Väntar ett kaos?

 För de unga väntar en tid som liknar den vi som föddes på trettiotalet fick vara med om. Fattigdom och stor arbetslöshet hade vårt land före andra världskriget, det ser ut som om historien upprepar sig. Vi äldre var ju också med under det kalla krigets dagar, men hotet idag är betydligt allvarligare.

 

Våra politiker envisas med att vi alla fått det bättre, men så är det ju inte. De som redan haft så de klarar sig ekonomiskt har fått det bättre, övriga har smärtsamt märkt att pengarna räckt till allt mindre. Eftersom gruppen som har svårt att få ekonomin gå ihop, ökar misstron mot vad våra makthavande politiker kan göra.

 

För de unga handlar det mesta om den egna ekonomin, de har varit vana vid att kunna spendera pengar. Många av dem jobbar inom serviceyrken som redan påverkats av att många har mindre att konsumera för. Regeringen kommer säkert att märka av att ekonomiska orättvisor är den värsta krutdurk den kan sitta sitta på. Någon kan hitta stubinen och tända på och den stora smällen är ett faktum.

 

Tydligen har jag varit med alldeles för länge, det finns nämligen ingen rim och reson i det som nu händer. Vår nuvarande regering sätter myror i huvudet på mig genom att satsa stort på rotavdraget. Visst finns det fortfarande folk som har råd att renovera lägenheter och hus vilket ska ge firmor en chans att hänga sig kvar ett tag till, men det kan mest liknas vid konstgjord andning.

 

Problemet med ett tjänstesamhälle är att det måste finnas betalande kunder och den gruppen krymper i snabb takt genom att privatekonomin påverkats kraftigt att höjda priser. Många företag har råkat ut för det som nu händer, att när en vara blir för dyr, säljs den inte. Det är bland annat en av anledningarna till den kris COOP hamnat i, en annan de enorma administrativa kostnaderna som skapat en helt galen prissättning på varorna..

 

För några år sedan drog jag slutsatsen att saker som inte kan styras politiskt, blir det som förmår göra det som inte kunnat göras tidigare, att antalet så kallade politiska företrädare kommer bli de stora förlorarna. Omvärlden kan vi inte påverka och en allt fattigare befolkning, kommer påverka skatteintäkterna och de avgifter det finns så gott om i vårt land.

 

Staten kommer naturligtvis att känna av det, men värst kommer det drabba kommuner och regioner. De står inför att tvingas kapa sina  kostnader, enda alternativet är attt minska den administrativa personalen. Konsekvenserna av att minska ner på personal i verksamheterna och därmed försämra servicen inom de områden invånarna betalar skatt för att få utfört, är knappast längre ett alternativ för de politiska ledningarna.

 

Så långt tillbaka jag kan minnas har det sagts att om Amerika nyser, får vi lunginflammation. Som det ser ut gäller det nu hela vår globala värld. Vågar inte ens titta ett halvår framåt vad som kan hända, men vi bör nog bereda oss på det värsta. Kan inte se annat än det Donald Trump stället till med och fortsätter att ställa till det, bara kan sluta i ett fullständigt kaos. Det verkar inte vara så långt borta.