måndag 7 december 2020

Litet land, stora bekymmer.

Långt före pandemin var det uppenbart att så kallade auktoriteter ofta hade fel, för att inte tappa ansiktet har de  tvingats anlägga moteld mot all kritik. Det “vanligt” folk kunnat se och därför dragit andra slutsatser, var inte alls som det såg ut. Forskning sker med bidrag, enbart det en grund för misstroende. Man biter inte den hand som föder.

Utbildningssystemet är märkligt, brister i språkkunskaper upptäcks vid högskolor och universitet. Men vad värre är, fritt tänkande motarbetas istället för uppmuntras. Utbildningen är toppstyrd och inte avsedd att utveckla de unga.


Boven i dramat måste anses vara det byråkratiska tänkandet som tvingat läkare, lärare med flera att bli administratörer. I en värld som kräver förenklingar kan det inte ses som annat än ett försök hos en privilegierad elit att hålla skenet uppe.


Den tekniska utvecklingen är på väg att skapa någonting som rubbar de överenskommelser som finns mellan arbetsgivare och löntagare. Gruppen frilansare utan anställningsskydd har växt senaste åren, viktiga yrken som läkare, sjuksköterskor, lärare med mera har medvetet nedvärderats genom politiska beslut.


Politiker och de som försvarar det som händer måste vara både blind och döv hör man ofta. De som säger det är människor som känner sig utnyttjade av det samhälle som växt fram. Felet är ett samhälle som inte är skapat för invånarna, det bevisar inte minst hanteringen av pandemin där många gått en för tidig död till mötes. 


Man slås av känslan att Invånarna ses som ett nödvändigt ont, för att genom skatter, avgifter och konsumtion hålla det allt mer komplicerade samhället igång. Att vårt land nu ses som ett avskräckande exempel i vår omvärld beror inte bara på hanteringen av pandemin, det ifrågasätts hur landet styrs och hur invånarna behandlas. 


Hur en nettobetalare till EU kan ha ett växande antal hemlösa, fattigpensionärer och sjuka människor som utförsäkrats skapar naturligtvis en negativ minst av allt smickrande bild av vårt land. Istället för att hålla ner sjuktalen är det administrationen och byråkratin som skall hållas på en minimal nivå, det är de som skapar flaskhalsar och onödiga kostnader.


Hörde en intressant kommentar för några dagar sedan som belyser hur det kunnat gå så långt att folk plötsligt engagerar sig. Så länge det inte berörde mig brydde jag mig inte, men nu har jag själv råkat ut för hur bedrövligt det är och är fly förbannad. Vad det handlade om var hur personen blivit bemött av Försäkringskassan.


Illa behandlade av handläggare vid Försäkringskassan är ingenting nytt, det har pågått de senaste tio åren. Det har blivit värre med åren, det blir så när ingen vågar ta tag i någonting där de politiska partierna har svårt att komma överens. För att rädda sitt eget skinn kommer de politiska partierna att tvingas krypa till korset, men under tiden fram till dess kommer nya offer att skördas.


Ett första tecken på att vårt samhälle är på väg att förändras är Liberalernas djupdykning. Om partiet åker ur riksdagen skall det ses som ett bevis på att ingen längre kan leva på gamla meriter. Partiet har stelnat i ett ideologiskt tänkande som inte passar in i dagens samhälle. De frågor som politikerna tror är viktiga för invånarna har de större tagit till sig.


Vad som är viktigt ändrar sig i takt med att saker och ting händer. Att som Palme en gång sa att man måste ta ett helvete i taget fungerar inte, det är akut på så många områden samtidigt. Nackdelen med hur en regering för att vinna tid och skjuta på viktiga beslut genom att tillsätta utredningar gör att det hinner bli ännu värre.


Hos många av S företrädare ses Palme som en husgud, men ingen tycks ha lyssnat på vad han egentligen sa. Genom sig själv känner man andra är ett svenskt uttryck, det är många år sedan Palme sa att det aldrig skulle fungera att blanda upp svenska folket med personer från andra kulturer. Resultatet av att göra det ser vi nu och värre blir det.


Det intressanta med vad som kommer att hända efter pandemin är hur folk i gemen börjat tänka. Kommer de att nöja sig med politiker som på grund av beslutsångest lämnar över knepiga frågor på utredningar. I dessa utredningsgrupper finns personer som är precis lika okunniga och har dessutom som utgångspunkt någonting som varit men inte längre är det.


När politiska makthavare inte själva har kunskaper om vad som måste göras, måste opartisk expertis kallas in. Det betyder välutbildade människor med erfarenhet av inte bara organisationsfrågor, utan även ser på konsekvenserna. Det är någonting bevisligen inte politiker klarar av.


På många punkter är i dag vårt lands byråkrati det mest oorganiserade i de utvecklade industriländerna. Den ena myndigheten vet inte vad d en andra gör trots att alla myndigheter borde vara synkroniserade. Andra ser det, men inte det politiska etablissemanget som har fullt upp med att slåss om makten.


Vårt land är alldeles för litet för att ha så många olika politiska partier var det en som sa. Kanske är det så, de små partierna har gjort mer skada än nytta genom att de som tack för hjälpen fått igenom saker som aldrig skulle gått igenom om folkviljan fått styra. Med bara två partier att välja mellan skulle det bli betydligt enklare för folk att ta ställning.


Om vi går tillbaka i tiden och ser på det som lett fram till den politiska soppa vi har idag, kan till och med en röst på ett litet parti ge möjlighet att påverka invånarnas levnadsvillkor. Så var det knappast meningen att det skulle bli, det finns erfarenheter att hämta från inte minst Italien med flera. Nästa val kommer att innebära samma politiska rävspel som de senaste två, men det kan vara droppen för många.


Än så länge är vi mitt uppe i en förändring då ingen vet hur det kommer att se ut framöver. Många av de saker vi vant oss vid och sett som att alltid funnits kan vara borta. Vad vi nu får är en lektion i alltings förgänglighet, det vi har kan vara borta i morgon. Det behövs inte mycket för att den värld som skapats faller sönder och samman.


Risken för en ny finanskris ökar i takt med att pandemin håller världen i ett järngrepp. Nu står hoppet till det vaccin som förhoppningsvis skall få bukt med det eländiga viruset. Men skadan är redan skedd, miljontals människor har ett förlorat år att se tillbaka på. Ingen vet hur det normala kommer att se ut, men det är bättre att vänta sig det värsta eftersom om det inte händer, kan det ses som en ljusglimt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar