Vår finansminister oroar sig över att folk håller i sina pengar, istället för att konsumera. Inte alls konstigt på något sätt, de som fick största skattesänkningarna i kronor räknat, hade redan så de klarade sig. Skattesänkningen har blivit en extraslant på sparkonto, eller kanske köpt lite aktier. De som däremot har haft svårt att klara sig ekonomiskt, har inte ens fått så det täcker kostnadsökningarna.
Tider med höga kostnader visar vad ekonomiska orättvisor för med sig. Det är inte en minoritet med rika människor som får ett land att fungera, det är majoriteten som lever under knappa förhållanden. Vad som hänt är att folk får mindre för sina pengar, vilket betyder att det säljs mindre varor. För de sämst ställda märks knappast en skattesänkning som rör sig om ett par hundra kronor (för många till och med mindre), men en sänkning av skatter på de varor de behöver skulle göra det.
Förr eller senare måste finansminister och regering tänka om, allt som gjorts tidigare fungerar inte i en värld där inga tidigare ekonomiska regler längre gäller. Tänkt om har en stor av invånarna gjort, som efter att ha blivit påminda om hur jäkligt livet kan vara och därför fått nya värderingar om hur de vill leva. De som kan bryter sig ur ekorrhjulet, vilket knappast är vad en finansminister klappar händerna åt.
Att vara nyttig för samhället upplevs som ett tvång och vad allt fler vill ha är frihet att själva bestämma över sina liv. Visst har pensionärer flyttat till varmare länder tidigare, men inte i den omfattning som nu sker. Dessutom har många unga sagt adjöss till vårt land och provar lyckan i andra länder. Det land vi har är sannerligen inte hur en allt större del av befolkningen vill ha det.
Man kan grubbla över hur allt kunnat bli så fel, men hitta en lösning hur det skall kunna bli bättre är svårt. Alldeles för mycket har förstörts för att ens kunna repareras. Ett trasigt samhälle de styrande tror kan repareras genom nya lagar och förordningar förvärrar det hela. Vad som finns att välja på är tydligen en helt ny typ av politiskt engagerade, eller ett nytt folk.
Kanske blir det så i framtiden, de idag äldre faller ifrån och de unga söker lyckan på annat håll. Varför stanna kvar i ett land där de kriminella tar allt mer plats. Kanske blir vårt land en skurkstat och därmed en bananrepublik, risken finns. Den nostalgiskt politiskt målade bilden av vårt land har i alla fall krackelerat.
Med rötter i den gamla stammen orkar man inte ens bli förbannad, det tar bara kraft från vad som måste göras varje dag. Om jag däremot varit ung idag, skulle jag organisera mig i någon rörelse som har ett bättre samhälle för invånarna som mål. Politiskt skapade samhällen leder till att allt en dag faller ihop som ett korthus. Det saknar nämligen den grund allt vilar på, nämligen stöd av en majoritet av invånarna.
Det största hotet handlar ändå om ekonomi, för risken att ännu en bubbla spricker är överhängande, eftersom det varje dag går att läsa om att aktiemarknaden är en osäker plats att vara på. Man brukar säga ingen rök utan eld, kanske brinner det redan i knutarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar