Hur dumma får våra politiker vara?

Osäkerheten om vad som kommer att hända med vårt land under det kommande året, märks tydligt när man pratar med folk. Alldeles för stora grupper har inte fått ta del av det välfärdssamhälle våra politiker talar om, vilket kommer att påverka hela det politiska etablissemanget. Eftersom ansvaret är kollektivt, måste alla riksdagens partier hållas ansvariga, både till höger och vänster. 

Vi vet inte hur eller när det hela började och vi vet inte när eller hur det ska sluta. Tyvärr är det allt vi har att rätta oss efter, fram till dess vi når slutet på vårt lands samhällsexperiment. För ett slut kommer det att få. Det är oundvikligt, eftersom det är människor som försöker sig på den omöjliga uppgiften, att försöka lösa alla problem  som uppstått, på grund av tidigare fattade beslut.

Låter krångligt, men alla de problem vårt land nu dras med, beror på felaktiga beslut eller att de politiska makthavarna varit drabbade av handlingsförlamning och låtit saker och ting bero. Det som hänt med flera av våra viktiga samhällsfunktioner kan liknas vid en "pyspunka", där luften sakta pyser ut och en dag är däcket platt.

Vår statsminister Löfven har sagt många underliga saker och kommit med förmaningar, men det mest kränkande för många var ändå hans ord som försvar för att ingenting gjorts åt orättvisorna: Lagt kort ligger. Det är ett så otroligt dumt svar, att det retade upp ett stort antal människor och skadan är nog betydligt större än vad vi ens kan ana.

En förtroendevalds prioriterande uppgift är att tjäna invånarna efter bästa förmåga och se till att samtliga invånare kan leva drägligt. Så är det inte i vårt land i dag, vilket antagligen är största orsaken till den misstro vi kan se mot inte minst de båda största partierna. Man upplever det som att det är dessa båda som tävlar om makten med hjälp av småpartier som stöd.

När ett parti eller flera partier som har några futtiga procent över riksdagsspärren får vara med och påverka politiken, har det ingenting med demokrati att göra, Man kan inte bortse från att regeringen bara har ett stöd av en minoritet av folket och någon ändring finns inte i sikte. Den har med andra ord inte mandat att driva igenom beslut som påverkar invånarna negativt.

Har därför full förståelse för svårigheten att rekrytera nya påläggskalvar inom politiken. Det är ju de som när den stora smällen kommer, kanske  sitter som förtroendevalda och kommer att ställas vid skampålen.

Det är många politiska misstag som gjorts under åren, man kan se hela vårt politiskt uppbyggda samhällssystem som ett ständigt pågående experiment. Någon konsekvensanalys som det så fint heter, har aldrig gjorts. Istället har det utgåtts från vad som måste göras för att besluten skulle kunna genomföras. Alla beslut har tagits utan tanke på hur invånarna påverkas, vilket skapat det misstroende våra politiker börjat känna av.

I sitt Jultal tycks Löfven ha blivit uppmärksammad av sina rådgivare, att vårt land inte bara består av storstäder. Tacka för det, nackdelen med storstäder som växt sig för stora, är inte bara bostadsbristen, det fungerar inte heller som så, att människor blir gladare ju fler de är tillsammans. Med överbefolkning följer också stress och irritation, vilket kan visa sig på många sätt.

Men det största framtida problemet kommer när jobben försvinner, men som Löfven viftade bort med att nya jobb kommer att växa fram, för jobba ska man kunna  göras var som helst i vårt land. De enda jobb jag på rak arm kan tänka mig växa fram, är inom jordbruket, för industrijobben blir allt färre. Vad man efterlyser är en plan B som kan sätta igång innan läget blir akut.

Regeringen tror ivrigt påhejade av entreprenörer, att med fungerande bredband även ute på landsbygden, kan människor bo varsomhelst och ska till och med kunna sköta sina jobb hemifrån. Tankegången liknar den som förflyttat massvis med folk från landsbygden, för människorna dras dit jobben finns. Visst skulle det innebära stora besparingar för företagen i storstäder med dyra kontorslokaler, men vad händer med alla tjänsteföretagen? Ändå kanske det är rätt tänk, men alldeles för sent.

Människors sätt att utföra sina arbeten kommer att förändras, det har vi både hört och kunnat läsa om. Men konsekvenserna av detta innebär också att det kommer att förändra hela vårt samhälle. Förslaget om regioner kan slängas i papperskorgen, man blir istället tvingad till att splittra de stora sjukhusen till förmån för mindre enheter som finns närmare invånarna ute i landet. En av anledningarna till det är att kostnaden för stora sjukhus, inte alls motsvarar den nytta invånarna har av dem. För en sjuk räcker ett hål i väggen till en läkare som snabbt kan ställa en diagnos.

Nu har ju för all del politiska beslut nedvärderat läkarna, för att de inte kan skriva intyg om hel, eller nedsatt arbetsförmåga och lagt det ansvaret på handläggare vid Försäkringskassan. Jag hade som förslag i en insändare att den sjuke först ska gå till Försäkringskassan för en diagnos, men har insett att man måste vända på kuttingen.

Mitt förslag är därför att handläggarna vid Försäkringskassa flyttas till sjukhusen för att skriva intygen och läkarna anställs av Försäkringskassan för att kontrollera om handläggarna gjort rätt bedömning. Nu vet vi att läkare inte är några administratörer och har inte heller utbildat sig till det. Men samma sak gäller ju handläggarna, som inte är utbildade till läkare. Det betyder i sin tur att beslutsfattande politiker inte borde lägga sig i sjukvården överhuvudtaget, deras inkompetens lyser igenom.

Ett bevis för det är den politiska lösningen på dagens problem, som är minst sagt knasiga. Regeringen och SKL har enats om att satsa 2.9 miljarder på att få sjukskrivna tillbaka i arbete, genom en ny arbetsgrupp som ska bli permanent. Tänk om det är så enkelt, att de sjukskrivna måste få vara ifred och i lugn och ro utan ekonomiska bekymmer? Att fler blir sjuka beror inte på de drabbade, det är något fel med människors arbetssituation och vårt så kallade välfärdssamhälle.

En ständigt ökande byråkrati stryper långsamt ett land, det kan historien vittna om. Om någon för trettio år sedan sagt att en dag är det inte läkarnas diagnos som avgör om du är sjuk eller inte, utan Försäkringskassans handläggare, skulle det setts som helt galet. Men där är vi i dag och det bäddar för ett rysarval 2018. Det finns inte längre några trogna väljare, men skaran av förbannade på den politik som förs växer stadigt.

 När jag kommit så här långt slog det mig någonting jag läst och som fragment av fanns kvar i minnet. Jag minns det som att politiker ska ses som förvaltare av anförtrott gods (skattepengarna) som till största delen återbetalas till dem som betalat in pengarna. Det själviskt undanhållna vissnar och förintas i deras händer. Det utgivna lever och får mening.

Dagens slöseri med våra skattepengar rimmar illa med de kloka orden. Men hur dumma får våra politiker vara?