Våra politiker borde skämmas.

Den store röde hövdingen Löfvens underlydande, har börjat sticka ut fingret genom fönstret för att känna hur vindarna blåser. Tiggarna och fattigpensionärerna har inte oväntat blivit ett problem för partiet. Ja, inte så mycket för partiets högsta ledning och ombudsmännen, men för de gamla trogna väljarna. Det är ute i landet bland "vanligt" folk som bägaren håller på att rinna över, de känner inte längre igen sig i det samhälle som växt fram.

Många som kontaktat mig är upprörda över att flyktingarna uppträder arrogant istället för att visa tacksamhet. De finns överallt i vår lilla stad och samlas i klungor och blockerar trottoarer, dessutom talar de högljutt i telefoner på ett språk de gamla invånarna inte förstår. Till och med tiggarna har nya moderna smarta telefoner som de titt som tätt en bit ifrån sin mugg samtalar i. Människorna som kommit till mig är fattigpensionärer som inte har en möjlighet att spara ihop till en sådan telefon.

Bristen på förståelse för hur det fungerar ute i samhällen runt om i vårt land har blivit ett verkligt problem för hela det politiska etablissemanget. Den svenska modellen som inte minst regeringen lovordar, ger inte folk ute i landet mycket för. Är verkligen den svenska modellen skapad för att kvalificerade sjuksköterskor, lärare, poliser och socionomer ska säga upp sig på grund av urusla löner och arbetsförhållanden?

Inom Region Gävleborg kom någon tjänsteman på att det gick att spara pengar på ambulansverksamheten. Motiveringen var att på nätterna sov bemanningen mer än de jobbade på betald arbetstid. Det barkade åt helsike med dunder och brak, det blev massuppsägningar. Tacka för det, till och med den politiska ledningen ställde sig bakom förslaget utan att veta hur en ambulansverksamhet fungerar i praktiken.

Istället för att spara pengar kostar det nu oändligt mycket mer på grund av inhyrd personal. Den övertid som skulle skäras ner är nu sju resor värre och personalen slutkörd. För att inte tala om patientsäkerheten, som personalen varnade för. Vem kommer att stå ansvarig om en eller flera personer dör på grund av detta?

De ständiga misstagen som visat sig förödande för många gör att man måste se politiker som udda varelser, som är fullständigt odugliga när det gäller hur livet fungerar ute i samhället. Dessutom visar de alldeles för ofta att de kan anses vara befängda (ett ord som borde användas oftare eftersom det är en heltäckande beskrivning), i otakt med tiden och därmed helt otidsenliga. Hur ska dessa människor kunna företräda invånarna på bästa sätt i den moderna värld som kräver mer av oss alla?

Det kaos vi kan se i vårt land är ett enormt politiskt misslyckande, ett bevis på att det inte är människorna och samhället som ska förändras för att passa de politiska ideologierna. Det finns många politiskt skapade svarta hål där invånarnas skattepengar försvinner, men ingen hittar hålen. De politiska företrädarna försvarar sig med att det är tjänstemän som lägger fram förslagen, själva fattar de bara besluten. Dessa tjänstemän gav våra politiker av någon underlig anledning ansvarsfrihet, vilket betyder att ingen står ansvarig för om allting blir fel.

Undersköterskorna går nu ut och talar om hur illa ställt det är på många sjukhus i landet. Nya rutiner införs utan att först fråga personalen, vilket leder till en fara för patienternas säkerhet. Sjukhusen behöver numera PR-avdelningar som försvarar de fel som begås. Men egentligen finns det inga problem, åtgärder har alltid vidtagits innan de påtalats för att rätta till det hela. De politiska ledningarna har alltså vetat om problemen, men inte vetat hur de skulle tackla dem. Tyvärr har denna information inte nått ut till personalen, det är så man uppfattar den kritik som nu framförs av undersköterskorna.

Hörde faktiskt en politiker försvara de dåliga lönerna som förekommer inom sjukvården, skolan och polisen med att dessa yrken måste ses som ett kall. Det är människor som brinner för att hjälpa människor, sa han. Samma sak hörde jag en politiker säga om sitt välbetalda jobb som kommunpolitiker, att man måste brinna för att förändra vårt samhälle och för att orka med det ansvar det innebär att vara folkvald politiker. Nu råkar det vara så att ingen politiker är folkvald eller har något ansvar, de är utsedda av sina partier, så de så kallade folkvalda har knappast sina väljare bakom sig.

Det är inte lätt att bli av med oönskade politiska företrädare, ändå måste svenska folket anses vara deras arbetsgivare. Oönskade politiker kan bara avsättas vid val, vilket betyder att enda sättet är att se till att en oönskad politiker bara kan få sparken genom att partiet får det vid ett val. Den Socialdemokratiska ledningen inom Region Gävleborg har klamrat sig fast vid makten genom att ta in flera partier i ledningen trots flera valnederlag. Det räcker alltså inte att många väljare flyr partiet för att bli av med de oönskade, det finns alltid partier som vill sola sig i glansen.

Jag har full förståelse för att de lojala (ja, var det en gång i alla fall) som nu håller på att arbeta ihjäl sig för svältlöner letar nya jobb. Sjukvårdspersonalen får ta emot den kritik som ledningen ska ha, samma sak med lärare och poliser. Vad händer om dessa yrkesgrupper går i strejk? Tja, det skulle naturligtvis förklaras samhällsfarligt, utan dessa personer skulle verksamheterna och samhället klappa ihop totalt.

Om däremot våra politiker skulle strejka, skulle ingen märka någonting. Allt skulle rulla på med hjälp av de anställda tjänstemännen. De så kallade folkvalda är egentligen totalt överflödiga i det moderna samhälle som växt fram. På riksnivå har inte ens regeringen makt att göra som den vill, det finns EU-direktiv som styr medlemsländerna. De egentliga politiska makthavarna är alltså de som har det lönsamma jobbet som EU-delegater.

Skulle förvåna mig oerhört om inte vårt politiska system rämnar inför öppen ridå inom en snar framtid. Politiker är en kostnad invånarna inte kommer att ha råd med eftersom vi passerat toppen och nu är på väg utför. Vad vi gör i vårt land har ingen betydelse, det är vad som händer i vår omvärld som kommer att påverka oss.

När det gäller våra politiker kan man fundera över om de verkligen har något samvete. När man ser på de försämringar som drabbat så många, borde de reagera. Men det är som Mark Twain en gånga skrev: Människan är det enda djur som kan rodna. Och som har anledning att göra det.