Hur gör man när sista tåget har gått?

Arbetarekommunerna har tidigare varit socialdemokratiskt ledda kommuners bollplank när det gällt lokala frågor. LO-ordföranden har insett hur lite han kan påverka nuvarande regering och väljer därför avgå. Att påverka den lokala politiken börjar bli lika svårt  så det ser lika illa ut för arbetarekommunerna.

Partiet är visserligen än så länge störst på en del orter, men tvingas ta hjälp av andra partier för att kunna klubba igenom beslut. Det som händer är att kvarlevor från en helt annan tid nu går i graven i takt med ett tynande en gång enväldigt parti.

Man brukar i gammal lek där det letas efter någonting fråga om det är fågel eller fisk. Det kan man fråga sig när det gäller dagens socialdemokrati, som genom de överenskommelser som gjorts med andra partier inte passar in någonstans hos väljarna. Partiet har istället för att regera blivit en bricka i det politiska spelet och det är endast på papperet de regerar.

Många av de lagar som finns har visat sig vara både snåriga och tandlösa, de försvarar definitivt inte invånarna. Utvisade personer som inte kan utvisas därför att en instans kommit på att det går inte på grund av en lag andra beslutsfattare inte haft en aning om. Det är det som är vårt politiskt skapade kontrollsamhälles stora problem, nämligen en byråkrati som inte ens de makthavande insett vilka befogenheter de har på grund av skapade lagar. Vår byråkrati måste bli enhetlig och jobba efter samma riktlinjer, lagar måste ändras i samma takt som samhället förändras, inte flera år i efterhand.

Ungdomsbrottslingar går fria och begår nya brott, det vore enkelt att snabbt klubba igenom att dessa unga verkligen får känna av vad de gjort. Återinförandet av uppfostringsanstalter där dessa unga får lära sig disciplin den hårda vägen exempelvis. De måste ju bort från gatorna där de terroriserar både gamla, unga och butiksägare. Men värst av allt dödar varandra.

Politiken är på väg att förändras vilket är på tiden. Om LO drar in sitt stöd till Socialdemokraterna, mister partiet inte bara sin koppling till arbetarrörelsen, utan också de miljoner LO pumpat in i partiet. Utan denna partner kommer partiet tvingas till att reformeras, försöka rekrytera nytt folk och göra sig av med den gamla ledningen plus en hel del andra företrädare.

Socialdemokraterna har en fantastiska verktygslåda som finns att använda med hjälp av den gamla ideologin. Den behöver inte ens anpassas till modern tid, fattigdomen har kommit tillbaka, sjuka människor behandlas sämre än djur, men utrotningshotade djur skyddas av en lag. Varför då inte en lag som skyddar svaga, gamla och sjuka människor? Problemet för partiet är att dess nuvarande företrädare inte tycks ha någon förståelse för hur gamla, sjuka och långtidsarbetslösa har det.

Socialdemokratin värnade en gång om de utsatta och svaga i vårt samhälle, skall det vara så svårt att få företrädarna att göra det igen? De orättvisor som orsakats av politiska beslut måste rättas till oavsett vilken regering som kommer efter den nuvarande. Om inte kan vi vänta oss oroligheter och ökande kriminalitet eftersom det går hand i hand med de sociala orättvisorna. Ett sjukt land med en svag regering skapar en befolkning som tappar respekten för lag och ordning. Varför följa lagar som inte de politiska makthavarna bryr sig om?

Människor ute i landet förvånas inte över SD:s framgång, de är trötta på de yrkespolitiker som på alla sätt försöker hålla sig kvar och försörjas av invånarna. De kan inget annat och kan inte räkna med att kunna få de fantasilöner de har på den privata arbetsmarknaden. Endast ett fåtal avdankade politiker plockas upp av privata företag, om de har ett nätverk som kan påverka de beslutsfattande.

Naturligtvis hade inte skaparna det politiska maktsystemet en tanke på att systemet kunde utnyttjas till att utmynna i vänskapskorruption. Andra länder är korrumperade, men inte vårt har vi hört från politiskt håll och det trodde säkert många, men så grävs det av journalister fram att det är mer utbrett än någon ens kunnat tro. Det är faktiskt partierna som sinsemellan ger utnämningar till landshövdingar, generaldirektörer mm till avdankade politiker.

Med det komplicerade samhälle vi har, behövs verkligen landshövdingar, eller en massa statliga verk? Vad som hänt är att många statliga verksamheter gör allt för att berättiga dess existens trots att EU står för direktiven. Ofta med i invånarnas ögon vansinniga förslag som bevisar hur desperat många ledningar av verksamheterna är. Förr eller senare måste staten börja rensa upp för att spara pengar.

Har en känsla av att tåget redan gått för vårt land och när nästa kommer vet vi inte. Det kan ta år innan nästa kommer. Kanske tänker våra politiker som Gilbert Keith Chesterton en gång skrev: Det enda sättet på vilket jag kan hinna till tåget, är att komma försent till närmast föregående. Men hur gör man när sista tåget har gått?