Det var ett tag sedan jag skrev en blogg. Att få min berättelse färdig och skickas till förlaget tog både tid och kraft. Men nu finns Den ofrivillige agenten ute både som bok och e-bok och jag kan börja tänka på annat.
Just nu känns det som att sparka på den som redan ligger att kritisera de som styr landet. Bevisen hopar sig om alla misstag som gjorts och har svårt att se om någon kan komma ur soppan de skapat med hedern i behåll. Men de saftiga lönerna och förmånerna har de förstås kvar och det kräver kritik
Redan före pandemin började en växande fattigdom bli besvärande för de med svindlande förmögenheter. Lösningen som inte minst de flesta av våra politiska partier anammat är fler i arbete som då skulle lyfta dessa personer ur fattigdom. Det är bara det att teori och praktik är två vitt skilda saker.
Istället för fler i arbete har vi nu en växande arbetslöshet som medför just det de politiska makthavarna varit rädda för, sjunkande konsumtion. De a-kassor som finns var inte förberedda på det, inte heller Försäkringskassan där statistik om sjunkande sjuktal rykt all världens väg.
Svenska folket har fått lära sig att ett byråkratiskt uppbyggt samhälle betyder att alla springer runt som yra höns och kacklar. Med det enorma dödstal landet har kommer det i kölvattnet på pandemin letas syndabockar. Det blir inte lätt att fungera som politisk företrädare när kostnader som inte är för invånarnas bästa måste kapas bort.
Vi är en del i den värld som drastiskt förändrats och därmed också värderingar om hur det borde vara. Varför skall allting vara lönsamt och vart leder det? Nu försvinner det som varit men inte längre är lönsamt i snabb takt. Att ersätta dylika jobb är inte gjort i en svinblink precis, det måste finnas kapital för att starta företag.
Redan för ett halvår sedan förberedde sig politiker på en återstart som sedan formulerades om till en nystart som vi inte har en aning om när den kan påbörjas. Inkompetens parat med prestationsångest och handlingsförlamning är knappast vad som kommer att kunna lyfta vårt land, men det är tyvärr vad vi kan förvänta oss.
På något sätt ser jag kopplingar till den tidigare blomstrande turistindustrin som på kort tid istället blivit ett ekonomiskt bekymmer för både länders regeringar, företag och människor. Den övertro som funnits att någon annan tar hand om utvecklingen av vårt samhälle än de som tagit på sig ansvaret att göra det har fått sig en knäck.
Men alla borde anat att vad som helst kunde hända. De gamla ekonomiska teoretikerna kunde inte ens förutse noll eller till och med minusränta. Enligt de gamla teorierna skulle inflationen öka i takt med ökade löner och ökande konsumtion. Men så har det inte fungerat för pensionärer tack och lov. Det är antagligen låga pensioner och usla sjukbidrag som dämpat inflation, de med välbetalda jobb och förmögenheter försöker få dem att föröka sig istället för att konsumera.
Pandemin kom som en obehaglig påminnelse om att ingenting varar för evigt, Den har inte bara fört med sig död och lidande utan även skapat en snabbt växande arbetslöshet och därmed ökande fattigdom. Bristen på pengar är ett större hot för människan än klimatet.
Vi äldre som varit med länge vet att saker och ting kan förändras på kort tid. Förr sa man att man vet vad man har, men inte vad man får. Det manade till försiktighet. För många som utnyttjat att låna till låg ränta kan det bli en fråga om vad de har kvar, av det de nu har.
Det betyder att vår regering kommer att ställas inför att prioritera invånarnas överlevnad. Många kommer att behöva stödpengar för att ha tak över huvudet och mat på bordet. Alldeles för många hade inte ens det före pandemin.
En dag kommer säkert de som idag oroar sig över miljön och klimatet att oroa sig över helt andra saker, men det är så det fungerar i den verkliga världen. Många framtidsdrömmar har gått i kras tack vare pandemin, ingen var förberedd på att någonting oförutsett alltid kan hända.
Pandemin har pekat på allvarliga brister inom vårt lands sjukvård och äldreomsorg, nu skall vi rusta upp välfärden och få världens bästa. Har slutat lyssna på vad Löfven säger, det han har att komma med är förmaningar och att om folk tar sitt ansvar ordnar det sig. Väntar på att han skall kunna få vår enorma byråkrati att ta sitt ansvar.
Har svårt att se hur landet skall kunna ha råd med vår enorma byråkrati och administration efter pandemin. den innebär ständigt ökande kostnader som måste täckas in. Det är den privata sektorn och dess anställda som är landets motor och förser de skattefinansierade verksamheterna med pengar. Ett betydande bortfall från det privata näringslivet och anställda som blivit arbetslösa betyder att vårt land kommer få stora ekonomiska problem.
Det behövs inga komplicerade räkneoperationer för att inse skillnaden mellan lön och vad som kommer tillbaka i skatt från de som avlönas med skattepengar. Om vi räknar in de sociala avgifter dessa verksamheter betalar in är det en förlustaffär utan like. Kan förstå att även de offentliga verksamheterna har lönsamhetskrav, annars skulle det gått åt pipan redan för flera år sedan.
I snart trettio år har våra politiker tvärt emot de gamla ekonomiska lärorna talat sig varma för de nyliberala tankar som invånarna skulle ta till sig. Förbättrad service och allt skulle bli billigare. Hur det blivit kan alla se, vi är alla förlorare. Det skulle vara uppfriskande med ett extraval, är inte säker på att L åker ur om de står fast vid sin ståndpunkt, de fyra procent MP sägs ha är storstadsopion knappast vad folk tycker på landsbygden.
Nu försöker Löfven skuldbelägga L att vår demokrati är i fara. Det har den varit under många år men den största syndaren är Socialdemokraterna. Hursomhelst går inte ens att likna det som hänt och händer vid en hönsgård där räven slunkit in. Tyvärr är det så våra så kallade styrande och de byråkratiska verksamheterna fungerar vid en kris, ingen har ens ägnat en tanke åt att någonting skulle kunna hända.
På det sätt som pandemin hanterats får det mig att tänka på vad en person skrev en gång för länge sedan men som jag nu ändrar lite på och lyder så här: Det enda sätt våra med skattepengar avlönade politiker, byråkrater och övrig administrativ personal kan hinna med tåget, är att komma försent till närmast föregående.
Är inte det precis vad som hänt? Det sorgliga är att sossarna fortfarande väntar på tåget som kanske aldrig kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar