förhandlare vårt land behöver utan en ledare. Det visar sig nu att vad för Löfven skulle bli hjälpande partier istället blivit de som driver igenom sina förslag. Men tiden då fler måste i arbete övergår snart i hur mycket som måste bantas inom många yrken utan också vårt lands administration.


Det blev varken en återstart eller nystart för vårt land, istället ser vi ut att hamna på ruta ett igen. Folk tar inte sitt ansvar gnäller regeringen och Folkhälsomyndigheten men naturligtvis blir det så när det är upp till var och en att hantera pandemin. Inget land tycks ha gjort rätt, men påtryckningarna för att inte ekonomin skall raseras har fått regeringar på defensiven.


Om man ser till vad som händer ute i Europa verkar viruset ta ny fart och ingen kan se slutet på eländet. Vem vet om ett vaccin är lösningen? Forskare talar om förändringar i viruset, vi blir inte klokare av att det muterar. Kanske det kommande vaccinet inte ens biter på viruset när det nu drabbar mänskligheten i ny skepnad.


Finns viruset kvar under nästa år är den stora frågan vad som finns kvar av det samhälle vi hade före pandemin. Redan nu kan vi se skador som kanske tar år eller kanske inte alls går att reparera. Företag som försvinner kommer knappast tillbaka, många tillverkare kanske inte ens kan sälja sina produkter i det nya samhälle vi inte vet hur det kommer att se ut.efter pandemin.


Men varför oroa sig över att företag försvinner, det är dags att fundera över vad alla människor som inte längre har ett jobb som kan försörja dem skall leva av. Vad man kan förstå är att arbetstagare inte kommer att behövas i den omfattning som före pandemin. Ny högteknologisk teknik skall skydda företagens fortlevnad, maskiner som inte påverkas av en ny pandemi.


Naturligtvis binder dessa företag ris åt sin egen rygg därför att människor utan pengar, inte heller kan köpa någonting. Lösningen på ekonomisk kaos och fattigdom har varit att starta krig för att skyla över politiska misslyckanden. Fullt så desperat har inte Putin blivit än så länge, men Erdogan däremot tycks vara mer än desperat.


Med ett svagare Amerika blir det så här, det kostar pengar att vara världspolis men de ekonomiska resurserna börjar tryta. Samma fenomen som övriga världen är på väg att drabba Amerika, fattigdomen växer i takt med att de rika blir rikare. Naturligtvis är det ohållbart i längden och därför kan vi se fram mot allt oroligare tider.


För Löfvens del kan man säga att med sådana vänner behövs inga politiska fiender, skulle förvåna om S blir kvar vid makten efter nästa val. Under har skett tidigare, men med de företrädare partiet har ser det tröstlöst ut att kunna besluta om vad invånarna verkligen behöver, ett rättvisare samhälle.


Naturligtvis har pandemin ruskat om även våra politiker, att inte ens kunna gissa när det hela är över. Den optimism som fanns om en återhämtning har svalnat, nu ser många med förskräckelse att även stora butikskedjor har skakats i grunden. Man kan bara gissa sig till hur många små butiker som försöker överleva snart måste ge upp.


Vårt land är inte ensam om den andra vågen där inte bara fler blir sjuka utan också dör. När osäkerheten och rädslan kryper under skinnet förändras människorna, mest för de som drabbas och ser privatekonomin hamna i en vak. Det är nu det visar sig hur viktigt det är med en ekonomisk grundtrygghet.


Det var vad trygghetsförsäkringarna var en gång men som genom politiska beslut försämrades. Nu hjälper det inte hur de makthavande försöker ljuga sig ur vad de varit med om att besluta om, skadan är irreparabel.


Det är knappast en majoritet av folket som har förtroende för våra politiker. Varför det görs opinionsundersökningar när de inte kan få en klar bild över hur landets invånare tycker och tänker är helt värdelöst. Men de har bidragit till valrysaren och ilskan i Amerika. 


Om man lyssnar på vad folk pratar om uppfattar man det som att många har en nostalgisk tillbakablick. Hur har det kunnat bli så här när det vi hade var någorlunda fungerande? Det kan man fråga sig för vad våra politiker än säger har de medverkat till att försämra för de allra flesta. Sjukvården, skolan, polisen och Försäkringskassan är verksamheter som verkligen förvandlats till det sämre.


Centern har skjutit in sig på Arbetsförmedlingen, de borde riktat blickarna mot Försäkringskassan istället. Det är Försäkringskassan som lastar över omöjliga fall på Arbetsförmedlingen och naturligtvis stjäl det tid från att hjälpa friska arbetssökande. Har svårt att se hur någon skall kunna få folk i arbete med den dystra bild pandemin skapat.


Människor som av skilda anledningar inte kan arbeta inom överskådlig tid, borde naturligtvis arbetsbefrias helt. Ser man till hur det nu fungerar kostar dessa människor pengar hur än de makthavande försöker vrida och vända på det. Det skulle troligen bli billigare genom minskad administration om dessa människor blir förtidspensionerade.


Men det kan bli samma sak med arbetssökande i framtiden. Vissa med rätt kompetens kommer antagligen att kunna få ett jobb, men hur många kommer inte att få det när de högteknologiska maskinerna tar över? Den tiden är antagligen inte långt borta. Kanske börjar vi se det redan under nästa år.


Kan förstå om många tycker att vår värld blivit upp och nervänd, men egentligen är det resultatet av en värld som styrs av mikrodata och en makroekonomi. Människan roll har nämligen helt glömts bort, ett misstag som ingen vet vart det kommer att leda.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar