Om det är någonting jag är tacksam över, är det att mina föräldrar slipper se och uppleva hur vårt land blivit. De slipper se hur deras uppoffringar för att alla skulle få det bättre, inte var värda ett dugg. Många av de människor som bidrog till att skapa ett tryggt och rättvist samhälle, vänder sig med all säkerhet i sina gravar.
Vad
politiska beslut gjort de senaste trettio åren, är att riva det som en gång
byggdes upp. De skyddsnät som skulle finnas för de inte lyckosamma är idag helt
söndertrasade. Istället för att skapa ett bättre samhälle, utnyttjas
människorna till dess de en dag inte orkar stiga upp ur sängen.
Politikernas
dröm om att invånarna skall kunna jobba längre, motarbetas av dem själva. Den arbetsmarknad
vi har kräver att ständigt jobba ”en man kort”, det vill säga underbemanning är
det stora problemet. Tyvärr kommer det inte finnas pengar att rätta till det
här, ökade försvarskostnader tar det mesta av det ekonomiska utrymmet. Det
talar man naturligtvis inte högt om, det gäller att hålla skenet uppe eftersom
det snart är val.
Egentligen
är hela vårt samhällssystem uppbyggt för att allt ska vara lagom. Vi
balanserade redan för trettio år sedan på gränsen till att resurserna skulle
räcka till, det var definitivt inte skapat för det invånarantal vi har i
dagsläget. Vi har blivit för många, vilket också många oroade sig över när
flyktingströmmen tog våra politiker och myndigheter på sängen.
Mycket av
det som då blev fel, verkar flera politiska partier upptäckt i efterhand. Många
var de som kallade oliktänkande för rasister, nu säger de själva samma sak. Det
är ett stort problem med de kulturer de hitkommande vill fortsätta leva efter.
Ensamkommande
barn frågade sig ingen hur eller varför de kunde komma till vårt land. När det
visade sig att det gav möjlighet till anhöriginvandrig var det försent. Många
äldre som på det sättet kommit hit har inte tillfört vårt land någonting, men visat
sig kosta enormt med pengar ur den gemensamma kassan.
De kommande
åren är det stor risk att det inte handlar om integration, utan konfrontation. Det
kostar att ta på sig vara världens samvete, men vilka är villiga att betala för
det? Den frågan måste våra politiker ställa sig i ett samhälle där det nu
förekommer hedersmord och andra underligheter de flesta inte förstår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar