Gör som våra politiker, ta ut glädjen i förskott för vem vet vad som händer.

Vad du än gör, så säg inte hur saker och ting verkligen är, för då får du mothugg från alla håll och kanter. Den som sa det till mig är inte bara en klok gammal man utan också oerhört beläst. På ålderns höst funderar han på att emigrera till ett annat land och helt koppla bort knasskallarnas paradis, som han kallar vårt land.

Besvikelsen över hur vårt land förändras till det sämre lyste igenom, men han är inte ensam om den uppfattningen. Att det blivit så fel finns det naturligtvis en förklaring till, allt har blivit alldeles för komplicerat för att "vanligt" folk (som våra politiker faktiskt är), ska kunna hantera de problem som uppkommer i en global ekonomi och den högteknologiska värld som är på väg att formas.

Hur vår värld kommer att se ut om tio år kan vi inte ens gissa oss till i dagsläget. Antagligen kommer vår diagnoser att ställas av en husdoktor via en dator, det förekommer redan och kommer säkert att utvecklas. Vi är alltså på väg in i en tidsålder som vi för bara några år sedan skulle viftats bort som rena fantasier. Tyvärr är det precis vad våra politiker gjort och av den anledningen ser det mörkt ut framöver.

Naturligtvis skulle de politiska makthavarna slukat allt om vad den tekniska utvecklingen kommer att innebära. Men istället för att på bästa sätt förvalta invånarnas pengar leker våra makthavande politiker företagsledare, men saknar helt den utbildning som krävs för att kunna organisera en så stor verksamhet som ett land är.

Just avsaknaden av organisation har orsakat de flesta problemen landet nu tvingas brottas med. Det är ingen tillfällighet att skolan, vården, polisväsendet och Migrationsverket hamnat i kris, eftersom allt gått på lösa boliner under många år. En bidragande orsak till det är att de politiskt skapade statliga myndigheter, i princip har vetorätt och infört omvänd bevisföring, det vill säga behöver inte själva styrka sina beslut.

Det har gjort att myndigheter kan förhala eller köra över både invånarna och politiskt fattade beslut. Just detta anses vara orsaken till svårigheten att kunna bygga skolor och bostäder i önskad omfattning, men också ett bevis på hur knasiga politiska beslut som fattats i vårt land kan användas av myndigheter mot invånarna.

Vilket dumhuvud som helst (och de har varit många under åren) har kunnat tillsättas som chef för en sådan verksamhet (Dan Eliasson är ett utmärkt exempel) och getts möjlighet att visa sin makt. Det krävs ingen som helst kompetens av en tillsatt generaldirektör, det räcker med att ha varit en lojal rövslickare inom något av de gamla politiska partierna. Men historien visar att byråkrati verkligen kan få det största riken att falla sönder och samman.

Visst gnäller vi på politiker, men de är i själva verket brickor i ett spel som styrs av mäktiga personer med stora rikedomar. Visserligen består dessa rikedomar till största delen av papper som aldrig kan lösas in, eftersom det inte finns pengar i samma omfattning. Skulle världens rikaste försöka lösa in sina värdepapper i reda pengar, skulle de stå där med lång näsa.

Vad är vitsen med det här och vem kom på den vansinniga idén att det är bra att ett stort antal människor tjänar enormt med pengar? Knappast någon politiker, men de har försvarat myten om att rikedomen kommer alla till del. Samma sak med ekonomisk tillväxt, även om det inte skapat bättre förhållanden för invånarna.

Anledningen till att invånarna numera blivit kunder är minst sagt diffus. Att de offentliga verksamheterna som finansieras med skattepengar drivs enligt företagsmässiga principer är helt vansinnigt. Men för politikernas del har de kunnat jämföra sig med välbetalda företagsledare och införa löner och förmåner o nivå med verkställande direktörers inom det privata näringslivet.

Precis som inom det privata näringslivet argumenteras att en politiker måste ha en väl tilltagen lön och förmåner, eftersom uppdraget inte är för evigt. Det började med att chefer på toppnivå tilldelades "fallskärmar", nu har även politiker detta, men kallas omställningsbidrag. Enligt Moderaterna ska det inte finnas bidrag, men införde det största bidraget i landets historia, nämligen jobbskatteavdraget.

Sanningen är att en avdankad politiker inte kan få ett jobb och lön som motsvarar den levnadsstandard en heltidspolitiker har i dag. Detta hörde jag en politiker säga för många år sedan. Han är fortfarande politiker, men märks ytterst sällan i politiska sammanhang.

Myten om att ju fler som engagerar sig inom politiken är en garanti för bevarandet av vår demokrati är därför hur knasig som helst. Det leder istället vårt land mot ekonomisk undergång. Heltidspolitiker är inte en tillfällig kostnad, de är med sina förmånliga "anställningsvillkoren" garanterade ett drägligt liv och därmed också en ständigt ökande kostnad för invånarna.

Moderaterna har hängt upp sig på mammor som "fifflat" med VAB, samtidigt har vår före detta statsminister under förra året fått en pension på runt 1.8 miljoner och hans företag gått med runt tio miljoner i vinst. Han kan därmed genom vinstutdelning plocka ut 7 miljoner i skattade pengar. Eftersom hans öppna era hjärtan för flyktingar kommer att kosta skattebetalarna minst runt trehundra miljarder under en tioårsperiod, finns någon möjlighet att kräva skadestånd av honom?

.

Vi måste börja ifrågasätta politikers roll i vårt samhälle, för att kunna fortsätta fungera som en demokrati. Det finns otaliga bevis på att det är tjänstemän som utför allt arbete med att ta fram beslutsunderlag. Dessa tjänstemän har inte förstått att de är anställda av landets invånare, av den enkla anledningen att ingen talat om det för dem. Av den anledningen är skickliga företrädare för väljarna så viktiga, det är de som ska se till att förslagen inte drabbar någon grupp av  invånarna.

Man blir full i skratt när man hör politiker säga att SD är populistiskt, eftersom alla talar sig varma för sin egen vattvälling. Jag har hjärtligt roligt åt "Lille Fridolf" som nu fått en tämligen anonym "Selma" vid sin sida.  Med alla fel "Lille Fridolf" gjort inser alla betydelsen av uttrycket ungdomlig dårskap på grund av en världsfrånvänd ideologi.

Den hönsgård som uppstod när flyktingarna vällde in i vårt land visade med all tydlighet att politiker sannerligen inte är handlingsmänniskor, utan bara pratkvarnar. Våra politiker framstod som en samling yra höns och Inrikesministern tog kommandot.

Någonstans långt i bakhuvudet fanns en vansinnig grej som passar in på det som hände när alla flyktingar välkomnades till vårt land. Kanske det till och med är en sedelärande historia.

Så här minns jag historien i alla fall men har ändrat den lite:

Det blåste upp till full storm och den stolta svenska överbelastade skutan fick slagsida. Den började ta in vatten och hotade sjunka. Löfven samlade sina ministrar på kommandobryggan och sa: Det här kommer att gå åt helsike. Är det nån som kan en bön?

   Det visade sig att nervositeten fått dem att helt glömma bort hur man ber. Löfven sa därför bedjande: Finns det någon som kan en psalm? Men det visade sig att det blivit total kortslutning.

   Då stjälpte Löfven wienerbröden ur brödskålen och sa: Skicka runt och lägg i en kollekt. Det är inte okej, att inte göra nån religiös grej innan det går åt helsike.