Störst vinner.

Det började med att etanol skulle ersätta bensin, men det slog aldrig igenom trots subventionering, att byta bil krävde att ekonomin tillät det. Inget problem för beslutsfattarna som därför utgick från att alla hade råd till det. Nu blandas etanol med bensinen vilket får fordonen att dra mera bränsle, vilket orsakar fördyring som belastar familjeekonomin för många

Samma misstag görs nu genom att subventionera eldrivna fordon, men den stora allmänheten kan inte dra nytta av detta. Det rör sig om ett par årslöner netto efter skatt för de med låga löner och mer än det för pensionärer, arbetslösa och de med sjukbidrag. Återigen har de beslutsfattande tittat på sina egna kontoutdrag och kommit fram till att alla har råd.

 

Tycks vara svårt för beslutsfattarna att förstå att det handlar om pengar för att kunna genomföra det de makthavande räknat ut. Pengar utöver de fasta levnadskostnaderna har inte många som tvingas använda sina fordon för att ta sig till jobbet, för att skjutsa barn till förskolan, fritidsaktiviteter eller göra inköp. Det är det samhälle vi har och det motarbetar hela satsningen på eldrivna fordon.

Om de makthavande utgått från att folk skall låna pengar för att kunna åka miljövänligt faller det på att ett mycket stort antal människor inte är kreditvärdiga, de tvingas fortsätta åka i sina gamla bilar till dess drivmedlet på grund av skatter blir för dyr.

När den dagen kommer drabbas troligtvis barnens fritidsaktiviteter och affärer utanför stadskärnor tvingas slå igen. Många tvingas sluta arbeta eftersom det kostar alldeles för mycket att pendla till jobbet. När det kostar för mycket att arbeta och familjeekonomin raseras blir staten tvingad att ta hand om dessa människor. Det är staten som genom beslutsfattarna ställt till att det kunnat hända.

Kan inte för mitt liv förstå hur ambulanser, taxibilar och distributionsfordon skall kunna vara eldrivna. Vad hjälper om det kommer att finnas laddstolpar utefter vägarna, vad händer om en ambulans under färd till sjukhus drabbas av urladdat batteri? För mig verkar det som om alla de som förespråkar elfordon glömt bort hur det fungerar i verkligheten.

Pandemin är en påminnelse om att aldrig ta ut framtiden i förskott, det gäller inte minst saker som mest får ses som en vision om det framtida samhället. För att ett samhälle skall kunna leva vidare gäller det att hålla invånarna vid liv, det är nämligen de som är viktigast.  

De politiska partierna tycks inte ha fattat att det finns ett före och efter pandemin. VI har inte den blekaste aning om hur det kommer att se ut om ett år. Förändringen sker i takt med att pandemin fortsätter styra den verklighet vi tvingas leva i.

Har svårt att se hur någon skall kunna planera för någonting som än så länge måste ses som en olöst ekvation. Det kan tvinga de politiska makthavarna att improvisera, helt enkelt börja tänka utanför ramarna. Det som en gång varit kommer inte längre att vara det, det är så man måste se den tid som kommer efter pandemin.

Det är nu konsekvenserna av tidigare fattade beslut dras fram i rampljuset. Det är nu vi kan se hur ohållbart ett tjänstesamhälle faktiskt är. Det är nu det gamla uttrycker att man inte saknar kon förrän båset är tomt fått en innebörd. Valfrihet har skapat en konkurrens som skapat fler företag, men de slåss om samma antal människor.

Av den anledningen sågs invandring och flyktingmottagning som frälsare, det skulle ju bli fler konsumenter. Ingen tänkte så långt att denna konsumtion betalas med pengar ur den gemensamma kassan. Det vill säga den kassa svenska folket via sina skatter betalar in för att staten och de offentliga verksamheterna skall kunna utföra tjänster i utbyte.

Det land vi har i dag är resultatet av ett politiskt misslyckande utan like, men än har vi inte sett de värsta konsekvenserna. Den ökande kriminaliteten är bara början, det finns många som kommit till vårt land för att skapa egna revir i form av klaner.

Hos våra politiker är det enorm skillnad mellan ord och handling, inte minst hur den ökande kriminaliteten skall stoppas. Vår justitieminister som utan problem kan passera under radarn, verkar insett att de kriminella inte skyr någonting. Inte ens livvakter ger något skydd när det kniper. En tolvåring kan dra upp en pistol och skjuta på order av någon.

 Det är så vårt land blivit tack vare att svenska folket aldrig tillfrågades. Av vilken anledning stod våra politiker och välkomnade flyktingar? Tydligen insåg de inte att problemet lades över på invånarna. Vem skall nu ta hand om alla dessa som kanske aldrig kan försörja sig själva? Den frågan måste våra politiker noga tänka igenom, det börjar handla om deras existensberättigande.

Av vilken anledning skall vi ha politiska företrädare? De följer pliktskyldigast sina partiledningar som inte har en aning om vad deras väljare vill att vårt samhälle skall fungera. De politiska företrädarna och deras väljare har aldrig stått så långt ifrån varandra som nu. Det är dags för en reformering av vårt politiska styrelsesätt.

Kanske skall vi som en föreslog ha val där de små slås ut och till sist de två största får slåss om att få majoritet. Det blir ju faktiskt som nu med små stödpartier, men där invånare som av olika skäl lagt sin röst på de små, får möjlighet att välja vad de anser vara bästa alternativet. Den politik som skall föras är den partierna gått till val på och skall därför gälla. Det skulle få svenska folket att tänka till både en och flera gånger.