Händer det så händer det.

För varje år som går upptäcks brister i vårt samhällssystem, som skulle ha åtgärdats för många år sedan. Inom sjukvården tycks den här sommaren pressa personalen ännu värre än tidigare. Nästa år har troligen många av den nu kvarvarande utbildade erfarna personalen bytt till nya arbetsplatser. Underskatta inte makthavande politikers dumhet, den är mer omfattande än folk tror.

Vår statsminister förlitar sig till de råd han får genom att ställa frågor som artificiell intelligens förväntas ge honom. Naturligtvis en allvarlig säkerhetsrisk, för vad han antagligen inte tänkt på är att han delar med sig av de problem han hoppas få hjälp med.   

Är det så framtidens politiker kommer att inhämta sina råd om hur vårt land skall bli bättre? Visserligen kan de inte få sämre råd än de fått tidigare och beslutat om, men borde de inte tagit lärdom av det? De svar artificiell intelligens ger är baserat på vad de smarta datorerna snappat upp av det som hänt och händer i vår värld.

Har en känsla av att vi så småningom kommer inse att sunt bondförnuft är betydligt bättre. De bästa tipsen om förbättringar kommer ju från de problem invånarna möter i vardagen, att rätta till de problemen för med sig att nya tips strömmar in som kan förbättra ytterligare.

Kanske vi får uppleva att personalen som ställs inför problemen när ”regelboken” försvårar, att de yrkesskickliga får forma arbetssätt och sina arbetsplatser. Som det nu är tvingas akutläkare och övrig personal i många fall improvisera för att rädda liv. Samma sak när det gäller sängplatser, sjuka människor har och fortsätter antagligen placeras i matrum eller korridorer. Detta sker på grund av de styrandes bristande kunskaper om hur vården fungerar.

Redan när det började pratas om arbetslinjen fick det mig att skratta. Men skrattet fastnade i halsen när jag insåg att meningen var att tvinga människor i arbete, arbetsför eller inte skulle inte ha någon betydelse. Politiker pratar fortfarande om arbetslinjen, istället borde de förbereda sig för arbetslöshetslinjen. När det rapporteras om konkurser eller nedläggningar handlar det om att ett antal människor blir arbetslösa, men de är bara början på ett större antal eftersom allt hänger ihop.

Man har förväntat sig att det skall finnas en ständigt ökande efterfrågan på varor och tjänster, men saker händer som är svåra att förutse. Vad som glömt bort är att det återkommande sker en minskning av efterfrågan på varor och tjänster på grund av att någonting skapat obalans i ekonomin. Det är med andra ord någonting naturligt som händer, men enligt gamla erfarna ekonomer är alla teorier och regler satta ur spel när det gäller ekonomin. Ändrar man på någonting som fungerar, kommer det ofta obehagliga överraskningar.  

Läste nyligen en skrämmande artikel om vilken skör tråd den globala ekonomin hänger i och som kan brista inom bara några veckor. Just nu förlitar sig de som satsar stort på börsen till kanske det händer, men inte just nu. Det gäller att sko sig så länge det går. Allt hänger på hur nervösa investerare börjat bli och håller fingret på säljknappen för att ta hem sina vinster. Om och när någonting händer, handlar det om minuter eller kanske sekunder.

Om det händer vet vi att i spåren av en sprucken ekonomisk bubbla väntar massarbetslöshet. Hur skall våra politiska makthavare kunna hantera det? Vad är plan B när det gäller arbetslinjen eller den utökade pensionsåldern, om det blir ont om jobb? Tyvärr finns den gamla vanan ingrodd hos politiker att de skall leda och fördela, men genom att leda och fördela efter eget huvud, har det gett oss ett samhälle som blivit oigenkännligt.

Den för de flesta okända D.R. Fink skrev en gång för längesedan att det behövs en vana och en god sådan, för att rå på en dålig vana. Våra politiker skulle verkligen behöva en ny god vana, den gamla måste ses som en katastrof.