Är en naturkatastrof att föredra framför en finanskris?

Vi lever nu i en tid då politiska myter blir avklädda in på bara skinnet och folk lite till mans ställer sig frågande till om de blivit grundlurade. Det samhälle vi nu har, är inte vad svenska folket betalar för att få. Vad de politiska makthavarna erbjuder är ingenting annat än en sekunda vara, trots att svenska folket betalar fullt pris. Det är inte att förvalta invånarnas pengar på bästa sätt som lagen föreskriver.

Jag har ofta hört politiker säga att ju fler som engagerar sig politiskt, desto mer demokratiska blir besluten. Det är en politiskt skapad myt som de flesta genomskådat. Följs den ursprungliga riktlinjen för en demokrati, behövs inte många förtroendevalda för att fatta beslut som följer folkviljan. Istället kan man säga att ju fler kockar, desto sämre soppa, eller i vårt fall en urvattnad demokrati. Att det blivit så är resultatet av att alldeles för många har och har haft politiken som yrke.

Tittar man närmare på vad skattepengar går till som inte alls var tänkt från början, inser man att de som säger sig företräda väljarna är de som kostar enormt med pengar. Men vad får väljarna för dessa pengar? Tja, det är en fråga många funderar över eftersom det blir mer och mer uppenbart att de förtroendevalda definitivt inte för fram sina väljares önskningar. Det här har gjort att invånare och politiker hamnat på kollisionskurs.

Och värre kommer det att bli när högteknologin tar över och de traditionella jobben försvinner. Visserligen säger både politiker och experter att nya jobb kommer att växa fram, så har det alltid gjort när vår värld förändrats. Jodå, visst har människor varit fantastiska att starta upp företag som erbjudit det som inte funnits. Nu är läget ett helt annat och vi måste fråga oss vad som blir över att jobba med.

Det blir invånarna själva som tvingas ta egna initiativ för att överleva. Det samhälle som kommer att växa fram kommer inte att ha några som helst likheter med det vi haft, vilket i sin tur kommer att betyda att invånarna måste få svängrum för att kunna leva sina egna liv. Makthavande politikers påtagna roll som förmyndare istället för invånarnas företrädare, kommer därför att helt försvinna.

För mig är utvecklingen både skrämmande och fascinerande. Läste att flera stora bokhandelskedjor är på väg att försvinna i Amerika, de kan inte konkurrera med handeln på nätet. Och tacka för det, personal och affärslokaler kostar pengar, säljs det mindre över disk rasar intäkterna och det går snabbt utför. Det är alltså människornas ändrade levnads- och köpvanor som styr förändringen.

Samma sak kommer att ske i vårt land, det mesta går faktiskt att köpa på "nätet", inte minst från Kina. På order av regeringen kan man förmoda, ska Tullverket och Posten nu ska sätta stopp för billiga inköp genom avgifter, moms och tull. Naturligtvis kommer massvis med människor att bli förbannade, de har inte råd att handla det som bjuds ut av svenska företag. De svenska näthandlarna kommer knappast att tjäna på det här, inte staten heller.

Det som händer sker snabbare än vad våra politiska makthavare ens kunnat tänka sig. Lite elakt kan man säga att politiker kommit i otakt med tiden, de lever kvar i en värld som den såg ut för flera år sedan. De har också haft svårt att ta till sig att det samhälle vi har skördar människooffer, vilket för med sig att livslängden sakta men säkert kommer att minska.

Det samhälle som mer eller mindre tvingats fram genom politiska beslut, är inte skapat för människor utan för statens, de makthavande och de offentliga verksamheternas överlevnad. Makthavande politiker har med förskräckelse sett att det kostar mer och mer för varje år att hålla kontrollsamhället igång. Det är inte för lite skattepengar som betalas in, det är kostnaderna som blivit alldeles för höga i förhållanden till folkmängden och de som har ett arbete inom det privata näringslivet. Att begränsa vinster i välfärden kommer att påskynda inte bara de ekonomiska problemen, massvis med nya kommer att se dagens ljus.

Det är med andra ord ingen lysande framtid vårt land har att se fram emot. Den rationalisering som kommer att bli en absolut nödvändighet på grund av brist på pengar, kommer att skaka om hela vårt politiska etablissemang. Med de nya teknikernas intåg kommer de att vara helt överflödiga, samma sak om det kommer att införas en statlig medborgarlön. Kanske hör de båda sakerna ihop, det får vi se inom loppet av bara några år.

Hörde en intressant diskussion vid spelhörnan i affären där några personer luftade sina åsikter om det samhälle vi fått men tydligen inte många vill ha. Det finns inget parti som talar om hur de ska göra det bättre för invånarna var det en som sa och fick medhåll av de övriga. Det talas bara om hur vi ska kunna rädda vår miljö, men människan tycks inte vara lika viktig. Ändå är det människan som kommer att behöva räddas betydligt tidigare, än den förmodade naturkatastrof vi ska försöka undvika.

Trots alla varningssignaler fortsätter aktiebörserna som om ingenting hänt senaste veckorna. Men frågan är hur företagen ska kunna klara av de förväntningar som ställs på dem. De experter som visat sig vara mest oroliga är de som ser likheter med den senaste finanskrisen. Aldrig tidigare har vi mitt i brinnande högkonjunktur varit så högt belånade, mycket tack vare de låga räntorna.

Många riksbanker kommer den närmaste tiden att stegvis höja räntorna, vad de minst av allt vill ha är inflation som kommer att bromsa upp allting. Vår egen regering försöker sig på någonting de inte vet konsekvenserna av och riksbanken tvingas vara passiv. Jag får en olustig känsla av att vårt land ligger sämst till av alla andra när det händer någonting.

Byggbolagen har redan dragit år bromsen ett snäpp, vilket kommer att märkas inom många branscher som gått för högtryck ett par år. Att det sedan fungerar som ringar på vattnet och kommer att påverka alla branscher, vet man sedan tidigare. Massvis med småföretagare riskerar att hamna risigt till och då kommer vi också att se arbetslösheten öka.

Många har börjat inse att våra politiker inte är någonting att hålla i handen när det händer någonting. Definitivt inte om vi får en ny finanskris, för det är vad som kan hända precis närsomhelst. Hur kommer vårt land att se ut efter att en sådan har inträffat? Det är vad de politiska makthavarna kan tvingas försöka hantera, men än så länge har de ingen beredskap. De flesta skulle nog föredra en naturkatastrof istället.