Var och en sin egen lyckas smed?

Hur är våra hjärnor konstruerade egentligen? Har försökt få svar på den frågan av sakkunniga genom att ge ett exempel. Tanken slog mig nämligen efter att sett bilden på en vacker kvinna i karriären, känna instinktiv motvilja mot henne. Jag tyckte mig bakom den vackra fasaden se en kvinna som inte drog sig för att armbåga sig fram och ge flera personer blåmärken som kunde bli kvar för all framtid.

Svaren jag fick vad ganska samstämmiga och gick ut på att det är så människan formats att bli. Inom politiken har det betytt att vi nu har fler kvinnliga partiledare än manliga. Folk i allmänhet uppfattar dessa kvinnor som mer aggressiva än de manliga och skapar olust inte minst hos oss äldre män.

Det är inte ens fel att två träter sa man förr, det våld i hemmet det skrivs om kan bero på olika orsaker. Manliga psykopater finns det gott om, men tyvärr börjar det jämna ut sig och då uppstår våldsamma uppgörelser. Pandemin visar att svenska folket inte varit förberedda på motgångar vilket påverkar psyket på många.

Det samhälle som skapats har resulterat i att de svaga går under och endast de starkaste överlever. Det är så makthavande trott skall ge ett starkare samhälle. Ett samhälle där människorna själva tar på sig ansvaret för sin försörjning och sina liv.

Inte vidare smart uträknat, att vara ung och frisk betyder inte att vara mogen att ta ansvar. MÅnga av de unga bor fortfarande kvar hos sina föräldrar, det är inte många som lyckas skaffa en egen bostad. Tur för alla de unga som mist sina jobb på grund av pandemin, men samtidigt en svidande läxa för de som lyckats få en bostad men kommer få svårt att ha råd att ha den kvar.

 

De starka visade sig inte vara det, men de gamla och svaga har mycket riktigt dukat under på grund av att de inte räknats som viktiga för det framtida samhället. Pandemin visar på ett drastiskt sätt hur lätt det är att köra över det samhällsexperiment som knappast haft stöd av folkviljan. Man kan om man så vill kalla de politiska beslut som fattats för trolöshet mot huvudman, det vill säga mot invånarna.

Ingen verkar ha förstått betydelsen av New Public Management eller konsekvenserna av de nyliberala idéer som presenterats på löpande band. För folk i gemen har det betytt att de saknar kon därför att båset är tomt. Den som skulle haft hand om det har haft fullt upp med annat så kon dog.

När någonting händer, må vara en pandemi eller en finanskris, visar det sig att alla är sårbara, ung som gammal. De människor som försökt forma sin egen framtid, inte minst skådespelare och artister av alla de slag, är beroende av andra människors pengar, de som är villiga att betala för att se och höra 

En klimatkris är lätt att skrämma folk med, men att ett virus skulle kunna påverka både företag och privatpersoner fanns inte på kartan. Därför har det skapats ett kortsiktigt samhälle där bäst före datum gäller. Många av de yrken som växt fram har med den snabba tekniska utvecklingen att göra, där platsar inte många som passerat femtio. De jobb som kräver lång erfarenhet lockar inte de unga, de är ivriga att tjäna pengar för att kunna leva livet.

För många är det vad deras uppväxt handlat om, de har vant sig vid att alltid kunnat få pengar till kläder, elektronikprylar, till och med mopedbilar att åka till skolan i. Det är vid skolorna det går att se skillnaden mellan familjer med god ekonomi och de som tvingas leva under helt andra förhållanden. 

Nästan alla är eniga om att uppväxten präglar resten av livet. Om en stor del av de unga växer upp och med avundsjuka ser hur en del av klasskamrater har det, kommer de en dag att kräva förändring. En del sätter upp mål att tjäna mycket pengar för att en dag visa upp sina skrytprylar, andra väntar på den dag de får känna skadeglädje när det går åt helsike för de som haft det förspänt under ungdomstiden.

Var och en sin egen lyckas smed sa man förr. Så har det inte fungerat i vårt land, tvärtom har det skapats hinder för att kunna vara det. I vårt land är det vänskapskorruption som leder till trygga anställningar och ett lyxliv som pensionär.  Att vara egenföretagare ger visserligen en form av frihet, men avsäger sig social trygghet, trots att det som blir kvar efter skatt på en hundralapp inte ens är hälften. Vad deras skatter går till frågar sig många.

Pandemin ser ut att bli sista spiken i kistan på nyliberalismen sa vår finansminister. Kanske sagt i eftertankens kranka blekhet, det är knappast traditionell socialdemokratisk politik som förts de senaste sex åren. Nyliberalistiska förespråkare har funnits även inom partiet, de har inte haft bättre förstånd.

Vad som hänt är att skattebetalarna utöver så kallade politiska företrädare även ser till att riskbolag kan samla på hög i skatteparadis. Man talar om svarta hål i landets gemensamma skattkista, men en bättre beskrivning är att botten gått ur på grund av makthavarnas inkompetens.

Nyårsönskningar brukar inte slå in, men min önskan är att de politiska företrädare som har del i att vårt land blivit ett dårarnas paradis, få känna på sin egen beska medicin de tvingat på invånarna under så många år. Det är inte över när pandemin är under kontroll, det är då det måste städas upp. Naturligtvis blir det invånarna som får göra det, vem annars?

God Jul och Gott Nytt År till alla.