Det är bara att rösta bort de som inte följer folkviljan.

Så har vi kommit en bit in på nya året, om det blir bättre än det gamla har vi inte den blekaste aning om. Med facit i hand som man brukar säga, kan man se att allt fler blivit fattiga och värre ser det ut att bli. Människor som jobbat ett helt liv kommer att få pensioner som är under EU:s fattigdomsgräns som ligger strax under tolv tusen. Många äldre fattigpensionärer har strax över hälften av den summan. Det är dags att våra politiker slutar prata om att välfärden måste bevaras, när bortåt en halv miljon människor lever i fattigdom.

Naturligtvis har inte våra makthavande haft en aning om att det var så illa ställt i vårt land. Eller vad de ställt till med. De skyller ifrån sig med att de inte hört någonting, för då skulle de ha agerat. Ja, det hade kanske tillsatts en utredning, som när den blivit slutförd, fått börja om från början igen eftersom ytterligare ett stort antal hamnat under fattigdomsgränsen. Nu varnas det för att det kommer att bli ett turbulent år, vad de som varnar menar med det.

Nåja, vad vi med säkerhet kan förutse, är att våra politiker kommer att fortsätta skylla på varandra. Moderaternas ledning börjar lida av eftertankens kranka blekhet, men har ingen lösning på hur de självförvållade problemen ska kunna lösas. Om man bortser från utspelet att samarbeta med SD, förstås. Men det löser knappast vårt lands problem som de själva varit med om att skapa. Försvaret behövdes inte och trygghetsförsäkringarna var bara bidrag som uppmuntrade simulanter och arbetsskygga. När nu Löfven anser att lagt kort ligger (att det är den tidigare regeringens problem), ska de sjuka jagas även framöver. Naturligtvis kommer räkningens dag även för nuvarande regering, men då är skadan redan skedd.

Boven i det hela är det politiskt uppbyggda kontrollsamhället, som visat sig inte alls är skapat för invånarnas bästa. Fattigdomen sprider sig och den enorma skuldsättningen riskerar att dra med sig alla i fallet. Den som inte tror att det som händer i vår omvärld inte ska påverka vårt land, bör nog tänka om. Man kan förstå den politiska oron inför vad Trump kan komma att hitta på.

Efter Riksbankens besked om att minusräntan ligger fast, visade det sig att beslutet togs efter att riksbankchefens utnyttjat sin utslagsröst. Det visar att det finns en stor oenighet inom Riksbanken om vad som är bäst för landet och invånarna. Det är knappast att få upp inflationen till två procent. Efter de senaste höjningarna av drivmedel höjs inflationen några tiondelar, lägger man dessutom till höjningar på många nödvändiga matprodukter plus det som nu händer med grönsaker, är vi snart uppe i och kanske förbi två procent.  

Med stigande priser kommer konsumtionen långsamt minska och upplåningen öka. Nästa åtgärd från riksbanken blir att dämpa inflationen, vilket då bara kan ske genom räntehöjningar.  Många lever på marginalen och hankar sig fram med nya lån så länge det går. Den här ganska stora gruppen märks inte förrän det är försent och bankerna på nytt börjar ropa efter hjälp från staten.

Att vi haft en tid då många produkter stått stilla prismässigt, har berott på mördande konkurrens. Om inte den konkurrensen funnits och många fått det sämre ekonomiskt, hade inflationen legat betydligt högre. Den oskrivna lagen om tillgång och efterfrågan har drivit upp priserna på bostäder, om det finns någonting det är ont om men folk behöver, driver det upp priserna. När drivmedelspriserna höjs, kan vi räkna med att försäljningen kommer att minska, det är så det fungerar.

Det sägs att det finns en överproduktion på mjölkprodukter, ändå stiger priset på dessa varor. Trots det är mjölkproduktion olönsam för bönderna, en ekvation som är svår att få gå ihop. Eftersom vi har en stor import av varor som det svenska jordbruket tidigare försett oss med, vad är det om har gått snett i vårt land? Enda svaret jag kan komma på är att makthavande politiker inte har en aning om, hur viktig självhushållning är för ett land.

Det som nu händer med kommande brist på sallad, gurkor, tomater med mera,  visar att självhushållning är lika viktigt som försvaret när vädret är oförutsägbart och det kan snöa på det mest osannolika platser. Men istället har förts en politik, som gjort att många bönder tvingats lägga ner. Man saknar inte kon förrän båset är tomt brukar man säga och visst kommer alla bönder som lagt av att saknas en dag. En på kort tid ökad folkmängd innebär att vi blivit mer beroende av andra länder. Det som för länge sedan kunde ses som harmlösa politiska beslut, börjar visa sig kan bli förödande för landet.

Våra makthavare brukar ofta precis som Palme, lägga sig i andra länders angelägenheter och har helt bortsett från vårt eget lands förfall. Råkade se en intervju med vår inrikesminister och uppfattade resignationen i rösten på frågan om hur kaoset inom polisen ska kunna lösas. På något sätt måste någon fixa det, men vem står skrivet i stjärnorna.

Det här visar med all tydlighet hur det kan bli när makthavande bestämmer hur det ska vara, utan att veta hur det ska utföras. Ett byråkratiskt kontrollsamhälle med massvis med "småpåvar" som tolkar order uppifrån efter eget huvud, kan inte leda till annat än katastrof. Det finns ju ingen som behöver stå till svars för sina handlingar.

Minns någonting jag läste av Torsten Tegnér om att den kollektiva jämmerkören tynger. Vi suckar över den onda tiden, men gör ingenting åt den. Det händer med andra ord ingenting om inte svenska folket ryter till att nu får det vara nog med vansinnigheter. Säger man sig vara vald av folket, ska man också fatta beslut för folkets bästa, så sker inte nu och har inte gjorts på många år.

Det finns ett gammalt österländskt ordspråk som säger: Det är slöseri med tid och kraft att av slö vana underkasta dig onödiga småting bara därför att de är små. Samma sak med politiska beslut som folk tror att de inte kan påverka. Om folket vill ha en förändring går det att genomföra på fredlig väg, det är bara att rösta bort de som inte följer folkviljan. Och det är politikers uppgift att ta reda på hur folket vill ha det.