Uppropet #metoo har
verkligen ställt till det för flera folkkära artister. Om något vunnit
någonting med det här så inte är det svenska folket. Massvis med äldre har
tyckt att Lasse Kronér varit barnslig men samtidigt härligt spontan, en
programledare som själv hade hjärtligt roligt och älskade det han höll på med.
Hans program saknas av många, den som ihärdigt anklagar honom anklagas
naturligtvis i sin tur för att lurat dessa människor på de få gånger de kunnat
skratta när de tittat på teve.
Visst har det funnits personer som är riktiga skitstövlar,
men ingen har öppet vågat säga det åt dem. Inte heller ledningarna har vågat ta
tag i någonting som de kan ta äran för, nämligen de pressrosor eller lovord som
kunnat läsas om dessa personer. Att de uppfört sig som de gjort har förklarats
med att de är genier som är svåra att hantera. Skulden ligger egentligen inte
på de som hamnat i skottgluggen, utan de som låtit det gå för långt.
Om dessa genier ställts inför att uppföra sig som folk eller
gå arbetslösa, hade antagligen de här personerna krupit till korset. Vana vid
att leva ett utsvävande kändisliv skulle då ha tagit slut, till och med genier
behöver en lön för att överleva. Det enda det här bevisar är att vårt land är
dårpippinas paradis, men det har ju "vanligt" folk upptäckt för länge
sedan.
Nåja, vi har en konkurrent om det epitetet, nämligen
Amerika. Där härjar ett enligt honom själv ett geni, som tafsat sig fram genom
livet i egenskap av kändis och fullskiten med pengar. Men många Amerikaner
älskar honom, han är precis lika klantig som de själva. Det politiska
etablissemanget begriper honom inte alls, de fattar inte vad han håller på med.
Det gör för all del ingen utanför Amerika heller, men det är en helt annan sak.
Kanske är det meningen att det skulle bli så här, att
makthavare nu visar att de sannerligen är lika mänskliga som alla andra.
Duktiga på att prata och framhålla sig själva är egentligen ingenting att
skryta över, men vad vet de om livet? Om dessa personer skulle tvingas leva med
oron om det finns mat på bordet eller att hyran kan betalas, hur skulle de då
bete sig?
Det är vad det nya tänkandet handlar om hos alla de, som om
de inte tvingades jobba för brödfödan, skulle ha råd att ta ledigt och gå en
golfrunda när vädret är vackert, eller koppla av en dag med familjen och njuta
av att glömma bort det tråkiga jobbet. Eller varför inte odla en hobby som är
betydligt intressantare än det stressiga jobbet.
Det är märkligt hur lite man egentligen behöver utöver mat,
kläder på kroppen och tak över huvudet. Många familjer är i dag tvungna att ha
två bilar för att klara av sin livssituation. Det beror naturligtvis på att en
familj på tre personer inte kan klara sig på en lön. I en sådan familj måste
någon ta hand om avlämnande och hämtning på dagis med risk för
fortkörningsböter för att ta sig till och från jobbet. Det fattas alltid mjölk
eller någonting till nästa dags tidiga frukost, affärerna ligger inte runt
hörnet längre. Kan förstå alla de som önskar ett helt annat liv.
Så här har det blivit tack vare att vårt samhälle utvecklats
hörde jag en politiker säga. Vårt samhälle har inte utvecklats de senaste
trettio åren, det har förändrats men det är kosmetiska förändringar så att det
ser bättre ut. Men för människorna har det bara blivit sämre, inte minst när
det gäller att få träffa en läkare. De har fullt upp med att skriva om de
sjukintyg de tidigare skrivit därför att en medicinskt okunnig person inte
fattat vad diagnoserna innebär för de sjukskrivna.
Det här kommer i förlängningen att innebära att personal vid
Försäkringskassan – i alla fall de som har ett samvete – kommer att drabbas av
psykisk ohälsa. Om någon i förtvivlan efter ett avslag av handläggaren tar
livet av sig, måste tankar dyka upp om det verkligen är värt den usla lönen att
ta livet av folk. Tyvärr har det här hänt i alldeles för många fall, men det är
inte de politiska makthavarna som visat några samvetskval.
Nu finns ett upprop om att bombardera Annika Strandhäll med
mejl om att sjukförsäkringen måste återställas till vad invånarna betalar för.
Det handlar om en försäkring och inget bidrag som bland andra den nuvarande
Moderatledaren kallat det. Resultatet blir antagligen att Strandhäll
sjukskriver sig och att regeringen försöker tona ner det hela.
Läste en insändare av en läkare som hade fått nog efter att
begärt ett sammanträffande beträffande en sjukvårdsanställd som gått in i
väggen och nekats sjukpenning. Men Försäkringskassan blåste av mötet med
förklaringen att det inte fanns någonting att diskutera. Det säger allt om det
maktmissbruk som förekommer och jag hoppas läkarna går ut med ett upprop. De
skulle få stöd av alla som läser ett sådant upprop.
Löfven får nog göra en snabbutredning om de sjuka först ska
besöka Försäkringskassans handläggare så de själva får se hur illa ställt det
är. Därefter ska den sjuka för egen maskin eller med ambulans till läkare för
diagnos. Sjukhusen skulle alltså i det fallet ta emot de sjuka, de med mindre
krämpor skulle vara hänvisade till Hälsocentraler, vilket skulle undvika de
långa väntetiderna på akuten.
Några kompletteringar av sjukintyg skulle inte behövas. Hur
ska en handläggare våga sig på att friskförklara en dödsjuk med symptom som
endast en expert kan fastställa? Just nu är det vad som händer, de har aldrig
sett den person de friskförklarar genom att neka sjukpenning.
Var och en kan förstå att svenska folket inte kan ha något förtroende för våra politiker när någonting sådant här kan förekomma. Tyvärr gäller det här alla politiker oavsett partitillhörighet, någon skulle haft modet att säga ifrån inför tevekameror och struntat i konsekvenserna. Den personen skulle ha blivit helgonförklarad istället för att ses som någonting katten släpat in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar